lyckis

Jag försöker vara en schysst, snäll och hjälpsam medmänniska när det gäller min bekantskapskrets. Men ibland kräver de för mycket och jag känner mig utnyttjad!

 

Har ett par f.d. kompisar som har separerat efter typ 15 år tillsammans. Till saken hör att innan de blev tillsammans pluggade vi alla tre ihop och jag hade ett kortare förhållande med killen. Men allteftersom att tiden gick så tappade vi kontakten i och med att de flyttade ihop och skaffade barn.

Nu, 10 år senare, när det har tagit slut så har han börjat att kontakta mig igen. Och visst, det är trevligt att prata gamla minnen och så. Men jag blir SÅ jäkla trött på att lyssna på hans ömkande! Jag menar, han har ju inte brytt sig om mig på alla dessa år när jag har mått väldigt dåligt periodvis.

 

Nu är det inte så att jag inte kan lyssna och prata med honom och så. Men nu försöker han få följa med mig upp till Jämtland i sommar och då känner jag att det går för långt! Jag kommer INTE att göra om samma misstag som förra året och ta med mig någon som jag inte helt känner upp, Och här kan jag känna redan nu att jag antagligen skulle störa mig som f-n på honom! Så nu ska jag använda mig av honom för att öva på att säga nej...