lyckis

Så, nu får jag säga att jag har förklarat mig själv helt frisk efter de där monsterbacillerna som jag råkade ut för här för några veckor sedan. I kväll gjorde jag därför mitt comeback-pass med spinning. Men herregud vad jag svettades! Och nu snackar vi inte några små pärlor i pannan! Nej, här snackar vi sjö under cykeln PLUS en helt genomblöt torkhandduk och en tröja som jag kunde vrida ur när jag var klar.

Kan verkligen inte förstå de där små snärtorna som inte byter om och duschar efter passet utan bara sätter på sig jackan och går. Snacka om äckligt! Visst, nu kanske inte alla svettas lika mycket som jag gör men det är äckligt ändå.

 

Känns faktiskt lite säkrare och tryggare med dejten nu efter vårt "lilla samtal" härom helgen (kolla här). Nu känner det mycket stabilare och vi vet på ett ungefär var vi har varandra. Idag sa han att han längtar tills på fredag när vi ses igen och sånt faller jag handlöst för. Han har till och med fått till det så att jag ska vara med honom på en inventering med Hemvärnet på söndag som jag egentligen inte skulle ha varit med på. Men så hade han ringt till chefen och frågat om han inte kunde fråga mig om jag kunde vara med eftersom att "då blir det lite ordning och reda". Till saken hör att dejten har sin son den här helgen vilket gör att han ska följa med på söndag. Ska bli mycket spännande att se om han kan hålla tyst eller om han ska avslöja oss. Han är ju trots allt bara fyra år och har väl kanske inte så stor koll på det där med att hålla något hemligt. :-)

 

Vi har även pratat om midsommar och han tyckte det var en självklarhet att jag skulle vara hos honom tillsammans med hela hans familj. Men hur ska jag kunna vet vad han har sagt och inte sagt till dem? Hur som helst så känns det jäkligt bra!

 

Har precis haft mitt lönesamtal. Eller samtal och samtal förresten, det var mer envägskommunikation från chefens håll. Den generella ökningen på företaget ligger tydligen på 2% och jag fick 2,9. Jag som redan ligger så pass lågt i lön i jämförelse med de andra på avdelningen känner mig väl kanske inte helt nöjd. Men det är väl alltid så; mycket vill ha mer. För helt ärligt kanske jag inte gör mitt allra yttersta heller alla gånger. Men med tanke på att jag har så otroligt lite att göra kan jag liksom inte göra så mycket mer. Känns som att det kanske är dags att börja röra på sig och leta annat jobb. Har ju trots allt varit här i 3 1/2 år och enda sättet att få upp lönen är ju att byta jobb. Men samtidigt så har jag dessvärre det alldeles för bra här. :-( 

 

Hur som helst så passade jag på att njuta av sommarprakten och titta lite på dopet så som så många andra gjorde.

 

Det var "trevligt" men det blev precis som jag trodde: en massa trista släktingar. Då jag kände att det var dags att åka hem nu. Kunde skylla på att jag frös. Vi satt ju ute och jag har bara klänning på mig.

På schemat för i dag är att åka iväg på öppet hus för en kompis som fyller 40. Dock tycker jag att det är lite trist att han bjuder in både kompisar och släkt samtidigt. Blir ju liksom inte riktigt samma sak när man ska vara trevlig mot en massa gamla mostrar och fastrar. Men, men. Det är bara att bita ihop. Jag har ju trots allt känt honom i 25 år och räknar honom som en av mina närmare vänner. 25 år, det är en lååång tid det. Tänk vad unga vi var då...

 

Oj, oj, oj. I dag blev visst en sån där busy dag igen. Har hunnit med besök på slottet där det var öppet hus, "Smaka på Stockholm" i Kungsträdgården med rökta räkor och sedan middag hos moster och hennes man. Nu är jag hemma igen och när jag ser att det fortfarande är ljust ute nu när klockan är drygt halv två får jag såna där flashbacks från tonåren. Då när man var ute halva nätterna och hade  hela livet framför sig. Nu sitter man här och lever ett ganska trist liv vilket är superfrustrerande! Varför är man inte typ minst 10 år yngre för??? Jag vill ju vara ute och ha det kul så här års ju. :-(

 

Ett tecken på att jag nu är under tillfrisknad är att jag tog tag i att göra rabarbersaft. Kände mig riktigt husmoderlig där jag stod och kokade saft. Det var ju typ sånt mormor gjorde ju.

