Färdigpackad för i dag

Varför blir det alltid som så att jag väntar till sista stund och packar och altid får vara uppe halva natten? Blir sååå trött på mig själv ibland!

I morgon åker jag ner till Skåneland för att gå en kurs om kemisk stridsföring samt hur vi ska kunna vara behjälpliga vid kemiska industriutsläpp. Ska bli mycket intressant!

Vi ses om en vecka igen. :-)

Lite duktig i alla fall

Efter mycket om och men och många bortförklaringar kom jag igårn med dagen. Så nu är jag i princip färdigpackad för veckan, färdigplockad här hemma plus att jag har varit ute och stavgått vilket var rackarns skönt! Helt perfekt väder för sån aktivitet.
 
Nu återstår bara att gå ner till källaren med grejer, ner och handla, dammsuga, packa det sista och göra en rabarberpaj som Johan kan mumsa på när han är kattvakt.
 

Seg dag

Somnade sent igår vilket gjorde att jag sov ända till 11 här i förmiddags. Sen dess har jag suttit i soffan och kommer verkligen inte upp härifrån. Det regnar ute och jag måste plocka/städa här hemma samt packa inför morgondagens resa ner till Skåne. Tar verkligen emot att göra det! Men jag vet ju att ju fortare jag kommer igång desto snabbare blir jag klar... Giv mig styrka! 
 
Affiliator.com

Midsommarafton i solen

Har varit ute i skärgården och firat midsommarafton i strålande solsken (vilket kändes ordentligt nu i kväll). Det har varit silllunch, dans runt midsommarstång och 5-kamp. Och jag har bara hittat två fästingar än så länge vilket är all time low! Kände dock inte för att sova kvar så jag åkte hem. Vill vara hemma i morgon eftersom att jag åker ner till Skåne sen på söndag morgon.
 
   
 
 
 
 

Inte som jag tänkt mig

Ingenting blev visst som jag tänkt mig i dag... Först blev jag jätteledsen på jobbet. Är ju som så att jag är övergripande assistent på en avdelning som består av fyra enheter och direktrapporterar till avdelningsdirektören. Inget konstigt med det. Men så idag så fick alla i enheterna sommarpresent av sina chefer och enhetscheferna i sin tur fick av avdelningsdirektören. Så alla har fått present UTOM jag! Och det svider hårt av att känna utanförskap och att man är bortglömd. Det är inte själva presenten i sig som jag vill ha utan det är mer grejen att inte höra till...
 
Blev i alla fall ett par cider med plutonchefen men kände sedan att jag inte vågade dricka mer om jag skulle vara någorlunda nykter när Johan skulle komma. Jag visste att han skulle bli lite sen då han skulle följa med en kompis för att hämta upp sin stulna bil som polisen hade hittat. Men när han väl kom så visade det sig att kompisen stod där nere och väntade på honom. Så han var här i max två minuter för att hämta lägenhetsnyckeln för att vara kattvakt nästa vecka. Men nu känner jag mig så himla besviken på honom att jag nästan säkert har ändrat mig om det.
 
FAN, jag MÅSTE verkligen sluta ens bry mig om Johan!!! Han är fasiken inte värd det och jag mår bara dåligt av all ernergi som går åt!
 
Photobox - 100 foton gratis

Skön dag

Var så rackarns trött i morse när klockan ringde och ovanppå det så värker precis varenda millimeter i kroppen efter två dagars träning av min ovana kropp. Men trots det så känner jag mig ganska stark och pigg då eftermiddagen förhoppningsvis blir trevlig. Först ska jag träffa plutonchefen på en öl och sen träffa Johan som ska få min nyckel för att vara kattvakt under veckan jag är borta.
 
 
Godisboxen.se

Träning och kokostoppar

Trots min helvetiska träningsvärk så släpade jag mig iväg till styrketräningsintron. Men vad händer? Jo, det visade sig att vi skulle öva med fria vikter och inte med maskiner som jag trodde. Och det i sin tur betydde att det blev ett liknande pass som igår med typ samma övningar. Snacka om att jag har misshandlat min stackars kropp nu!
Frågan är bara om jag någonsin kommer att kunna motivera mig så pass att jag går iväg och tränar själv på det sättet. Efter att ha känt mig själv så pass länge vid det här laget så kan jag med en gång säga att "nej, det kommer jag inte". Ska vara om jag är lite sugen efter ett spinningpass att gå in och köra enstaka övningar men jag har som sagt var myyycket svårt att tänka mig det.
 
