lyckis

Fick även födelsedagspresenter; en kastrull och en bok. Jag hade tidigare pratat om att jag skulle köpa nya kastruller och det hade han lagt på minnet. Sånt blir jag lite glad av...

Det här med karlar är verkligen ett mysterium! Dejten och jag hade ju en liten jobbig grej förra veckan när jag var hos honom. Vi löste det och det kändes ok men vad händer då? Jo, han kommer ju för det första inte till mitt kalas i lördags och ovanpå det för det andra så hörde han inte ens av sig när jag fyllde år i tisdags! Och har inte gjort det fortfarande. Tror ni att jag kommer höra av mig till honom? Nej, just det. Jag skulle inte tro det va. För alltså; även om han nu "glömde" bort det i tisdags trots påminnelse i kalendern på kylskåpet så har han ju haft två dagar till på sig att höra av sig.

Skulle egentligen ha åkt till honom i morgon för att hjälpa honom med hans tryckerifirma men nu känns inte det aktuellt längre. Så helt plötsligt har jag en helt fri och obokad helg framför mig. Känns väääldigt konstigt och samtidigt tråkigt!

 

 

Sådär ja, då fyller man 29 år igen. Tycker inte att det känns så länge sedan jag fyllde år sist men uppenbarligen är det ett helt år sedan sist.

Dagen började med att jag blev osams med chefen och jag har lite svårt att släppa det. Men ska verkligen försöka göra det innan jag åker och käkar middag med familjen. Ska bli kul att träffa dem och framför allt brorsönerna igen.

 

Hade ett tidigt födelsedagskalas i lördags och det var verkligen superkul! Trots att det var många som tackade nej. Men det kändes som att det räckte alldeles utomordentligt bra med oss sju som höll ställningarna. Fick jättefina presenter; bla. en klocka, en väska och ett par orreforsglas.

Om man summerar kvällen; 8 flaskor vin, 8 öl, 1,5 LITER sprit och 1 liter likör och två krossade kristallglas. Själv däckade jag vid ett-tiden och sen hade det tydligen varit riktigt party-party. När jag vaknade igår morse, alldeles bakis och skakis, så stod fåtöljen ute på balkongen (???), grytunderläggen hade förflyttat sig från köket till vardagsrummet, sakerna i vitrinskåpet hade bytt plats, det var utspillda drinkar precis överallt inkl. över datorn och jag fick höra att ena kompisens äkta man hade hånglat med en väninna till mig och dessutom följt med henne hem sen. Alltså, vad är det för kompisar jag har egentligen? :-)

 

 

Har en sån där körigt vecka som kommer ta lång tid att hämta sig ifrån. Men nu är det bara tre dagar kvar, sen är det lugnare igen och jag får vila.

Jag ska ju ha kalas på lördag och han fick från början inte barnvakt till sonen. Nu har han fått barnvakt men prioriterar att göra annat i stället för att komma till mig och träffa mina vänner. Känns inte bra i magen det här. :-(

Ska alldeles straxt flexa ut för att åka till dejten. Vi har ju inte träffats på typ tre veckor och jag håller på att sakna ihjäl mig. Så jag åker dit i dag och direkt till jobbet i morgon bitti. Av någon outgrundlig anledning känner jag mig alldeles pirrig i magen inför att träffa honom igen. Men det är en positiv pirrighet och det ska bli jättekul att ses.

 

 

I kväll var det dags för sommarens tradition: Diggiloo. Var en heeelt sjukt bra show med fullt ös och många skratt. Dessvärre så öppnade sig himlen även i dag när det var konsertdags och det fullkomligen vräkte ner i nästan en halvtimme! Det kom så pass mycket regn att de till och med avbröt föreställningen under ett tag.

Men jag säger bara Nanne Grönwall... Lena Ph... Eric Gadd... Men kanske framför allt: Per Andersson. Snacka om entertainer!

 

 

 

 

Fast lite påmind om att hösten är i antågande blir man när man promenerar i skogen och ser ljungen blomma.

Bäst som vi stod där såg vi hur himlen blev mörkare och mörkare. Till slut öppnade sig himlen. Och det med besked! Åskande och blixtrade och var ett jäkla oväder men som tur var hittade jag ett tak att stå under på väg till tunnelbanan. Det visade sig att konserten hade avbrutits sedan blixten slagit ner vid Sergels torg bara några hundra meter bort! Så snacka om att det var skönt att komma hem.

För att försöka bli av med lite ledsamhet och frustration drog jag i kväll iväg på ett spinningpass. Kvällens ledare var den där lilla väna damen som blir ett monster när musiken sätter igång och passet startar. Hon rent av vrålar ut order om att ta i, stå upp, bak med rumpan osv och man vågar ju inte göra annat än att göra som hon säger. Men sen så fort passet är över blir hon den där väna damen igen. Snacka om Dr Jekyll & Mr Hyde i kvinnlig kropp!!!

