lyckis

Har verkligen haft en lugn och skön dag i dag. Visst jag har kört en hel del terrängbil men däremellan har jag kunnat njuta av solen en hel del. Så pass mycket att det känns i ansiktet nu.

I vanliga fall hade jag blivit rastlös av det  här lugna tempot men just i dag med solen passade det bra.

Ligger nu hör i sängen och kan inte göra mycket annat då det inte ens finns någon tv. Så jag ska dagdrömma lite om dejten och sedan sova.

 

 

Som kuriosa kan jag berätta att dejten har hört av sig igen. Han skrev att han finns där även om han har haft mycket för sig den här veckan och att vi får hångla igen allt när vi ses igen. Kan man vara arg på en sån person??? Nej, jag fortsätter med min känslomässiga berg-och-dalbana ett tag till tror jag. :-)

Usch, jag har åkt på urinvägsinfektion. Kände det redan i mån-tis men har försökt att förtränga det då jag ju ska bort i helgen och dessutom inte vill ha ont. Men sen har det onda bara tilltagit mer och mer och när det till och med kom blod i morse så insåg jag att det var dags att kontakta vårdcentralen. Och mycket riktigt så var det en kraftig urinvägsinfektion! Så nu är det en fem-dagarskur med antibiotika som gäller. Frågan är bara hur snabbt det går innan den börjar verka. Är ju kissnödig precis hela tiden men vill ändå inte gå på toa eftersom det gör så jäkla ont!

 

På kvällens spinningpass så var den ordinarie fröken sjuk så det var en vikarie. Och inte nog med att det var en vikarie; det var ett annat pass också. Korta intervaller. Herregud säger jag bara! Det var så att jag fick tunnelseende och inte kunde tänka på något annat än att trampa runt pedalerna. Så efter det har det inte blivit många knop gjorda. Men jag måste ändå säga att det var ett rackarns roligt pass!

 

Har haft ett lite omtumlande dygn sedan igår rent känslomässigt. Blev ju upphämtad av dejten för att åka med hem till honom. Vi hade skojat innan om att vi skulle provhångla vilket vi också gjorde. Och vi passade bra ihop på det området må jag säga!

Vi har pratat mycket och han är lätt att prata med på gott och ont. För precis innan vi skulle somna kröp det fram att han tyckte att han har det ganska bra som singel. Och ett par meningar senare kom det som jag hatar att höra (men som jag ändå alltid råkar ut för): "jag har det lite körigt just nu och inte riktigt tid att ses". Så från att ha åkt dit glad i hågen igår med en känsla av att han var intresserad så åkte jag hem i morse ganska moloken. 

Känner dock att jag inte orkar med någon ytterligare strulpelle med allt annat jag har omkring mig i livet just nu. Visst, jag ska inte stänga dörren helt. Kan ju faktiskt vara så att vi kommunicerade på olika språk men tills vidare drar jag öronen åt mig och avvaktar hans drag.

 

Just nu vill jag bara hem och slappa i soffan. Har nog inte sovit så många timmar i natt. Först låg vi ju och pratade länge och sedan hade jag lite svårt att somna efter hans uttalande. Så när klockan ringde vid halv sex var jag som ett vrak och är det fortfarande. Tror ni att jag känner för att gå iväg på spinning?

 

Hade en ganska skön eftermiddag igår då jag och en kompis var inne i stan och gick på Stadsmuseet och Medeltidsmuseet. Ibland känns det skönt att öka på allmänbildningen lite.

 

Sen åkte vi hem till mig och käkade pizza och drack alldeles för mycket rödvin. Kompisen skulle ta med sig vin men inte hade jag väl räknat med att det skulle komma en hel box till oss två! Och tror ni att man slutade dricka när man borde? Nej, just det! Och min vana trogen så sover jag numera dåligt efter alkohol så i morse vaknade jag redan kvart i sju! Har väl aldrig hänt förut en söndag. Så jag har verkligen varit seg i dag. Tänk, för  år sedan hade det inte varit någonting att dricka och sen vara fit for fight dagen efter. Numera tar det typ två dar att återhämta sig.

