lyckis

Igår fick jag komma till mödravårdscentralen för ett extra ultraljud då jag har varit så orolig över om det fortfarande finns liv där inne. Och det gjorde det! Hjärtat slog precis som det skulle och fostret var lite drygt 3,5 cm långt.

Det var väldigt en väldigt häftig känsla att se det lilla livet med armar och ben. Kändes otroligt lugnande och nu ska det mycket till för att det ska släppa.

 

Så här ser det lilla underverket ut i vecka 10 (kanske lite svårt att se men tänk på att vi snackar 3,5 cm här så upplösningen blir ju inte optimal):