Sorglig natt/dag
När jag kom hem från brorsonens kalas igår kväll och la mig på sängen för att prata lite i telefon kom min gammelkatt, Alfonz nästan 18 år, upp och ville kela. Han har varit ganska trött senaste tiden och haft svårt med maten. Kräkts och så där. Men sedan en dryg vecka tillbaka har han fått kokt torsk vilket har gått bra. Så i förrgår slutade han i princip att äta helt och har nästan tillbringat all tid i min säng, gärna nära mig. Så att han kom upp igår kväll var inget konstigt. Låg där ett tag innan jag gick upp och kollade lite på tv.
När jag skulle gå och lägga mig någon timme senare kände jag att det luktade kattkiss i sovrummet och jag kunde inte se Alfonz. La mig ner på sängen för att titta bakom och känner då att det är blött i sängen och ser att han ligger bakom (vilket han aldrig tidigare har gjort). Blir först lite smått irriterad men så börjar han att skrika och då förstod jag att det var något.
Puttade fram honom och då var han helt lealös i kroppen, hyperventilerade och det kom lite fradga. Jag bestämde mig på en gång att åka till djursjukhuset och låta honom somna in. Efter någon minut lugnade han ner sig lite men låg som uthälld här på golvet utan minsta tecken till att ens vrida på huvudet.
När jag alldeles rödgråten kom till djursjukhuset vid 01:30 var de väldigt gulliga. De såg att han var i risigt skick och ifrågasatte inte mitt beslut. Alfonz tittade inte ens upp när de satte kanylen för narkosmedlet. Det var som att han redan var borta och att det bara var hjärtat som fortfarande slog. Han somnade in lugnt och stilla och jag märkte inte ens på hans lilla kropp när det var över.
Fick sitta kvar ett tag och ta farväl av honom innan jag åkte hem igen. Allt som allt tog hela förloppet mindre än en timme...
Även fast det känns väääldigt ledsamt just nu och jag inte kan sluta gråta så vet jag att jag har gjort helt rätt och det sa även veterinären (antagligen njurnarna som lagt av helt)... Får försöka tänka på alla glada och mysiga stunder jag har haft med honom. Vi har ju upplevt en hel del tillsammans då han har varit min bästa kompis i nästan halva mitt liv...
VILA I FRID ALFONZ!
1996-08-18--2013-06-16
Kommentarer
Eva Pålsson
ja det är svårt Det var lika för oss när vi var tvungen att säga farväl av Mirran KRAM jag tänker på dig min vän.
Svar:
Elly
Trackback