När jag kom hem var det dags för bakning av kokostoppar. Testade en ny grej för första gången och det var att ha i limeskal. Blev verkligen supergott och kan rekommenderas!
 
Nu ska min arma kropp straxt få gå och vila...
 
 

Träning vs. vin

Har i dag träningsvärken från helvetet och ojar mig högt så fort jag behöver röra mig minsta millimeter. Ska bli myyycket spännande att se hur det går i kväll när jag ska på styrketräningsintro. Förhoppningsvis mjukar det upp lite och jag kanske inte behöver skrika högt av smärta. Fast jag funderar ärligt på att ägna mig åt nedanstående form av träning i stället...



Ont om tillit

Alltså, jag förstår verkligen inte varför jag inte kan lita på folk för. Vad är det för fel? Börjar inse mer och mer att det är därför jag är ganska ensam i livet. Har min familj och några nära vänner men släpper inte in någon mer. Och det börjar märkas nu då jag har tappat kontakt med några gamla kompisar och inte hittat några nya att släppa in i min sfär. Men hur 17 lär man sig att lita på folk? Dessutom vet jag inte riktigt var skon klämmer någonstans. Misstänker dock att det kan vara för att jag är så rädd att bli lämnad eftersom att det gör så himlans ont. Och det är vare sig det gäller en kärleks- eller vänrelation!

Jag har nu blivit påmind om detta då Johan erbjöd sig att vara kattvakt nästa vecka när jag ska på utbildning i Skåne. Mamma skulle egentligen bo här men hon har det lite körigt med tågen till jobbet. Han ville gärna bo på den här sidan av stan en vecka för att få närmare till kompisarna. Men jag vågar helt enkelt inte! Vad jag är rädd för? Vet inte riktigt men kanske att han ska rota runt bland mina grejer, plocka med sig grejer eller ta hit polare och föra liv. Fast innerst inne vet jag nog att han är en schysst kille! Och nu känns det jättejobbigt att jag var tvungen att säga till honom rätt ut att jag inte litar på honom vilket han förstås blev ledsen för. :-(

SmartaSaker.se


Herregud säger jag bara

Vad har jag egentligen gett mig in på när jag tog beslutet att börja träna igen? Och dessutom ha en kollega som pådrivare? Tänkte nog inte alls där faktiskt. :-)

Började ju med två pass spinning som "mjukstart" förra veckan. Sen lyckades jag att bli medlurad på ett pass Cirkelfys i dag. Och det var verkligen bland det jobbigaste jag någonsin har gjort! Jag har ju absolut inga som helst muskler i överkroppen och vad fokuserade passet på? Jo, arm- och magstyrka! Men det kändes ganska skönt efteråt att jag faktiskt klarade av det någorlunda bra trots att musklerna skakade av utmattning. Nu sitter jag åter på jobbet och känner stelheten komma smygande mer och mer... Men det kanske är just den här typen av träning som jag behöver?

Så här beskriver Friskis & Svettis cirkelfyspasset på sin hemsida:

"Cirkelfys
Fysträning i cirkelform
Peppande och svettigt pass med mycket driv. Betoningen ligger på uthållig styrka i stationer men är också pulshöjande. Övningarna är funktionella, utmanande och förstärks med hjälp av redskap, exempelvis bosu och vikter. Passet ligger på medelnivå eller över och kräver en viss kroppskontroll. Du tränar balans, rörlighet, koordination och kondition på ett tufft, sportigt och roligt sätt."


Pressmeddelande


Skum dröm

Hade en heeelt sjuk dröm i natt! Jag måste verkligen vara desperat över att hitta någon kille även fast jag försöker intala mig att jag ska hålla mig ifrån dem.

Drömde att mamma och pappa kom till mig och sa att jag skulle gifta mig. Men jag fick inte veta med vem! Det skulle nämligen bli en överraskning. Jag skulle klä mig enkelt, räckte bra med ett par linnebyxor och lågskor.
Självklart blev jag jättenervös och hade världens ågren över vem det kunde vara. Beklagade mig för en väninna som helt glatt sa att hon minsann visste vem killen var och hon försökte ge mig ledtrådar för att jag skulle kunna lista ut vem han var. En av ledtrådarna var att det var en kille som gärna vill ha barn. Till slut lyckades jag få ur henne att det var med en barndomskompis vars familj vi umgåtts mycket med under uppväxten och som är lika gammal som mig.

