lyckis

Ofta brukar man ju träffa några vänner på allahelgona för en trevlig middag men i år blev det en lite annorlunda dag och kväll. Har plockat lite här hemma och åkte sedan och hämtade äldsta brorsonen vid Tele2 där det hade varit någon fotbollsmatch. Åkte hem till mamma där brorsonen ska sova i natt och käkade middag innan vi åkte till kyrkogården för att titta på alla ljus. Visst, det var ju en mindre kyrkogård än Skogskyrkogården och således inte lika mäktig men det är ändå en speciell känsla. Lugnt och värdigt på något sätt.

 

Den andra brorsonen som är mycket för det där med traditioner, klä ut sig och pynt gick runt i grannskapet med trick or treat. Och snacka om att det gav utdelning! Det roligaste av allt var på ett ställe där de hade ringt på dörren och en kille hade öppnat med ett vrål med mask och utstyrsel. Tydligen hade brorsonen med kompis blivit livrädda men jag tyckte det var humor på hög nivå.

 

Den här veckan har verkligen varit upp och ner rent känslomässigt kan man lugnt säga! Började ju förra helgen med att jag blev så besviken på mina s.k. kompisar (nej, det har inte löst sig ännu) och sov dåligt.

I söndags var det dags för förberedande förlossningskurs på Danderyd. Och den var verkligen superbra! Gick därifrån med känslan att det där med förlossning kommer att bli en walk in the park. Visst, det kommer att göra ont som f-n men det finns ju smärtlindring att få och varför ska man ha ont om man inte måste pga prestige? Barnmorskan gick igenom hela förloppet på ett väldigt informativt men samtidigt avdramatiserat sätt. Jag kommer greja detta galant! Och varför skulle jag inte göra det för när miljoners miljoners kvinnor har gjort det före mig?

 

Sen sov jag ännu sämre på söndagsnatten vilket resulterade i att jag var ett vrak när jag kom till jobbet på måndagen. Och i det skicket hantera kollegor som "bara ska fråga" blev för mycket helt enkelt. Så straxt efter lunch i princip reste jag mig upp och gick hem. Hade vid det laget världens hjärtklappning, yrsel och oro i kroppen vilket gjorde att jag inte sitta still. Efter det har jag varit hemma hela veckan och försökt att ta det lugnt även om det är svårt med tanke på att jag hade en del andra grejer inbokade.

I måndags kväll var det möte med Hemvärnet, i tisdags profylaxkurs (även den var sjukt bra och en positiv upplevelse), i onsdags var pappa här och hämtade kartonger, i torsdags massage, läkarbesök och profylaxkurs. Och så häpp var det fredag och det blev först en tur till kyrkogården och sen spontanshopping för tre och ett halvt tusen på IKEA. :-)

 

Läkarbesöket igår var pga av sömnrubbningarna och stressen. Läkaren ville helst sjukskriva mig på heltid i en månad till att börja med. Men där sa jag faktiskt ifrån. Tror att jag behöver lite dagliga rutiner samt socialt så det slutade med att jag testar med 50%. Sen får vi se hur det går med det där att arbetsgivaren måste anpassa mina arbetsuppgifter så att det inte sväller över och att jag måste hinna göra allt heltidsarbete på hälften av tiden. Men just nu måste jag medge att jag mest får ångest av att bara tänka på jobbet och har egentligen inte den minsta lust att gå tillbaka på måndag...

 

Min underbara (men ibland omständliga) mamma kom hit igår kväll för att vi skulle röja och packa idag. Så igår kväll hade vi en slapparkväll när vi gick ut och käkade på kvarterskrogen. Men i morse var det annat ljud i skällan. Då satte vi igång med fulle fart och har hållt på precis hela dagen lång. Jag var hemma först för en timme sedan då jag skjutsat hem henne med ett lass med grejer.

 

Dessvärre hade jag sovit väldigt dåligt i natt så jag har varit väldigt trött och kanske inte så effektiv som jag hade behövt vara. Har återigen blivit väldigt besviken på ett par s.k. nära vänner (se förra gången här). Och trots att det de VET hur besviken jag blev förra gången och vi även har pratat om det flera gånger efteråt så gör de exakt samma sak igen. Hade det inte varit som så att jag behöver deras bärhjälp när jag flyttar om en månad så hade jag faktiskt sagt upp kontakten med dem nu. För ett sånt här beteende är inte ok av vuxna människor och speciellt inte när man kommit ihop sig om samma sak tidigare.

Känner mig jätteledsen och besviken då jag verkligen trodde att de var mina nära vänner... Svårt att släppa de känslorna och alla tankar som far runt när man ska sova. :-(

 

I morse var det dags för besök på mödravårdscentralen. Allt såg bra ut med hjärtslag och att livmodern växer. Dock blev barnmorskan väldigt bekymrad över min stressnivå. Tydligen kan det göra barnet stressat och oroligt och göra att förlossningen sätter igång i förtid. Kan även göra att bebisen inte växer till sig som den ska samt göra att barnet sedan har lättare att bli deprimerad under uppväxten. Och det vill jag ju INTE med tanke på hur jag själv har mått periodvis.

