lyckis

Precis så här känner jag det emellanåt: 

 

Har varit på kurs igår och i dag i ett personalrapporteringsprogram som heter Heroma. Det var en grundkurs men då jag självlärt jobbat i systemet nu i drygt två månader vid det här laget så blev det dessvärre ganska bortkastad tid. Vi snackar ju inte precis rocket science här som kräver hur mycket kunskaper som helst.

Det var skönt att vara ifrån jobbet i två dagar men samtidigt ska det bli kul att komma tillbaka i morgon igen. Och då är det ju fredag och allt. Bästa dagen på hela veckan!

 

I kväll var det äntligen dag för att gå och se teatern "En man som heter Ove" på Rival med Johan Rheborg. Det var en helt underbar föreställning och rollen som surgubben Ove var som gjord för Johan! Han spelade rollen fantastiskt bra och fick verkligen fram känslan från boken.

En sak som jag inte riktigt kan förstå är hur han kunde stå och hålla en monolog (han spelade alla roller själv) i 85 minuter utan paus efter ett fast manus utan att komma av sig. Väldigt imponerande minne måste jag säga! Och dessutom var det i princip ordagrant från boken. Själv kommer man knappt ihåg fem saker när man är i affären.

 

Har nu hämtat mig efter gårdagens hårda insikt om att IVF-försöket inte fungerade. Gick och la mig ganska tidigt igår med en insomningstablett för att sova ifrån det jobbiga. Har, trots många timmars sömn, varit jättetrött idag. Antagligen så var det mycket för min hjärna i bearbeta i natt så den var väl antagligen helt slut i morse när klockan ringde.

Hur som helst så känns det i alla fall bättre idag. Det är bara att gilla läget och sätta hoppet till de kvarvarande två försöken.

Jaha, då är den förhaterliga mensen på gång då. Fan också!!! Känns verkligen tungt just nu att det första IVF-försöket inte fungerade. Ska tycka synd om mig själv och sörja i kväll för att vakna upp till en ny dag i morgon. Måste ta mig samman för att vara stark inför nästa försök. I såna här lägen är det rackarns jobbigt att vara ensam om det här. Men som sagt var; det är "bara" att lägga det här försöket bakom mig och se framåt mot nästa... Tänk om jag ändå hade haft en katt att prata med nu och söka tröst hos...

 

Har haft en riktigt slapp söndag. Sov länge, långfrukost, promenad och ett flex soft-pass. Visst, jag har även hunnit med att plocka ner ljusslingan på balkongen, gå till återvinningsstationen och plocka här hemma. Men i det stora hela så har det varit en ganska händelselös dag som kommer inte kommer att gå till historien på något sätt alls. Dock var det välbehövligt med en sån här dag efter en hektisk period.

 

Herregud säger jag bara vilken urflippad kväll! På ett ganska negativt sätt om ni frågar mig. Började med att jag inte hade något att göra och kände mig som världens ensammaste människa så här en lördagskväll. Till att börja med messade jag en kompis-fick inget svar så jag antar att han är ute på något roligare. Sen mailade jag dejten! Vi har ju inte hörts på tre månader men nu kände jag att jag ville höra av mig. Så jag skickade ett väldigt neutralt mail. Har inte fått något svar men det kanske jag inte förväntar mig heller.

Vad skulle jag göra då i stället? Jo, jag satte igång att frosta av frysen. En lördagskväll!!! Tantvarning på den va? Nästan så att jag skäms att berätta det högt...

 

Väl klar med det för någon timme sedan så kände jag mig fortfarande ensam och rastlös. Så sedan dess har jag legat och lyssnat på en massa gamla 90-talshits och drömt mig tillbaka med ETT glas vin. När jag tänker efter så var faktiskt 90-talet väldigt kul då det hände mycket. Jag hann avsluta gymnasietiden med ett år i Helsingborg, byta kille ett par gånger, jobba till sjöss, vara älskarinna åt en gift man i Nyköping (kanske inget jag är stolt över idag), plugga i Hallsberg. skaffa katter, plugga i Hjo, jobba på hotell, träffa och bli dumpad av en av mina två stora kärlekar i livet osv. Undrar just om man kommer att få uppleva ett lika intensivt decennium igen. För även om det hände en del under tjugohundra-talet så var det inte på långa vägar så händelserikt.