Blev lättad och glad över att det var just han och trotsade klädrådet och satte på mig en blå, kort klänning och klackskor. Väl framme träffade jag hans pappa som sa "välkommen till vår familj. Vi har alltid önskat att ni skulle falla för varandra".

Tänk om en sån här dröm skulle bli sann, vad skönt det skulle vara.


Dagens tanke


Måndag i morgon?

Är nog beredd att hålla med om detta:


Sova, sova, sova

Undrar hur många timmar per vecka jag skulle sova om ingen klocka ringde och störde? I natt har jag sovit 12 timmar!!! Vaknade till en gång tidigt i morse av att det regnade så himla mycket och att det var lite kallt av att balkongdörren stod öppen men utöver det har jag sovit i ett sträck. Är det verkligen helt normalt för en person i min ålder? Hur ska det inte bli sen när jag blir gammal då?


Sen har det blivit lite städning här hemma eftersom att vädret har varit så himlans risigt. Men nu har det dragit över och solen börjar leta sig fram. Dags att gå ut en sväng alltså.

 


Saknaden slog till som en bomb

Har som sagt var varit inne i stan och lunchat och umgåtts med Poes föräldrar och två av syrrorna. Vi kollade lite i affärer samt käkade supergod lunch med dålig service på Jensens böfhus.

Det var riktigt kul att träffa dem igen men saknaden slog ner som en bomb i magen. Saknar ju både dem OCH Poe trots att det har gått så himla lång tid nu sedan det tog slut. Just nu känns det som att jag skulle kunna göra vad som helst för att få honom tillbaka! Saknar den där okomplicerade, ärliga men alldeles för struliga killen något så oerhört just nu. Har en riktig gråtklump inombords...


Redan vaken

Vaknade redan för en halvtimme sen trots att det är lördag och jag låg och läste sent igår. Läser en sån himla bra bok just nu som jag har svårt att lägga ifrån mig (boktips kommer när jag läst klart den). Konstigt nog så är jag helt bombad i huvudet, antagligen är det för att det var ett sånt tufft spinningpass igår som tog slut på de sista veckokrafterna som fanns kvar i kroppen.

Nu blir det en snabbkopp kaffe innan jag ska in till stan för att träffa Poes föräldrar. Ska verkligen bli jättekul att träffa dem igen! Kommer antagligen att få Poe i tankarna igen och sakna honom trots att han inte ens är med.

Saltopeppar.se


Ytterligare bra dag

Har haft en till sån där bra dag. Först enhetsmöte inkl. lunch hos chefen och sen till en kollegas kolonilott och hängt lite. Tog dock tag i mig själv och tvingade mig iväg på ett spinningpass i Farsta. Kände mig riiiktigt nöjd efteråt! Dessutom har jag bokat en styrketräningsintro på onsdag. Så det blir mycket träning nästa vecka: spinning på måndag, cirkelfys på tisdag och styrketräning på onsdag. Sen kan man ha en lugn midsommarhelg va?

Men just det det där med träning behövs. Inte nog med att jag har gått upp lite i vikt, de hade en sån där helväggspelgel in spinningsalen och råkade se mig själv. *illamående*

Hur som helst, från spinningen in i Farsta centrum för att köpa födelsedagspresent till Poes mamma som jag ska träffa i morgon på lunch när hon och pappan mellanlandar här i stan innan de åker utomlands. Så jag fick ju försöka att klura ut något bra som inte vägde något eller tog någon plats.
Därifrån ut till XXL i Kungens Kurva där jag skulle inhandla en sån där campingsäng som jag köpte till mig själv härom veckan men som även plutonchefen behövde.

Så nu ligger jag här i soffan efter en lång dag sedan ett par timmar tillbaka men ska försöka förflytta mig in till sängen.



Sjukt bra dag!

Först in en sväng på jobbet för ett riktigt intressant möte. Sen var det dags för en visningsresa till några av konferensanläggningarna i skärgården. Började med att åka båt ut till "Äventyrens ö" straxt norr om Åkersberga. Där blev det rundvandring och världens godaste lunch ute i solskenet med närrökt lax och variant av frans potatissallad. Vidare med båt till "Skåvsjöholm" där det blev välkomstdrink, visning av anläggningen samt förrätt bestående av sparris med hollandaisesås med ett supergott Rieslingvin till.
Därifrån bussades vi vidare till "Runö kursgård" där det blev visning och varmrätt och världens godaste efterrätt (rabarbersoppa med jordgubbar och limemascarpone). Sen var det dags att bussas hem igen.

Har varit en jättebra, avslappnande och intressant dag med många nya intryck. Nu kommer jag att somna gott i kväll.


Fotokurs

Har i kväll varit på fotokurs via jobbet. Kursen inriktade sig mer på själva motivet och hur kan leka med olika vinklar och fokuspunkter. Fick även lära oss att se charmen med de bilder man ibland ratar som suddiga. Ska försöka testa lite med olika exponeringstider och rörelser och se vad som händer.

Riktigt kul att få lite nya tankar om fotandet, nu gäller det bara att exprementera sig fram.


Nöjd med mig själv

Känner mig så rackarns nöjd över att jag kom iväg på spinningen i förrgår. Undrar just hur länge jag kan leva på det utan att behöva gå igen? :-) Men ärligt talat så är jag på G nu. För nu jäklar! Så nu har det blivit cykling till jobbet samt lunchpromis och sen på fredag blir det spinning igen. Vet med mig att jag får försöka hejda mig så här i början för annars så tröttnar jag och lägger av helt. Heja mig!


Busy kväll

Vet inte riktigt vad som for i mig här hemma i kväll men helt plötsligt så började jag att laga matlådor för fulla muggar och plocka lite. Antagligen var det för att det är den där jäkla fotbollen på var och varannan kanal för tillfället. Och inte som att det räcker med att fotbollen förpestar tv-tablån, i sommar är det ju även OS. Känns som att det kan komma att bli en riktig anti-tvsommar för mig det här. Men det var ju iofs bra att jag lagade mat och numera har hela nio stycken matlådor i frysen.

På vägen hem från jobbet så passade jag på att hämta ut biljetten till Storsjöyran. Känns riktigt bra! Dock är det väl lite trist att jag fortfarande inte vet om jag åker ensam eller inte. Men det löser sig. Det gjorde det ju förra året. Längtar som fasiken till att få må bra några dagar i Jämtland. Synd bara att jag sen "måste" åka ner till Stockholm igen. Helst skulle jag vilja bli kvar där uppe. Men en vacker dag, då jäklar blir jag kvar ska ni se...


Instängt heldagsmöte

Har suttit hela dagen lång instängd i ett möte där jag är med som protokollförare varje månad. Problemet är ju bara att det är SÅ tråååkigt att jag har svårt att hålla ögonen öppna och ännu svårare med koncentrationen. Men nu får jag glädja mig åt att nästa möte är först i början av september. :-)


Nu ska flubbet bort!

Har helt kommit av mig med allt vad träning innebär här under våren. Och jag som var så himla duktig i höstas med min spinning. Nu under våren har jag helt enkelt inte orkat mobilisera krafter till träning. Men så idag så skedde ett under: jag var på ett spinningpass! Dessutom var det faktiskt riktigt kul så jag tror faktiskt att jag kommer att fortsätta. Gäller bara att komma igång så pass mycket att det blir en vana.

Den här insikten om att det verkligen är hög tid att börja träna igen kom i helgen när jag träffade Johan och fick världens ågren och äckelkänsla så fort han kom åt min mage. Det förtog liksom en hel del av kramandets mysighet.


Monday morning

Var alldeles för trött för mitt bästa i morse när klockan ringde. Fast jag känner mig så nöjd med helgen att det inte gör så mycket. :-)


Vad hände?

Ibland blir ingenting som man har tänkt sig... Var inne en sväng i stan igår med plutonchefen och en kompis till honom. Hade en riktigt skön dag med promenad genom stan med paus för fika och avslutande öl på söder. Kom hem vid typ 6-tiden och häckade i soffan ända tills dess att Johan började höra av sig. Tror ni att jag kunde säga nej? Nej, just det. Så vid 10-tiden drog jag ut till honom. Och jag är faktiskt väldigt glad att jag gjorde det. Vi hade jättekul och han var bara så där kramig som jag behövde. Sov kvar där och i dag har vi bara legat och slappat framför tv:n.

På eftermiddagen gick jag hem till brorsonens 7-årskalas. Han är verkligen en av två världens sötaste! Han var inte riktigt med på först vad konsert på Globen innebär, men tror att när han förstår det kommer att bli superglad över sin present.


Som en klubbad säl

Herregud, jag somnade straxt före midnatt och vaknade med ett ryck straxt före elva här. Snacka om trött! Men nu känns det som om något har slagit en klubba i huvudet och det är segt som sirap. Ska i alla fall försöka ta mig in till stan en sväng och fika med plutonchefen. Ska ta med mig kameran så att han ska få visa mig några specialfunktioner.


Lunchbesvikelse

Efter att försovit mig i morse och börjat dagen kaosartat så glömde jag förstås matlådan hemma och fick således följa med kollegorna ut. Vi gick till ett ställe som heter Hjördis här på söder. Trevligt ställe men definitivt INTE prisvärt. Kostade 100:- inkl. kranvatten och små protioner som dessutom var ganska smaklöst. Nä, det stället kan inte rekommenderas även om det lät så himla gott: Mjölkbakad torsk med musselskum, knippmorötter, sparris, kokt potatis och bakad citron.

Med huvudvärken som maler i dag och en begynnande förkylning tror jag faktiskt inte att jag blir så himla långvarig här i dag.


Trevlig kväll

Hamnade visst på AW med plutonchefen från Hemvärnet vilket var lika trevligt som vanligt. Han är så där skönt avslappnad att umgås med. Dessvärre är han alldeles för ordentlig för att jag skulle kunna få känslor för honom. Vilket är jättesynd då han skulle vara helt perfekt! Sjysst, artig, lättpratad och social. Men samtidigt både ser han ut  och är som värsta svärmorsdrömmen.

Varför är det så många av oss i det kvinnliga släktet som ratar såna här bra killar till förmån för de struliga och knäppa? Varför kan man inte nöja sig med det bra för utan hela tiden söka sig det otrygga? Jag skulle så himla gärna vilja falla för den här killen men som det känns nu så är det helt omöjligt hur gärna jag än skulle vilja. :-(


Lurre med f.d. chefen

Blev en nätverkslunch med f.d. chefen i dag. Alltså, min chef på bemanningsföretaget jag arbeta för innan jag kom hit. Alltid bra att bevara sina kontakter. :-) Fast jag måste säga att det, peppar peppar, är ganska bra här just nu. Hade ju ett litet feedback-samtal med nya chefen/direktören där jag markerade ganska tydliget vad jag tyckte och tänkte. Efter det pratade hon inte med mig på tre dagar men sen efter det blir det mer och mer pluttinuttigt för var dag som går. Det är precis som att hon var tvungen att smälta vad jag sa och sen kanske tyckte att jag hade en viss poäng med mina åsikter.

Måste faktiskt säga att jag känner mig riktigt stolt över mig själv när jag i stället för att gå och vara missnöjd säger högt vad jag tycker och inte backar undan. Känns så himla skönt efteråt och som att jag klarar av vad som helst!

Mina nya favvisar

Glömde ju helt bort att visa mina nya sommarfavvisar som jag köpte igår. Ett helt onödigt spontaninköp egentligen men de var ju SÅ fina och sköna så det gills nästan inte ens va?


Dagens yrke: trädgårdsmästarkonsult



Har i dag blivit inkallad som trädgårdsmästarkonsult åt mina bög-kompisar. De behöver hjälp med hur de ska anlägga rabatter, vad för blommor som passar med varandra osv. Så här ska handlas pallkragar/odlingsbäddar, jord/mull, fröer osv. Jag har ju lite vana av såna här grejer efter mina år med odlingslott. Synd bara att jag är så trött att det känns som om någon slagit något hårt i huvudet på mig. Har inte ens hjälpt det minsta med två baljor kaffe...


Osmakligt konstverk

Läste ni om den holländska konstnären som fick sin katt överkörd som stoppade upp den och gjorde den till en radiostyrd helikopter? Helikoptern har han döpt till Orvillecoptern efter sin gamle vän Orville och aftonbladet.se (där även bilden kommer ifrån) skriver: "Orvillecoptern kunde i helgen beskådas på Kunstrai art festival i Amsterdam där besökarna fick se katten flyga omkring." Blä vad sjukt och osmakligt det låter i mina öron!


Boktips #14: I det tysta

När jag läser vissa böcker kan jag bli så upprörd, arg och ledsen att jag går och tänker på det i flera dagar efteråt. Och den här boken "I det tysta" är just en sån. Vicky blir våldtagen av sin storebror om nätterna och blir gravid när hon bara är 12 år. Hon säger ingenting till någon utan går och lider i det tysta och mår sämre och sämre ju längre tiden går. Den övriga familjen kan inte förstå varför hon undviker sin bror så nitiskt, inte ens när han dödar sin flickvän börjar någon dra paralleller med Vickys avsky.
Boken är fruktansvärd och det var med tungt hjärta jag i princip sträckläste den. Tänk att det verkligen finns så sjuka människor som går runt i vårt dagliga samhälle. Den kan rekommenderas, dock bör man nog vara mentalt stabil för att orka med all ångest som boken speglar.

