"Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva"
Det är faktiskt lite som titeln säger som jag känner. Jag känner verkligen inte att jag självmant vill göra slut på mitt liv men jag vete 17 om jag vill leva det heller! Har ju haft en hypomanisk period nu i ett par veckor vilket börjar kännas slitsamt för kroppen. Jobbigt att hela tiden vara på högvarv och inte sova tillräckligt.
Jag vet ju så väl att jag behöver ta det lugnt för att få den återhämtning som kroppen så väl behöver men det bara GÅR ju inte. Och alldeles nyss ringde psykologen jag träffade i fredags som nu hade pratat med läkaren. Och eftersom att jag försöker bli gravid bör jag inte äta någon stämningsstabilisator utan justera sinnesstämningen med det antidepressiva. Så när jag är uppvarvad ska jag minska på det antidepressiva och när jag är låg ska jag öka dosen. Problemet är att jag inte är helt säker på att jag har den kontrollen över min psykiska balans för att kunna hantera det i rätt tid.
Vad ska jag göra? Just nu vill jag bara stänga in mig där hemma och ligga under täcket i en hel vecka. Orkar inte med det här längre!
Låååång dag
Oj, vilken lång dag det har varit idag. Men jag har hunnit med väldigt mycket (på gott och ont). Första aktiviteten var ett åka ner till Ytterjärna och antroposoferna. Jag och kompisen var lite nyfikna på hur det såg ut där och vad de egentligen står för. Det var fint att promenera runt men vi blev inte så mycket smartare på deras filosofi. Får nog lov att söka lite på nätet om det. Vet bara att jag upplevde stämningen där nere som ett övervintrat hippikollektiv alt. vänort med Christiania i Köpenhamn.
Vi käkade dock en fantastiskt god, biodynamisk pumpa- och morotssoppa till lunch.
På vägen hem hann vi med både den ena och den andra affären att shoppa i. Bland annat var vi på Saltå Kvarn och K-Rauta.
Väl hemma skjutsade jag Poe:s syrra ner till Västerhaninge för att hämta hennes grejer hos hennes ex. Vi tog vägen via Willys och ner till Vårberg dit hon skulle flytta. När jag kom hem igen var det bara att ställa sig och laga matlådor. Och häpp så var helgen över. :-(
CAROLA!!!
Åh, vad bra Carola är! Har varit på hennes 30-årsjubileumskonsert i Berwaldhallen som hon hade tillsammans med Radiosymfonikerna och jag blev helt tagen. Kunde inte låta bli att gråta en skvätt för att jag blev så rörd. Hon har ju gjort så himla mycket bra och det är så mycket minnen som poppar upp.
Det var i princip helt fullt av folk i alla olika åldrar och världens drag! Satt precis framför världens sötaste lilla Zoe och snygga Amadeus. :-)
Trist nog glömde jag min kamera hemma så de enda minnena är de här risiga mobilkamerabilderna.
Boktips #20: Stockholmssyndromet : en självbiografi
Har verkligen varit dålig på att läsa böcker senaste tiden men den här slukade jag. Det är Janne Olsson som var en av Norrmalmstorgsrånarna som har skrivit sin självbiografi om själva rånet och tiden efteråt.
Det här utspelade sig precis när jag föddes så mamma hade det lite körigt där på BB med att hänga med. Och samtidigt så låg gamla kungen på dödsbädden PLUS att det var slutspurten inför valet.
Boken var underhållande och mycket lättläst. Det var intressant att höra hans version av vad som hände där nere i valvet under de där dagarna och vad som hände med honom sen. Efter att ha skött sig exemplariskt kom han ut och startade bilfirma med lite "kreativ bokföring". Så han blev dömd igen men hann fly ner till Thailand tills brottet blev preskiberat. Han bor nu där nere med sin fru och driver butik. Men äpplet faller inte långt från trädet: ett par av hans mååånga barn har också hamnat i kläm med rättvisan och någon hade visst sagt upp bekantskapen.
Kan rekommendera er som vill läsa lite nutidshistoria att läsa denna. Även en bok för er som inte är vana att läsa.
Bild och text från bokus.se:
"Den 23 augusti 1973 inleddes det största kriminaldramat i modern tid i Sverige.
Det börjar dagen då Janne Olsson beväpnad med en k-pist går in i banken vid Norrmalmstorg och skjuter en salva i taket. Han tar tre kvinnor och en man ur bankpersonalen som gisslan och kräver att Clark Olofsson förs dit.
I Stockholmssyndromet berättar Janne Olsson själv om upptakten och motivet till dådet, om de sex dagarna i bankvalvet, om människorna där och om hur mot alla odds vänskapsband bildades mellan rånaren och gisslan. Vi får veta sådant som aldrig tidigare berättats om bakgrunden till det berömda begrepp som myntades då: Stockholmssyndromet."
Det börjar dagen då Janne Olsson beväpnad med en k-pist går in i banken vid Norrmalmstorg och skjuter en salva i taket. Han tar tre kvinnor och en man ur bankpersonalen som gisslan och kräver att Clark Olofsson förs dit.
I Stockholmssyndromet berättar Janne Olsson själv om upptakten och motivet till dådet, om de sex dagarna i bankvalvet, om människorna där och om hur mot alla odds vänskapsband bildades mellan rånaren och gisslan. Vi får veta sådant som aldrig tidigare berättats om bakgrunden till det berömda begrepp som myntades då: Stockholmssyndromet."
Var tog kvällen vägen?
Gick och sov middag i nästan två timmar förut. Gick upp, fixade en enkel middag bestående av omelett med spenat, vitlök och champinjoner och har därefter legat raklång i soffan och är på väg till sängen igen. Är verkligen helt slut! Både fysiskt och mentalt känns det som. :-(
Är det inte meningen att livet ska vara kul att leva? Tycker mest att jag är trött, orkeslös och uttråkad. Nej, jag tror nog allt att det måste ske någon förändring snart om jag ska gå med på att leva lika länge till med tanke på hur de senaste drygt tio åren har varit...
Slut i rutan
Har precis kommit hem efter en session hos psykologen. Kändes skönt att få ur sig en del men samtidigt så är jag helt slut i huvudet nu och ska faktiskt gå och lägga mig en sväng.
Det var som sagt var skönt att ventilera lite men samtidigt så är jag ju inne i slutet av ett hypomaniskt skov just nu så jag har svårt att fokusera och riktigt kände själv hur forcerad jag var när vi pratade. Ja, ja. Hon som psykolog är ju proffset av oss två och hade säkert dragit i handbromsen om det hade varit alltför illa.
Efter att nu ha varit inne i en hypomanisk period sedan i mitten av augusti med allt vad det innebär av att ständigt vara igång, kroppen på helvarv och lite sömn så börjar kroppen kännas sliten. Känner mig utarbetad och slut men kan ändå inte koppla av. Men förhoppningsvis så är jag på väg ur den fasen nu. Börjar kännas lite så. Det jag är orolig över nu är den period av depression som brukar komma som ett brev på posten.
Kvällskurs?
Det är ju inte bara jag som är lite manodepressiv... Även en av mina närmaste vänner är det och inte så lite heller utan typ tio gånger mer än vad jag är. Han var till och med inlagd på psyket två månader i vintras.
Nu går han regelbundet hos affektiva kliniken och de har nu en "kvällskurs" där de sjuka och anhöriga tillsammans får mer information om vad de tidiga tecknen är och vad man då ska göra. Mycket intressant!
Dock står jag lite med benet i varsin fålla: ena delen av mig är patient och den andra delen är som anhörig. Trots det så tror jag att kompisen tyckte det var skönt att jag var med och kan vara ett stöd.
I morgon ska jag till min egen psykolog vilket ska bli riktigt skönt!