Resultatet blev bra, mycket smak och fräscht av lite citronsaft. Blir gott till varma sommardagar.

 

Har ju legat mer eller mindre däckad här hemma ett par dagar nu men i dag var jag tvungen att ge mig upp och iväg för att köpa present till kompisen som fyller 40. Orkade inte vara i stan så länge då krafterna tröt ganska snabbt och jag svettades som en gris. Märks att jag inte är helt pigg och kry.

 

Handlade bl.a:

 

 

                  Sadelskydd                                                             Duktyngd

 

 

Kände mig som jag skrev väldigt osäker på dejten i fredags. Det jag hade betänkligheter om var:

1. Är vi ihop eller bara kompisar?

2. Finns det verkligen tid för mig i hans stressiga liv? Blir så trött på att han klagar så himla mycket över att han har mycket att göra samtidigt som det mesta är saker som han har tagit på sig frivilligt.

3. Jag tycker att hans son är ganska ouppfostrad.

Dock "vågade" jag inte ta diskussionen i fredags kväll som planerat och i lördags skulle vi iväg på middag hos min brorsa. Middagen avlöpte väl och det blev en trevlig kväll. Mindre trevligt var väl att hans son fick värsta knäppen när vi skulle hem och skrek helt hysteriskt i typ en timme. Då kände jag ännu mer att "vad gör jag här?". Hur som helst, vi kom hem och han gick in och la sonen. Samtidigt gick jag ut och satte mig på baksidan av huset och störtgrinade. Det var som att allting bara brast för mig. Dejten gick och la sig vilket förstås gjorde mig ännu mer ledsen. Så jag försökte sova bäst det gick på soffan. Men det blev inte många timmars sömn kan jag väl säga.

På morgonen så plockade jag ihop mina saker och gjorde mig redo för att åka samtidigt som tårarna rann. När jag var klar kom han och kramade om mig och frågade om det verkligen skulle sluta så här. Där tog jag mitt förnuft tillfånga och gick med på att stanna för att käka frukost. Och det var det bästa jag kunde gjort visade det sig. Vi hade ett jättebra lååångt samtal om våra känslor och det hela slutade med att vi faktiskt vill fortsätta bägge två och att vi nu är ihop (säger man så förresten när man är över 40?), Vi får dock ta det lite lugnt då han inte har så bra erfarenheter sen tidigare av att de två senaste ex:en har flyttat in efter typ två månader och tagit över hans liv totalt. Så det märks väldigt tydligt att han hela tiden försöker backa undan och inte riktigt litar på mig. Och det trots att jag har fast jobb, egen lägenhet och egen bil. Ja, ja. Jag får väl ta det lite lugnt så här i början. Vad gäller hans ganska ouppfostrade son får vi ta den diskussionen vid ett senare tillfälle.

 

Jag lever men det är baske mig inte mycket mer än så. Blev antagligen smittad av dejtens sons läskiga monsterdagisbaciller. Har legat heeelt däckad här nu ett par dagar. Så jag återkommer med rapport från helgen när jag är uppe på benen igen.

 

Tog en riktig långpromis i regnet och hittade nya kompisar:

Jag orkar verkligen inte ge mer av mig själv innan jag vet. Är så rädd att jag ska gå in med hull och hår i något som kanske bara är något från mitt håll. Så nu har jag varit ute och gått i en och en halv timme och han är ute i garaget och mekar. Är det verkligen det ska vara om man är nykär? Som grädde på moset fick jag idag veta att vi går om varandra helt med semestrarna. Jag hade berättat när jag tänkte vara ledig innan jag ansökte men uppenbarligen kunde inte han klämma ur sig sina semesterveckor. Så nej, vi ska inte göra något på semestern ihop och tydligen hade han inga som helst planer på det heller.

