lyckis

Varför ska det alltid finnas energitjuvar på jobbet som bara tar och tar utan att ge något tillbaka för? Vi har en ”tant” här som går runt och pratar och pratar och pratar med folk utan att inse att absolut INGEN är intresserad av att lyssna på henne. Hennes chef är medveten om detta problem och har till och med tagit upp frågan med henne utan att något händer. Hur kan man ha så lite koll på omgivningen och deras signaler egentligen? När hon kommer och pratar så fortsätter vi andra att jobba under tiden och är mest lidande och inflikar bara ett litet hummande då och då. Kan någon bara komma och ta bort henne härifrån?

Har ju som ni kanske har märkt inte mått så där toppen senaste tiden och varit ganska labil. Visst, mycket av känsloyttringarna kanske har berott på Johan men samtidigt så har jag gått och varit låg och irriterad mest hela tiden. Speciellt här på jobbet. Stänger in mig i min egna lilla värld med lurarna i öronen och orkar inte riktigt vara social. Har även sovit risigt om nätterna vilket har gjort att jag gått och varit trött som ett halvt lik senaste tiden. Men NU har jag ringt till farbror doktorn för att träffas och eventuellt öka på min dos av Citalopram. Skulle vara skönt att få känna sig om än inte lycklig så i alla fall tillfreds med livet.

Så nu ska jag först åka iväg upp till Jämtland och få min avslappningsdos och sen till läkaren. Måste vara en bra kombination va?

Ska iväg på AW efter jobbet men känner inte alls för det egentligen. Dock är det så många inblandade från olika håll som det har varit svårt att få ihop tider med att jag känner att jag MÅSTE gå dit ett liiitet tag i alla fall. Har så rackarns ont i huvudet, känner mig allmänt risig och vill bara gå hem och lägga mig. Men någon timme ska jag väl klara av antar jag.

Har kommit på att jag längtar väldigt mycket här i livet: längtar efter snö, längtar efter kärlek, längtar efter sommaren, längtar tills att klockan blir två så att jag kan åka hem och sedan vidare till min kompis, längtar efter mina brorsöner, längtar efter att bli rik, längtar efter barn, längtar efter ledighet osv. Är det en energitjuv att gå och längta eller är det just längtan som gör att man får ett driv att komma framåt i livet?

Äntligen hemma igen efter en mycket lång dag och en ännu längre AW med några f.d. hemvärnskollegor. Herregud vad kul vi haft det i kväll! Känns som om det är väldigt länge sedan jag skrattade så mycket. Verkligen befriande att skratta så hjärtligt. Man blir liksom lättare på något konstigt sätt...

Under eftermiddagen här på jobbet har det hänt grejer vill jag lova. Först har lokal-nyheterna varit här och intervjuat vår vd då det har uppdagats att vår julfest var för dyr samt att beslutet om den inte hade tagits på rätt sätt.
Sen när vi satt och fikade blev jag välkomnad till min nya avdelning av kollegorna. Synd bara att cheferna hade missat att berätta denna "lilla detalj" för mig innan. Det hade ju varit så mycket schysstare om jag hade fått veta att det var klart INNAN det kommunicerades ut. Då hade jag ju liksom varit förberedd och inte behövt se ut som en fågelholk.

Nu är det hur som helst dags att lämna kontorsstolen för lite mys med hemvärnskollegorna på puben. Ska bli kul!

Byxorna är dock inte riktigt så turkosa som på bilden utan lite mer åt det gröna hållet. Känner mig riktigt nöjd med dessa inköp!

Var kvällens mello ett skämt eller? Huuur i hela helsike kunde Dead by April gå direkt till finalen? Visst, verserna var bra, men när den där skrikpellen där emellan kom in... Men kanske ännu mer undrar jag hur Thorsten Flinck och Sean Banan kunde gå till andra chansen? Undrar just hur folk tänker egentligen när de röstar. Röstar de på låtar de verkligen tycker är bra som de vill ska representera Sverige utomlands? Kan faktiskt bli lite upprörd över att de inte tänker!

Har i alla fall haft en jättetrevlig kväll med pizza-middag hos mina bögkompisar så det uppvägde det "jobbiga" med själva mellon.

Ringde till Poe i kväll eftersom vi inte har pratat sedan julafton. Visst, han har säkert inte saknat att jag inte hört av mig och visade varken från eller till över att jag ringde men för MIN del kändes det jätteskönt inombords. Blir glad och lugn av honom. Kanske är det bara för hans norrländska sävlighet. Antagligen skulle jag bli galen på den i längden men i lagom dos så. :-) Men tänk om jag kunde lagra lite av det lugnet och glädjen han ger mig...

Usch, det där som hände i Åkersberga i helgen med den 23-åriga tjejen som har blivit mördad är verkligen jättehemskt! Kanske är det för att jag själv kommer därifrån från början och känner till trakten, men var det än är i världen ska sånt inte behöva hända. Vad är det för sjuka människor som vi möter på där ute egentligen? Hur är en människa funtad om han tar en kniv och hugger/sticker ihjäl en annan människa? En normal människa har ju någon sorts spärr mot att skada någon annan hur arg eller full man än är.

Det är så fruktansvärt sorgligt och läskigt att det här har hänt. För jag kan inte låta bli att undra hur många såna sjuka personer man stöter på i vardagen. Och tänk hur många människors liv förövaren har skadat. Inte bara den mördade Ellinors utan både hennes och sin egen familj, vänner osv. Och sen har han förstört sitt eget också. För han kommer ju, förhoppningsvis, för alltid att bli sammankopplad med detta vansinnesdåd i vilket sammanhang han än befinner sig. Tänk bara när han kommer och ska söka jobb. Men det kan han gott ha! Må han ruttna där inne på livstid!