Smärtsamt påmind
Åh, fasiken vad ont det gjorde i mig igår kväll när jag fick höra att Poe:s lillasyrra från Jämtland blivit dumpad av sin kille här i Stockholm. Det var precis som att allt kom över mig igen över hur jag kände när Poe dumpade mig (se här). Hur ont det gjorde inombords, hur många tårar det finns och hur många frågor man vill ha svar på. Hur lurad man känner sig när man har varit beredd att lämna sitt vanliga liv och flytta 60 mil bort för kärlekens skull. Och framför allt: hur ensam och trasig man kan känna sig.
Jag hoppas verkligen att hon har bättre läkkött än vad jag hade. Förhoppningsvis kan hon se att någonstans där framme kommer livet att fortsätta. Och då hon fortfarande är så ung så kommer hon definitivt att träffa en ny kärlek att slå sig till ro med. Även om det kanske inte känns så just nu...
Rastlös kreativitet
Förstår inte varför jag har så jäkla svårt att komma till ro för. Det kryper i mig mer eller mindre konstant och jag har jättesvårt att koncentrera mig och hitta ord när jag pratar. Precis som att jag redan lämnat ämnet jag pratar om och börjat tänka på nästa. Jag har även, störigt nog, svårt att gå och lägga mig om kvällarna. Och ovanpå det så vaknar jag vid tre-tiden och har jättesvårt att somna om. Inte konstigt att jag är trött när jag sover alldeles för lite!
Jag förstår ju att jag är inne i en manisk period just nu men vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur den. Tur att jag ska till psykologen på fredag igen. Förhoppningsvis kan hon hjälpa mig.
Ett tydligt tecken på detta tillstånd är att jag i stället för att försöka komma i ordning på kvällen sätter mig och knyter ihop ett armband för att jag känner för det. Varför spökar hjärnan så här med mig för? Blir SÅ trött!
Mutlunch
Tog med mig chefen ut på mutlunch i dag. Det var en konferenslokal ute på stan som hade skickat en inbjudan för att jag skulle komma på visning av deras lokaler. Och gratis lunch tackar man ju inte nej till. :-) Maten var god men lokalerna var lite "murriga". Så dessvärre kommer det inte att bli någon affär där.
Hann inte mer än tillbaka till kontoret så ringde nästa konferenslokal och ville bjuda på frukostvisning. Körigt det här...
Home sweet home
Är det inte konstigt det där med hur man kan tappa tidsbegreppet ibland? Åkte iväg med finlandsbåten till Åbo igår kväll för en konferens om vattenförsörjningen i Stockholms län. Nu snackar vi en 23-timmars alltså, Men när jag kom hem i kväll kändes det som att jag varit hemifrån typ en vecka eller så.
Konferensen var hur som helst mycket intressant! Dessvärre undrar jag lite över hur det kommer sig att medelåldern var typ 60+. Är det verkligen de som ska säkra kunskaperna inför framtiden? Var hade alla unga, nytänkande tagit vägen någonstans?
Efter att ha varit iväg på en sån här kryssning kan jag återigen konstatera att det där med finlandskryssning INTE är min grej! En massa finska fulla gubbar, halvsunkig hytt och dålig show. Nej, det där överlämnar jag till andra att roa sig med.
Snart på G
Alldeles straxt ska jag iväg på konferens på en finlandsfärja. Ska bli riktigt intressant då temat är vattenförsörjningen i Stockholms län. Ska bli kul att se hur intressant jag tycker att det är senare i kväll/natt då det tydligen ska blåsa styv kuling där ute. Hu... Vi som ska käka smörgåsbord i kväll, frukostbuffé i morgon bitti och sedan lunch. Men det ska nog gå bra, brukar inte känna av sånt där (säger jag nu helt kaxigt). :-)
Måndag
Vaknade knappt av klockan i morse utan snoozade i över en timme. Och inte är jag piggare för det. :-( Av någon konstig anledning har jag börjat vakna typ vid 3-4 och ha svårt att somna om. Det här gör ju att jag är som ett vrak som kommer till jobbet.
