Bio och tårar
Var iväg och kollade på filmen "Hotell Transylvaninen" med brorsonen. Den var riktigt kul faktiskt och jag vet inte vem av oss som fnissade mest åt den.
Därefter skull vi till BR Leksaker och köpa presenter som han skulle ha med sig på födelsedagskalas i morgon. Men det var då det började, det där vill-ha-beteendet. Jag sa nej eftersom att jag tycker han har fått så himla mycket redan. Då var jag minsann dum och snål eftersom att han minsann aaaldrig får någonting av mig. Kändes väldigt orättvist och jag sa att jag blev ledsen. Men det brydde han sig inte om. Så i stället för att gå och käka på kinarestaurang och ha de mysigt så åkte vi hem och jag hade svårt att hålla mig för tårarna.
Jag vet att jag är vuxen och inte ska bli ledsen och gråta för en sån sak men jag kunde helt enkelt inte hejda mig. Självklart så fick han jätedåligt samvete och sa förlåt och började grina han också. Så nu har vi pratat igenom det och är sams igen. För att fira detta ska vi gå ner till centrum och käka sushi i stället för den inställda kinamaten.
Kommentarer
Cilla
Där tycker jag att du har fel, man ska visa sina känslor, alla sorter! Hur ska de annars kunna lära sig om hur saker och ting påverkar oss människor och att vi alla fungerar olika? Och framför allt att det är ok, att känna, gråta, skratta, må dåligt och må bra! Du är en helt underbar faster och att de söta små barnen testar dig och dina gränser är ett stort bevis på att de älskar dig. Låter kanske bakvänt, men de som de älskar mest testas även hårdast. Kram på dig!
Trackback
