lyckis

...är det fredag vilket betyder helg! Har ju faktiskt jobbat hela tre dagar den här veckan, fyra med i morgon. :-)

Får lov att säga att jag nog inte är skapt att jobba. Finns ju faktiskt viktigare saker här i livet. Inte för att jag har sådär jättemycket annat i och för sig så efter ett par månader kanske det skulle bli långtråkigt. Men jag skulle gärna testa någon gång hur lång tid det skulle ta innan jag kröp på väggarna. Ja, experimentet skulle ju självklart ge full lön. :-)

 

Vill bara rapportera att jag lyckats komma upp till 10 000-stegsgränsen i dag...

 

Har haft såna problem med mina fötter senaste året. Har periodvis tappat all hud under hålfötterna samt på utsidan av fötterna. Detta är ju både väldigt äckligt plus att det kliar och gör ont. Var hos en hudläkare och vi testade hydrokortisonsalva utan större resultat. Så nu ska jag testa att går till Psoriasisförbundet och få en sorts ljusbehandling som kallas för bucky.

Bucky är tydligen en form av ytlig mjukröntgen som ska göra att det läker. Ska gå dit sex gånger och jag hoppas verkligen att det hjälper så att jag kan gå barfota utan att skämmas i sommar!

 

Härom dagen satt jag ju och var ledsen över att jag har gått upp så mycket i vikt. Är fortfarande ledsen över det men inser att den enda som kan göra något åt det är jag själv. :-(

Går redan idag med stegräknare varje dag för att hålla någorlunda koll på hur mycket/lite jag går per dag. Och från och med i morgon SKA jag upp i 10000 varje dag! Visst, jag kommer få gå ut och gå en extra promenad varje kväll men det kan det vara värt. Ska verkligen försöka gå ut på lunchen och gå en sväng och då får jag ju lite dagsljus på köpet. Vad tror ni, kommer det att hjälpa vikten åt rätt håll eller är det en för liten insats?

 

En kollega som varit nere i Thailand över jul hade tänkt på mig när hon fick se detta armband och köpt med sig det som en liten present. Är inte det sånt som man blir så där vardags-glad över? Tänk att så lite kan göra så mycket.

Måste verkligen bli bättre på sånt själv. Fast jag försöker att säga något snällt till någon minst en gång varje dag. Typ uppmärksamma en ny frisyr, en snygg skjorta osv. Oftast blir folk väldigt glada när man uppmärksammar något oväntat.

 

Alltså, ska livet verkligen bara bestå av att dra sig upp ur sängen om mornarna, jobba, äta, träna och titta på tv? Är ju så mitt liv ser ut måndag-fredag. Och inte nog med att rutinerna är trista i sig; är urled på mitt jobb också för tillfället då det inte stimulerar det minsta. *lååång suck*

Måste nog försöka pigga upp mig med något. Problemet är ju att jag inte vill vara ute bland folk då jag har blivit så tjock igen. Nu pratar vi inte om några ynka tonårskilon här alltså utan kanske tjugo. Det gör verkligen att jag känner mig handikappad men samtidigt är ätandet som ett gift för mig liksom alkoholen är för alkoholister. Får abstinens och när jag sen väl äter något onyttigt (och nej, det funkar inte med morötter) så känner jag hur lugnet sveper över min själ. Hur gör man egentligen för att avprogrammera en sån känsla???

 

I julklapp hade jag önskat mig ett par "tant-creoler" men då det visade sig vara enklare sagt än gjort att hitta såna ute i affärerna så fick jag pengar i stället. Jag vet inte huuur många guldsmedsaffärer som jag har varit inne i utan att hitta det jag söker. Men så kom jag på att det måste finnas en marknad hos pantbankerna. Folk som lämnar in mormors gamla, omoderna örhängen. Och häpp, jag fick napp! Så nu är de beställda och jag känner mig mycket nöjd. Hoppas bara att de är i fint skick när jag väl får dem. Annars får de väl ligga hemma i byrålådan tills guldpriserna går upp igen och jag kan sälja dem. Som det känns just nu så har jag gjort ett kap när guldpriserna är nere på bottennivå.

 

Längtar tills jag får hem dessa:

 

De var tydligen rejält nervösa innan och det är verkligen inte konstigt. Det var nämligen Järnkaminernas dag så det var i princips fullsatt, 7737 besökare, och världens liv på klacken. Inte undra på att de undrade vad de gett sig in på. Men allt gick bra och de fick bara spela ca sju minuter. Men det kanske räckte med tanke på att de fortfarande inte har börjat spela på full plan. Så jag antar att de var helt slut efteråt.