Det första som hände när jag kom till jobbet var att jag blev inkallad av chefen för lönesamtal. Alltså, vi har redan haft samatlet om vad jag presterat så nu var det bara själva delgivningen av höjningen. Man kan kanske kalla det för en lönemonolog. Men jag är faktiskt ganska nöjd (så nöjd man kan vara i alla fall), fick en tusenlapp extra i månaden vilket var nästan dubbelt så mycket rent procentuellt som de flesta andra får.
Förberedande arbete
I morgon kväll drar jag iväg med finlandsbåten på konferens. Som en förberedande åtgärd så att jag får en större förståelse för livet ombord har jag kollat in Rederiet litegrann här i kväll.
Blev en riktigt skön och slapp kväll efter det att jag hade dammsugit, packat och kokat soppa på en spik. Ja, i alla fall på rödbetor då jag gjorde en omgång med Borstj. Riktigt mustigt och gott om ni frågar mig.
Glädjande söndagsteater
Jag och mamma har i eftermiddag varit på Stadsteatern och kollat på pjäsen "I sista minuten". Handlade om tre äldre damer som kommer på att det är mycket som de vill hinna med att göra innan de dör. De vill både hinna med att ha roligt, uppleva kärleken, dricka vin och bo i kollektiv som de pratade om när de var unga.
De tre damerna spelades av krutkärringarna Meta Velander, Meg Westergren och Yvonne Lombard. Meta som är en av mina favvisskådisar är hela 89 år!!! Tänk vilka krafter!
Det var många skratt även för mig som sänkte medelåldern i salongen avsevärt. Dock tror jag att de äldre skrattade mer igenkännande än vad jag gjorde. Men det är himlans roligt att gå på teater måste jag säga.
Intensivt dygn
Drog hem till en kompis för en enkel middag med Borsjtj och lite rödvin. "Problemet" var bara det att det blev mer än lite... Blev två pavor, Lemoncello OCH tre stooora drinkar. Så när jag började känna att det var dags att dra mig hemåt var klockan helt plötsligt halv tre! Men trevligt var det!
Dock var det ju kanske inte fullt lika trevligt i morse när klockan ringde vid halv tio. :-( Både sovit lite/risigt och lite bakis ovanpå det. Men det var bara att masa sig upp och åka iväg till en hemvärnskollega och plocka äpplen som jag sedan åkte iväg och mustade. Lämnade in 60 kg äpplen och fick tillbaka 40 liter must. Och den blev så himla god! Och extra god blir den ju när man tänker på att den är helt naturlig utan tillsatser.
Årets hittills godaste middag var den färska krabba som avnjöts tillsammans med goda ostar. Krabba är verkligen sjukt gott, speciellt när man kostar på att köpa den i fiskdisken. Mmm...
På vägen hem blev jag stoppad av polisen som hade nykterhetskontroll. Här har jag haft körkort i drygt 20 år och aldrig fått blåsa. Men plötsligt händer det... Och då två gånger på en månad! Hände ju även när vi var på Åland i slutet av augusti. Men det var ju en rackarns tur att de inte kollade på förmiddagen. För då hade det nog varit på gränsen att jag hade klarat mig igenom...
Årstider: är det så här vi är?
Tecken på medelålder?
Efter att ha varit ute och tagit ett par cider med snygg-Johan som kom jag hem glad i hågen. Vad låg på hallmattan innanför dörren när jag kom hem? Jo, en kallelse till mammografi! Alltså, jag har ju knappt ens hunnit fylla fyrtio. Satt de och väntade på att få skicka iväg den i exakt samma stund som jag nollade eller?
Äckliga fötter
Jag har verkligen fobi för fötter! Tycker det är jätteäckligt och börjar nästan hulka så snart jag ens ser mina egna. Och när jag då måste ta i dem ska vi inte ens prata om hur jag mår.
