lyckis

I helgen har det varit ett stort frireligöst event på Friends Arena där jag har jobbat. Jag själv är inte det minsta troende men dömer absolut inte de som är det. Och jag kan förstå att det måste vara en skän känsla att få leva ut sina känslor så här i stor grupp (har tydligen varit 6000-14000 deltagare olika tider under dagarna). Det har varit predikanter och lovsjungande om vartannat. Musiken var medryckande och det var som värsta sortens rockkonsert. När predikanterna gick upp på scenen blev det lite hysteriskt. När de talade började de lite lugnt för att sen öka på styrkan och intensiteten. Varefter de kom upp mer och mer i varv började folk bli så till sig att de ramlade omkull ner på golvet och låg och skakade. Lite osäker på vad det var som hände men tror att de fick "ett tecken" eller att de blev frälsta. Jag vet faktiskt inte riktigt vad som hände och förstod inte riktigt själva grejen.

Men det jag förstod var att jag tyckte det var lite otäckt hur människor kan bli påverkade av bra retorik när de är i grupp. De blev hetsade från både scenen och av varandra och vid finalen igår stod då ca 11 000 personer med armarna upp i luften och ropade på Jesus och var som i trance. Direkt fick jag känslan av nazityskland (dock använde ju bara de sin ena arm). Måste ju vara samma typ av retorik när de lyckas få folk helt gå upp i budskapet och tro på det till hundra procent.

Jag vill dock förtydliga att jag kan förstå att man blir påverkad i grupp och om dessa deltagare mår bra av detta så är det ju en positiv sak för dem. Var bara lite skrämmande att stå vid sidan av och iaktta. Dessutom gillar jag inte själva grejen att det är så stort fokus på den ekonomiska biten vilket blev väldigt tydligt då de gick runt med hinkar och samlade in bidrag utöver att de pumpade ut swischnummer och bankgironummer på de stora skärmarna i taket.

 

Summan av kardemumman är att jag återigen har insett att det där med Jesus och Gud inte är min grej!

 

Nu tror jag att Lilleman är rustad för vintern! Det sista som saknades var en åkpåse till vagnen och det var morfar så snäll och köpte en på Polarn och Pyret. Den var verkligen jättefin och gosig. Själv hade jag nog tänkt att köpa en begagnad på nätet men man tackar ju inte nej när man får en så fin. :-)

 

Tänk vad smarta och genomtänkta saker till barn är numera. Snacka om utveckling sedan man själv var liten. Som på den här åkpåsen; det är två olika dragkedjor för över- och underdelen för att man kan öppna upp och inte behöva ha smutsiga skor i påsen. Och ingenstans är det vassa dragkedjor osv som ligger emot. Kommer bli hur mysig som helst!

 

Från gårdagens inlägg med sol och väldigt mycket värme till dagens med mer höstlik ton. Det har ju varit väldigt vackert utomhus senaste veckan om än lite lite sol. Men nu är den gråa delen av hösten här och löven har fallit av träden. Så nu är det bara att vänta på snön. Hoppas på mycket snö den här vintern med tanke på att vi blev snuvade på den årstiden förra året. Var det snö i fem dagar så var det inte mer.

 

Till hösten hör även förkylningstider. Lilleman vaknade upp brakförkyld i fredags morse och för mig bröt det ut ungefär ett halvt dygn senare. Jobbigt det där när småbarn blir förkylda. De förstår ju inte riktigt grejen med att få koksaltlösning i näsan och när man sen tar fram snorsugen. Stackarn ligger där och fäktar med sina små armar och vrider på huvudet. Man känner sig hemsk just då men samtidigt så ser man ju att förkylningen lättar något för tillfället. Men nu är snart hans första brakförkylning över och vi kan invänta nästa!

 

Hade en riktigt härlig vecka nere på Mallis! Så det var väldigt jobbigt och en stor omställning att behöva åka hem igen till den kalla och mörka hösten. Fast nu kanske man måste inse att man har acklimatiserat sig tillbaka till Sverige igen eftersom att det ju faktiskt är hela två veckor sedan vi kom hem.

 

Vi hade det som sagt var fantastiskt skönt. Det var fint väder (förutom ett par regnskurar en dag), +29 i skuggan/+25 i havet, bra mat på hotellet (halvpension med middagsbuffé), lite folk så där på eftersäsongen. Så i det stora hela en lugn och behaglig vecka.

Ingen av oss hade tidigare varit på Mallis så vi bara bokade något som såg bra ut. Hamnade i Illetas vilket är en liten, liten ort väster om Palma. Kändes som att det var många pensionerade överklasstyskar som semestrade där så vi kanske inte riktigt var rätt målgrupp. Dessutom var det ganska mycket uppför och nerför när man skulle gå någonstans. Men det funkade ändå iom att Lilleman fortfarande är så pass liten.

Under veckan badade vi en hel del (främst i havet), tog bussen in till Palma en heldag och gjorde även en dagsutflykt till den lilla mysiga bergsbyn Valdemossa och kustbyn Puerto de Soller. Därifrån åkte vi den gamla spårvagnen genom apelsindalen tillbaka till Palma. Fantastiskt mysig dag!

 

Det där med att resa med så små barn var verkligen något jag kan rekommendera. Kändes ganska enkelt och jag hade inte behövt oroa mig i förväg. Enda gångerna det var lite jobbigt var vid varenda frukost, lunch OCH middag då han åt lite snabbt med god aptit och sen tyckte att det var jättetråkigt att behöva sitta kvar. Så man kan väl säga att vi hade vissa meningsskiljaktigheter just kring det ämnet. :-)

 

Kommer alla gånger åka iväg igen men väljer då något annat alternativ än Fritidsresor, numera TUI. Det var hur struligt som helst med transfern när vi kom till Palma och det tog drygt två timmar innan vi ens lämnade flygplatsen! Verkade som att ingen hade riktig koll. Vi blev hänvisade en buss och packade in bagage, barnvagn och oss själva och sen en halvtimme senare skulle vi helt plötsligt byta buss. Jaha; av med allting igen och leta oss fram till en annan buss via några representanter från TUI som pratade väldigt knapphändig engelska. Packa in allting igen för att sitta ytterligare en halvtimme på en varm buss.

Dessutom visade det sig att bolaget inte hade någon representant på den delen av Mallis så jag undrar lite varför man ska välja att åka med dem? Vi hade lika gärna kunnat boka in flyg+hotell själva till ett billigare pris.

 

Nu är den stora frågan: var ska vi åka någonstans nästa höst?