Åh, hur ska jag göra?
Nu har dejten varit iväg och jobbat i 12 timmar och här sitter jag. Har tom ätit middag själv. Känns sådär ska jag erkänna. Vad gör jag här egentligen? Kanske skulle åka hem redan i morgon, för en sån här ensam dag till känns inte så lockande. Då kan jag lika gärna åka hem och putsa fönster i stället. Är inte helt säker på att mina känslor är tillräckligt starka ännu för sånt här.
Innan min ensamma middag tog jag en ensam promenad och lite glad blir jag ändå av våren.
Ledbruten kropp
Åkte till dejten igår och det känns faktiskt riktigt bra. Eller nu tog jag kanske i förresten. Det som hände sist ligger över lite och jag känner att jag själv är lite avvaktande mot honom. Han är och jobbar idag så jag har roat mig med att stapla all den ved som vi klöv för två veckor sen. Snacka om att jag är trött i kroppen nu! Kommer antagligen ha rejält med träningsvärk i morgon.
Nu tänkte jag ta det lugnt resten av dagen och bara åka in till närmaste stad för att köpa en blomma till honom då han fyller år i morgon.
Ingen skrivlust
Har sovit så fruktansvärt dåligt senaste nätterna att jag är som ett vrak för tillfället. Är så trött att jag nästan känner mig bakis. Jag fattar inte; är hur trött som helst på dagarna men sen när jag går och lägger mig säger det "pling" och jag är klarvaken. Då har jag tagit en insomningstablett men sen vaknar jag ju efter några timmar igen och kan inte somna om. Börjar känna mig väldigt less på det beteendet nu!
Detta gör att jag inte har någon vidare skrivlust för tillfället. Är liksom helt tom på tankar och fokuserar bara på att ta mig igenom dagarna på jobbet så länge.
Lite sorglig dag
Igår kväll när jag gick och la mig så började jag tänka på lilla Finduz. Det är SÅ tomt utan honom här hemma! När den första katten gick bort förra året hade jag ju liksom honom kvar och den här tiden som jag haft ensam med honom svetsade verkligen samman oss. Nu bara väntar jag att han ska komma ut ur sovrummet och titta fram med sitt lilla huvud bakom dörrposten. Och jag har till och med kommit på mig själv att ropa på honom här hemma ett par gånger. Tänk att det kan bli så tomt när ett husdjur går bort. :-(
Ovanpå denna ganska sorgliga dag hade fakturan kommit från djursjukhuset idag. Tur att man har en mamma som man kan låna pengar av må jag säga! Känns extra surt eftersom att det i alla fall slutade med att han inte finns kvar längre.
Fick världens chock att det hamnade på den enorma summan. Det var liksom ingen som pratade om på sjukhuset att det var såna kostnader vi pratade om. Och rent ekonomiskt var det tur att jag lät honom somna in i stället för att genomgå ytterligare en operation som de föreslog.
Så för att lugna ner mig lite med gråten både över katten och för alla pengar så satte jag mig ett tag på balkongen och försökte njuta av blommorna där ute lite.
Reviderad relationsstatus
Usch, tänk vad fel det kan bli ibland va. Blev ju dumpad i fredags av dejten och har sedan varit ledsen och arg omvartannat hela helgen. Igår var en kompis över och vi satt på min balkong och drack Cava och svor över dejten. Men jag bestämde mig i alla fall för att jag skulle skicka ett kort sms och fråga om han vill vara singel eller om han vill fortsätta träffas. Det dröjde inte en minut så ringde han! Först visste jag inte riktigt om jag skulle våga svara eller inte men nyfikenheten tog över.
Han bad om ursäkt för att det hade blivit så fel där i fredags och att han hade uttryckt sig klumpigt. Han hade tydligen fått mer eller mindre en chock när jag hade väckt honom där på natten och sa att jag skulle åka hem. Det hade han liksom inte väntat sig och då hade HAN känt sig dumpad!?! Vi pratade igenom det som hände och det visade sig att vi bägge två är brända sedan tidigare och rädda för att bli lämnade. Det var väl kanske därför som jag valde att höra det jag ”ville” höra också; bättre att förekomma än att förekommas liksom.
