Runt, runt, runt
Jag måste verkligen lära mig att ta det lugnt! Jag behöver inte vara med på allt eller ställa upp på allt som folk ber mig om. Senaste tiden har det varit lite väl mycket och det börjar kännas nu att allt bara går runt, runt, runt. Både rent fysiskt men även mentalt. Det är ju inte bra för oss bipolära att komma ur våra rutiner, man kommer lättare in i antingen en manisk eller depressiv period då. Så från och med nu ska jag försöka att inte bestämma något utöver träning på vardagarna och sedan ha åtminstone en kväll och en dag helt blank på helgerna. Och så får jag nog ha det en period tills dess att jag märker att jag är mer stabil i humöret igen. För som det har blivit nu så är det en känslomässig berg-och-dalbana som gör att jag tycker synd om alla i min närhet.
Nu ska jag iaf gå och sussa så att jag är pigg i morgon när jag ska tillbaka till ätstörningskliniken.
Trött söndag
Trots en ganska slapp lördag var jag som ett vrak igår när jag kom hem. Skulle bara lägga mig och vila lite men knallsomnade visst i tre timmar. Trots det var det inga som helst svårigheter att somna sen på kvällen igen. Kommer säkert att vara trött hela veckan efter en aktiv tid. Jag har tom varit förutseende nog och förvarnat om att jag antagligen inte kommer på den Hemvärnsövning som är i helgen. Men det beror förstås på lite om dejten ska vara med eller inte. :-) Och om vi är med bägge två: hur ska vi lyckas dölja för de andra att vi numera känner varandra lite bättre än bara genom Hemvärnet? Känns som att det kan bli svårt...
Var verkligen kontrasternas dag igår; först vara ute och köra ett bullrigt militärfordon för att sedan komma hem och det står världens skiraste vårbukett på bordet.
Slapp lördag
Har verkligen haft en lugn och skön dag i dag. Visst jag har kört en hel del terrängbil men däremellan har jag kunnat njuta av solen en hel del. Så pass mycket att det känns i ansiktet nu.
I vanliga fall hade jag blivit rastlös av det här lugna tempot men just i dag med solen passade det bra.
Ligger nu hör i sängen och kan inte göra mycket annat då det inte ens finns någon tv. Så jag ska dagdrömma lite om dejten och sedan sova.
Fredagskväll med manligt tema
Är ju som sagt var iväg på terrängbilsutbildning med Hemvärnet den här helgen. Kvällen har vi ägnat åt att studera lastbilsmotorer och smort nipplar. Precis vad jag känner för att göra en fredagskväll. Not! Så det är jag och åtta karlar i varierande åldrar här. Känns som att det kan bli en lång helg det här. Hoppas det blir roligare i morgon när vi ska ut och köra.
Som kuriosa kan jag berätta att dejten har hört av sig igen. Han skrev att han finns där även om han har haft mycket för sig den här veckan och att vi får hångla igen allt när vi ses igen. Kan man vara arg på en sån person??? Nej, jag fortsätter med min känslomässiga berg-och-dalbana ett tag till tror jag. :-)
Busy dag
Alltså, hur ska jag orka med resten av dagen/kvällen? Dagen började redan vid halv fem i morse eftersom att jag skulle ner till Köpenhamn för att insemineras. Allt som allt var jag i Köpenhamn i 1 1/2 timme. Det ni!
Allt gick som det skulle som tur var och nu sitter jag här hemma i soffan redo att åka iväg på terrängbilsutbildning med Hemvärnet hela helgen. Gissa vem som kommer somna ovaggad i kväll. :-)
Känns lite konstigt att jag NÄSTAN har bestämt mig för att det här var sista försöket. Om jag nu åker iväg igen så ska det vara för ett försök med IVF men i dagsläget är jag inte helt säker på att jag orkar med den mentala påfrestningen. Ska tänka på det i ett par månader och sen får vi se.
So long...
Ont, det gör ont
Usch, jag har åkt på urinvägsinfektion. Kände det redan i mån-tis men har försökt att förtränga det då jag ju ska bort i helgen och dessutom inte vill ha ont. Men sen har det onda bara tilltagit mer och mer och när det till och med kom blod i morse så insåg jag att det var dags att kontakta vårdcentralen. Och mycket riktigt så var det en kraftig urinvägsinfektion! Så nu är det en fem-dagarskur med antibiotika som gäller. Frågan är bara hur snabbt det går innan den börjar verka. Är ju kissnödig precis hela tiden men vill ändå inte gå på toa eftersom det gör så jäkla ont!