Men jag är i alla fall glad över att vi var hemma hos mig så att jag kunde gå och däcka. Vilket tydligen min kompis INTE gjorde. Nej, han åkte in till stan och fortsatte dricka. Och när han vinglade hem i natt hade han tydligen ramlat och slagit upp både knän, handflator, nästippen och ovanpå det fått en ordentlig fläskläpp. Det var nog faktiskt dagens roligaste när jag tänker efter. :-)

 

Nu drar jag iväg till dejten som straxt hämtar upp mig så jag återkommer i morgon.

Har just tagit dagens promenad ute i vårvädret. För även om det blåser lite så är det ändå helt underbart att se när naturen börjar vakna till liv igen. Det börjar bli grönt i gräset och fåglarna sjunger. Men framför allt så ser man ju sånt här:

 

Jag måste nog erkänna att jag allt blir lite pirrig av magen av den där dejten. Han ringde mig på jobbet i dag bara för att prata tror jag då det inte var något speciellt han ville. Sånt blir jag glad av!

Kan inte säga att jag är förälskad ännu, vi känner varandra för lite. Men jag är helt klart intresserad av att fortsätta träffas och se vad det kan leda/inte leda till. Sen måste han ju självklart testhånglas först innan jag kan uttala mig. Har ju som sagt var inte riktigt kommit dit ännu. Fast det kanske låter lite konstigt eftersom att vi kramas mycket, håller handen och sover sked. Men, men. Vi har ju tid på oss...

I morse var jag då iväg på ett första möte på överviktskliniken. Jag har fortfarande väldigt delade känslor ang. detta. Å ena sidan känns det som ett stort misslyckande att jag gått upp i vikt igen efter magsäcksförminskningen. Men å andra sidan så är jag positiv till denna metod då den tar tag i beteendeproblematiken i första hand och sen blir "bi-effekten" att man går ner i vikt. Så jag känner mig väldigt tacksam över att jag blev antagen som patient.

 

När jag gick därifrån fick jag med mig en liten, liten dator som är kopplad till en våg för att mäta hur mycket jag äter, hur snabbt jag äter samt att jag med jämna mellanrum ska fylla i mättnadskänsla.

Den här första veckan ska jag äta som jag brukar och endast använda vågen när jag äter varm mat (betyder att jag får släpa med mig den till och från jobbet varje dag) för att de ska se hur mitt nuvarande ätbeteende är. From mitt återbesök om 1 1/2 vecka blir det däremot andra bullar! Då börjar mitt nya liv! För då kommer jag att få ett program över hur mycket jag ska äta samt när. Då blir det frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag OCH kvällsmål. Tanken är att jag ska lära mig rätt måltidsordning och få in det beteendet. Men hur i hela 17 ska jag få mig själv till att börja laga middag??? Ja, ja. Jag antar att de har råd och tips om sånt.

 

En annan kul sak när jag var där var att jag skulle mätas och vägas. Vågen var en sån där variant där man även kan mäta fettprocent och jag hade 39% fett på min kropp (normalt för en kvinna ligger tydligen på 25-35%). Så SÅ mycket för mycket har jag inte vilket ju känns bra. Och det är säkert ett resultat av alla de träningstimmar jag har lagt ner senaste månaderna.

 

Ytterligare en grej de tog upp var just det där med träning. De förespråkar lååånga promenader framför pass på friskis. Det bränner mer kalorier och de vill att jag ska gå mellan 10000-12000 steg/dag! Alltså, fatta hur mycket det är! Nästan två timmars promenerande VARJE dag. Hur ska man hinna med det? Men det får väl gå...