Det hela slutade med att han sa att han hade tänkt på mig jättemycket här i helgen och att han visst ville fortsätta träffas. Blev ju såklart glad men sa samtidigt att han måste bli bättre på att visa det i så fall, kan ju inte bara vara jag som tar initiativet hela tiden. Och även att jag vill att han ska visa rent fysiskt att han är intresserad. För som det har varit fram till nu så är det jag som har stått för all typ av beröring.
Det kändes som ett bra samtal och att vi kom varandra närmre genom att öppna upp våra tankar. Så nu ska vi träffas igen och så får vi väl se hur det går. Känns som att vi har en liten uppförsbacke här.
I övrigt har helgen faktiskt varit ganska bra. I lördags kväll kom brorsonen hem och vi hade myslördag med grönsaksdipp och ”Sune på bilsemester”. Igår hade jag då kompisen hemma på Cava och sedan grillmiddag. Konstigt nog kändes det inte som att han ville att jag och dejten skulle bli sams igen. Men det beror antagligen på avundsjuka över att jag har träffat någon så jag försöker att inte bry mig.
Jäkla skit
Jäkla skit också att det skulle gå så här med dejten. Känner mig uppriktigt sagt ganska ledsen! Just nu känns livet ganska tungt och jag undrar hur mycket man pallar med innan man brakar ihop totalt? Känns som att det har varit lite väl mycket senaste tiden. Hade verkligen behövt lite glädje i mitt liv som hade uppvägt det tråkiga. Men inte! Kan verkligen inte finnas någon gud vad folk än säger!
Av någon konstig anledning har han dock hört av sig två gånger i dag. Först ville han veta om jag hade kommit hem ordentligt och sen sa han att han hade varit SÅ orolig. My ass säger jag bara!!! Hade lust att svara något drygt men avstod. Känner jag honom rätt biter tystnaden mer.
Har suttit ute en del i solen på balkongen och försökt njuta av en promenad. Men det gick inte att se eller höra våren för alla tankar. Sen var jag och hämtade min äldsta brorson som ska sova här i natt. Vi kollade på "Sune på bilsemester" men dessvärre gick det inte att koncentrera sig på den heller. Fast jag är glad att jag har haft honom som sällskap i kväll. Nu funderar jag på att ta en sömntablett och sedan försöka sova.
Dumpad IGEN!
Vad är det för fel på mig egentligen eftersom att jag blir dumpad gång efter varannan? Nu senast i kväll... Och det får nog faktiskt bli sista gången! Kommer ALDRIG mer att utsätta mig för en sån situation!
Kändes ju lugnt och stabilt med dejten och så sent som förra helgen när vi skulle ses skickade han en massa gulliga sms. Sen har ju den här veckan varit lite rörig för mig iom att Finduz åkte till katthimlen. När jag och dejten pratades vid i onsdags frågade jag om jag kunde komma över i dag. Han sa att det var ok och att jag då skulle få träffa hans son också. Sagt och gjort; jag åkte dit direkt efter jobbet och vi har haft en kul kväll med sonen. Men när han hade gått och lagt sig kom en känsla över mig att det var något som var fel. Frågade rätt ut hur han tyckte att det kändes att vi träffades och fick då till svar att han tyckte det var skönt att vara singel och att jag antagligen hade mer känslor än vad han hade. Sen kom de där andra grejerna som att han inte hade tid, han måste tänka på sonen och sen det där med att jag vill ha barn.
Då han tydligen var jättetrött så ville han gå och lägga sig men jag sa att jag skulle sitta uppe ett tag. Bestämde mig ganska snabbt för att åka hem trots att jag hade druckit två glas vin under kvällen. Men jag kände att jag absolut inte kunde vara kvar! Än mindre gå och lägga mig bredvid honom.
Så nu har jag kört 15 tårfyllda mil (trafiksäkert?!?) och sitter här i soffan och väntar på att sömntabletten ska börja verka.
Vad var det som gick fel liksom? Hur kunde det gå så fort från gulligull till ingenting? Och hur ska jag bemöta honom på hemvärnsövningen vi ska på om fyra veckor? Känns verkligen ledsamt just nu och jag känner mig ratad. :-(
Den här situationen är ju en exakt repris på det jag var med om med ex:et även om det var jobbigare då kärleken till honom var större och mer passionerad. Ska hålla mig ifrån killar i fortsättningen så att jag inte råkar ut för sånt här igen. Orkar verkligen inte med fler motgångar i livet just nu. Har varit lite mycket senaste månaden och jag känner mig så jäkla ensam mitt i allt detta!