Sedan i vintras har då jag, som tycker det är SÅ äckligt, fått jätteproblem med fötterna. Tappar all hud undertill periodvis vilket självklart både gör ont och ser äckligt ut. För några veckor sedan tog jag äntligen tag i detta då jag insåg att jag inte bara kan gå och vänta ut att det ska bli bra igen. För det kommer antagligen aldrig att hända. Så nu i eftermiddag har jag varit hos en hudläkare som misstänker en enklare variant av psoriasis!?! Hur får man sånt liksom? Så nu ska jag smörja med flera olika salvor samt gå med en speciell variant av kompress under som ska göra att fötterna får en chans att läka igen. Hur ska nu detta gå till att behöva smörja in dem varje dag? Hu…
Frustration
Först var det där med att jag fick mensen tidigare i dag med allt vad det innebär av besvikelse över att inte vara gravid och smärtan. Hatar verkligen att ha mens!!!
Sen hade jag möte med personaldirektören angående vad min roll som samordnare över LEAN-coacherna på jobbet ska innefatta. Vi var väl inte på samma våglängd där kan man väl lugnt säga. När jag la fram mina åsikter var hon helt oförstående för behovet som finns. Så diskussionen slutade med att jag ska backa på det jag hittills har gjort och låta coacherna klara sig själva och så ska personaldirektören tänka över vad de egentligen vill med LEAN-arbetet på företaget. Snacka om frustrerande!
Ledsen dag
Har i dag fått min mens... Och i dag känner jag mig riktigt ledsen över detta! De tre tidigare gångerna har det känts ok men det gör det inte den här gången. Känns så jäkla tungt att jag bara vill sätta mig ner och gråta. Varför kan inte jag få bli gravid för när så många som INTE vill bli föräldrar blir det hur enkelt som helst? Det är fasiken orättvist!
Detta betyder att jag måste åka ner till Danmark IGEN om två veckor för ett nytt försök att insemineras. Har även bokat tid hos gynekolog för att prata eventuell hormonstimulans. Kanske kan det hjälpa mina gamla och kanske trötta ägg lite på traven.
Nu är gråten inte långt borta. Men jag ska vara ledsen över detta i dag och komma igen med nya tag i morgon...
Long time no seen...
Jaha, vad ska jag börja med att berätta om? Har ju varit osynlig här i massor av dagar nu så det har ju hunnit hända en del. Tror att jag kör lite random och börjar med surströmmingsskivan i lördags kväll.
Vi var ett gäng på åtta personer som inte hade någon större vana av den där traditionen att äta fermenterad strömming. Så vi gjorde ett tappert försök att smaka. Problemet var bara, visade det sig två dagar senare, var att vi inte sköljde av lagen/slemmet som fisken låg i i konservburken. Och den glömda "lilla detaljen" gjorde ju att det smakade tusen gånger värre än det luktade! Helt fruktansvärt med andra ord!
Ingen av oss klarade av att ta mer än en tugga innan allt slängdes. Tur att vi hade varit förutseende och köpt underbart goda kräftor i stället.
Vad vi gjorde med strömmingen som blev över? Jo, jag busade lite med värden och planterade ut strömmingar i hans blomlådor. Och resten, som till mitt försvar låg i en plastburk med tättslutande lock, ställde jag in på hans sovrumsgolv. Hade tydligen luktat lite när han skulle gå och lägga sig. Men hey, bjuder man hem mig får man ibland räkna med lite bus. :-)
Dock slutade inte kvällen alls som jag planerat. Blev alldeles för full och har inte det minsta koll på vad som egentligen hände. Vet bara att jag åkte taxi hem och att mitt kort först inte gick igenom och att han fick testa att dra det bra många gånger innan det funkade. Men alltså, varför i hela fridens namn var jag tvungen att dricka de där sista två glasen som jag i princip hällde i mig??? Snacka om ångest när jag inte vet vad jag sagt eller gjort...
Vem bjussar?
Vem har tjingat för att bjussa mig på en solresa månntro? Eller, det är inte själva solen jag vill åt. Det är snarare ledigheten och slappandet. Varför kan ingen bjuda mig på en tre-veckors bara sådär? Jag behöver inte ens ha sällskap förutom av några böcker och podprogram.