Bild och text från bokus.se:

I det tysta (pocket)


I 18 år var Vicky Jaggers i sin brors våld. En sann och ovanlig berättelse om syskonincest.

När Vicky Jaggers var liten avgudade hon sin storebror David och han var också deras mors ögonsten. För modern var David ljuset i familjelyckan det perfekta barnet som inte kunde göra något fel. Men Vickys egen familjelycka och hennes barndom förbyttes mot mardröm när hennes bror brutalt våldtog henne upprepade gånger. Hon var tolv, han var sjutton.

Därefter förblev hon i hans våld. Hans viskade hot vid middagsbordet förlamade henne av skräck och höll henne tyst. Inte ens när hon upptäckte att hon var gravid och födde ett barn vågade hon säga något. Hon var övertygad om att ingen någonsin skulle tro henne.

Ändrade planer

Vänta här nu, hur gick det här till egentligen? Nämde i förbifarten till söt-Johan igår att jag skulle kolla på Eldkvarn uppe på Yran. Direkt var han på och frågade om han fick följa med upp. Och jag sa ja! Nu litar jag iofs inte det minsta på att han håller fast vid det men det skulle vara rackarns kul. Han är ju himlans rolig och avslappnad att umgås med. Men visst skulle det vara lite skönt med sällis i bilen, ganska långt att sitta och köra själv. Ska höra av mig om ett par dagar igen och dubbelkolla om han verkligen menar allvar.

Känner absolut ingenting för honom på "det" sättet längre så det skulle funka. Dock skulle det nog bli lite jobbigt att träffa Poe och hans familj som jag ju självklart vill passa på att träffa när jag ändå är uppe. För jag vill ju abslout inte att de ska tro att vi har något ihop och det kan säkert vara lätt att tro. Men jag kan ju alltid lämpa av Johan inne i stan alt. att han får stanna kvar i Järpen när jag ska träffa dem.

Storsjöyran östersund 27-28 juli


Inställd konsert

Eller ja, kanske inte officiellt inställd men jag kommer inte att gå som planerat. Hade verkligen velat se Weeping Willows på grönan i kväll men hela kroppen bara skriker nej plus att jag inte riktigt litar på vädret. Jag kommer säkert att ångra mig tusen gånger om men jag kan inte förmå min trötta kropp att göra mer än den måste i dag. Och kanske ska man lyssna på den emellanåt? :-(


Någon som har tändstickor tillhands?

Idag skulle jag verkligen behöva något uppåttjack för att hålla mig vaken. Har kommit på mig själv flera gånger idag med att sitta och nicka till över datorn. Kanske ett bra tecken på att man skulle behöva gå hem och sova i stället? Fast egentligen är det nog inte sömnen som är problemet utan att kroppen har varit igång under lång tid utan möjlighet till vila. Men jag ska inte klaga, i morgon är det halvdag och sen är jag ledig på onsdag och den dagen är och ska förbli helt obokad.


Äntligen hemma

Nu är jag hemma igen efter fyra dagar i Kronans tjänst och har till och med totalsanerat mig själv. Det har varit några aktiva, lärorika och skrattiga dagar som har innehållit bland mycket annat utbildning i elsäkerhets, sjukvård/D-HLR, brand i teori och praktik, tårgasövning samt skjutövning med skyddsmask. Har även gjort ett skarpt moment där vi åkte runt i ett industriområde och kollades samt dokumeterade företagens synliga kemikalier.

De moment jag kommer att komma ihåg mest är nog brandövningen med "riktiga" bränder och brandslangar. Var ett tungt med väldigt roligt jobb som kommer att kännas i kroppen flera dagar framöver.
Även momentet med tårgas kommer att finnas kvar i bakhuvudet. För trots att jag gjort allt man ska göra efter konstens alla regler med både kläder och skyddsmask så läckte masken när vi var inne i tårgaskammaren och skulle göra vissa gymnastikövningar och jag fick in i munnen. Började att hosta panikartat och det kändes som att jag skulle kräkas av andnöd från hostan. Men trots det skulle man fortsätta ha masken på sig och andas tunga andetag. Och hur lätt är det på en skala när man egentligen bara vill sluta av sig den?


Nu är denna övning över och jag är helt slut som människa efter två helger med Hemvärnet. Så nu ska jag gå och krascha i säng och försöka komma upp till jobbet i morgon bitti.


RSS 2.0/>