Kom inte igång
Konstigt det där att man har vissa dagar då man liksom inte riktigt kommer igång. Känns som att man inte vaknar och allting känns tungt.
Gick tidigare från jobbet i dag eftersom att det är en hel del att förbereda inför morgondagens kalas. Men jag har knappt gjort någonting alls! Det betyder alltså att det blir jättemycket i morgon i stället. :-( Fast jag har varit och handlat, gjort Serrano-chips, förberett potatis till sallad i morgon samt PLOCKAT. Varför kan jag inte bara göra som alla andra för och plocka upp efter mig direkt? Nej, i stället släpper jag grejerna där jag går och så blir det ett jäkla plockande.
Trots att jag ligger efter lite efter en slapp dag så känner jag mig inte speciellt stressad inför i morgon. Ställer klockan på 9 och sen får det gå som det går. Säkert ingen som bryr sig om jag har dammat i vitrinskåpen eller inte.
Tänkande möte
Har varit på ett riiiktigt tänkande, kreativt och produktivt möte hela förmiddagen i dag! Vi kartlade en process som vi tycker inte riktigt fungerar i vårt dagliga arbete. Det var verkligen jätteintressant att se vilken fart diskussionen fick när vi kom igång.
Nu var kanske inte just jag den som hade mest att komma med i det här ämnet utan jag var mest med för att ifrågasätta och dokumentera. Men det riktigt kändes i luften att det var ett flow i rummet och mötet. Fram för flera såna möten!
Jag spöade chefen!
Tillbringade kvällen på Grönan tillsammans med några från den enhet jag jobbar på och det har verkligen varit supertrevligt! Vi körde 5-kamp och det gick riktigt bra för mig: kom på fjärde plats av elva, Och det viktigaste av allt var att jag vann över chefen. Det kommer han att få äta upp. :-)
Spelade lite på chokladhjul och vann! Det har väl aldrig hänt tidigare i mitt liv. Betyder det att jag i alla fall ska börja få tur i spel? Åkte även Insane (som jag tycker är galet kul), spöktåget och berg- och dalbanan.
Känner mig SÅ nöjd över kvällen och hoppas att vi gör om det någon gång.
Ingen arbetsmyra direkt
Skum dag på jobbet det här! Hittills har den bestått av morgonsamling-ingen vanlig arbetsuppgift, lunch ute på stan med Poes syrra som är i stan över dagen- ingen vanlig arbetsuppgift, ultraljud/kontraströntgen av äggledarna- ingen vanlig arbetsuppgift och snart ska enheten åka iväg till Grönan för 5-kamp-ingen vanlig arbetsuppgift. Får liiite dåligt samvete, men bara lite.
Den där kontraströntgen var ingen lek må jag säga! Jäklar vad ont det gjorde! Kändes som att äggstockarna skulle sprängas när de sprutade in kontrastmedlet samt spolade med koksaltlösningen. Men nu är det gjort i alla fall och förhoppningsvis har det öppnat upp lite inför nästa vecka.
Helt sjukt!
Herregud, jag är nog mer omtyckt än vad jag trodde... Har nu blivit firad i dagarna sex. I dag stod en ny bukett blommor på skrivbordet samt att en annan kom hit och grattade och bjöd på lunch. Vet inte riktigt hur jag ska hantera detta då jag trodde att det skulle gå ganska obemärkt förbi... Men samtidigt så stärker det självkänslan en del då jag förutsätter att jag inte skulle bli så här uppvaktad om jag inte vore omtyckt...
Fira, fira, fira...
Så där ja, nu har jag blivit firad även i kväll! Körigt det här med att fylla 40. :-) I kväll har jag träffat en kusin och vi var och käkade på en pub i gamla stan. Skulle egentligen ha gått på det relativt nyöppnade Bishops Arms men personalen där var mer upptagna av att prata med varandra och av sina telefoner att vi lämnade stället och gick vidare. Tycker inte att det är acceptabelt beteende när man har ett serviceyrke att inte ens titta upp på kunden och visa att man noterar dem. Och ännu morrigare blir jag när de inte ens var upptagna med andra kunder utan av varandra.
