lyckis

I kväll när jag var på väg hem från spinningen hamnade jag ju förstås mitt i Bajens tåg från Medis till Tele2 arena där säsongspremiären skulle spelas. Alltså. det var sjuuukt mycket folk (läs; mest karlar) som brölade, smällare och bengaler om vartannat. Stackars polisen som hade fullt sjå med att hålla ordningen.

Måste dock säga att jag inte riktigt kan förstå det där, i mina ögon, ganska sjuka beteendet av vuxna människor. Varför ska man bröla, kasta flaskor och tända bengaler för? Det är ju rena rama grottmänniskabeteendet ju. Tänk vad det där larvet kostar mig och alla andra Stockholmare en massa pengar för polisinsatser och förstörelse. Sånt kan göra mig fruktansvärt irriterande och morrig en måndag som denna!

  

Har faktiskt haft en riktigt bra helg trots att jag varit väldigt trött. Var kul att träffa hemvärnsgänget igen och vi har , trots mycket dötid, skrattat väldigt mycket. Och att dejten har varit med också gjorde ju inte saken precis sämre. Visst, vi har inte kunnat visa något öppet och det har för min del varit ganska jobbigt. Men samtidigt så vill jag inte ha en massa snack än så länge när det är så pass nytt. Fast vi fick lite egentid i lördags när jag åkte med honom i lastbilen både till och från övningsterrängen. Men försvarsmaktens gamla lastbilar är INTE hångelvänliga kan jag intyga. :-)

Han vill dessutom att jag ska komma till honom och vara så mycket som möjligt i påsk så nu känner jag mig lite säkrare på var jag har honom någonstans. Visar ju att han faktiskt vill träffa mig vilket gör mig lugn. Har en skön känsla inombords just nu...

 

 

Sen har dock dagen gått i ett lite alltför lugnt tempo. Har mest suttit och medlyssnat på radion. Ja, förutom när jag och en till blev kommenderade att understödja en pluton som skulle framrycka genom skogen. Och herregud vad jobbigt det var! Det är ju liksom inte någon liten lätt söndagspromenaden precis. Nej här gick det över stock och sten med stridsväst och ak4:an. I ett ganska högt tempo dessutom! Men jag måste erkänna att jag fortfarande tycker att det där med strid är ganska roligt. Även om kroppen kanske inte alltid håller med.

Men nu ligger fröken i sin säng på logementet och tänkte sova. Klockan ringer ju trots allt vid halv sju i morgon bitti. Och det här gör man frivilligt!?!

Alltså, jag håller på att bli galen på alla goda tips på bantningskurer! Jag håller inte på med någon diet utan försöker så gott det går komma tillrätta med mitt sjukliga ätbeteende. Vill bara skrika rätt ut varje gång när någon kommer med tips. Låt mig bara vara i fred med min mat och mina mellanmål så kommer allt gå bra ska ni se!

 

I dag har mina känslor verkligen åkt berg- och dalbana upp och ner. Ena sekunden jätteledsen över det där igår och andra sekunden glad över att jag har träffat dejten. Och däremellan har jag hunnit med att vara menssur också. Är det hormonerna som spelar mig ett spratt måntro?

 

Är fortfarande ganska nedstämd sedan igår men ingenting blir ju bättre av att jag sitter hemma och tycker synd om mig själv. Just därför ska jag följa med på Hemvärnsövningen i helgen som jag nästan hade tänkt att banga. Och sen är ju dejten där också vilket ju självklart gör sitt till.

 

Ska försöka packa det sista och sen komma i säng så att jag är någorlunda utvilad inför morgondagen. Sen är jag ganska trött efter kvällens cirkelfyspass också.

 

Har i eftermiddag varit på mitt veckobesök på överviktskliniken. Det var dags för lite vägning och utvärdering av veckan. Jag erkänner att jag har fuskat några gånger under veckan då jag ju var på middag både i fredags och söndags. Men trots det hade jag gått ner 1.4 kg! Ska verkligen försöka att inte fuska för det är ju trots allt det beteende som vi vill komma tillrätta med.

Nu ska vi försöka en ny variant för att jag inte ska vara så hungrig hela tiden och det är att i stället för frukt till mellis ska jag äta yoggi/risifrutti/2xknäckemacka med mjukost. Antagligen är det då det extra fett som ska göra att jag blir mer mätt.

 

När jag kom hem i kväll vad tror ni att det var det första jag gjorde? Ja, förutom att äta middag då. Jo, jag klämde i mig fem skorpor med smör! Och det ingår INTE i mitt matschema om man säger så! Känner mig så jäkla missnöjd med mig själv så här i efterhand. Men jag måste försöka tänka att det är nya tag i morgon. Kan inte vara så hård mot mig själv. För trots allt har det gått relativt bra med tanke på vilket stört ätbeteende jag har.