 

 

Alltså, det här är ett hån! Nu har det inte varit snö på hela, långa vintern men NU kom det. Och det rejält! Nu när man vill ha vår och värme och allt vad det innebär. Nej, smält bort fort nu dumma snö.

 

I morgon är det då dags: jag ska på ett första besök till en ätstörningsklinik. Det är med blandade känslor jag går dit. Å ena sidan känns det som en lättnad att äntligen förhoppningsvis få lite hjälp med det störda ätbeteende jag har. Men å andra sidan känns det som ett väldigt nederlag att jag har tillåtit mig själv att gå upp så mycket i vikt igen trots magsäcksförminskningen. Känner mig ganska värdelös faktisk när det gäller detta när jag tänker efter. Blir alldeles ledsen när jag ens tänker på det...

 

Mitt ätbeteende är helt stört sedan jag vantrivdes när jag pluggade på annan ort 95-96. Började tröstäta och gick upp drygt 15 kg på de två terminerna. Och det var startpunkten! Sedan dess har jag i perioder hetsätit men utan att kräkas. Om jag ändå hade haft vett att göra det så kanske jag inte hade varit så här tjock men nu har jag inte gjort det. Dvs behållit alla kalorier i kroppen och på så sätt gått upp i en rasande fart.

 

Äter för att stilla ett behov av någonting och för att dämpa ångest. Jag kan verkligen förstå alkoholister; när jag hetsäter får jag en känsla av lugn inombords.

Periodvis har jag varit duktig och har lyckats gå ner dryga 25 kg med hjälp av bl.a. viktväktarna och camebridge. Men så fort jag slutar med dieterna så går jag upp igen. :-(

 

Ska bli mycket spännande i morgon och jag återkommer med rapport efter besöket. Hoppas bara att det slutar snöa så att det inte blir en massa strul med tågen.

 

Kvällens begivenhet var årsstämma med Hemvärnet. Och herregud vad jag är trött på alla gamla gubbar som är med! Kan de inte bara inse att det är föryngring och nytänkande som behövs? De kan inte sitta där och tro att de vet bäst bara för att de har varit med längst. Det har hänt mycket de senaste åren som gör att det behövs förändringar. Då kan man inte bara säga att "så har vi alltid gjort". Som tur är så är de ju numera veteraner och sitter därmed endast med medbestämmandefrågor och inte med den fysiska verkligheten ute i skogen med strid och sånt. Det är precis som att de har det här som sin viktigaste uppgift i livet och håller sig kvar med näbbar och klor. Nej, in med ungt, friskt blod så att vi kan uppnå samma resultat som alla andra förband inom Försvarsmakten!

 

Hur lång tid tar det egentligen innan träning blir något positivt? Nu har jag ju kört 2-3 ggr/vecka sedan årsskiftet och tycker fortfarande att det är lika jobbigt. Det sägs ju att man ska få energi av träning men det har jag inte sett röken av ännu. Jag blir fortfarande som en urvriden disktrasa VARJE gång!!! Nej, det där med träning är verkligen ett nödvändigt ont. Kanske skulle man byta jobb till något fysiskt arbete så att man slipper betala för att svettas och träna?

Hur som helst så släpade jag mig iväg på det sedvanliga spinningpasset. Och även fast det kändes ok när jag väl var där och efteråt så blev jag helt utslagen och har sedan legat på soffan hela kvällen. Kände mig som typ Bridget Jones när hon i princip ramlade av cykeln.

 

 

Ok, det är lika bra att erkänna: jag är inte sämre än att jag kan ändra ett beslut som jag har tagit. Efter att jag varit iväg i lördags drog jag hem och gjorde en taco-paj som jag sedan åkte hem med till dejten från förra helgen som jag sa att jag inte skulle träffa igen. Hur gick det här till liksom? Kanske beror det på att jag faktiskt VILL träffa honom? Eller så var det för att han messade och tyckte att jag skulle komma över när jag berättade att jag var så olycklig över att inte vara gravid.