På vägen till jobbet går jag förbi en slänt som är så galet, underbart vacker just nu. Blir man inte lite glad så säg? Då känns det liksom inte som att det gör så mycket att det är apkallt och mulet väder.

 

Har i kväll hjälpt till som funktionär på Vårruset. Stod i ett tält där man kunde lämna in sin väska under tiden man sprang. Men rackarns vad kallt det var! Till slut stod jag bara och huttrade och hackade tänder och då tyckte den ansvarige så synd om mig att han sa att jag kunde åka hem. Undrar just hur lång tid det tar innan man tinar upp efter detta.

 

Är ju med i nätverket Buzzador som är ett företag inom Word of Mouth marketing och där man får prova varor och tjänster.

Den här gången var det dags för kattmaten "Mjau Vaganza". Jag anmälde mig till denna buzzning när jag fortfarande hade egen katt men den fick ju somna in då den blev akut sjuk. Så nu har jag testat maten på dejtens två katter. Den ena var mest intresserad av såsen medan den andra slukade maten med hull och hår. Dock upplevde vi att det var väldigt små portioner och att katterna fortfarande var hungriga när de ätit klart. Men det kan ju vara som så att portionen inte riktigt var anpassad till aktiva utekatter utan mer till lata innekatter.

Det knapriga godiset som vi också fick prova gjorde succé och kan rekommenderas!

 

Har hunnit med både det ena och det andra i kväll sedan jag lämnade jobbet. Började med det sedvanliga måndagsspinningpasset innan jag åkte hem och käkade. Därefter åkte jag till djursjukhuset och hämtade urnan efter lilla Finduz. Var verkligen jättetufft att komma tillbaka dit igen och sorgen kom ikapp mig lite. Saknar honom verkligen jättemycket! Trots det kommer det att dröja innan jag skaffar någon ny katt. Men någon gång i framtiden kommer jag definitivt bli matte igen.

För att få något annat att tänka på åkte jag till Plantagen och handlade lite blommor till balkongen som jag sedan åkte hem och planterade om. Köpte även jordgubbsplantor och en buske med björnbärshallon som jag ska ta med till dejten i helgen. Vi kunde inte riktigt komma överens om hallon eller björnbär är godast så när jag hittade en sån här gatukorsning så slog jag till. :-)

 

Kom hem från Hemvärnsövningen redan vid 2-tiden igår eftermiddag vilket var underbart skönt. Man är helt slut mentalt efter några så intensiva dagar tillsammans med andra dygnet runt. Så när jag kom hem satt jag och läste ett par timmar i solen på balkongen och tog sedan en promenad. Det är ju verkligen underbart utomhus just nu!

 

Är nu inne på tredje dagen av Hemvärnsövningen och jag måste säga att jag nu börjar få lite hemlängtan. Trött på att ha så mycket folk runtomkring mig hela tiden och att sova i logement. Men nu är det bara EN dag kvar innan jag får komma hem till mig själv igen...

Sen ska jag villigt erkänna att det är jäkligt jobbigt att vara så jäkla nära dejten men ändå så långt ifrån. Plus att det är en liten hoppa som är på honom som ett plåster precis hela tiden. *morr*

Ska iväg på övning med Hemvärnet i morgon som sedan pågår hela helgen. Har packat ner det jag ska ha med mig så nu är jag redo för helgens äventyr.

 

Tycker verkligen att det är jätteroligt med Hemvärnet. Ja, förutom att behöva sova på logement med 15 andra då. Men man lär sig en massa nya saker, får en uttalad roll vid kris/krig men kanske framför allt; man träffar en massa roliga (och ibland konstiga) människor som man aldrig hade träffat annars. Tror nog att den sociala biten är det som gör att jag stannar kvar. För numera är det mest bara jobbigt att öva strid med tunga vapen och all packning. Men än så länge håller tant i. :-)