Bästa dagen på veckan
Nu är äntligen bästa dagen på hela veckan här och jag säger bara en sak:
Tröttmössa
Träffade en väninna på en aw igår. Vi hade det så himla trevligt med cava och småplock. Gårdagens ställe var "Rost" på Södermalm. Trodde att det skulle vara värsta bikerstället med en massa långhåriga meckare men så var det inte alls. Det var en urmysig kvarterskrog där jag lätt skulle kunna hänga lite då och då.
Efter ett par flaskor cava så stängde de och vi gick vidare till "Bluesbaren" på Hornsgatan. Det är också ett himla schysst ställe. Lagom soft så där.
Var hemma straxt efter tolv så gissa om jag har varit lite trött i mössan hela dagen idag. Att man aldrig lär sig. :-/
Teaterapa?
Börjar verkligen känna mig som värsta teaterapan. Spelar så glad och lugn hela tiden men inuti så känner jag mig sliten och socialt trött. Det är nog inte det att jag sover för lite men kombinationen järn/B12-brist och vintermörker är uppenbarligen inte så bra. Dessutom nytt jobb med allt vad det innebär och alla tankar som far runt i huvudet.
Kanske inte så konstigt att man klistrar på sig leendet på morgonen när man går hemifrån och sedan släpper det igen när man är ensam i hemmets lugna vrå.
Tankarna äter upp mig
Nu närmar det sig med stormsteg att jag ska första försöket med IVF nere i Köpenhamn. I dag har jag fått min mens vilket betyder att jag ska börja ta hormonsprutor för att stimulera äggproduktionen. Ska bli mycket spännande att se hur det går med det.
Har svårt att tänka på något annat för tillfället och hjärnan går på högvarv dygnet runt. Vilket ju kanske inte är så bra med tanke på att man verkligen ska försöka vara så lugn och avslappnad som det bara går när man håller på med en sån här sak. Kan inte bara de här veckorna gå supersnabbt så att jag slipper pressen? Och må ett av de tre försöken lyckas!!! Vill inte ens tänka på om det inte funkar...
Måndagen är över
Är verkligen sjuuukt trött! Trots att jag sov så mycket i helgen. Är så trött att kroppen värker och det känns som att jag knappt kan hålla mig upprätt. Vad är det med mig egentligen? Nog för att jag alltid är trött men SÅ här trött har jag aldrig varit i hela mitt liv. Hur länge pallar man med en sån här sjuklig trötthet? Hela mitt hem och sociala liv har tagit stryk av det här och det känns som två områden som är jobbiga att ta tag i igen. Men jag orkar helt enkelt inte göra något mer än det jag absolut måste.
Glömde ju att berätta att jag var ute och lunchade med pappa och äldsta brorsonen igår. Och när brorsonen fick välja blev det indiskt. Så himla gott! Verkligen mysigt att umgås med honom när han är ensam utan lillebror. Han får liksom inte så mycket plats när lillebror är med. Så det var kul att sitta och prata med honom i lugn och ro. Är så himla glad över att jag lagt ner lite tid och engagemang i killarna, det börjar löna sig nu då det märks att vi har en nära relation till varandra.
Sjuka familjen
Tror att brorsans familj kan vara lite otursförföljda just nu. Började med att äldsta brorsonen blev sjuk för två veckor sedan. Det hela utvecklade sig till lunginflammation och han fick antibiotika. I måndags blev den andra brorsonen sjuk och i onsdags var det svägerskans tur. Hon blev så risig med hög feber att de fick ta in farfar som barnvakt åt den sjuka brorsonen. Det visade sig i fredags att även hon hade lunginflammation.
Natten mellan fredag och lördag vaknade då brorsan och mådde jättedåligt och hade svårt att andas. Det gjorde ont och han fick lite luft och ovanpå det kräktes han. Så halv sex i går morse åkte pappa in till akuten med honom och det visade sig att även han hade lunginflammation.
