lyckis

Jag som vanligtvis är väldigt ospontan och fyrkantig har nu skrivit in till "Bonde söker fru". Man kan ju verkligen undra sig varför när jag just nu inte har det minsta sug efter att träffa någon under såna premisser med allt vad det gäller av tv-kameror osv. Innerst inne kanske jag vet mig att jag gör ett sista aktiva försök att hitta kärleken.

Antagligen kommer han att lägga mitt brev åt sidan men då har jag i alla fall försökt... Och tänk nu OM jag skulle lyckas bli gravid via IVF innan sommaren och han skulle få för sig att vilja träffa mig. Herregud säger jag bara! Vad utsätter jag mig för egentligen? :-)

 

Apropå kärlek så undrar jag hur många gånger i sitt liv man kan träffa Mr Right? Ni vet den där som sätter igång varenda cell i kroppen, som man blir varm i hjärtat av bara man tänker på honom och som man i princip skulle göra vad som helst för. Jag är 41 år och jag har träffat två såna. Och då har jag ändå dejtat en hel del och inte haft något mer varaktigt förhållande (mer än ett år) i vuxen ålder.

Den första var när jag var i 25-årsåldern. Men då var jag ju fortfarande så ung att jag sörjde ett tag och sen var det bra med det. Den andra var ju här för några år sedan när jag träffade Poe uppe i Jämtland. Herregud vilka känslostormar han satte igång. Kan fortfarande bli varm inombords av att tänka på honom. Och jag tror fasiken att jag fortfarande skulle komma springande om han gav mig lillfingret!

Dessvärre har jag blivit dumpad av bägge dessa två. :-( Och när jag tänker efter så har jag för det mesta blivit dumpad i relationer. Inte undra på att jag inte litar på folk längre!