lyckis

Hade först tänkt att inte åka upp till Jämtland nu i vinter men jag kan inte hålla mig. Känner mig så trött, så trött och känner att jag behöver åka iväg. Så i månadsskiftet drar jag! Och den här gången får jag sällis i bilen av min syssling som bor här nere och som vill upp och hälsa på sin familj.

 

Det ska verkligen bli underbart att åka upp igen till lugnet. Och den här gången SKA jag försöka ta det så lugnt som det bara går där uppe och inte fara runt än hit och än dit. Ska njuta av att ligga på sängen i lilla stugan och läsa och sova framför brasan som knastrar. *längtar*

 

I dag har det varit 10-årskalas för min äldsta brorson. Var tog de här 10 åren vägen liksom? Känns ju inte så länge sedan han var nyfödd och vi var och hälsade på dem på BB. Han har blivit så himla stor och "vuxen" den senaste tiden och det känns lite som att jag inte riktigt hänger med.

 

I födelsedagspresent fick han en tröja samt keps som jag hade beställt från NHL-shopen i USA med Henke Lundqvist nummer (brorsonen är även han målis i hockey). Det blev succé! Var lite orolig innan att tröjan skulle vara för liten men den var tvärtom lite för stor. *vilken tur*

 

När jag fyllde 40 i sensomras fick jag som present en middag på stan av ett par kompisar. Och denna middag gick av stapeln i kväll. Vi var på en nyöppnad restaurang i Årsta som heter "Två små svin" och som serverar smörrebröd samt kvällens långkok.

Jag avnjöt en underbart god friterad spättafilé med räkor och en sjukt god remouladesås tillsammans med danskt rågbröd. Efter det delade vi på en osttallrik med bl.a. en gudomlig gorgonzola. Till detta drack vi både öl och snaps. Och då får ni ha i åtanke att jag knappt dricker öl och ännu mindre snaps! Men det passade liksom till.

 

Kommer definitivt att gå dit igen! Hoppas bara att de har tillräckligt kundunderlag så att de får bli kvar. En sån pass liten lokal kräver antagligen att det är i princip fullt jämt för att det ska gå runt.

 

Släpade mig iväg till spinningen i morse eftersom att jag var så trött. Även under passet kändes musklerna sega som sirap. Men på något konstigt sätt kämpade jag mig igenom hela timmen. Och det gjorde jag även fast instruktören inte var så bra.

När jag kom ut från Friskis så var det nästan så att solen ville komma igenom molnen så jag tänkte att jag går ett par stationer innan jag hoppar på t-banan. Men när jag var klar hade jag helt plötsligt gått hela vägen hem, 6 km. Så när jag kom hem var jag bra trött! Skulle lägga mig och läsa ett tag men somnade!!! Underbart skönt!

 

Nu ska jag försöka vakna till liv och ladda om för att gå ut och käka med ett par kompisar.

 

Det är verkligen något magiskt med fredagskvällar må jag säga! En speciell känsla som sakta sprider sig ut i hela kroppen varefter dagen går.

Den här fredagen drog jag iväg en sväng till Bishops Arms på Hornsgatan direkt efter jobbet. Men redan efter en ynka cider kände jag att jag hade hemlängtan. Ville hem och kura i soffan och bara vara. Så sagt och gjort. Handlade kött och sallad på vägen hem och hade sen min egna lila lyxmiddag i hemmets lugna vrå. Underbart! Men nu undrar jag: kan man gå och lägga sig redan klockan tio en fredagskväll eller är det tantvarning på den?

 

I dag på förmiddagen har jag varit iväg på frukost med visning på ett konferenshotell. Och det var just det det var och inte visning med frukost. Man får ju prioritera vad som är viktigast. Och lite mutfrukost har man ju aldrig tackat nej till. :-)

Jag skulle nog kunna äta hotellfrukost varje dag tror jag. Är så gott med alla pålägg och yoghurtar med flingor av alla dess slag. Och ja, jag är bara för det kalla. Sånt där som äggröra med bacon lämnar jag åt andra att njuta av.

 

 

Usch, jag kommer antagligen inte kunna röra mig varken i morgon eller resten av helgen efter kvällens cirkelfyspass på Friskis. Det är konstigt det där; hur jobbigt det än är så lyckas man ta sig igenom passet på något konstigt sätt. Redan efter första varvet av tre hade jag blodsmak i munnen. Hur tror ni att det kändes efter andra varvet?