Den yngsta brorsonen har fortfarande en väldig hosta och de var oroliga för honom och gick därför med honom till läkaren idag. Han hade inte lunginflammation men vätska bakom trumhinnan. Till saken hör att pappa ska åka till Kanarieöarna med brorsönerna i morgon bitti. Men inte nog med det här: i kväll när äldsta brorsonen torkade örat med en tops så gjorde han något och kom åt den så att den gjorde hål på trumhinnan så att det kom en massa blodblandad vätska. Och det gjorde ju förstås superduperont. Så nu kommer väl antagligen bägge killarna ha det lite jobbigt med flygningen i morgon.
Snacka om sjuka familjen va?
Besviken på Mello
Var det inte ett ovanligt svagt startfält i kvällens omgång av Melodifestivalen? Det var ju inget av bidragen som liksom stack ut som bra. Ett par var väl "ok" men absolut inte mer. Men jag antar att de måste ha någon omgång med lite sämre låtar för att även de ska få en chans. För hade de här tävlat mot typ Magnus Carlsson hade de hamnat i bakvattnet någonstans och snart varit bortglömda.
Och när vi ändå pratar om dåliga saker med årets Melodifestival; vad är den där Filippa Bark för skämt? Finns det verkligen någon som tycker hon är rolig? På riktigt? Alltså, hon är ju så pinsam att det börjar krypa i kroppen både på mig och på artisterna. Det är nästan så att jag måste byta kanal när hon ska till och prata och jag har skämskudden i högsta hugg. Är det sånt vi betalar tv-licens för? :-(
Slut som artist
Guuud vad skönt med fredag! Är verkligen helt slut! Känner mig sliten mentalt. Inte så att jag är nedstämd och så utan mer bara psykiskt trött. Har väl varit lite mycket känslor upp och ner senaste halvåret och nu har tankarna snurrat ordentligt på det som jag har framför mig.
I dag har jag varit så trött att jag bara har velat lägga mig ner och grina men sen när jag väl kom hem så kunde jag inte. Det kom liksom inga tårar. Så det är alltså inte ledsen jag är vilket känns skönt att veta.
Var ut en sväng på lunchen idag för att åka och väga mig på den där ätstörningskliniken. Förra veckan jag var där så hade jag gått upp något i vikt. Men i dag hade jag gått ner det plus lite till. Så det får jag vara nöjd med. Hur som helst; när jag var ute var det nästan så att solen ville leta sig fram:
Återbesök på psyk
Det var länge sedan jag träffade min läkare på öppenpsyk men i dag var det dags. Vi diskuterade min medicinering mot bipolär typ 2, hur jag har uppfattat att medicinerna har påverkat mig. Och jag måste faktiskt säga att jag mår bra mycket bättre sedan jag fick de här medicinerna i stället för att bara äta antidepressivt. Är mycket lugnare och jämnare i humöret nu när jag tar de här stämningsstabiliserande pillrena. Ändå äter jag inte den bästa medicinen mot sånt här eftersom att jag försöker bli gravid. Men jag är glad över det lilla. :-)
Reviderad känsla
Tänk så konstigt det kan vara; på förra jobbet hade jag alldeles för lite att göra och dagarna segade sig fram. Här är det precis tvärt om. Det är hur mycket möten som helst och mycket att göra överlag. Har inte pysslat så där jättemycket med ekonomi tidigare i mitt arbetsliv men här är det jättemycket sånt att sätta sig in i och det bara strömmar in fakturor att kontera.
Trots att det är mycket att göra och ganska intensiva och långa dagar så trivs jag ändå bra. Känns väldigt stimulerande att använda hjärnan på den här nivån igen. Hoppas bara att jag motsvarar deras förväntningar på min kapacitet.
Jag behöver semeeester
Gud vad jag känner att jag behöver semester just nu och helst då åka till något soligt och varmt ställe. Visst; jag var ledig där runt jul och så men det är ändå inte samma sak att bara vara hemma som att resa bort.
