Måste tänka positivt!
Mår som sagt var inte det minsta bra just nu och skriver därför inte lika mycket längre. För vem 17 vill läsa något skrivet av någon som alltid är negativ? Det är ju inte det minsta roligt liksom. Så jag ligger lite lågt med skrivandet tills dess att de positiva tankarna kommer tillbaka igen...
Behöver ro i själen
Var på meditation i kväll men kunde INTE slappna av! Det kröp i hela kroppen och satt och tänkte så att det knakade vilket ju inte är meningen.
Men just det där med att inte kunna slappna av verkar vara mitt "normala" tillstånd. Är spänd som en fiolsträng och speedad som 17. Inte konstigt att jag inte blir av med nackspärren!
Konstigt nog så känner jag ingenting inombords. Är väl kanske för att jag äter ganska stark dos med anti-depressivt nu och det kapar ju både glada toppar och nedstämda dalar. Så just nu går jag runt och bara "är". Och är spänd, speedad och trött förstås.
Hur som helst så har jag blivit tipsad om att det numera finns något som heter "internetpsykiatri" här i Stockholm och som jag nu har anmält mig till. Man fick svara i en massa frågor som ligger som underlag till ett möte med en psykolog där man kommer överens om hur man ska gå vidare. Vanligtvis kör man ett KBT-program via internet där man får läxor varje vecka som man ska skicka in. Ska bli myyycket spännande att se hur det fungerar!
Hemkommen från dejt
Efter spinningpasset åkte jag mycket nervös iväg för att träffa min gamla kompis som jag inte träffat på hela fyra år. På väg dit fick jag ett sms där det stod att han skulle ha en röd nejlika i knapphålet om det nu skulle vara som så att jag inte kände igen honom. Men det gjorde jag ändå!
Vi gick till ett fik och satte oss och pratet flödade. Vi pratade igenom vad som hände då när vi skiljdes åt och vad som hänt sedan dess. Det kändes faktiskt helt naturligt att träffa honom igen och inte alls som att det var så länge sedan vi sågs. Kände hur mycket jag har saknat honom under tiden som gått. ♥
Vi kände bägge två att vi kommer att ta upp kontakten igen men att vi tar det lite lugnt och "vänjer" oss vid varandra igen. Sen får tiden utvisa hur nära vi kommer varandra igen.
Den "röda nejlikan"
Nervositeten kommer smygande
Skulle egentligen ha träffat min tidigare bästa kompis igår men han fick förhinder och vi skjöt fram det tills i dag i stället. Då vi inte har träffats på drygt fyra år och skiljdes åt under lite "konstiga" former så ska det bli riktigt spännande att träffas igen. Jag inser mer och mer att jag har förskjutit hur mycket jag faktiskt har saknat honom.
Nu är det bara ett par timmar kvar tills vi återigen träffas. Börjar bli rejält nervös kan jag säga. Känns nästan som när man ska iväg på dejt. Hur kommer det att kännas att träffas igen? Kommer vi kunna hitta tillbaka till varandra?
Nu är det bara ett par timmar kvar tills vi återigen träffas. Börjar bli rejält nervös kan jag säga. Känns nästan som när man ska iväg på dejt. Hur kommer det att kännas att träffas igen? Kommer vi kunna hitta tillbaka till varandra?
Tomt huvud
Vet inte varför, men sen brorsonen åkte härifrån mitt på dagen har mitt huvud varit helt tomt. Har slappat, tagit en långpromenad och sen sovit middag ett par timmar. Kan konstigt nog inte komma ihåg en enda tanke jag har haft i kväll eller ens vad "Solsidan" handlade om. Skum känsla det där. Men antagligen så är jag trött och hjärnan har blivit överbelastad så just nu har jag noll fokus på någonting alls. :-(
Tänd ett ljus...
Sent igår kväll var vi en sväng till Skogskyrkogården. Det är verkligen helt magiskt där vid allhelgona. Flera hundra tusen ljus är tända och det är en speciell känsla att gå där. Mycket vackert!
Lyckliga samhället?
En sak som jag undrar lite över är de olika inställningarna till välmående här på nätet. Om man läser på Facebook är alla så jäkla lyckliga och gör roliga grejer precis hela tiden. Allt är perfekt och alla är glada. Ja, kanske lite arga eller irriterade men ALDRIG att någon mår dåligt.
Däremot i bloggvärlden så är det tvärtom. Ja, förutom alla som skriver en massa blaj om nagellack och dagens outfit då. Men där ser man att många som skriver faktiskt måt dåligt mentalt och lever ganska tuffa liv.
Vad är skillnaden på att uttrycka sig på Facebook eller på en blogg? Är det för att man är mer anonym i en blogg och att de närmaste kanske inte läser den? Eller finns det något annat skäl till det som jag inte har lyckats klura ut ännu???
