Gråt av trötthet
Har varit lite gråt här hemma i kväll på grund av trötthet. Och då är det inte Lilleman utan JAG som har gråtit. Har gått sen tidigt i somras och varit helt sjukt trött och det har bara tilltagit mer och mer. Och nej, jag kan inte skylla på att jag har det stressigt eller inte får sova om nätterna. Har inte haft det så här lugnt och skönt i hela mitt vuxna iv och sover 7-8 timmar per natt.
I september var jag och tog prover då jag misstänkte att det var järnet som spökade igen. Hade då bra blodvärde men låg i underkant vad det gäller järndepåerna. Läkaren släppte iväg mig utan vidare undersökningar så nu sökte jag igen. Så idag har jag då varit där och tagit ytterligare en hel drös med prover. För nu går det inte längre att gå och må så här! Känns ju som att jag inte riktigt orkar med sonen utan jag vill bara ligga på soffan/sängen och vila utan att röra en fena. Och det känns ju verkligen inte rättvist mot honom!
I kväll blev det då helt enkelt för mycket och tårarna kom. Stackars Lilleman blev alldeles förskräckt när jag satt där och hulkade. Så då fick jag ta upp honom och så gosade vi lite och så kändes det i alla fall något bättre för stunden.
Kommentarer
Trackback