Blev faktiskt ganska skrämd över hur mycket min egen stress påverkar men samtidigt undrar jag hur jag ska göra för att inte stressa så mycket på jobbet? För som det är nu är det sjukt mycket att göra om dagarna vilket gör att jag ligger och tänker på jobbet på kvällarna och om nätterna. Så det blir liksom aldrig någon riktig återhämtning eftersom att jag har så mycket privat också med flytt och med allt vad det innebär.

 

Barnmorskan ville sonika att jag skulle ta en veckas sjukskrivning på heltid och därefter träffa läkaren på MVC för att diskutera detta vidare. Men det känner jag att jag inte riktigt vill. Så nu kommer jag att försöka att inte gå under helt den närmaste veckan för att sedan träffa doktorn nästa torsdag.

Blev lite av en chock först att det var så allvarligt men sen när jag fick tänka efter lite så inser jag att det kanske skulle vara bra för både mig och bebisen om jag fick lite mer tid för mig själv och tid för återhämtning. Får helt enkelt vara värt de där pengarna som det kostar att vara hemma.

 

Härom månaden frågade jag min svägerska om hon kunde tänka sig att vara med som stöd vid förlossningen. Hon ville tänka på det lite men så passade vi på att prata om detta innan hennes kalas i söndags. Och hon kan tänka sig att vara med! Känns SÅ jäkla skönt! Tror att hon kommer bli perfekt som stöd. Hon är inte så där lullilullande och tycker synd utan lite mer "sluta gnäll och ta i". Och det är nog precis det jag kommer att behöva då jag antagligen kommer att oja och tycka väldigt synd om mig själv.

Vi pratade igenom om hur vår relation kan komma att ändras om vi blir osams där och då. Det förutsätter jag att vi kommer att bli och det kommer antagligen att bli många hårda ord i rummet. Men det känns ok så länge vi båda två är medvetna om det och kan lägga det bakom oss sen. Så nu kommer hon att vara lite stand-by från två veckor innan beräknat datum. Är hon inte bra så säg?

 

 

Varför känns helgerna så rackarns korta för? Det är fredagseftermiddag och sen vips så är det söndagskväll/måndagsmorgon igen. Var tar helgerna vägen någonstans liksom?

Har "roat" mig med att röja och packa hela lördagen och halva söndagen innan det var dags att åka iväg på födelsedagskalas hos svägerskan. Och det var nog tur att jag skulle iväg dit med tanke på att jag var helt slut vid det laget. Och man måste nog göra något annat om helgerna än att bara tråkpacka för att orka med i längden.

 

 

I morse ringde min hyresvärd och berättade att de godkänner bytet av lägenhet. Ungefär samtidigt hade den andra värden ringt till hon som jag ska byta med kontaktat henne. Så nu är det "bara" kvar att skriva på själva kontraktet. Visst, jag är något lugnare nu men samtidigt så kan jag ju inte helt andas ut förrän jag har kontraktet i min hand.

 

Hade tänkt röja här hemma i kväll men kroppen har helt enkelt sagt nej och vill bara ta det lugnt. Så för första gången på länge har jag lyssnat lite på den och bara slappat. Får ta igen det genom att gå upp i tid i morgon bitti i stället. Sen kommer mamma vid lunch och hjälper mig. Vi räknar med att hålla på hela eftermiddagen i morgon och sen fram till ungefär kl. två på söndag då vi ska på kalas hos min svägerska. Gissa om jag kommer att vara trött på söndag kväll?

 

Snacka om att man är slut som artist efter en sån här dag.

Började med att jobba hemifrån en timme i morse innan jag åkte in till stan för delta på jobbets friskvårdsdag. Eller rättare sagt: jag var med på en aktivitet som var "ABBA-the city walk". Det var en 2-timmarstur runt om i city samt i gamla stan med stopp på ställen som är förknippade med ABBA. Och när man gick mellan ställena spelades deras musik. Var riktigt kul faktiskt!

 

Hem och vänta på besiktningsmannen som skulle kolla min lägenhet innan värden kan godkänna bytet. Och den gick igenom helt utan anmärkning! Han tyckte lägenheten var jättefin och han var väl här knappt tio minuter innan han konstaterade att det bara var normalt slitage på lägenheten Nu skulle han vidarebefordra detta till hyresvärden och sen ska det i princip bara vara att skriva kontrakt. Så riktigt lugn kan jag inte vara ännu, inte förrän det är påskrivet.

 

In till jobbet för halvdag med enheten, avbryta för att hålla koll på lönekörningen som gick idag och därefter tillbaka till enheten. Vi avslutade dagen med en kort aw. Fick bli en Pepsi för min del. Men det var väldigt trevligt ändå.