Måste säga att jag fasiken är impad av mig själv som pallar med trots min kraftiga övervikt. Visst, jag kanske inte orkar med riktigt lika mycket som alla smalisar men jag tar mig igenom det i alla fall. Och betänk då att jag som är så stor måste lyfta bra mycket mer än de som väger 30 kilo mindre...

 

Usch, jag känner verkligen INTE för att gå och träna i dag! Är trött och grinig och vill bara åka hem till mitt eget lilla soffhörn. Men jag "måste" iväg. Brorsan och jag har en liten tävling där han kan se exakt hur många pass jag tränar och jag kan ju inte bjuda på den lätta så att han kan reta mig. Nej, det är bara att bita ihop och tänka att vad är egentligen en timme av mitt liv?

 

Direkt efter jobbet drog jag iväg till Nordiska museet där de har en utställning om folkhemmet. De hade byggt upp en tvåa på 57 kvadrat i exakt kopia från en lägenhet i Katrineholm. Den speglade år 1948 och en familj på två vuxna och tre barn som bodde där. På den tiden var det stor bostadsbrist och många bodde omodernt med bara kallvatten, gemensamt kök samt dass på gården. Snacka om lyx att flytta in i en "större" lägenhet med varmvatten och toalett!

Jag ska aldrig mer klaga på att jag bor trångt, jag som ändå har 54 kvadrat helt för mig själv. Fast jag vet att de som bodde innan mig här flyttade in när det var nybyggt 1951 och bodde fyra personer här, döttrarna i sovrummet och föräldrarna i bäddsoffa i vardagsrummet. Hur fick man plats liksom? Men det är klart, man hade ju inte lika mycket saker och kläder då. Kanske skulle man börja tänka lite mer som de? Och vad ska man egentligen med alla saker till?

 

I museets shop hittade jag denna skiva som kommer bli min favvis för en tid framöver, har redan hunnit lyssna igenom den:

 

I början av vintern började jag gå hos en dietist för att få ordning på min vikt igen. Jag klarar ju helt enkelt inte av att hålla vikten. Och nej, det är inte "bara att inte äta godis". Här är det nog lite svårare än så då mitt ätande, som ibland går över mot hetsätning, är så känslorstyrt. Äter ju när jag är glad, när jag är ledsen, är arg osv. Gör att jag får ett lugn inombords vilket säkert kan jämföras med hur de som är alkoholister känner det. Fast så snart jag har ätit det så får jag ångest och tänker att varför kunde jag inte stå emot, att jag har världens sämsta karaktär.

 

Dietisten som jag var hos i dag tog det här på allvar och sa helt ärligt att det kanske inte räcker med att gå dit och få kosttips. Det här kräver något annat för att ändra ett skadat beteende. Så nu har jag blivit remitterad till en ätstörningsklinik!!! Är det verkligen så illa? Eller jo, det är det och det är jäkligt skönt att någon äntligen tar det här på allvar och hjälper mig. Fast bara för att jag har blivit remitterad är det inte säkert att jag blir godkänd hos kliniken. Det beror helt på hur de bedömer min situation. Men även fast jag blev chockad när dietisten tog upp det här så hoppas jag verkligen att jag blir godkänd och kan få hjälp!

 

 

Låter kanske väldigt konstigt men just nu känns det som att jag skulle vilja vara sjuk några dagar. Skulle vara så skönt att bara få vara hemma några dagar och slappa utan att kunna göra så mycket. Nu snackar vi alltså inte något allvarligt utan mer en vanlig förkylning med lite feber,

Visst, jag skulle kunna "låtsas" vara sjuk men det tillåter inte riktigt mitt samvete. Och även om jag skulle göra det skulle det i så fall inte förvåna mig om jag blev sjuk på riktigt veckan efter vilket ju skulle bli onödigt kostsamt. Nej, jag får nog vackert stå ut med tröttheten ett tag till... 

Även om jag var "smått" irriterad på min kompis som var drygt en timme sen tidigare i kväll när jag hade fixat middag och allt så blev det en riktigt bra kväll! Vi käkade potatisgratäng med MASSOR av vitlök i, ryggbiff och rödvinssås vilket sköljdes ned med gott rött vin. Till dessert blev det frukttartlette. *mums*

Skulle egentligen ha sett mellon men vi hade så mycket att prata om att vi bara hade på den som bakgrundsmusik. Kan dock säga att jag blev lite besviken över att inte Elisa åtminstone gick till andra chansen. Jag menar; det var ju faktiskt den enda riktiga schlagerlåten.

 

Om det är något som jag avskyr så är det när folk kommer sent! Och nej, jag kommer i princip aldrig sent själv. De få gånger jag gör det så mår jag dåligt rent fysiskt och blir jättestressad.

I dag skulle en kompis komma över och käka och kolla på mellon. Han sa själv att han skulle vara här senast klockan sex. tjugo i sex ringer han och säger att han är en hel timme försenad! Gör man så när man vet att någon står och lagar mat? Tycker att det är fruktansvärt nonchalant om ni frågar mig!

Så nu känner jag mig otroligt irriterad och det kommer förmodligen att hålla i sig även sen när han kommer. Konstigt att han vill utsätta sig för mitt dåliga humör när han vet att jag är en riktig tidsfascist.

 

Tog mig iväg på ett extra spinningpass här mitt på dagen som var riktigt tungt och svettigt! Den instruktören måste ha kört en hel del bergspass innan det här med tanke på hur tungt det var. Hur som helst så kände jag mig ändå rätt OK efteråt så det fick bli en promenad hem vilket tar nästan en timme. Men snacka om att jag har frusit sedan dess! Brukar ofta göra det efter ett svettigt pass och nu när jag dessutom gick ganska långt efteråt så blev det värre än vanligt. Är så kall om händerna att jag inte riktigt kan greppa med fingrarna. Och nu snackar vi ändå om att jag har legat under en filt i ett par timmar och borde vara varm!

Är det någon mer än jag som "lider" av detta fenomen att ni börjar frysa efter att ha svettats?

 

 

 

Är just nu SÅ jäkla förbannad på en kollega! Hon arbetar här på IT-enheten och har således en servicefunktion till oss andra. Men varje gång man har något ärende får man i princip en utskällning och i dag var ingen undantag. Den tjejen har verkligen problem med sin attityd! Varför inte testa för omväxlings skull att vara lite trevlig och kanske få ett tack tillbaka? Som det är nu blir vi ju bara förbannade på henne och blir otrevliga tillbaka vilket ju i längden skapar en ganska otrevlig stämning.

 

Vad säger ni; borde man inte som vuxen kunna behärska sig och vara någorlunda trevlig även om man nu råkar ha en dålig dag?

  

Har varit på ett rysligt dåligt humör hela dagen i dag. Har bara velat sitta i min egna lilla bubbla. Men tror ni att jag har fått sitta och sura i fred? Icke!!! Så det passade ganska bra att gå iväg på ett nära-döden-pass cirkelfys efter jobbet och få en ordentlig urladdning. Så nu hoppas jag att jag vaknar lite snällare i morgon.

 

Måste bara visa vad jag hittade när jag var på Stadium för att köpa en väska till pappa i födelsedagspresent. De här byxorna kommer antagligen att bli mina nya favvisar på fritiden:

 

 

Det har pratats och skrivits senaste dygnet om nyheten om påvens blod som har blivit stulet. Att det har skett en stöld är illa. Men varför i hela fridens namn har man ens ampuller med hans blod för???

 

Känner mig SÅ duktig som kom iväg på spinning efter jobbet trots att jag har varit väldans trött. Men jag måste säga att det är enklare och enklare för var gång som går att komma iväg. Förhoppningsvis ska jag få det till en mer regelbunden vana igen.

 

Nu ska jag försöka komma i säng eftersom att klockan ringer innan tuppen gal i morgon bitti. Tåget ner mot Köpenhamn går redan vid tjugo över sex. Gissa om jag kommer att gäspa hela dagen lång...

 

Sov kvar här och nu känner jag helt klart att det blev lite väl mycket vin.

Hur mycket träningsvärk kan man få egentligen? Efter cirkelfyspasset igår känner jag mig stel som en pinne och ojjar mig av smärta så fort jag rör mig. Har duktig träningsvärk i dag och det är antagligen ingenting emot vad jag kommer att ha i morgon! Absolut värst är det i rumpan efter alla utfall med vikter. Men bröstmusklerna efter armhävningarna är inte heller någon lek.

Tycker att det är lite konstigt att jag får sån träningsvärk i just rumpan eftersom att jag tycker jag borde ha lite muskulatur där efter alla spinningpass jag genomlidit. Men jag antar att det är för att det är en annan typ av träning och att musklerna "vänjer sig" vid ensidig träning.

 

Måste trots denna smärta ändå säga att jag känner mig nöjd med mig själv och att cirkelfyspassen på Friskis är riktigt roliga!