Sur på chefen
Alltså, min chef vet mycket väl om att jag försöker komma tillrätta med mitt ätbeteende och därigenom gå ner i vikt. Och vad gör han? Jo, han ställer en hel ask med färska cocosbollar på mitt bord när jag inte är på plats och ber mig bjuda in till avdelningsfika i eftermiddag och ta med mig kartongen. Hur kan han med att göra så? Sånt beteende blir jag fruktansvärt störd på! Snacka om tanklöst!
Skickade ett väldigt "tydligt" sms till honom om att jag inte ämnar delta och att jag inte tyckte det var schysst av honom att göra så. Hoppas han får jäkligt dåligt samvete! *morr*
Förberedd inför helgen
Direkt när jag kom hem från cirkelfyspasset satte jag igång att plocka undan alla kattsaker. Har inte riktigt varit redo för det tidigare men nu kände jag att det var dags. Mycket för att slippa se sakerna och bli påmind. Har kastat en hel del, lite ska jag ta med mig till dejten i morgon då han har katt och sen var det faktiskt några få saker som jag inte kunde med att skiljas ifrån. Det finns några leksaker och sånt som jag vill spara. Iaf för ett tag framöver. Eventuellt får de begravas med katterna en vacker dag.
Har även hunnit med att packa ner lite inför bortamatchen i morgon. Känns lite nervöst faktiskt då jag ska träffa hans son för första gången. Som tur är så är sonen en 4-åring och jag brukar komma överens med killar i den åldern. Har ju lite vana efter mina brorsöner.
Hann också plocka undan lite här hemma inför det att den äldsta brorsonen kommer på besök på lördag. Ska bli SÅ mysigt att få rå om honom alldeles själv!
Rolig arbetsintervju
En kompis till mig sökte ett jobb uppe i Luleå hos en av våra större sociala medier som har sina servrar där. In kommer en "brud" i 25-årsåldern med keps och sneakers som visar sig vara chef där som ska intervjua honom. Hon förklarar att de har ett standardbatteri med frågor som de ställer innan hon sätter igång. Första frågan är: "Vad är din bästa raggningsreplik?" Min kompis, som är i dryga 40-årsåldern, höll på att tappa hakan helt och blev helt tyst. När hon ställde frågan igen svarade han att det ju faktiskt var typ 15 år sedan han var ute i svängen och raggade.
Då kom andra frågan: "Om du är på fest, vilken roll tar du då? Står ensam i ett hörn eller går fram och pratar med folk?". Även det var ju en väldigt puckad fråga att ställa då det ju beror på vad det är för sällskap och tillställning. Man kan väl inte säga att man alltid beter sig på ett visst sätt?
Men sen kom det som gjorde att kompisen höll på att bryta ihop fullständigt. "Bruden" säger att "det här är ju ett internationellt företag med många gäster från olika engelsktalande länder typ Frankrike, USA, England och London". Sen när blev London ett eget land??? Och är Frankrike verkligen ett engelsktalande land?
Som tur är så kan min kompis behärska sig väldigt bra och visade antagligen inte utåt hur punchig han tyckte att den här tjejen var. Men visst är det väl konstigt att ett stort amerikanskt och globalt företag inte beter sig mer proffsigt utan håller på med såna här dagisfasoner? Behöver jag säga att min kompis inte längre är intresserad av jobbet?
Tom inombords
Konstigt nog så har jag känt mig alldeles tom inombords idag. Visst, jag har tänkt en del på Finduz men dagen har ändå tuffat på.
På eftermiddagen var jag på ätstörningskliniken för min veckovägning. Kände inte alls för det då jag visste med mig att jag fuskat alldeles för mycket den senaste veckan. Mycket beroende på att det var påsk, konstiga mattider hos dejten med vin samt lite godis. Trots det hade jag bara gått upp 2 hg vilket ju i princip är ett glas vatten. Så jag får vara nöjd ändå och ta nya tag den här veckan.
Efter den trista vägningen mötte jag upp ex:ets lillasyster för en långpromenad. Det var riktigt kul att ses igen eftersom att det var alldeles för länge sedan sist. Gissa om vi hade mycket att prata om. Så vi gick från Odenplan via Fridhemsplan, Västerbron, Hornstull och till Zinkensdamm där våra vägar skiljdes åt. Skönt att röra på sig lite!