Skulle vilja åka till typ Maldiverna eller så i ett par veckor. Tänk att bara ligga på en strand utan att kunna göra så mycket annat än att läsa och gräva ner tårna i sanden. Kan jag inte bara få vinna ett par mille på Lotto så att jag skulle kunna ka iväg?
Dagen efter
Igår var det ju den där hemska dagen på året då man blir smärtsamt påmind om att man är singel. Verkligen hatar de känslor som en så rent kommersiell dag kan frammana i mig. Dagen i sig gör ju att man känner sig väldigt utanför och att man inte följer den vanliga normen. Och det är ju inte precis självvalt att vara singel! Avskyr att vara singel och trivdes väldigt bra med tvåsamheten som jag hade med dejten. Men, men; det är ju inget jag kan påverka och det är ju tyvärr som så att de flesta bra redan är upptagna. Det är ju liksom vi andra som är över och kvar.
För att verkligen gotta sig i martyrskapet kom kompisen över och käkade middag och drack vin. Vi snackade, kollade mellon och QX-galan så egentligen gick det ingen nöd på oss. Och man får väl säga att de gamla takterna fortfarande sitter i då vi delade på en bag in box och utöver det fick i oss lite whisky. Herregud, trodde att jag skulle må jätterisigt idag men jag har mått oförskämt bra. Har bara varit väldigt trött. Men den avhjälptes med en långpromis ute i solskenet, en timmes eftermiddagssömn och sen ett flex soft-pass. Fast jag kommer nog att somna gott i kväll, man är ju liksom inte riktigt van vid den alkoholkonsumtionen längre.
Brist i livet
Idag är det inte bara brist på kärlek i mitt liv. Det har även visat sig att jag numera har både järnbrist, som jag haft sedan i höstas, OCH B12-brist! Så nu ska här knapras tabletter.
Järnvärdet hade gått upp något sedan jag kollade sist i december och det är väl just för att jag ätit dubbla doser med järntabletter sedan dess som har gjort detta. Synd bara att man blir ganska kass i magen av dem. :-(
Nu är det dags att gå och börja förbereda middagen då min killkompis kommer över och käkar, kollar mellon och QX-galan. Lite vin på det så är kvällen gjord. Trots brist på kärlek. Men det är ju tur att vi är båda är singlar och därmed bundsförvanter i ämnet!
Kvällens middag: tortillarulle med avokadoröra
Känner mig lite ensam
Det var faktiskt ett tag sedan jag kände mig ensam som singel men nu har det slagit till med full kraft av någon konstig anledning. Kanske är det för att det är först nu som jag verkligen har förstått att jag är singel igen, kanske är det för att man blir smärtsamt påmind nu när det är alla jävla hjärtans dag på lördag. Jobbigt är det hur som helst och jag blir alldeles tung inombords.
Känner att jag saknar någon att dela det vardagliga med, någon att planera middagen ihop med, någon att krypa upp i soffan med osv. Saknar den fysiska närheten och den trygghet som det innebär.
Nu när jag ska dra igång hela apparaten med IVF så skulle jag verkligen behöva någon att luta mig emot och prata med. Känner mig väldigt ensam i hela den processen även om det är självvalt. Men det känns onekligen lite deprimerande att livet inte blev som jag hade väntat och att jag skulle försöka bli gravid på egen hand. Det är ju liksom en sak som man borde vara två om.
Nu vet jag i och för sig att jag är så pass stark att jag klarar av det. I alla fall om jag blir gravid och allt går bra eller om jag inte lyckas bli gravid alls. Värre skulle ju vara om jag blev gravid men att jag får missfall alt. att det händer något på vägen. Då vete 17 hur stark jag är. Men jag kan inte gå och tänka på alla OM utan får ta de tankarna och känslorna då, det får bli ett senare problem.