 

En annan sak som peppade lite var att få känna sig lite smal för en gångs skull. Där på kliniken mötte jag flera som var i 150-170 kg klassen. Kände mig smal som en vidja i jämförelse. Men framför allt är jag glad att jag har tagit tag i det nu och inte väntat tills jag är så stor. Jag har ju faktiskt inte lika lång uppförsbacke som de att ta mig uppför...

 

Nej, det är INTE jag! Riktigt så farligt är det inte ännu.

 

 

Har i princip haft en hel helg tillsammans med dejten. Han sov ju hos mig i fredags, vi var på gemensam Hemvärnsövning i lördags och sen följde jag med honom hem och stannade i söndags. Och jag måste säga att jag tycker mer och mer om honom! Visst, det kanske inte är så där omvälvande som det var när jag träffade ex-et men det kanske det inte alltid måste vara?

Med den här killen kan man prata även om jobbiga grejer utan att han backar. Alltså, nu pratar vi inte jobbiga som i existentiella frågor utan mer vad man har för värderingar om ett förhållande. Berättade att jag har jättesvårt att få höra att han inte har tid då det var just det jag fick höra av ex:et hela tiden. Han å sin sida berättade att bägge de två senaste hade flyttat in efter typ två veckor tillsammans. Så det lovade jag att inte göra. Jag skulle vänta åtminstone två månader. :-) Vi verkar trivas bra i varandras sällskap och ha ungefär samma värderingar. Det är liksom inga konstigheter.

Nu ska vi iväg på övning med Hemvärnet hela helgen. Ska bli myyycket spännande att se hur det går att inte pussas och pilla på varandra. Dessutom ska vi bo i logement vilket betyder att jag kommer att vara på samma ställe som han dygnet runt. Låter jobbigt va?

 

På förmiddagen var det dags för det årliga besöket hos tandläkaren. Hade ont i en tand redan förra året men då testade vi att slipa ner tanden lite för att avlasta tuggytan. Men fortfarande när jag tuggar på något hårt ilar det ända ner i tårna. Så nu ska vi testa att ta bort den befintliga lagningen för att se om det finns en spricka därunder. Ovanpå det hade jag ett hål som även det var på G redan förra året. Känns som att det kan bli dyrt. Inte riktigt vad min redan så ansträngda ekonomi behöver just nu. :-(

 

 

På eftermiddagen gick jag sedan till vårdcentralen för den där jäkla urinvägsinfektionen. Och mycket riktigt så hade den gamla blossat upp igen. Så nu har jag fått en ny penicillinkur som ska vara av dunderkvalitet och slå ut det mesta. Just nu känns det som att jag är beredd att ta vad som helst för att slippa denna smärta!

Dessvärre så har jag återigen bra ont av urinvägsinfektion. Vet inte om det är den gamla som inte riktigt försvann och som nu blossat upp igen eller om det är en ny. Hur som helst så gör det rackarns ont i hela den regionen plus att jag får springa på toaletten precis hela tiden. När ska det onda gå över egentligen?

... jag "råkade" visst busa lite med en kollega. Och det bästa av allt är att han aldrig kommer att tro att det är jag. :-)

 

Åh, jag har verkligen en rolig helg framför mig så den här fredagen är efterlängtad! I kväll ska jag på middag med mina närmaste vänner där jag vet att det blir god mat, många skratt och vin. Lite senare kommer dejten och plockar upp mig och så åker vi hem till mig.

I morgon bitti ska vi iväg på Hemvärnsövning och sedan åker jag med honom hem tills på söndag då jag äntligen ska träffa mina brorsöner igen eftersom att brorsan fyller år.

Ovanpå det skiner solen och jag får vårkänslor av allra svåraste graden. :-)

 

Usch, fick reda på att en tjej som jag konfirmerade mig med för typ hundra år sedan dog i dag pga bröstcancer. Känns som att det kommer så nära på något sätt när det är någon i min egen ålder. Dessutom hade hon två tonårsdöttrar som nu ska bära den sorgen i så pass unga år. Verkligen tragiskt!

Hon upptäckte knölen på nyårsdagen för två år sedan och sen eskalerade det hela. Dock fick de bukt med det hela och det var "borta" ett tag innan det kom tillbaka med full kraft igen. Hon bloggade så sent som för tio dagar sedan och då hade hon precis fått beskedet att hon hade hela levern full av metastaser och att det inte fanns något vården kunde göra. Så det gick rackarns snabbt där på slutet. 

 

Sånt här gör verkligen att jag får mig en tankeställare. Ska verkligen försöka sluta gnälla över såna småsaker som jag har i jämförelse och glädjas åt det jag har.

 

Hur ska jag orka med ett cirkelfyspass efter jobbet i dag? Känner mig helt slut som artist och ganska hungrig. Inte det minsta taggad faktiskt utan vill bara gå hem och plocka inför att dejten kommer i morgon. Men om jag känner mig själv rätt så kommer jag i alla fall att släpa mig dit och tycka synd om mig själv precis hela vägen lång och sedan efteråt känna mig ganska nöjd.

 

Wish me luck!