Intervallträning
På kvällens spinningpass så var den ordinarie fröken sjuk så det var en vikarie. Och inte nog med att det var en vikarie; det var ett annat pass också. Korta intervaller. Herregud säger jag bara! Det var så att jag fick tunnelseende och inte kunde tänka på något annat än att trampa runt pedalerna. Så efter det har det inte blivit många knop gjorda. Men jag måste ändå säga att det var ett rackarns roligt pass!
Snarkig måndag
Har haft ett lite omtumlande dygn sedan igår rent känslomässigt. Blev ju upphämtad av dejten för att åka med hem till honom. Vi hade skojat innan om att vi skulle provhångla vilket vi också gjorde. Och vi passade bra ihop på det området må jag säga!
Vi har pratat mycket och han är lätt att prata med på gott och ont. För precis innan vi skulle somna kröp det fram att han tyckte att han har det ganska bra som singel. Och ett par meningar senare kom det som jag hatar att höra (men som jag ändå alltid råkar ut för): "jag har det lite körigt just nu och inte riktigt tid att ses". Så från att ha åkt dit glad i hågen igår med en känsla av att han var intresserad så åkte jag hem i morse ganska moloken.
Känner dock att jag inte orkar med någon ytterligare strulpelle med allt annat jag har omkring mig i livet just nu. Visst, jag ska inte stänga dörren helt. Kan ju faktiskt vara så att vi kommunicerade på olika språk men tills vidare drar jag öronen åt mig och avvaktar hans drag.
Just nu vill jag bara hem och slappa i soffan. Har nog inte sovit så många timmar i natt. Först låg vi ju och pratade länge och sedan hade jag lite svårt att somna efter hans uttalande. Så när klockan ringde vid halv sex var jag som ett vrak och är det fortfarande. Tror ni att jag känner för att gå iväg på spinning?
Ingen ungdom längre
Hade en ganska skön eftermiddag igår då jag och en kompis var inne i stan och gick på Stadsmuseet och Medeltidsmuseet. Ibland känns det skönt att öka på allmänbildningen lite.
Sen åkte vi hem till mig och käkade pizza och drack alldeles för mycket rödvin. Kompisen skulle ta med sig vin men inte hade jag väl räknat med att det skulle komma en hel box till oss två! Och tror ni att man slutade dricka när man borde? Nej, just det! Och min vana trogen så sover jag numera dåligt efter alkohol så i morse vaknade jag redan kvart i sju! Har väl aldrig hänt förut en söndag. Så jag har verkligen varit seg i dag. Tänk, för år sedan hade det inte varit någonting att dricka och sen vara fit for fight dagen efter. Numera tar det typ två dar att återhämta sig.
Men jag är i alla fall glad över att vi var hemma hos mig så att jag kunde gå och däcka. Vilket tydligen min kompis INTE gjorde. Nej, han åkte in till stan och fortsatte dricka. Och när han vinglade hem i natt hade han tydligen ramlat och slagit upp både knän, handflator, nästippen och ovanpå det fått en ordentlig fläskläpp. Det var nog faktiskt dagens roligaste när jag tänker efter. :-)
Nu drar jag iväg till dejten som straxt hämtar upp mig så jag återkommer i morgon.
Kan man bli annat än glad inombords?
Har just tagit dagens promenad ute i vårvädret. För även om det blåser lite så är det ändå helt underbart att se när naturen börjar vakna till liv igen. Det börjar bli grönt i gräset och fåglarna sjunger. Men framför allt så ser man ju sånt här:
Trist insikt
Har i dag varit hos gynekologen för att mäta mina äggblåsor inför mitt planerade besök nere i Danmark för inseminering. Jag var hos en herre som jag inte varit hos tidigare och han var brutal i sin kommunikation. Han sa att jag antagligen har för låg äggproduktion för att bli gravid och att om jag nu skulle fortsätta mina försök skulle tänka över alternativet med IVF. Då vet man mer säkert om det finns några bra ägg som går att befrukta på utsidan och sedan stoppa in igen.
Så nu är frågan om jag ska beställa tid för IVF och boka av nästa vecka eller om jag ska åka ner och göra mina tio planerade besök och sedan ge upp? Det här är SÅ svåra beslut att ta när jag måste ta dem helt själv utan andras inblandning.
Det är ju helt klart en kostnadsfråga också. Ett "vanligt" försök med insemination kostar ca 10000/gång inkl. resa. Med IVF kostar det ca 33000/gång. Men man får även ha med i beräkningen att chanserna till att lyckas blir de dubbla, från 15% till dryga 30% i min ålder.