 

 

 

Är verkligen inne i en bokslukarperiod just nu. Det där kommer och går lite men man får väl passa på när andan faller på.

Den här gången har jag läst "Helikopterpiloten: berättelsen om ett rån". Den handlar om vår tids mest spektakulära rån nämligen det på G4S i Västberga år 2009. Eller rättare sagt: den handlar inte så mycket om rånet som om den kille som är dömd för att ha kört helikoptern. Ganska sorglig historia när man tänker efter. Han var en erkänd bildproducent för flera av våra stora tv-produktioner och bodde med sambo och två barn på Ljusterö. Han höll periodvis på med droger för att orka med det hetsiga arbetstempot och det var väl till slut det som fick honom att genomföra just den här flygningen. Eller ja, han förnekar ju precis som alla andra dömda gör så enligt honom själv är han oskyldig. Men jag lider verkligen med hans familj. Stackars hans barn! De kommer ju att få leva med detta hela livet vad deras pappa har gjort.

Jag i princip sträckläste den här boken (också) och kan rekommendera den för er som vill läsa lite nutidshistoria.

 

Bild och text från bokus.com:

 

 

 

Har i kväll varit på Parkteatern och kollat på "Den allvarsamma leken". Inget som jag skulle ha gått på själv så där men när en kompis frågade så . hakade jag på. Och det blev en positiv överraskning att Maja Rung och Albert Flinkas kunde sjunga så bra! Jag som hittills bara förknippat dem med såpor typ Andra Avenyn och sånt.

 

Efter teatern var vi och tog ett glas vin. Men jag kände att jag bara längtade hem hela tiden. Vill bara vara ensam och slippa prata med någon för tillfället. Vill inte ens prata med dejten faktiskt. Eller rättare sagt: jag vill att någon ska fråga mig hur jag mår och faktiskt bry sig och orka lyssna lite. Har så mycket tankar som snurrar i huvudet att jag blir alldeles matt och skulle behöva sätta ord på dem och säga dem högt. Varför blir det så här för???

 

Har, som jag tidigare skrev, känt mig nedstämd. Och det har till och med blivit värre under dagen/kvällen! Så nu ligger jag här i soffan och försöker gråta men det kommer inte några tårar samtidigt som jag känner ångesten komma mer och mer. Det här är verkligen inte bra! Tror att jag går och lägger mig i stället och hoppas på att det känns bättre i morgon när det är en ny dag.

 

Usch, vet inte riktigt vad som hände men jag känner mig riktigt tung och nedstämd inombords. Och inte blev det bättre av att komma tillbaka till jobbet heller. Här blev jag snabbt påmind om hur trist jobb jag har. Så nu sitter jag här och roar mig med att titta efter tjänster att söka.

Men det känns som att det inte bara är jobbet som spökar. Skulle ha fått min mens förra helgen men den kom inte. Självklart tändes hoppet. Men sen, en vecka försenad, kom den i alla fall. Jag hatar verkligen dessa dagar! Varför kan inte jag få bli gravid för i stället för någon av alla dem som inte borde ha barn? Känner mig ledsen och förtvivlad över detta och har gjort att jag sjunker mer och mer. Inte ens det faktum att jag är nykär och har en bra familj väger upp denna sorgsenhet. Vill bara gå hem och dra täcket över huvudet och svulla i mig choklad.

 

Suck, nu är man tillbaka i verkligheten igen och det är "bara" 48 veckor till nästa sommarledighet. Man kan ju bli deppig för mindre...

 

Kom hem från Kolmården sent i fredags kväll efter ett par fantastiska dagar på deras safari camp. Jag och brorsönerna hade det så himlans mysigt.

Lördagen gick åt till att fixa med grejerna som jag skulle ha med till bakluckeloppisen som jag stod på igår. Det var kul även om jag inte sålde för mer än nästan 800:-. Men det är ju pengar som i princip bara har legat här hemma och tagit plats i garderoberna och som jag i annat fall antagligen hade slängt. Och de sakerna som blev kvar är nu nerpackade och redo för nästa gång jag känner för att stå på loppis.

 

I morgon bitti drar jag och brorsönerna ner till Kolmården i ett par dagar. Ska bli jättekul att umgås så intensivt med dem under ett par dygn. Det är verkligen vad man kan kalla för kvalitetstid.

De kom hit redan i kväll så vi har myst med film, ostbollar och Trocadero. Det är liksom sånt man får göra när man är hos faster. :-)

 

Jag veeet att man inte ska gnälla men nu är jag faktiskt trött på den här konstanta värmen! Jag tyar inte mer nu! Svettas som en gris dygnet runt och jag behöver bara tänka på att promenera så pärlas det i pannan. Det känns som att jag inte kan temperera kroppen längre och det där med uttorkning ska vi inte ens prata om även fast jag försöker att dricka som en kamel.

Nu har det gått så pass långt att jag önskar att det kunde bli höst/vinter snart så att min hjärna kan börja fungera som den ska igen.