 

Men tänk va, brorsonen släppte inte in något. Så jag tror nog att vi har sett nästa Henke Lundqvist har sett dagens ljus. :-)

 

 

 

När jag hade gäster här hemma i fredags fick jag hela FYRA buketter med blommor! Det är verkligen inte varje dag man har snittblommor hemma. Har typ inte haft det sedan jag fyllde år i augusti. Men det är allt bra härligt med dofterna som sprider sig.

 

Snacka om världens tristaste trettondagsafton! Ont i ryggen, det har inte blivit ljusare än skymning ute plus att jag ska äta rester till middag. Är inte det här en dag som man egentligen ska träffas och äta god mat?

 

Tog i alla fall en promenad ute i det gråa. Undrar just hur många soltimmar det har varit sedan november, det kan verkligen inte vara många!

 

Tog en riktig långpromis i eftermiddag och gick runt hela Djurgården. Tar sin lilla tid så jag var helt klart värd fika på Blå Porten efteråt.

Det var väldigt skönt att gå och få igång blodcirkulationen i kroppen. Då kändes det helt ok i ryggen. Men sen när vi fikat och jag skulle resa mig upp igen. Aj, aj, aj... Så sen dess har jag i princip varit invaido igen. :-( Fast jag antar att det är bra med lite skonsam träning...

 

Har haft familjen plus moster och man på middag här i dag. De bjöds på rödspetta i ugn med champinjoncreme och svart kaviar och till det sallad samt pressad potatis. Till dessert hade jag hackat till en fruktsallad med mandel som blev supergod om jag får säga det själv.

Dessvärre har jag ju haft SÅ ont i ryggen hela dagen att jag skrikit till så snart jag gjort en rörelse fel. Och inte nog med det: diskmaskinen gick sönder igår kväll. Antagligen pumpen som gav upp. Men man får väl vara glad att den har hållit så länge som den gjort. Dock lite surt när man ska ha gäster och allt och det blir en del disk.

Ovanpå detta så skar jag mig i fingertoppen på en konservburk så nu kan jag knappt skriva ordentligt här.

 

Så summan av kardemumman är att det var helt fel dag att ha gäster även om det var trevligt att umgås med dem.

 

Tror fasiken att det här ryggskottet tar kål på mig! :-( Har sovit jätterisigt i natt trots starka värktabletter och när jag väl har sovit har jag gjort det på rygg vilket jag aldrig gör annars.

Varför ska sånt här komma när det passar som allra minst? Och varför lyssnade jag inte på kroppen igår och ringde runt och ställde in middagen i dag? Nu måste jag ju pina mig med både dammsugning och matlagning.

Vaknade i morse med vad jag trodde var en liten sträckning i ryggen. Men ju mer av dagen som har gått desto värre har det blivit. Så när jag inte kunde röra mig längre av smärta fick jag se mig besegrad och inse att jag har åkt på ryggskott! Trodde att Citodon skulle hjälpa men icke! Så nu kan jag bara stå rätt upp och ner eller ligga helt plant. Det hugger ju som 14 knivar så fort man rör sig. Aj, aj, aj... Och det värsta är att jag ska ha folk här hemma i morgon och måste således fixa lite. För ställa in tänker jag inte!

 

Så, nu är julen över och det är dags att börja engagera hjärncellerna igen. Jag är med som stödmedlem i organisationen Ecpat sedan många år tillbaka. Det är en organisation som arbetar mot barnsexhandeln som jag verkligen tycker att ni ska stödja då det är ett stort problem.

Information från Ecpat.se:

 

Så, efter att ha haft en riktig "dagen efter" så är det äntligen en tillåten tid att gå och lägga sig. Passar bra nu när ångesten börjar sätta in ordentligt efter gårdagens alkoholintag. Alltså, inte på grund av att det blev för mycket utan snarare den kemiska reaktionen som jag blir känsligare och känsligare för. Kanske dags att börja bli lite mer restriktiv med alkoholintaget de få gånger jag dricker?

 

Måste återigen säga att jag tycker att de där pizza-kiten är en himla bra uppfinning. Hur smidigt som helst, går fort som 17 och det bästa av allt: man kan lägga på det man vill och har hemma.