Tänk vad lyckligt ovetande man var då om hur livet skulle te sig med depressioner, singelliv, barnlöshet och såna tråkigheter. Tur att man passade på att leva som om dagen vore den sista!

 

Tog en liten tur ner till Taxinge slott och deras berömda kakbuffé. Det är tur att jag inte kan äta hur mycket socker och fett på en och samma gång längre (svit efter magsäcksförminskningen) annars hade jag förmodligen ätit massor. Nu blev det en bit kaka med mintchoklad och pärongrädde samt en körsbärsbit och det räckte och blev över. Men trots sockerkoman som uppstod så var det helt klart värt det. Helt sjuuukt gott! Och det är en fröjd att bara se alla bakverk på buffén. Kan varmt rekommendera en utflykt dit om ni inte har varit där.

 

Här har jag gått och längtat efter snö precis hela vintern och den har lyst med sin frånvaro. Men vad händer nu? Nu när man har börjat få vårkänslor och känna att den s.k. vintern är över? Jo, NU kommer det snö! I slutet av mars! *unlike*

 

...har inte varit någon lek! Herregud säger jag bara! Jag har varit på superduperdåligt humör hela dagen och mest gått och muttrat för mig själv. Så nu ska jag gå och dra täcket över huvudet. Och vaknar jag lika sur i morgon bitti så sitter jag hemma och jobbar i min ensamhet på förmiddagen. Är rädd för att minsta lilla dumma fråga (typ en av dem jag fick idag: "hur stänger man av ljudet på min telefon?") kommer göra att jag exploderar fullkomligt. Jag menar; står det information i pannan på mig eller???

 

Har haft en sån där dag då jag känner mig ensammast i världen. Vet inte riktigt varför känslan kom över mig just idag för men den kom i alla fall med full kraft. Antagligen är det för att jag känner mig besviken just nu på min pappa, kompisar som lärt känna varandra via mig ska umgås i påsk utan mig, min äldsta kompis är inte det minsta intresserad över hur det går för mig i IVF-processen, jag är singel osv osv.

Dock blev jag jätteglad då jag helt oväntat fick detta meddelande från en mycket kär vän:

 

Tog en riktig långpromis med en kompis i solen idag. Var riktigt trevligt och avkopplande även fast vi gick långt. Jag hade tagit med mig kaffe och smörgås som vi satt på en sten vid vattnet och avnjöt. Underbart! På köpet är jag nu lite röd i ansiktet. :-)

 

Efter ytterligare en lång dag den här veckan så är jag äntligen hemma från Köpenhamn igen. Och snacka om att jag ska sova imorgon! Känner mig faktiskt ganska sliten nu.

 

Insättningen av ägg idag gick bra och gjorde inte det minsta ont. Äggen hade blivit befruktade som de skulle och celldelningen hade satt igång. Fick ligga och titta på ultraljudsskärmen när de höll på och fick med mig en bild efteråt. I den undre "bubblan" ser man en vit "pinne" som kommer in från vänster och det är när de skjuter in äggen in i livmodern. Så nu hoppas jag verkligen att iaf ett av äggen fastnar där inne och håller sig fast med näbbar och klor.

 

Jag är medveten om att jag just för tillfället bara skriver om det här med mina försök att bli gravid men det är ju en sån väldigt stor del av mitt liv just nu så ni får helt enkelt stå ut med det.