 

Så ni kan ju tro att det känns i hela kroppen efter en sån intensiv dag. :-)

 

I somras när jag råkade ut för den där skumma magåkomman som ingen fortfarande vet vad det var så tyckte sig läkaren på akuten höra ett missljud på hjärtat som hon ville gå vidare med. Så idag har jag varit och gjort ett ultraljud av hjärtat. Vid en första anblick av undersökaren så syntes inget konstigt men bilderna skulle nu skickas vidare till en specialist för genomgång.

 

Då jag ändå var inne i stan passade jag på att gå in på Kungsängen och beställa en ny säng. Och nej, det var inget spontanköp utan jag har varit runt och provat sängar tills det har varit svårt att skilja på dem till slut. Men på Kungsängen hade jag hittat en favorit som jag hade varit inne och kollat på och provlegat hela tre gånger. De hade en kampanj just nu där de sålde ut årets modeller för halva priset. Men jag ska inte sticka under stol med att det handlar om ganska mycket pengar ändå. I alla fall för mig så är drygt tolv tusen ganska mycket. Jag försöker dock trösta mig med att det är 25 års garanti på den och vid det laget är jag 67 år och i princip färdig för hemmet.

 

 

Efter jobbet drog jag iväg med en kompis till Nacka Forum. Jag hade sagt till henne att jag har handlingsförbud men hoppsan, en klänning på Indiska råkade visst följa med hem. Men handlingsförbud kan väl ändå inte gälla när det är på rea va? ;-)

 

 

För att släppa lite på stressen försöker jag att tillbringa så lite tid framför datorn som möjligt för tillfället. Därav att jag har kommit av mig lite och inte skrivit något den senaste veckan. Är fortfarande stressad i princip dygnet runt med veckans höjdpunkter har varit:

*AW med quiz med väninna. Trevligt och fantastiskt god pizza.

*Födelsedagskalas hos kompis i lördags.

*Skogspromenad i söndags. Hittade mycket lite svamp men det var välbehövligt att andas lite frisk luft i lugn miljö. Efter det hjälpte kompisen till att byta däck på bilen medan jag vaxade den. Så nu är spanska vilddjuret redo för vintern.

 

Trist som har hänt:

*En mycket kär Hemvärnskollega har gått ur tiden. Det är alltså han som jag har plockat alla äpplen hos som jag har mustat de senaste åren. Han hade haft känningar i hjärtat i fredags eftermiddag och själv ringt till ambulansen vid 16-tiden. Kl 19 var han dödförklarad. Visserligen var han 68 år men det känns ändå helt fel. Han var ju världens mest aktiva, pigga och träningsaktiga person. Känns så himla orättvist och det kommer bli väldigt tomt utan honom! Varför just han liksom?

 

Så som ni ser har det verkligen varit en berg- och dalbana den senaste veckan. Känns som att det skulle behöva lugna ner sig lite snart för att jag ska orka med.

 

Just nu består mitt liv mest av stress tycker jag. Jag är stressad över att bytet av lägenhet fortfarande inte är godkänt av värdarna. Över allt som ska röjas och packas om det nu går igenom. Över var jag ska ta vägen någonstans om bytet inte blir godkänt. Över hur jag ska klara av förlossningen. Men kanske framför allt mest stressad över min hemska arbetssituation!

På mitt förra jobb klagade jag ju på att jag hade alldeles för lite att göra. Här kan man väl lugnt säga att läget är helt tvärtom. Just nu har jag så mycket att jag till och med har svårt att sortera och prioritera vad som är viktigast. Känns som att det är den som kommer och skriker högst som får hjälp först vilket ju blir helt galet. Dessutom så känns det som att jag aldrig får tänka klart en tanke utan hela tiden blir avbruten alternativt redan har påbörjat nästa sak innan jag gjort klart det första. Så just nu tänker jag på jobbet det sista jag gör på kvällen, vaknar på natten och sen är det det första jag tänker på när jag vaknar. Ska det verkligen vara så? Är det inte nu jag ska vara lugn och harmonisk?

 

Idag kändes det som att måttet blev rågat så vid straxt efter tre i princip reste jag mig upp från skrivbordet och åkte hem och gick ut och tog en promenad i skogen i stället. Kände att jag helt enkelt var tvungen att få ner stressnivån lite. Just nu är stressen som ett gift som jag känner pumpa runt i blodådrorna. :-(

 

  

Senaste två veckorna har jag känt att byxorna har börjat kännas lite trånga och jag har fått knäppa upp knappen. Så i dag gjorde jag slag i saken och gick och införskaffade lite mammakläder för att ha något att växa i och som inte sitter åt. Och snacka om skönt det var att få på sig såna byxor!

 

Tog några snabba kort för att skicka till en kompis som inte har sett mig på länge och först nu inser jag att det faktiskt börjar synas ganska rejält: