lyckis

Så där, nu är jag färdig på kliniken. Allt gick bra: jättegullig barnmorska och lugn miljö. Fast jag måste erkänna att det känns något suspekt att ha en fullkomligt okänd killes sperma i sig. Hur ser han ut? Vem är han? Varför har han donerat sperma för?

 

Själva ingreppet var som att gå till en gynekolog/barnmorska fast i en mer avslappnad miljö. De förde upp som en katet en bit upp i livmodern för att övervinna de första hindren så att sperman skulle få fri väg upp till äggstockarna. Kändes inte alls när hon gjorde det.

Efteråt låg jag ensam kvar ett tag i rummet vilket var ganska skönt för att samla tankarna lite. Hela grejen känns ju onekligen ganska klinisk. Speciellt när hon frågade innan om jag ville titta på sperman vilket jag tackade vänligt men bestämt nej till.

 

Nu sitter jag här i Botaniska trädgården och njuter av blommorna. Dock ser det VÄLDIGT svart ut på himlen så jag ska nog ta och dra mig vidare mot Törvehallarna där jag tänkte käka innan jag åker hemåt.