 

 

Första dagen med mitt nya ätbeteende är till ända och just nu känns det "sådär". Det har gått bra precis hela dagen lång men när kvällen kom så började ätbegäret riva inombords. Så senaste timmarna har jag legat här i soffan och inte kunnat tänka på annat än Ballerinakex! Som tur är har jag ingenting alls hemma. :-/ Men jag antar att det kommer att gå bättre och bättre vad tiden lider. Måste bara härda ut första tiden.

En bra sak i dag var att eftersom jag behöver skjuta lite på lunchen för ett jämnare intag så tog jag en halvtimmes promenad INNAN jag åt. Kändes mycket duktigt! Och sen var det ju så himla härligt väder ute också.

 

Började dagen med att försova mig och vakna med ett ryck halv åtta. Det var bara till att stressa upp och iväg då jag just i dag hade ett möte som började redan vid åtta. Men tro´t eller ej; jag var på plats redan tjugo över.

Nästa möte började sedan vid nio och det har jag suttit i ända tills nu och skrivit protokoll. Tror ni att jag är helt slut i huvudet nu eller? Kan det verkligen vara effektivt att sitta så många timmar på raken och koncentrera sig?

 

Har i eftermiddag varit på ett lååångt besök på överviktsenheten. Jag fick ett matprogram samt rörelseprogram för de kommande fyra veckorna. Så dessa veckor kommer se ut enligt följande:

 

07:00 Havregrynsgröt med mellanmjölk

10:00 Frukt

12:00 Lunch 250 g fördelat på 80 g kolhydrater, 80 g proteiner, 80 g grönsaker och 10 g extra

15:00 Frukt

18:00 Middag enligt samma koncept som lunchen

21:00 Frukt

 

Jag ska även gå minst 9000 steg/dag (inte snitt utan per dag). Om jag sedan går på Friskispass blir detta en rörelsebonus.

Varje måltid som jag äter ska jag äta genom att ställa en tallrik på en våg som är kopplad till en dator. Där kan jag se hur fort jag äter (min måltid ska ta minst 14 minuter). Den kommer säga om jag äter för långsamt eller för snabbt och jag ska även registrera min mättnadskänsla.

 

Känner mig taggad och förväntningsfull inför detta och det känns som att det kan funka. Såvida jag inte börjar lura mig själv alltså. Det bästa av allt är att det inte är någon speciell diet utan jag får äta vad jag vill för mat!

 

Så, då har semesterplaneringen börjat sätta fart. Bl.a. ska jag och en kompis åka upp till Västerbotten och åka världens längsta linbana. Man "svävar" över skogar och myrar, bäckar och tjärnar och det är i princip helt tyst. Ska verkligen bli superspännande!

Vi kommer att åka uppåt efter Höga Kusten redan veckan efter midsommar så jag hoppas ju självklart på fint väder och midnattssol. Sen bor vi två nätter i stuga uppe vid en av linbanestationerna innan vi åker till Luleå där vi hälsar på kompisens mamma några dagar. Jag har aldrig varit i Luleå och trakterna där omkring så det ska bli kul att se även det.

 

Nästan så att jag börjar längta efter denna resa redan nu.

 

Jag måste verkligen lära mig att ta det lugnt! Jag behöver inte vara med på allt eller ställa upp på allt som folk ber mig om. Senaste tiden har det varit lite väl mycket och det börjar kännas nu att allt bara går runt, runt, runt. Både rent fysiskt men även mentalt. Det är ju inte bra för oss bipolära att komma ur våra rutiner, man kommer lättare in i antingen en manisk eller depressiv period då. Så från och med nu ska jag försöka att inte bestämma något utöver träning på vardagarna och sedan ha åtminstone en kväll och en dag helt blank på helgerna. Och så får jag nog ha det en period tills dess att jag märker att jag är mer stabil i humöret igen. För som det har blivit nu så är det en känslomässig berg-och-dalbana som gör att jag tycker synd om alla i min närhet.

 

 

Nu ska jag iaf gå och sussa så att jag är pigg i morgon när jag ska tillbaka till ätstörningskliniken.

 

 

Trots en ganska slapp lördag var jag som ett vrak igår när jag kom hem. Skulle bara lägga mig och vila lite men knallsomnade visst i tre timmar. Trots det var det inga som helst svårigheter att somna sen på kvällen igen. Kommer säkert att vara trött hela veckan efter en aktiv tid. Jag har tom varit förutseende nog och förvarnat om att jag antagligen inte kommer på den Hemvärnsövning som är i helgen. Men det beror förstås på lite om dejten ska vara med eller inte. :-) Och om vi är med bägge två: hur ska vi lyckas dölja för de andra att vi numera känner varandra lite bättre än bara genom Hemvärnet? Känns som att det kan bli svårt...

 

Var verkligen kontrasternas dag igår; först vara ute och köra ett bullrigt militärfordon för att sedan komma hem och det står världens skiraste vårbukett på bordet.