lyckis

Ju mer jag tänker på, den numera f.d, dejten desto ledsnare blir jag och känner mig alldeles tom inombords. Har så många frågor jag skulle vilja ha svar på men jag antar att det inte blir bättre av att jag går och ältar och tjatar på honom om svar. Så nu försöker jag ligga lågt och inte höra av mig. Och än så länge går det faktiskt ganska bra. Han skickade ett sms igår och frågade vilket konto han skulle sätta in pengar han var skyldig mig på och jag svarade lika kort som han frågade. Och när han var så pass schysst så var det NÄSTAN så att jag fick lite dåligt samvete över att jag har avbokat resan och tagit pengarna själv. Men bara nästan! För när jag tänker efter har jag betalat väldigt mycket under de här månaderna som vi har hängt ihop. Först all bensin, 30 mil varje helg, och sen resan till Åland i somras. Plus all mat jag har handlat. Så nej, jag ska verkligen inte ha dåligt samvete.

Det som känns jobbigt är ju att han spelade med så bra utan att säga något. Hur länge hade han tänkt göra det liksom? Det är ju exakt samma situation som jag var i med ex:et. Där kom det också upp när jag ställde en rak fråga. Kanske ska jag inte ens hålla på med det där med att försöka ha en relation med killar? Uppenbarligen är jag ju inte speciellt bra på det...

Om jag ska hitta något positivt idag är att jag har varit hos gynekologen för att få remiss för prover inför de kommande försöken med IVF nere i Danmark. Så nu känns det som att åtminstone den biten är på rull. Och när jag ändå var på den sidan av stan var jag på en outlet som Lundhags hade. Köpte en underställströja i merinoull och en sån här fleecetröja (dock köpte jag en långärmad):

 

 

Blev man inte lite glad av färgen så säg?

 

Har även "flyttat hem" igen efter att ha bott hos brorsan sedan i lördags. Ganska skönt men samtidigt jobbigt då jag började småäta det första jag gjorde. Det hade dock visat sig på vågen hos ätstörningskliniken idag att jag bott borta: -1.2 kg rent fett!!!