 

I dag har jag fått veta att äggen har blivit befruktade som de ska så i morgon drar jag ner till Köpenhamn för att få dem insatta igen. Så nu är det "bara" att hålla alla tummar och tår för att det/dem ska få fäste där inne. De kommer att sätta in två ägg enligt mitt önskemål. Jag har valt det då jag ju är så pass gammal och chanserna iom två ägg fördubblas. Och skulle bägge två nu råka fästa så får jag väl greja ett tvillingpar också. Hur svårt kan det vara liksom? :-)

 

Måste bara försöka att behålla mitt lugn och inte bli alltför besviken om det här försöket inte funkar. Men nu vet jag iaf att det inte är fel på mina ägg. *skönt att veta*

Frågade ju mig själv i förra inlägget hur mycket man egentligen orkar med och det har jag verkligen fått testa den senaste veckan! Herregud säger jag bara!

Satte mig i fredags och försökte få tag i en gynekolog som kunde hjälpa mig att mäta äggblåsorna med ultraljud. Men där fick jag tji. Antingen gjorde de inte den typen av undersökningar eller så tog de inte emot nya patienter. Så det var bara att boka en tid nere i Köpenhamn och fick den som fanns kvar redan 08:45 på lördagsmorgonen. Så det blev till att kasta sig ner dit på fredagskvällen. Lyckades få tag i biljetter till den typ enda flighten som Norwegian flög dit ner pga strejken. Som tur var så fick jag med mig min snälla mamma som sällskap som kunde lugna ner mig lite.

 

Jaha, under undersökningen visade det sig att äggblåsorna inte hade vuxit i riktigt den takt man velat. För att skynda på detta bestämdes det att jag skulle ta hormonsprutor ett par dagar till. Fick ett danskt recept och gick tillbaka till hotellet och kollade vad det skulle kosta att hämta ut dem; drygt 3000 spänn! Efter lite tänkande kom jag på att jag kunde ringa till min mosters man som är läkare och fråga om han kunde skriva ut ett svenskt recept till mig som då skulle gå på högkostnadskortet. Och det kunde han! Så då tog jag en tur över till Malmö, hämtade ut medicinen och åkte sedan tillbaka till Köpenhamn där mamma var kvar.

På kvällen kom ett sms om att den Norwegianflight som vi bokat på söndagen var inställt så innan vi gick iväg och käkade hann jag med att boka tågbiljetter hem.

 

Eftersom att allt blev lite försenat så åkte jag ner först igår onsdag igen för att plocka ut äggen. De gick in via livmodern med ultraljud vilket gjorde apont när de stack sig igenom till äggstockarna och sög ut äggen. Som tur var så fick jag morfin intravenöst! Blödde ganska mycket och jag blev lite dåsig så det blev till att sitta kvar ett tag på kliniken efter ingreppet.

De tog ut hela 12 st ägg som skulle få mogna tills idag när de skulle släppa in spermier till dem. Så nu hoppas jag ju självklart at det var så bra kvalitet på äggen så att de blev befruktade. Får veta detta i morgon. Och om allt går som det ska så åker jag ner på lördag IGEN för att sätta in två ägg. *hoppas, hoppas*

 

Tog tåget hem på eftermiddagen och satt och dåsade, sov och lyssnade på P3 Dokumentär. Hade ganska ont också så det var skönt att inte behöva aktivera/engagera mig.

 

Ska verkligen bli skönt när den här omgången är över. Känns som att jag kan resan till/från Köpenhamn ganska bra vid det här laget! Och tre gånger inom loppet på en vecka kanske är i flesta laget...

Jag undrar just hur mycket jag ska orka med innan jag ger upp i mina försök att bli mamma. Nu har jag ju hållit på och tagit sprutor och varit på undersökningar precis som jag ska. Idag var jag och mätte storleken på äggblåsorna men de i Köpenhamn tyckte att det var lite svårt att avgöra i vilken takt de växer så de ville att jag skulle gå och göra en ny undersökning i morgon. Ringde då tillbaka till gynmottagningen dit jag hittills har gått men vad fick jag för svar då? Jo, "vi har ingen gynekolog i tjänst i morgon fredag"!!! Så vad fasiken gör jag nu liksom? Får sätta mig och ringa runt till några andra mottagningar i morgon för att försöka få tag i någon som kan hjälpa mig. Men vilken mottagning är intresserad av att hjälpa en annan mottagnings patient? Inte många kan jag gissa...