Vy från Västerbron:
Var det så här det gick till?
Kanske inte riktigt men inte långt ifrån känns det som...
Lite glädje trots sorg
Efter att jag hade gråtit en skvätt när jag kom hem mitt på dan så åkte jag hem till min mamma som var ledig i dag och som dessutom hade mina kära brorsöner hos sig. Vi pratade en hel del om Finduz och det kändes bra. Efter det hade vi riktigt roligt tillsammans under eftermiddagen. Till och med så roligt att de helt plötsligt ville komma och hälsa på mig bägge två. Så det slutade med att den äldsta kommer och sover över på lördag. Kul att de fortfarande vill komma trots att de börjar komma upp lite i åldern.
När jag kom hem hade jag dessutom fått ett påskkort från dem. Snacka om glad man blir! Ja, inte över Postens urusla service då med tanke på att kortet var stämplat redan för en vecka sedan!
Lilla Finduz är i katthimlen
De ringde här för någon timme sedan från djursjukhuset och berättade att Finduz hade blivit kraftigt försämrad. Han hade börjat andas väldigt oregelbundet och njurvärdena var fortfarande superhöga. Så när de ringde hade han blivit överflyttad till intensiven och de ville att jag skulle ta ett beslut om hur de skulle göra. Njurarna var tydligen i princip slut viket de inte kunde göra något åt plus att det eventuellt var hål i urinblåsan vilket krävde operation. Så mitt beslut var ganska lätt att ta trots allt. Jag ville inte att han skulle behöva lida mer och därför fick han somna in. Då han var så pass dålig ville de inte vänta med det så jag hann inte ens dit... Känns ju förstås väldigt jobbigt och sorgligt men samtidigt är jag väldigt glad att jag kom hem i söndags och körde honom till sjukhuset. Och någonstans där inne förstod jag redan då att det här kunde ske så jag sa väl i princip farväl till honom redan då.
Det som känns mest jobbigt är att han har legat på sjukhus i två dygn utan sin matte. Han måste ju ha känt sig som världens ensammaste katt. :-(
Det andra som är jobbigt är att jag undrar om det hade gått annorlunda om jag hade åkt in tidigare med honom. Kanske hade han klarat sig ifrån det eventuella hålet på urinblåsan men samtidigt så hade han ju ändå njursvikt vilket jag ju inte visste om.
Känner mig faktiskt ganska ledsen och det känns tomt här hemma (åkte hem från jobbet). När Alfonz försvann fanns ju Finduz kvar men nu är jag helt ensam. Kommer sakna honom väldigt mycket! För även om han var väldigt skygg och blev hela 14 1/2 år så var han ju ändå min lilla bebis!
Lång påskhelg
Guuud vad det har varit skönt med lite ledighet! Har hunnit med bl.a. att byta däck och vaxa bilen, njuta av god mat, gräva trädgårdsland, klyvt ved och hängt på djursjukhuset.
Åkte ju till dejten i fredags kväll och det kändes så himla bra att träffa honom igen! I lördags kapade han ved medan jag grävde trädgårdsland. På kvällen var vi ute på en underbar långpromenad. Vi har verkligen lätt att prata med varandra vilket ju känns väldigt skönt. Orosmomentet just då var att min katt där hemma inte verkade må så bra. Min mamma var kattvakt och enligt henne var han helt olik sig själv. Dock tänkte vi att det var en reaktion på vaccinationen som han fick i torsdags kväll så vi bestämde att avvakta.
Igår stod jag vid vedklyven nästan hela dagen. Men när jag pratade med mamma på eftermiddagen och hörde hur risig Finduz var bestämde jag mig för att åka hem på en gång för att ta honom till djursjukhuset. När vi kom dit vid sex-tiden och de fick höra att han inte varit på lådan eller druckit sedan i fredags blev det fart på dem. Gick förbi hela väntrummet och in direkt till veterinären. De började genast att förbereda för narkos då han antagligen hade fått urinsten. Så det var bara för mig och mamma att åka hem.