Åh, hur ska jag göra? Känns som att det är lite väl mycket på gång i mitt liv just nu...
Pirr i magen
Jag måste nog erkänna att jag allt blir lite pirrig av magen av den där dejten. Han ringde mig på jobbet i dag bara för att prata tror jag då det inte var något speciellt han ville. Sånt blir jag glad av!
Kan inte säga att jag är förälskad ännu, vi känner varandra för lite. Men jag är helt klart intresserad av att fortsätta träffas och se vad det kan leda/inte leda till. Sen måste han ju självklart testhånglas först innan jag kan uttala mig. Har ju som sagt var inte riktigt kommit dit ännu. Fast det kanske låter lite konstigt eftersom att vi kramas mycket, håller handen och sover sked. Men, men. Vi har ju tid på oss...
Rapport från överviktskliniken
I morse var jag då iväg på ett första möte på överviktskliniken. Jag har fortfarande väldigt delade känslor ang. detta. Å ena sidan känns det som ett stort misslyckande att jag gått upp i vikt igen efter magsäcksförminskningen. Men å andra sidan så är jag positiv till denna metod då den tar tag i beteendeproblematiken i första hand och sen blir "bi-effekten" att man går ner i vikt. Så jag känner mig väldigt tacksam över att jag blev antagen som patient.
När jag gick därifrån fick jag med mig en liten, liten dator som är kopplad till en våg för att mäta hur mycket jag äter, hur snabbt jag äter samt att jag med jämna mellanrum ska fylla i mättnadskänsla.
Den här första veckan ska jag äta som jag brukar och endast använda vågen när jag äter varm mat (betyder att jag får släpa med mig den till och från jobbet varje dag) för att de ska se hur mitt nuvarande ätbeteende är. From mitt återbesök om 1 1/2 vecka blir det däremot andra bullar! Då börjar mitt nya liv! För då kommer jag att få ett program över hur mycket jag ska äta samt när. Då blir det frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag OCH kvällsmål. Tanken är att jag ska lära mig rätt måltidsordning och få in det beteendet. Men hur i hela 17 ska jag få mig själv till att börja laga middag??? Ja, ja. Jag antar att de har råd och tips om sånt.
En annan kul sak när jag var där var att jag skulle mätas och vägas. Vågen var en sån där variant där man även kan mäta fettprocent och jag hade 39% fett på min kropp (normalt för en kvinna ligger tydligen på 25-35%). Så SÅ mycket för mycket har jag inte vilket ju känns bra. Och det är säkert ett resultat av alla de träningstimmar jag har lagt ner senaste månaderna.
Ytterligare en grej de tog upp var just det där med träning. De förespråkar lååånga promenader framför pass på friskis. Det bränner mer kalorier och de vill att jag ska gå mellan 10000-12000 steg/dag! Alltså, fatta hur mycket det är! Nästan två timmars promenerande VARJE dag. Hur ska man hinna med det? Men det får väl gå...
Vad hände?
Alltså, det här är ett hån! Nu har det inte varit snö på hela, långa vintern men NU kom det. Och det rejält! Nu när man vill ha vår och värme och allt vad det innebär. Nej, smält bort fort nu dumma snö.
Kan en tjockis bli normalviktig?
I morgon är det då dags: jag ska på ett första besök till en ätstörningsklinik. Det är med blandade känslor jag går dit. Å ena sidan känns det som en lättnad att äntligen förhoppningsvis få lite hjälp med det störda ätbeteende jag har. Men å andra sidan känns det som ett väldigt nederlag att jag har tillåtit mig själv att gå upp så mycket i vikt igen trots magsäcksförminskningen. Känner mig ganska värdelös faktisk när det gäller detta när jag tänker efter. Blir alldeles ledsen när jag ens tänker på det...
Mitt ätbeteende är helt stört sedan jag vantrivdes när jag pluggade på annan ort 95-96. Började tröstäta och gick upp drygt 15 kg på de två terminerna. Och det var startpunkten! Sedan dess har jag i perioder hetsätit men utan att kräkas. Om jag ändå hade haft vett att göra det så kanske jag inte hade varit så här tjock men nu har jag inte gjort det. Dvs behållit alla kalorier i kroppen och på så sätt gått upp i en rasande fart.
Äter för att stilla ett behov av någonting och för att dämpa ångest. Jag kan verkligen förstå alkoholister; när jag hetsäter får jag en känsla av lugn inombords.