Men jag antar att ingen känner sig manad att komma med en sån överraskning så jag får väl fortsätta jobba, vara frustrerad och trött. Om jag inte vinner stort på Lotto i morgon då. :-)
Vem skulle inte behöva lite av sånt här miljöombyte:
Gråtnödig
Jag vet inte riktigt vad det är med mig just nu men jag bara känner att jag skulle vilja lägga mig ner och grina. Känns som om det är alldeles fullt med tårar inombords som skulle behöva komma ut. Det jobbiga är att jag inte riktigt kan precisera varför jag känner så här för. Kan kanske vara för att jag har haft ett jäkligt tufft tempo sedan semestern och det nu börjar att ta ut sin rätt. Helt enkelt utsliten! Men just det här att bli SÅ här ledsen vete 17 om jag känt mig tidigare pga trötthet.
Ja, ja. Nu är det fredag och det är dags att gå hem från jobbet och ramla ner i soffan.
Körigt schema-->sliten fröken
Åh, i morgon är det äääntligen fredag! Har verkligen haft en körig månad det senaste och jag börjar känna mig riktigt sliten. Känns som att jag i princip skulle kunna ligga en hel helg i sängen och sova och läsa och inte vara social med någon alls. Men riktigt så lugnt blir det inte dessvärre. På lördag ska jag först följa med pappa på ett militärbåtsevenemang (roligt) och sen iväg på surströmmingsskiva (roligt). På söndag blir det höstmarknad (avslappnat) och skogspromenad (avslappnat) om vädret tillåter. Så förhoppningsvis så lyckas jag ladda lite ny energi i alla fall genom att bara göra roliga och avslappnade saker.
De här senaste dagarna på jobbet har varit väldigt intensiva men roliga och intressanta. Igår gick jag en heldagsutbildning för att kunna utbilda andra i LEAN (verksamhetsutveckling) och idag har jag praktiserat mina nyvunna kunskaper. Det gick över förväntan men jag är helt slut i huvudet nu!
Trött på relationer
Gud vad jag är trött på vuxna människor som inte kan kommunicera med varandra på ett konstruktivt sätt. Man behöver inte tycka om alla och man behöver inte hålla med om allt. Däremot så måste man visa respekt för varandra och varandras åsikter och vara ärliga i kommunikationen.
Först var jag ju på Hemvärnsövning förra veckan då det var en massa gnissel både i ledningsgruppen samt bland soldaterna. Efter några tröttsamma dagar där kom jag tillbaka till jobbet i måndags och vad händer då? Jo, det är tjafs även där som jag blir indragen in. I kväll hade vi pub på jobbet och då var det ytterligare två stycken som hade "meningsskiljaktigheter" där jag hamnade i skottlinjen.
Vad händer liksom? Vad är problemet med att prata med varandra??? Jag blir SÅ trött!
Tiden går fort
Tänk att det redan är hela tio år sedan Anna Lindh mördades. Kommer ihåg att jag blev väldigt illa berörd hur något sådant kunde hända i lilla Stockholm. Eller kanske inte att det rent fysiskt kunde hända utan mer att jag inte trodde vi hade såna galningar här.
Tyckte det var SÅ sorgligt för hennes familj och partikollegor. Speciellt då när Göran Persson hade presskonferens där han lämnade dödsbudet. Usch, jag blir nästan lite gråtmild när jag tänker på det!
Man satt där framför tv:n och datorn och följde jakten på mördaren. Tog ju ett tag innan de hittade honom. Men han kan inte ha varit den vassaste kniven i lådan med tanke på hur många ledtrådar han lämnade efter sig.
En sån där människa hoppas man ju får sitta inne LÄNGE. I och för sig ska man inte göra någon skillnad på vilken Anna han än hade mördat men det här blev lite extra då ju just Lindh var en offentlig person.
Dessvärre var nog inte det här sista gången något sådant hände, vi kommer nog få uppleva det igen med tanke på att samhället bli mer och mer våldsamt.