 

Blev en riktigt trevlig kväll igår med god mat, trevligt sällskap, vin och många skratt. Kanske lite väl mycket vin har jag känt i dag. Men, förutseende som jag är hade jag köpt hem en sån där pizza-mix med färdig tomatsås så det var bara att slänga ihop här på eftermiddagen. Behövde inte ens gå utanför dörren. :-)

 

Äntligen är det här året slut och vi kan vända blad och påbörja ett nytt. Måste nog erkänna att 2013 inte har varit något bra år. Ja, förutom den varma och soliga sommaren då. Och att jag återfått kontakten med min käre vän som jag av olika anledningar har varit ifrån under ett par år. Nu hoppas jag att vi aldrig mer försvinner ur varandras liv.

Men i övrigt har jag mått väldigt dåligt under året som gått. Länge sedan jag var så deprimerad som jag har varit. Och inte nog med det; mellan de deprimerade perioderna hann jag även med en manisk period när jag knappt sov något och inte kunde varva ner.

Utöver detta så har jag hunnit med att fylla 40 vilket firades i typ två veckor bl.a. med minisemester till Åland och sedan en jätterolig fest här hemma.

 

En sak som jag skrev om förra året var att jag skulle ta tag i att försöka bli gravid via inseminering vilket jag faktiskt har gjort. Har gjort fem försök vilket dock ännu inte har resulterat i något positivt resultat. Men jag ska fortsätta med ett par försök till innan jag ger upp. Då kan jag i alla fall inte säga att jag inte försökte. Så det känner jag mig stolt över!

 

Vad har jag då för förväntningar på 2014 då?

* Att mina försök att bli gravid ska lyckas.

* Må bättre mentalt. Både genom medicinering och terapi.

* Träna mer regelbundet och fortsätta hos dietist för att försöka komma ner i vikt igen.

* Försöka få mer stimulerade arbetsuppgifter på jobbet..

 

Nu önskar jag er alla ett gott slut på det här året och må alla era drömmar slå in under det kommande året!

Skrev ju igår om mitt lilla utfall att från ingenstans fråga en kille om vi ska ta en aw (se inlägget här). Och nu har vi kommit överens om att man inte kan ha aw när man har jullov och alltså får vänta tills vi börjar jobba igen. Kände lite att jag inte riktigt har tid nu på ledigheten och sen är det ju ingen brådska heller för den delen.

 

Undrar just vad han tänker om det hela? Han måste ju i alla fall bli lite smickrad av att en tjej hör av sig på det här sättet. Eller fattar han som är kille överhuvudtaget varför jag hör av mig? Kanske tror han att jag bara är ute efter någon att gå ut på aw med? Åhhh, varför kan man inte bara se in i killars hjärnor för???

 

Vet inte riktigt om det är modigt eller dumdristigt att fråga en kille som man träffat på en fest (som f.ö. slutade med att fröken slocknade i soffan hos värden) om man ska ta en gemensam aw. Men jag har gjort det i alla fall.

Det som är modigt är väl själva grejen att ens fråga. Det dumdristiga är att han ju trots allt är en kompis kompis vilket kan bli lite pinsamt om han berättar det. Jag kommer ju att bli retad till dödagar...

 

Men kan ni tänka er? Han svarade "gärna en aw"! Hu, hur går man vidare nu? Hur gör man liksom? Det är så länge sedan sist att jag har glömt bort spelets regler och hur man ska bete sig. Misstänker att jag i vanlig ordning kommer att skrämma bort honom. :-(

 

Jag brukar tycka att jag har det rörigt hemma men det är verkligen ingenting emot vad en kompis till mig har. Var där en snabbis i förrgår men det var knappt att jag ens kom in i hallen för alla högar med grejer. Det var smutstvätt, disk och grejer precis överallt. Tydligen hade han inte tvättat på 1 1/2 månad.

Visst, han mår väldigt dåligt periodvis och han har haft mycket senaste månaden då hans pappa först var väldigt dålig och sedan gick bort. Men man mår ju inte precis bättre av att ha en sån röra hemma. Delade med mig av ett tips som jag själv brukar försöka följa när jag har det som värst hemma och det tar emot att komma igång: ställ äggklockan på 10 minuter och röj. Man hinner mer än man tror på 10 minuter och det är ändå inte ett oöverstigligt mål.