lyckis

Har precis nåtts av det tråkiga beskedet att en kär hemvärnesvän har förolyckats under gårdagen då han skulle ta ner ett träd som skadats av stormen. Det var en av dem som jag hade bäst kontakt med i mitt numera f.d. kompani och som jag hade kontakt med så sent som förra veckan.
Kom verkligen som en chock för mig och jag känner mig jätteledsen inombords över denna förlust. Tänk vad fort det kan gå med livet va? Inte för att jag kanske är så rädd om mitt eget, men när det händer såna här levnadsglada och underbara människor är det liksom fel i systemet någonstans.