Nöjd med resultat
Började ju med Viktväktarna online förra måndagen. Och trots att jag varit iväg på Hemvärnsövning och inte kunnat bestämma själv vad jag ska äta plus att vi ätit frystorkat med extra högt energiinnehåll under några dagar så hade jag gått ner 1.3 kg. Visst, jag har väl ätit mer regelbundet och inte en massa skräp samt att jag på mig mer men det känns ändå väääldigt bra! Så nu ska jag kämpa på trots att det tar en del tid att registrera allt som stoppas in i munnen. Men det är samtidigt ganska intressant att se vad som händer om man byter ut ett livsmedel mot ett annat, hur mycket mer man kan få äta för samma antal points. Och det där med att gå ut och äta är definitivt inte bra om man vill gå ner i vikt kan man väl lugnt säga.
Tar på krafterna
Det tar verkligen på krafterna det där med relationer och vara arg. Först var det rörigt i gruppen under helgens Hemvärnsövning och sen ovanpå det så blev jag ju lite osams med chefen på jobbet i dag. Var SÅ jäkla arg! Och för att få ur lite av frustrationen drog jag iväg på ett spinningpass. Och efter det blev jag liksom tom inombords, helt slut och fick en molande huvudvärk.
Hoppas att dagen blir lugnare i morgon vad gäller relationer och gruppdynamik, känner att jag skulle behöva det efter en jobbig vecka. Att inte vuxna människor kan bete sig!
Jäklar vad arg jag är!
Är så arg på min närmaste chef just nu att jag kan spricka! Han var inbokad på ett verksamhetsförbättringsmöte där vi skulle kartlägga en process och där han har en central roll. Tjugo minuter innan mötet kläcker han ur sig att han inte kommer att delta för att han hade ett annat möte. Och inte nog med att han var borta själv, han tog även med sig två stycken andra. Så helt plötsligt var tre av åtta borta. Sen var det ett par stycken till som bara inte dök upp.
Alltså det är inte OK!!! Det är faktiskt chefen som ska föregå med gott exempel så att de andra tar efter. Jag blev så arg att jag i princip exploderade på honom! Och trots att det nu är ett par timmar sedan så ryker det fortfarande ur mina öron. *morr*
I hemmets lugna vrå
Åh, vad skönt det var att komma hem i kväll efter övningen med Hemvärnet! Vi sov ute i terrängen igår natt med allt vad det innebär med att dela tält med åtta andra och att sitta eldpost mitt i natten så att inte kaminen slocknar. Direkt när vi hade packat ihop alla pryttlar så åkte vi till skjutbanan och tränade snabbskytte. Och det var verkligen jättekul! Dock gick det lite väl snabbt ibland och jag inte riktigt hann få upp vapnet vilket gjorde att jag har världens ondaste blåmärke numera på överarmen. Aj, aj, aj...
I natt har vi fått sova inne på logement men det ska gudarna veta att det inte heller är en baggis att dela rum med elva andra. Speciellt inte som att det bara finns ett fåtal duschar och toaletter till alla logement (vi var ca 60 personer som hade logement i samma korridor). Så när jag kom hem i kväll sjönk jag ner i soffan efter att ha försökt skrubba bort den värsta smutsen och bara njöt av att vara ensam och inte påpassad hela tiden.
Den här övningen har varit extra jobbig då vi har slitningar i gruppen. Både cheferna sinsemellan men även mellan chefer och vissa soldater och dessutom några av soldaterna sinsemellan. Ibland blir jag bara så trött! Men det är klart, cheferna visar ju att det är OK genom sitt egna beteende. Det är som med barn: de gör inte som man säger utan som man gör. Det här känns som att det är något som behövs tas hand om för att vi ska bli en fungerande grupp men jag vete fasiken om just JAG orkar vara medlaren...
Lång men avslappnad dag
Var lite orolig innan att det skulle vara svårt att först ta sig ut till flygplatsen och sen att det skulle vara rörigt där ute med tanke på att Barack Obama är på besök och tydligen skulle åka vidare på förmiddagen i dag. Men som tur var så märktes det ingenting av det.