Periodvis har jag varit duktig och har lyckats gå ner dryga 25 kg med hjälp av bl.a. viktväktarna och camebridge. Men så fort jag slutar med dieterna så går jag upp igen. :-(
Ska bli mycket spännande i morgon och jag återkommer med rapport efter besöket. Hoppas bara att det slutar snöa så att det inte blir en massa strul med tågen.
Boktips #25: Analfabeten som kunde räkna
Åh, jag har just världens härligaste bok! Det är den andra boken av författaren till hundraåringen och den här var precis lika underbart härlig som den första.
Hade svårt att släppa boken och satt och skrattade högt för mig när jag läste. Njöt av varenda sida och Jonas Jonsson hade verkligen lyckats få till de där oväntade knorrarna. Det här kan nog vara årets bok 2014!
Bild och text från bokus.se:
"Jonas Jonasson är tillbaka med Analfabeten som kunde räkna! Hans debutroman Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann blev en världssuccé och filmatiseras nu med Robert Gustafsson i rollen som Allan. I den andra efterlängtade romanen Analfabeten som kunde räkna får vi möta Nombeko Mayeki, en föräldralös flicka som mot alla odds tar sig fram.
Hon började arbeta som femåring, blev föräldralös vid tio, överkörd vid femton. Ingenting tydde på annat än att hon skulle leva ett tag i sitt skjul i Sydafrikas största kåkstad och sedan dö, saknad av ingen. Om hon nu inte varit den hon var, men det var hon ju. Nombeko Mayeki var analfabeten som kunde räkna. Ödet tillsammans med hennes talang för henne bort från Soweto, till internationell storpolitik, till andra sidan jordklotet, till två identiskt lika och väldigt olika bröder. Under resan lyckas hon reta upp världens mest fruktade säkerhetstjänst innan hon en dag finner sig själv instängd i skåpet till en potatisbil. Där och då är världen som världen känner den hotad.
I Analfabeten som kunde räkna gör Jonas Jonasson upp med fundamentalismen i alla dess former tillsammans med vanföreställningen om olika folks olika värde. Han gör det med humor och värme. Och slår en gång för alla hål på myten om att kungar inte nackar höns."
Hon började arbeta som femåring, blev föräldralös vid tio, överkörd vid femton. Ingenting tydde på annat än att hon skulle leva ett tag i sitt skjul i Sydafrikas största kåkstad och sedan dö, saknad av ingen. Om hon nu inte varit den hon var, men det var hon ju. Nombeko Mayeki var analfabeten som kunde räkna. Ödet tillsammans med hennes talang för henne bort från Soweto, till internationell storpolitik, till andra sidan jordklotet, till två identiskt lika och väldigt olika bröder. Under resan lyckas hon reta upp världens mest fruktade säkerhetstjänst innan hon en dag finner sig själv instängd i skåpet till en potatisbil. Där och då är världen som världen känner den hotad.
I Analfabeten som kunde räkna gör Jonas Jonasson upp med fundamentalismen i alla dess former tillsammans med vanföreställningen om olika folks olika värde. Han gör det med humor och värme. Och slår en gång för alla hål på myten om att kungar inte nackar höns."
Det går runt, runt, runt...
Det känns just nu som att mitt huvud håller på att explodera av alla tankar som far runt om allt. Varför måste jag tänka på allting precis samtidigt för? Varför inte tänka klart en tanke först innan man går på nästa? Skulle bli så mycket enklare då. Som det är nu så tänker jag flera tankar samtidigt vilket gör att de liksom krockar med varandra där inne.
För att rensa lite i hjärnkontoret så tog jag mig en lunchpromenad ute i det gråa, numera snöiga vädret och gick då förbi den här statyn som jag inte hade sett förut:
Tradigt möte
Kvällens begivenhet var årsstämma med Hemvärnet. Och herregud vad jag är trött på alla gamla gubbar som är med! Kan de inte bara inse att det är föryngring och nytänkande som behövs? De kan inte sitta där och tro att de vet bäst bara för att de har varit med längst. Det har hänt mycket de senaste åren som gör att det behövs förändringar. Då kan man inte bara säga att "så har vi alltid gjort". Som tur är så är de ju numera veteraner och sitter därmed endast med medbestämmandefrågor och inte med den fysiska verkligheten ute i skogen med strid och sånt. Det är precis som att de har det här som sin viktigaste uppgift i livet och håller sig kvar med näbbar och klor. Nej, in med ungt, friskt blod så att vi kan uppnå samma resultat som alla andra förband inom Försvarsmakten!
Steg vecka 8+9+10+11
Oj, oj, oj vad jag har varit risig på att skriva ner mina steg under de senaste veckorna. Antagligen har jag mörkat då det har känts som att jag inte har rört på mig så mycket. Och visst, det syns ju verkligen på resultatet så fort man tränar tre i stället för två gånger. Får nog ta och skärpa till mig och komma iväg även på helgerna. Men jag får väl vara nöjd ändå antar jag då jag ju faktiskt har legat på ett snitt över 10000 steg/dag vilket ju är mitt mål. Det är ju bara en ynka vecka som sticker ut lite där med ett lägre snitt men jag får väl skylla på att jag var iväg på semester och satt väldigt mycket i bil.
Vecka 8
Mån 17/2: 7922+spinning 50 min (12500 steg)=20422
Tis 18/2: 9197
Ons 19/2: 6887
Tor 20/2: 8734+cirkelfys 50 min (11650 steg)=20384
Fre 21/2: 7634
Lör 22/2: 10150+spinning 50 min (12500 steg)=22650
Sön 23/2: 7788
Totalt: 94962, dvs 13566 steg/dag.
Vecka 9 (semester i Jämtland Tor+Mån)
Mån 24/2: 6229+spinning 50 min (12500)=18729
Tis 25/2: 11157
Ons 26/2: 7640
Tor 27/2: 3000
Fre 28/2: 6284
Lör 1/3: 7692
Sön 2/3: 4573
Totalt: 59074, dvs 8439 steg/dag :-(
Vecka 10
Mån 3/3: 3000
Tis 4/3: 10442
Ons 5/3: 7682
Tor 6/3: 7166+cirkelfys 50 min (11650)=18816
Fre 7/3: 10336
Lör 8/3: 9988
Sön 9/3: 11042
Totalt: 71306, dvs 10186 steg/dag
Vecka 11
Mån 10/3: 8004+spinning 50 min (12500)=20504
Tis 11/3: 9110
Ons 12/3: 8202
Tor 13/3: 8084+cirkelfys 50 min (11650)=19734
Fre 14/3: 9398
Lör 15/3: 7646
Sön 16/3: 5276
Totalt: 79870, dvs 11410 steg/dag
Hur lång tid?
Hur lång tid tar det egentligen innan träning blir något positivt? Nu har jag ju kört 2-3 ggr/vecka sedan årsskiftet och tycker fortfarande att det är lika jobbigt. Det sägs ju att man ska få energi av träning men det har jag inte sett röken av ännu. Jag blir fortfarande som en urvriden disktrasa VARJE gång!!! Nej, det där med träning är verkligen ett nödvändigt ont. Kanske skulle man byta jobb till något fysiskt arbete så att man slipper betala för att svettas och träna?
Hur som helst så släpade jag mig iväg på det sedvanliga spinningpasset. Och även fast det kändes ok när jag väl var där och efteråt så blev jag helt utslagen och har sedan legat på soffan hela kvällen. Kände mig som typ Bridget Jones när hon i princip ramlade av cykeln.
Revidering av beslut
Ok, det är lika bra att erkänna: jag är inte sämre än att jag kan ändra ett beslut som jag har tagit. Efter att jag varit iväg i lördags drog jag hem och gjorde en taco-paj som jag sedan åkte hem med till dejten från förra helgen som jag sa att jag inte skulle träffa igen. Hur gick det här till liksom? Kanske beror det på att jag faktiskt VILL träffa honom? Eller så var det för att han messade och tyckte att jag skulle komma över när jag berättade att jag var så olycklig över att inte vara gravid.
Käkade middag och kollade på tv i lördags och igår följde jag med honom ut på ett par jobb (han är hantverkare och hade jour) och sedan avslutade vi med att käka tacos hemma hos honom. Helt enkelt ett soft och avslappnat dygn med många skratt.
Vi är fortfarande "bara kompisar" men det finns ju något där som inte riktigt går att ta på. Vi dras ju uppenbarligen till varandras sällskap och kramas mycket. Men mer än så har det inte blivit vilket känns ganska skönt om ni frågar mig. Visst, då skulle jag ju veta mer var jag har honom men samtidigt så känner jag mig ganska lugn just nu vad gäller detta. Vi får väl se hur det fortlöper; antingen träffas vi igen eller så gör vi det inte. Återstår att se...
En dag i kronans tjänst
Denna otroligt blåsiga dag har jag varit iväg med Hemvärnet för att reka inför en övning som vi ska ha om någon månad eller så. Men rackarns vad kallt det var!!! Vi gjorde i alla fall det vi skulle och sen grillade vi korv innan vi åkte hemåt igen.
Det coolaste i dag var när vi tog en sväng förbi det ställe där man förvarade kärnbränslet när man hade "prov-kärnkraftverket" i Ågesta igång. Nu var det helt förfallet där vilket ju är sorgligt att se. Men nog känner man historiens vingslag när man går på såna ställen.
Ensam och olycklig
Ibland blir jag tröttare än vanligt på att alltid visa upp en glad yta utåt och aldrig få gråta/skrika ut vad jag egentligen känner! Alla tror att jag är så glad och social hela tiden men om jag ska vara helt ärlig så är det just nu bara en spelad fasad. Är alldeles olycklig inombords och vet inte var jag ska få utlopp för de känslorna. Och om man yppar något till någon så får man bara höra att "alla har dåliga dagar ibland, det är bara att rycka upp dig". Men tänk om det inte är så "BARA" då?
Just nu kan jag inte ens gråta utan jag går bara runt och bär på känslorna av att vara olycklig och kanske framför allt väldigt ensam. Ok, jag vet att jag har folk och ett socialt nätverk runtomkring mig. Men när det gäller såna här grejer så ryggar de flesta tillbaka och jag är ensam med alla tankar och känslor.
Orkade helt enkelt inte följa med på aw i dag utan åkte hem till katten i stället. Lyxade i alla fall till det lite och köpte med mig räkor och ost/kex. Men det är inte riktigt samma sak när man är ensam. Fast kanske bättre det än att behöva sitta och vara glättig?
Sol ute, sol inne...
Så har ytterligare en dag av mitt liv gått... En dag som kommer gå till handlingarna utan några större intryck. Suttit i möte hela dagen lång, solig promis på lunchen och sedan iväg på ett cirkelfyspass.
Men det där med solen är verkligen uppiggande må jag säga! Man blir alldeles glad inombords. Skulle nog kunna tänka mig att vara ledig soliga dagar bara för att vara utomhus. Undrar just om chefen skulle gå med på det. :-)
Dagen tog sig
Trots den ganska jobbiga starten på dagen så blev den bättre. Hade blivit ombedd att komma på Lottakårens årsstämma i kväll så jag anade att något var på G men inte vad. Och jag fick en medalj! Svenska Lottakårens förtjänstmedalj i silver. Det ni!!! Känner mig både glad och väldigt stolt över denna premiering och ska försöka tänka på det när jag ska försöka sova efter den här dagens tråkighet och mensvärken från helvetet.
Sorgsam dag
Fick min mens idag tre dagar försent. Jag som precis hade börjat hoppats på att det skulle ha funkat den här gången och jag var gravid. Känns verkligen skit just nu! Vill bara åka hem och gråta ut med en stor chokladbit i handen. Men nej, i stället ska jag vara "stark" och stanna kvar på jobbet och spela upp den glättiga fasaden. Dessutom ska jag på ett möte med Lottorna i kväll. Gud vad jag längtar! NOOOT!!!
För att komma ifrån lite och vara för mig själv tog jag en promenad ute i solskenet på lunchen. Solen är i alla fall en positiv sak mitt i allt det tråkiga.
Skön aw
Mötte upp en kompis efter jobbet för en aw som i dag gick av stapeln på Bishop Arms i Gamla stan. Käkade fish ´n chips, drack öl och njöt av varandras sällskap. Och ja, JAG drack öl! I alla fall en innan jag sen tog en cider.
Ölen jag smakade var "Skvatt galen" från Närke bryggeri Den var smaksatt med bland annat pors vilket gjorde den väldigt smakrik. Kanske lite väl tuff öl för en nybörjare som mig.
När jag kom hem skickade jag ett sms till dejten från i helgen och tackade för senast och sa att jag tyckte det var så trevligt att jag tycker att vi gör om det mycket snart igen. Det visade sig att nu till helgen har han jour, sen ska han på fordonsutbildning med Hemvärnet två helger på raken och därefter ha sin son minst en helg. Det betyder alltså att det kan bli aktuellt tidigast i andra halvan av april! Nej, det går bort!!! Lika bra att jag lägger ner nu på en gång så slipper jag bli besviken... Vi lär träffas via Hemvärnet under våren men mer än så blir det inte... Så nu vet ni det!
Långväga dröm
Hade en helt sjuk dröm i natt som kändes som att den var jättelång. Drömde att jag åkte till USA med mina sysslingar. Och jag och den ena av oss shoppade järnet! Vi var inne i en jättelik Levis-affär där det fanns huuur mycket som helst. Köpte bl.a. en jacka, en blus, tre par byxor och skärp. Den andra sysslingen låg kvar på hotellet och läste eftersom att hon inte hade några pengar medan vi andra två hade helt obegränsat.
När vi kom ut från affären var det dags att gå vidare till mataffären för att köpa mat med oss tillbaka till den lägenhet vi hyrde. Vi kom ifrån varandra och jag gick helt vilse efter att jag blivit så imponerad av att det fanns typ 25 olika sorters Mozarella att välja mellan.
Dagen efter åkte vi iväg och kollade på Hollywood-skylten som tydligen var putsad och nylackad så att den blänkte i solen...
Betyder denna dröm att det snart är dags för mig att åka iväg på en långväga semester kanske?
Shit pommes frites
Hur trött kan man egentligen vara på en skala? Kommer inte ens ihåg hur det känns att vara utvilad längre eftersom det var så länge sedan jag kände det. Men, det är bara att bita ihop! Och lite extra trött kanske jag blir eftersom att jag ju tränar en del. I kväll blev det det sedvanliga spinningpasset.
Glömde förresten berätta en grej förut. För någon månad sedan när jag var hos dietisten för min övervikt så blev jag remitterad till en ätstörningsklinik. Och i dag ringde de och frågade om jag kunde komma redan nästa torsdag! Då ska jag få träffa en läkare och psykolog för en första bedömning så att de kan se hur vi ska gå vidare. Känns både spännande och som ett nederlag. Varför klarar inte jag av att hålla vikten i schack för när i princip alla andra gör det? Vad är det för felkoppling jag har där inne i hjärnan egentligen?
Fullspäckad helg
I fredags satt jag som på nålar precis hela dagen på mötet inför det att jag skulle åka hem till en kille i Hemvärnet. Jag var ju ganska osäker på varför han ville träffas, vad avsikten var. Och inte blev jag ju klokare efter nästan ett dygn hos honom! :-( Käkade middag, drack vin och sen satt vi och pratade. Helt plötsligt var klockan två och det var dags att gå och sova. Sov i hans dubbelsäng men vi låg på varsin sida av den i princip hela natten lång.
När vi vaknade blev det frukost, promenad och sen fika ute i solen innan det var dags för mig att åka hem igen.
Snacka om att jag känenr mig ännu mer frustrerad nu! Och jag vet ju inte ens vad jag själv tycker och tänker då jag känner mig helt blockerad där uppe. Men vi ska ses igen (kanske till helgen redan) och då klarnar det förhoppningsvis lite.
När jag kom hem i lördags drog jag efter lite piffande in till stan för galamiddag på Karlbergs slott. Det var en trevlig kväll om än lite för lite mat till middagen. Men i det stora hela kändes det väldigt speciellt att skrida igenom salarna och vara så finklädd. Det var väldigt högtidligt med pompa och ståt av musikkåren när man anlände och sen en operasångerska som underhållning. Och med allt det bling-bling och alla medaljer som officerarna hade på sig gjorde ju att jag gick igång totalt. Fast jag var hemma "redan" vid två-tiden på natten. Passade på att åka hem när jag kunde få skjuts av en som bodde åt mitt håll.
Under hela gårdagen var jag lite off i huvudet. Tog mig i alla fall ut på en promenad hem till en kompis för en fika och sen gick vi in till stan för att gå på bio. Vi såg "Tillbaka till Bromma". Ett gott råd: se INTE den! Var inte värd pengarna och vi satt bägge två och gäspade.
Freeedag
Även fast jag var ledig i måndags och således bara jobbat fyra dagar den här veckan så är det underbart med fredag! Dock sitter jag i ett heldagsmöte som verkligen suger! Men så snart det är över så drar jag hem och hämtar bilen för att åka till den där hemvärnskollegan och hälsa på.
I morse när jag kom till jobbet stod det återigen en present till mig på skrivbordet. Jag har ju infört den regeln här att alla som åker utomlands måste köpa en present till mig. Känns skönt att de tar den regeln på allvar. :-)
Någon som kan gissa vad detta är för något? Jag hade definitivt fel i alla fall.
Lite nervös faktiskt
I morgon är ju då dagen när jag ska åka hem och hälsa på den där killen från hemvärnet. Det känns lite nervöst då jag ju inte riktigt vet vad han är ute efter. Eller vad jag tycker om honom heller för den delen.
Från början var det meningen att han skulle ha haft sin son hemma vilket hade gett mig lite respit men det blev ändrat. Hade känts skönt om sonen varit hemma så jag hade kunnat fokusera lite på honom. Nu känns det som att fokuset hamnar på mig i stället. Men jag ska försöka hålla mig cool och åka dit med inställningen att det bara är en kompis. Det kanske allra jobbigaste är att jag ska sova kvar där. Visst, det måste jag kanske inte. Men har man 1 1/2 timmes bilfärd därifrån så känns inte det klockrent sent på kvällen.
Ja, ja. Wish me luck!
Är TV4 seriösa?
Råkade hamna framför "Mia på Grötö" på TV4 och det får mig att börja undra över hur det kommer sig att en kanal av den digniteten visar upp en olaglig handling medvetet? Varje gång Mia är ute och kör moppe ser jag rött. För vad är det hon inte har på sig som det är lag på? Jo, HJÄLM! Sånt kan jag verkligen störa mig på!
Är det verkligen en bra förebild att visa upp? Eller är det ok för alla oss andra också att köra utan hjälm? Har skrivit på deras FB-sida om detta, ska bli intressant om jag får något svar...
Försök att hitta energi
För att försöka hitta ny energi gick jag ner till vår återhämtningsfåtölj här på jobbet. De säger att 15 minuter i den ska motsvara ett par timmars sömn. Men jag vete fasiken. Det är väldigt skönt att ligga där och bli knådad och lyssna på avslappnande musik men piggare kan jag inte direkt säga att jag blev. Dock något mjukare i nacke och rygg vilket i sig kanske är bra.
Trött som ett as
Förstår inte varför jag är så jäkla trött för nu när jag har haft semester och allt. I dag är det så illa att jag knappt vågar blunda eftersom att jag nästan nickar till då. Dessutom känns det som att jag har ett kilo grus i ögonen och huvudet känns tungt som betong. Har ni några bra tips på hur man kan bli piggare?
Nyklippt och fin
Drog iväg efter jobbet och klippte mig och jag är verkligen helnöjd med min frisörs arbete. Tycker att han lyckas få till det riktigt bra och att vi har hittat en frisyr som jag trivs bra i.
Just mitt hår känns väldigt viktigt av någon konstig anledning med tanke på att jag varken är intresserad av smink eller kläder/skor. Men med håret är det annat. Vill nog klippa mig var femte vecka och blir jättestörd när håret inte ligger som jag vill.
Dagen till ära
Började dagen med ett besök hos dietisten. Vi pratade igenom hur de här fyra veckorna har varit och de har väl varit "sådär" rent matmässigt om ni frågar mig. Men nu verkar det som att en kallelse från den där ätstörningskliniken är på G åtminstone. Hoppas det för jag behöver hjälp med detta störda ätbeteende.
När jag kom till jobbet var hela köket fullt med minisemlor. Så där blev det en. Sen hade min chef bakat egna så då blev det TVÅ små. Ni ser ju hur störd jag är! Men goda var de...
Nej, jag vägrar
I morgon är det meningen att jag ska lämna det underbara Jämtland igen och dra mig nedåt Stockholm. Jag vill INTE!!! Kan det inte bara bli typ världens snöstorm här på förmiddagen så att jag inte kan ta mig någonstans? Älskar verkligen det här stället och det liv mina släktingar lever med naturen bakom knuten. Visst, jag har också skogen nära där hemma men det är ändå inte samma frihetskänsla. Man ser inga vidder liksom.
I dag har vi t.ex. varit uppe vid en koja i skogen och grillat korv över öppen eld. Visst, man stinker ju brandrök nu men det är det värt för att ha fått vara med om den härliga eftermiddagsaktiviteten.
Hade jag haft min familj lite närmare så hade jag nog vågat ta steget och flytta. Nu är jag rädd att jag skulle bli lite ensam trots min härliga släkt här uppe. Det är med sorg i hjärtat jag lämnar detta underbara ställe för denna gång...
Besök i stora staden
I dag tog vi en tur in till den stooora staden Östersund eftersom att min släkting ville titta på kläder. Jag var väl måttligt road av att gå i affärer men bet ihop. Efter fyra timmar inklusive fika orkade vi inte längre och drog hem igen. Jag köpte i alla fall ett par jeans, trosor och en topp.
Nu när vi kom hem hade jag tänkt att ta en promis ute på isen men jag vågar fasiken inte gå ut på den. Fullt med vatten på den och det knakar och brakar i den. Och tänk om man skulle gå igenom, då skulle man aldrig lyckas ta sig upp utan åka med strömmarna under isen. Nä, riktigt så våghalsig är jag inte numera. Det får helt enkelt bli en sväng uppe på torra landbacken i stället.