 

 

 

 

Ibland när man läser böcker blir man alldeles förundrad över mänskligheten! Efter att ha läst den här boken om bluffpiloten börjar jag verkligen att undra om vissa människor inte har något samvete alls. Jag menar; flyga personflygplan i 13 år utan cert säger väl ganska mycket om både hans samvete OCH de myndigheter som kontrollerar sånt här. Herregud, ska man kunna lita på att flygkaptenerna har cert i framtiden?

Piloten, Thomas Salme, lyckas komma undan gång på gång tack vare att han har talets gåva. Men till slut åker han dit. Och författaren till boken låter påskina att det KAN vara Thomas själv som har ringt in och angivit sig själv.

 

Jag tyckte boken var riktigt bra och sträckläste den i princip. Alltså, inte det faktum att han flygit utan cert utan för att det är intressant att läsa hur skrupelfri en människa kan vara. Helt klart läsvärd alltså!

 

Bild och text från bokus.com:

 

 

"Den fantastiska historien om Thomas Salme - den svenske piloten som flög internationellt i tretton år med ett förfalskat pilotcertifikat.

Thomas Salme (född 1969) växer upp i Stockholmsförorten Jordbro, spelar fotboll och hockey men drömmer om att bli pilot. När hans mamma dör i cancer ärver han en summa pengar och kan påbörja en utbildning för att få ett flygcertifikat, för ett mindre plan. För att bli pilot på riktigt krävs längre utbildning, fler flygtimmar och framför allt mer pengar. Det utgör dock inget hinder för Thomas, som börjar bluffa sig fram. Han studerar flygteknik på egen hand och pratar in sig på SAS Flight Academy, där det finns flygsimulatorer. Därifrån är steget inte långt från att förfalska ett trafikflygarcertifikat och på chans söka jobb som styrman för ett italienskt bolag. Och han får jobbet! En trettonårig karriär i cockpit tar sin början.

Men även sanndrömmar har sitt slut och den dag som Thomas länge fruktat kommer i slutet av mars 2010. Han befinner sig på Schiphols flygplats utanför Amsterdam och ska flyga till Ankara för det turkiska flygbolaget Corendon, men han anar oråd. Vid gaten står flygplatspolisen och väntar. Efter 10 000 flygtimmar och 700 000 passagerare tar ett osannolikt äventyr slut. Eller? Det är här berättelsen börjar. Den riktiga resan där verkligheten hinner ifatt både Thomas och den som har fått i uppdrag att skriva hans livs historia, journalisten Stefan Lövgren.

Historien om bluffpiloten Thomas Salme är fascinerande på många plan och handlar inte bara om hans högtflygande liv utan också om jakten på den perfekta storyn eller hur sökandet efter sanningen lätt blir en del av en annan lögn. Inget är vad det synes vara. Kan vi någonsin känna oss säkra när vi stiger på ett flygplan igen? "This is your Captain, Thomas Salme, speaking. Fasten your seatbelts, ready to take off in two minutes."

Är nu åter i storstadens brus efter några fantastiska dagar uppe i Jämtland. Älskar verkligen att vara där! Vet inte riktigt vad det är jag gillar bäst med det men jag antar att det är en kombination av att umgås med släkten, lugnet och vacker natur. Det är nog ett av få ställen där jag kan vara totalt avslappnad och jag sover som aldrig förr där uppe.

Nu är jag som sagt var tillbaka här hemma och idag har jag roat mig med att rensa här hemma. Ska ju stå på bakluckeloppis på söndag (såvida det inte regnar) och letar fram saker till det. Men hur mycket jag än rensar så syns det liksom inte. Och det kanske blir så när garderoberna har varit totalt överfyllda med grejer och knappt har gått att stänga. Synd bara att det är SÅ tråkigt att hålla på med på semestern!

 

Idag har vi farit runt på X antal loppisar samt fikat på en hembygdsgård. Till middag, som delades med kära släkten, serverades det rostbiff på älg och hemmagjord potatissallad. *mums*

Så här fint vid älven ligger stugan jag bor i:

Skäms över att erkänna det men jag har inte vetat tidigare hur hjortron har växt. Jag har nämligen alltid trott att de växt på buske typ hallon och björnbär. Men så var ju inte fallet. Tydligen blir man aldrig för gammal för att lära sig nya saker! 

Känner mig mycket nöjd över dagen och timmarna uppe på myren speciellt.

På kvällen var det återigen släktmiddag och vi var inte tillbaka hemma förrän vid midnatt.

Mycket härlig semesterdag!

Torsdagens äventyr var att först bada i älven. Brukar vanligtvis vara alldeles för kallt men nu var det hela 21 grader. *underbart*

Efter att jag drömt mig bort till badnymfens värld tog vi en utflykt till Åre där vi bl.a. gjorde ett besök på chokladfabriken. 

På kvällen blev det middag med släkten. Även om de är ganska långt ifrån känns det konstigt nog som att vi är väldigt nära och jag trivs väldigt bra i deras sällskap.