Väl nere på kliniken fick jag träffa en barnmorska som pratade väldigt utpräglad danska. Det var till och med så att vi fick skarva i med lite engelska ibland. Nu hade jag ju kollat via kontraströntgen att det är fri passage på bägge sidorna plus att de spolade igenom ordentligt. OM det ändå inte blir något den här gången heller så tyckte hon att jag ska kontakta min gynekolog för att prata lite hormonstimulans.
Eftermiddagen har gått i slappandets tecken. Har varit strålande solsken så jag har verkligen passat på att vara utomhus. Först blev det en utomhuslunch och sedan ett glas Cava på ett annat ställe. De har liksom som en korvkiosk där man köper ett glas, hur konstigt som helst.
Hann även med att sitta i botaniska trädgården någon timme innan jag gick ner och satte mig på Rådhusplatsen och drack kaffe. Den här gången kändes dagen väldigt lång men det kanske var bra för att ta det lugnt.
På tåget hem satt det en mamma med en bebis på några månader som bara skrek och skrek och skrek. I fyra timmar! Då ska jag villigt erkänna att jag tänkte tanken att "vad är det jag håller på med? Kommer jag att klara av det? Vill jag verkligen det här?". Men sen så tänkte jag att "varför ska inte jag greja det för när så många andra gör det?".
Nu ska jag gå och stupa i säng, tidigt i morgon bitti ska jag ju återvända till Hemvärnsövningen som jag har tjänstledigt ifrån.
Nu är det dags igen
Fick dra hem från hemvärnsövningen i kväll då det är dags att åka ner till Köpenhamn i morgon igen. Hoppas verkligen att det blir fjärde och sista gången nu. Skulle vara väääldigt skönt att slippa den här pressen med ägglossnings- och graviditetstester. Fast det är klart, då börjar oron över att det kan bli missfall i stället innan jag kan bli lugn.
Så håll alla tummar och tår för mig nu!
Har inte det minsta lust faktiskt
Är ute på den årliga långa övningen med Hemvärnet som krävs av oss för att vi ska få vår premie. Jag brukar tycka att det roligt och packar långt i förväg i små påsar beroende på i vilken väska det ska ner och vilket ändamål saken har. Den här gången är det precis tvärt om. Jag packade igår och har säkert missat hälften trots packlista. Men det värsta av allt är att jag inte ens kan hitta var jag har lagt den där jäkla nyckeln till patronlägeslåset!!! Och sånt kan jag verkligen bli galen på. Fick till och med åka hem i kväll för att leta men icke! Ja, ja. Nu är det i och för sig inte ens säkert att jag kommer att vara med på skjutbanan då jag antagligen har permis då för att åka ner till Danmark.
Känner verkligen inte för den här övningen. Vill ju bara vara hemma och ta det lugnt efter ett par hektiska veckor. Känner att jag inte riktigt har krafter för sånt här just nu...
Nu jäklar!
Efter att ha firat i en veckas tid med jättefinal i lördags med en supertrevlig fest så har jag nu kommit till den punkten att jag verkligen vill ta tag i att gå ner i vikt. Så nu har jag anmält mig till Viktväktarna online och så får jag se hur det går att vara ärlig mot mig själv. Jag tvivlar inte det minsta på min egen förmåga att gå ner i vikt rent fysiskt, det har jag ju gjort förr liksom. Däremot så är jag inte alltid helt ärlig och "smygäter" för mig själv.
Kan säga redan efter en dag att jag äter alldeles för dålig och omättande mat. Måste verkligen börja äta sånt som jag blir mätt på och som inte kostar så många Points. Dessutom måste jag börja dricka mer vatten!
I morgon drar jag iväg på övning med Hemvärnet och blir borta resten av veckan med undantag för att jag sover hemma i morgon natt för att förhoppningsvis åka ner till Köpenhamn över dagen på torsdag. Så jag hoppas att det ska göra sitt till att jag äter mindre onyttigt och rör på mig mer. För nu ska jag banne mig gå ner de där kilona jag har gått upp senaste åren!