I värsta fall får jag kasta mig iväg ner till Köpenhamn på lördag för att göra undersökningen. Och i så fall blir jag kvar där nere till det är dags fr själva ägguttaget på söndag eller måndag.

 

Ska försöka att lägga tankarna åt sidan och sova lite i stället även om det far runt som värsta berg- och dalbanan uppe i hjärnkontoret just nu.

Det är verkligen upp och ner här i livet vill jag lova. Har haft grymt mycket att göra på jobbet i dag. Känns som att jag aldrig får tid att göra något ordentligt klart utan det är brandkårsutryckningar precis hela tiden. Jag försöker hålla ifrån mig en del men det är svårt när man vill vara omtyckt och alla till lags. När det var dags att lämna kontoret var jag nästan gråtfärdig av trötthet. :-(

Hur som helst så tog jag en promenad från söder till Stureplan för att rensa huvudet lite och pigga på mig. Där mötte jag upp mamma och vi gick och käkade på Vapiano. De har ett jäkligt bra koncept men jag måste nog säga att maten inte gör något större intryck. Visst; det är ett snabbmatställe av lite finare variant men jag kan väl tycka att om man nu betalar 140:- för en pasta måste man kunna förvänta sig mer.

 

Drog vidare till Cirkus där vi skulle se världens bästa CAROLA! Hon har varit min stora idol i 32 år och jag försöker gå och kolla på henne när hon är i stan.

Konserten var riktigt bra. Första hälften körde hon låtarna från "Så mycket bättre" och det var väl den trögare delen av konserten. Speciellt med tanke på att hon pratade en hel del och jag fortfarande har svårt för den biten. Hon ska sjunga. Punkt! Men sen andra delen drog hon av sina personliga favoriter från åren som har gått och då blev det ordentligt drag under galoscherna. Folk, inklusive jag själv, stod upp och applåderade som galningar.

Efter konserten kom hon ut och skrev autografer. Dessvärre fick man inte ta några selfies vilket ju var trist. Men jag har aldrig tidigare varit så nära henne faktiskt. Konstigt va?

 

När jag kom hem hade jag fått ett vykort i brevlådan. Och inte vilket vykort som helst utan ett från mina älskade brorsöner. De hade tänkt på sin faster när de var på semester. Sånt värmer i hjärtat.

 

 

 

Tänk, om en vecka så har jag antagligen varit nere i Köpenhamn och plockat ut ägg inför första IVF-försöket. Och om jag vill vrida fram tiden nu så är det antagligen ingenting emot hur jag kommer att vara då. För om de nu får ut dugliga ägg så börjar väntan på att se om de först och främst blir befruktade med assistans. Och om de väl blir det så ska de sättas in och så får man vänta nästan ett par veckor för att se om de har fäst där inne och börjat växa.

Än så länge känner jag mig ganska lugn mentalt men jag kommer som sagt var antagligen att öka i stresskonen varefter veckan lider.

 

Jag är nu inne på femte dagen med ena sortens hormonsprutor och i morgon lägger jag till ytterligare en annan variant. Så närmaste fem dagarna ska jag ta TVÅ olika sprutor. Trodde jag väl aldrig att jag skulle kunna ta sprutor på mig själv, jag som nästan svimmar när de tar ett ynka blodprov.

Sådärja, nu är jag äntligen hemma och redo för sängen. Efter en lång dag där jag hunnit med bl.a. en långprmis i stan, fika på Chokladfabriken med chokladsemla, handlat blommor till mig själv för att jag är värd det och mellomiddag hos en kompis så är jag nu hemma i lugnets trygga vrå igen. I morgon ska jag ha en lugn ensamdag med mig själv; sova länge, promenera och sedan ett flex soft-pass. Ska bli SÅ skönt!