Bio och tårar
Var iväg och kollade på filmen "Hotell Transylvaninen" med brorsonen. Den var riktigt kul faktiskt och jag vet inte vem av oss som fnissade mest åt den.
Därefter skull vi till BR Leksaker och köpa presenter som han skulle ha med sig på födelsedagskalas i morgon. Men det var då det började, det där vill-ha-beteendet. Jag sa nej eftersom att jag tycker han har fått så himla mycket redan. Då var jag minsann dum och snål eftersom att han minsann aaaldrig får någonting av mig. Kändes väldigt orättvist och jag sa att jag blev ledsen. Men det brydde han sig inte om. Så i stället för att gå och käka på kinarestaurang och ha de mysigt så åkte vi hem och jag hade svårt att hålla mig för tårarna.
Jag vet att jag är vuxen och inte ska bli ledsen och gråta för en sån sak men jag kunde helt enkelt inte hejda mig. Självklart så fick han jätedåligt samvete och sa förlåt och började grina han också. Så nu har vi pratat igenom det och är sams igen. För att fira detta ska vi gå ner till centrum och käka sushi i stället för den inställda kinamaten.
Michael Jackson på Globen
Har precis kommit hem efter att ha varit på Globen och kollat på showen "Michael Jackson: The Immortal World Tour - Cirque du Soleil". Den var verkligen hur cool som helst! Mycket akrobatik uppe i luften och häftiga ljussättningar.
Med mig hade jag min brorson, 7 år, som hade fått detta i födelsedagspresent av mig. Han har Mchael som största idol och brukar sitta på sängen i sitt rum och bara lyssna. Han hade gjort sig så fin i sin Michael-tröja, sin Michael-hatt och självklart handsken som jag gjort genom att sy fast typ ett par tusen pärlor för hand på en vante. Så det här var ju världens grej för honom. Dessutom hade han aldrig varit på Globen tidigare så bara det var en upplevelse i sig.
Nu ligger han och snusar inne i mitt sovrum och det börjar bli dags även för mig...
Aj, aj, aj...
Sådär ja, nu har jag ordentlig träningsvärk efter gårdagens cirkelfyspass plus ont där akupunktören satte in nålarna. För att trösta mig lite och ta bort det onda lyxade jag till det med att gå ut och käka lunch i stället för den medhavda matlådan. Blev lammspett på Amida kolgrill på Folkungagatan. Ganska trist ställe men fantastiskt god mat och stora portioner!
Bild från amida.se
Fegade ur
Berättade jag att jag har sprungit på en hemlös som står och säljer Situation Stockholm som jag har blivit intresserad av? Alltså, inte intresserad som i intresserad utan mer att jag vill höra om hans liv. Han är i typ samma ålder som mig och ser riktigt bra ut. Det jag vet om honom är att han ridigare har försörjt sitt eget narkotikaberoende genom att sälja till andra vilket han har dåligt samvete över i dag.
Hur som helst så vill jag så gärna bjuda ut honom på lunch för att snacka lite men jag är lite osäker på hur han skulle ta det. Om han skulle tycka att jag såg ner på honom. Ser honom då och då, köper tidningen och går därifrån. Nu har jag laddat några veckor och tänkte att nästa gång, då! Men, vad hände när jag såg honom i dag? Jo, jag sa hej och sprang därifrån utan att knappt våga titta honom i ögonen. Ska gå till "hans" ställe i morgon igen och vem vet, det kanske blir dagen då jag vågar. :-)
Hur som helst så vill jag så gärna bjuda ut honom på lunch för att snacka lite men jag är lite osäker på hur han skulle ta det. Om han skulle tycka att jag såg ner på honom. Ser honom då och då, köper tidningen och går därifrån. Nu har jag laddat några veckor och tänkte att nästa gång, då! Men, vad hände när jag såg honom i dag? Jo, jag sa hej och sprang därifrån utan att knappt våga titta honom i ögonen. Ska gå till "hans" ställe i morgon igen och vem vet, det kanske blir dagen då jag vågar. :-)
Jag blev utsläppt!
Dagens studiebesök var på nya rättspsyk Helix vid Huddinge sjukhus. Det är nu färdigbyggt och patienterna flyttar in första december så det var verkligen i sista stund som vi fick komma dit. Snacka om anläggning det där är! Den är både utrymningssäker och inbrottssäker (fritagnngsförsök). Men trots att det är hög säkerhet så har man verkligen tänkt på patienternas värdighet och dolt säkerheten bra. Rummen var ljusa och fina och de som bor där under en längre period hade riktigt sjyssta gemensamma utrymmen och "rastgårdar".
En sak som jag undrar lite över är dock hur det rent logistiskt ska gå till att flytta alla patienter från det gamla till den nya rättspsyk. Kör de alla i en och samma buss eller får de ta dem en och en? Jag får bilder framför mig av fångflyttar i amerikanska filmer där de sitter på ett gallerflak. Fast så komemr det absolut inte att gå till här. Men medge att man undrar lite?