Käkade middag och kollade på tv i lördags och igår följde jag med honom ut på ett par jobb (han är hantverkare och hade jour) och sedan avslutade vi med att käka tacos hemma hos honom. Helt enkelt ett soft och avslappnat dygn med många skratt.

Vi är fortfarande "bara kompisar" men det finns ju något där som inte riktigt går att ta på. Vi dras ju uppenbarligen till varandras sällskap och kramas mycket. Men mer än så har det inte blivit vilket känns ganska skönt om ni frågar mig. Visst, då skulle jag ju veta mer var jag har honom men samtidigt så känner jag mig ganska lugn just nu vad gäller detta. Vi får väl se hur det fortlöper; antingen träffas vi igen eller så gör vi det inte. Återstår att se...

Denna otroligt blåsiga dag har jag varit iväg med Hemvärnet för att reka inför en övning som vi ska ha om någon månad eller så. Men rackarns vad kallt det var!!! Vi gjorde i alla fall det vi skulle och sen grillade vi korv innan vi åkte hemåt igen.

Det coolaste i dag var när vi tog en sväng förbi det ställe där man förvarade kärnbränslet när man hade "prov-kärnkraftverket" i Ågesta igång. Nu var det helt förfallet där vilket ju är sorgligt att se. Men nog känner man historiens vingslag när man går på såna ställen.

 

Ibland blir jag tröttare än vanligt på att alltid visa upp en glad yta utåt och aldrig få gråta/skrika ut vad jag egentligen känner! Alla tror att jag är så glad och social hela tiden men om jag ska vara helt ärlig så är det just nu bara en spelad fasad. Är alldeles olycklig inombords och vet inte var jag ska få utlopp för de känslorna. Och om man yppar något till någon så får man bara höra att "alla har dåliga dagar ibland, det är bara att rycka upp dig". Men tänk om det inte är så "BARA" då?

Just nu kan jag inte ens gråta utan jag går bara runt och bär på känslorna av att vara olycklig och kanske framför allt väldigt ensam. Ok, jag vet att jag har folk och ett socialt nätverk runtomkring mig. Men när det gäller såna här grejer så ryggar de flesta tillbaka och jag är ensam med alla tankar och känslor.

 

Orkade helt enkelt inte följa med på aw i dag utan åkte hem till katten i stället. Lyxade i alla fall till det lite och köpte med mig räkor och ost/kex. Men det är inte riktigt samma sak när man är ensam. Fast kanske bättre det än att behöva sitta och vara glättig?

 

Så har ytterligare en dag av mitt liv gått... En dag som kommer gå till handlingarna utan några större intryck. Suttit i möte hela dagen lång, solig promis på lunchen och sedan iväg på ett cirkelfyspass.

 

Men det där med solen är verkligen uppiggande må jag säga! Man blir alldeles glad inombords. Skulle nog kunna tänka mig att vara ledig soliga dagar bara för att vara utomhus. Undrar just om chefen skulle gå med på det. :-)

 

Trots den ganska jobbiga starten på dagen så blev den bättre. Hade blivit ombedd att komma på Lottakårens årsstämma i kväll så jag anade att något var på G men inte vad. Och jag fick en medalj! Svenska Lottakårens förtjänstmedalj i silver. Det ni!!! Känner mig både glad och väldigt stolt över denna premiering och ska försöka tänka på det när jag ska försöka sova efter den här dagens tråkighet och mensvärken från helvetet.

 

Mötte upp en kompis efter jobbet för en aw som i dag gick av stapeln på Bishop Arms i Gamla stan. Käkade fish ´n chips, drack öl och njöt av varandras sällskap. Och ja, JAG drack öl! I alla fall en innan jag sen tog en cider.

Ölen jag smakade var "Skvatt galen" från Närke bryggeri Den var smaksatt med bland annat pors vilket gjorde den väldigt smakrik. Kanske lite väl tuff öl för en nybörjare som mig.