Jag var förresten hos gynekologen härom dagen för att vi skulle fixa alla mediciner som behövs inför IVF-försöket. Då sa han återigen att alla mina värden ser bra ut, jag har tillräckligt med äggblåsor, alla "ledningar" är öppna osv så rent fysiskt borde det inte vara några problem för mig att bli gravid. Han tyckte tom att det var lite konstigt att jag inte blivit gravid på de hela åtta inseminationer jag genomfört. Ja, ja Nu lägger jag dem försöken bakom mig och siktar framåt på IVF-försöken i stället,..
Nu närmar sig den värsta dagen på året
Kalashelg
Snacka om att en helg kan gå fort! Var tog tiden vägen liksom?
Igår var jag i alla fall på kalas. Äldsta brorsonen fyllde 11 år och pappa fyllde 67 tidigare i veckan. Det blev en trevlig kväll med god mat, vin och många skratt. Dessvärre missade jag ju melodifestivalen så den får jag se i morgon när jag kommer hem från jobbet i stället.
Idag har jag varit trött. Sov länge, promenerat, sovit middag och sen varit på ett pass flex soft. Men inte nog med att jag varit trött; jag har även fått alltför mycket känningar av diskbråcket i nacken igen. Så nu gör det ont ända ner i tårna när jag vrider på nacken. Jag vill verkligen inte få besvär av det igen då det påverkar livet alldeles för mycket. :-( Så nu ska jag gå och lägga mig med tens-apparaten för att få lite smärtlindring.
Sjuuukt rolig fest
Snacka om succé min och kompisens 70-årsfest gjorde förra lördagen! Eller det är de reaktionerna som vi har fått efteråt i alla fall.
Allt klaffade som det skulle: lokalen var toppen, smörgåstårtorna kom fram som de skulle, bildspelet funkade, livemusiken levererade och musiken höll folk på fötterna. Och sen hade ju folk verkligen gått in för det där med 70-talstema med kläderna. Det var typ 80% av gästerna som hade gått mer eller mindre all in vilket ju självklart var jättekul. Det enda som smolkade kvällen lite var att någon spillde ut ett glas rödvin över biljardbordet. Ja, ja. Något sånt får man ju räkna med.
Var så himla glad över mina vänner som kom. Försökte få lite tid med alla men det är ju svårt att hinna med så mycket som man skulle vilja. Speciellt hade jag velat hänga mer med väninnan som kommit upp ända från Jönköping men vi får försöka träffas vid ett senare tillfälle i stället. Dock blev jag väldigt besviken över de som hade tackat ja men som inte dök upp. Jag menar; det är ju en hel del jobb som ligger bakom en fest med mat och allt. Och en av de som inte dök upp hade tom bett om specialkost. *morr*
Grejade att dansa runt i mina platålackstövlar till midnatt ungefär sen fick jag byta till något bekvämare. Vid halv fyra var jag så trött att jag knappt kunde stå på benen så då lämnade jag den andra värdinnan att stanna kvar med de få som inte hade åkt hem ännu. Hon hade tydligen kommit hem halv sju på morgonen! Inte konstigt att hon såg ut som ett vrak när vi träffades för att städa på söndagen.
Skandaler? Ska väl vara att min barndomsväninna hade en massa kuckilur för sig med en av den andra värdinnans mans arbetskompis. Jag vill inte ens veta hur långt de gick och jag tänker inte forska vidare i det heller. Det hade väl inte varit någon stor grej så där, hon är ju vuxen och får stå för sina handlingar, om det inte hade varit för att hon hånglade med värdinnans man på mitt födelsedagskalas i somras. Hade det inte räckt med en av dem liksom? Nu tror ju värdinnekompisen att min barndomskompis är värsta sortens slampa och det kommer ju bli svårt att bjuda dem på samma middag i fortsättningen om man säger så.
Summa summarum av festen är att jag är helnöjd och hade jätteroligt även om det kommer att dröja tills jag har fest nästa gång.