Senare på kvällen ringde de och sa att det tydligen hade varit helt stopp i urinröret på stackaren och att vi kom in i sista stund. Tydligen kan de bli typ förgiftande om de inte kommer in och blir tömda. Så nu ligger han fortfarande kvar på sjukhuset med kateter och skyhöga njurvärden som de ska försöka få ner med dropp. Stackan...
Blev ju lite snörpligt slut på helgen med dejten men samtidigt så känns det som att han kommer att finnas kvar.
I dag har jag varit trött, så trött. Har mest suttit på balkongen i solen men lyckades i alla fall till slut efter mycket vånda ta mig ut på en långpromenad. Och häpp så var helgen slut. :-(
Glad påsk!
Nu är det långhelg vilket innebär lite extra ledighet. Underbart! Så i dag ska jag åka ut till mamma och byta däck på bilen (och ja, jag kör med odubbade och behöver alltså inte ens egentligen byta däck) och sen ska vi käka lite påskmat.
I kväll åker jag till dejten och stannar där tills på måndag. Fick ett sms här i morse innan jag vaknade: "nu är det inte många timmar kvar tills vi ses igen". Var det inte gulligt så säg? Blev alldeles varm inombords och kommer antagligen glädja mig åt det hela dagen lång.
Vår i luften
Efter en halvdag på jobbet drog jag in till Kungsträdgården och tittade på de japanska körsbärsträden som blommade. Och det är verkligen ett vårtecken för mig! Fick så mycket vårkänslor att jag genast åkte hem och skurade balkongen och tog fram möblemanget dit. Så nu är det så fint så och jag är redo för värmen som inte riktigt har kommit ännu.
Fult spel?
Härom dagen gick jag in på Igor sport på Götgatan för att jag behövde ett par nya Puma-sneakers då de gamla hade gått sönder. Är ju lite rörigt där så när jag väl hittade en modell som jag ville ha fanns bara den ena skon på hyllan. Jaha tänkte jag, det är väl bara att börja leta runt efter den andra. Är ju säkert någon som har testat den andra och sedan glömt bort att ställa tillbaka den.
Bäst som jag gick runt och letade såg jag en dam som gick runt med den andra i handen. Jag förstod på hennes framtoning att hon inte skulle ge mig den andra. Hon var på försäljarna och hej och hå. Jag gick runt helt iskallt för jag trodde att hon skulle ge sig. Men nej, hon tvingade försäljarna gå runt och leta åt henne. Och ju otrevligare hon blev desto mer målinriktad blev jag att JAG skulle ha de där skorna! Efter ca en kvart gav hon sig och när hon var utom synhåll var det ju bara för mig att gå fram och hämta den andra. Tror ni att jag kände mig nöjd då eller?
Bra dag (än så länge)
Solen skiner och det var fantastiskt fint nere på Katarina kyrkogård när jag va rute och gick på lunchen:
Efter lunch har jag varit iväg till överviktskliniken för veckovägningen. Och jag hade gått ner 1.2 kg den här veckan vilket jag är mycket nöjd med! Så sammanlagt har jag nu gått ner 3.6 kg på tre veckor. Känns SÅ skönt att det är på rätt väg. Ovanpå den rena viktnedgången hade jag bytt ut ytterligare ett kg fett mot ett kg muskler!
Behandlaren var mycket nöjd över mina resultat men gav mig tips för hur jag ska gå vidare och framför allt klara av påsken. Nu blev jag helt plötsligt lite mer peppad av detta. För det behövs inte mycket till förrän jag kommer börja märka i ansiktet och byxhänget under rumpan där det först brukar märkas. :-)
Herregud säger jag bara
Snacka om trött och sliten jag känner mig nu! Har ju inte varit ledig på typ fyra veckor. Har både jobbat hela veckorna plus haft hemvärnsövningar senaste tre helgerna. Ska bli SÅ skönt med lite påskledighet. Och gud nåde den som väcker mig! Eller förresten, denna någon är ju i så fall dejten men förhoppningsvis är han också trött. Visst, vi ska roa oss med att klyva ved under stor del av helgen men vi får i alla fall sova ut.
I dag är jag så trött att jag inte kan fokusera och ögonen är svullna som pingisbollar och svider. Men nu är det bara två mornar kvar och sen väntar ledigheten.
En sak som jag dock blir lite glad över mitt i allt det trötta är att se att våren verkligen är på väg nu. Detta gick jag förbi på vägen till jobbet, är det inte härligt så säg:
