lyckis

I morgon är ju då dagen när jag ska åka hem och hälsa på den där killen från hemvärnet. Det känns lite nervöst då jag ju inte riktigt vet vad han är ute efter. Eller vad jag tycker om honom heller för den delen.

Från början var det meningen att han skulle ha haft sin son hemma vilket hade gett mig lite respit men det blev ändrat. Hade känts skönt om sonen varit hemma så jag hade kunnat fokusera lite på honom. Nu känns det som att fokuset hamnar på mig i stället. Men jag ska försöka hålla mig cool och åka dit med inställningen att det bara är en kompis. Det kanske allra jobbigaste är att jag ska sova kvar där. Visst, det måste jag kanske inte. Men har man 1 1/2 timmes bilfärd därifrån så känns inte det klockrent sent på kvällen.

 

Ja, ja. Wish me luck!