Hur som helst blev det en trevlig kväll med Fish ´n chips och ett par cider. Fick även en hemsnickrad/målad fågelholk av kusinen, hennes syrra med familj, faster och farbror. Den var väldigt fin även om jag inte är riktigt hundra på var jag ska med en fågelholk till i lägenhet.
När jag hade plockat upp den var det väldigt viktigt att jag skulle öppna den. Och där inne fanns det en grej. Om inte en fågel så väl ett presentkort på JapanPhoto. Blev jätteglad!
Så nu undrar jag bara: var tanken att jag ska sitta på balkongen och fota fåglar som flyger ut och in i holken? *ler*
Vuxen öroninflammation?
Vaknade i natt av att jag hade ont i ena örat. Gjorde ont som fasiken så jag gick upp och tog en Alvedon och somnade om igen. När klockan sedan ringde så hade jag riktig värk. Det har varit lite upp och ner under dagen beroende på om jag har tagit Alvedon eller inte. Så nu undrar jag om man kan få öroninflammation i vuxen ålder?
Kanske ska nämnas också att jag under dagen i dag har lyckats bli brakförkyld och det har väl antagligen något samband.
Hade helt glömt bort hur ONT det gör att ha öroninflammation (om det nu är det)! Jag hoppas verkligen att det ger med sig när förkylningen släpper. Eller måste man gå till läkaren för sånt för att bli av med det? Jag har inte tid att bli sjuk nu! Kan vara sjuk på söndag till tisdag och sen först veckan efter det. Går det att ordna måntro?
Fyrtio plus
Blev firad på jobbet av kollegorna i dag. Egentligen firar vi inte 40-åringar på jobbet men det hade tydligen blivit en "liten spontaninsamling" som min chef uttryckte det. Och det var en bit över 40 pers som hade varit med och samlat!
Det blev mazarin-fika, sång, tal av chefen, blommor, champagne och det bästa av allt: en kvällskurs på Medborgarskolan i höst. I virkning!!! Jag gick innan sommaren och kände att jag hade behov av att vara kreativ med händerna och sen har jag gått och funderat lite. Så när chefen förvarnade mig om insamlingen och frågade vad jag önskade mig tog jag chansen. Har ju liksom helt glömt bort hur man gör då det säkert är 15 år sedan jag virkade sist.
Blev verkligen jätteglad över mina kollegors stora engagemang för mig och helt plötsligt känns det som att jag kanske inte är så less på dem trots allt. :-)
Skön födelsedag
Trots att jag fyllde jämt, 40 år, i dag så har det varit en heeelt vanlig dag på jobbet. Det är många som har ringt, sms:at samt grattat via Facebook. Har man aldrig känt sig omtyckt så gör man det en dag som denna.
Efter jobbet blev det ett glas Cava på Hornhusets terrass. Underbart i solskenet! Sen blev det äkta mexikansk tacos inklusive Sangria.
När jag kom hem hade jag fått TVÅ blombud som stod och väntade utanför dörren. Blev så himlans glad och varm i hjärtat! Den ena buketten var från kompisen och tillika största supporten gällande mina försök att bli gravid. Den andra var från Poes familj. Nu pryder de mitt vardagsrum och jag njuter verkligen av dem!
Grattis till mig
Så där ja, då har man fyllt 40 år då! Fast jag tycker nog inte att det känns SÅ annorlunda. Har inte ens någon kris faktiskt. Eller rättare sagt: jag har haft kris till och från ända sedan jag fyllde 24 så det är liksom inget nytt under solen.
Lite trist är det dock att jag inte ska fira något särskilt i dag. Kommer nog att kännas ensamt med katten i soffan i kväll. Skulle ju egentligen har gått på fotokurs i kväll men så sent som i torsdags eftermiddag ändrades datum för den och då hade jag ju redan sagt till alla att jag inte kan träffas i kväll. Men, men. Jag har ju firat med familjen i helgen, ska fira med jobbet i morgon och sedan ha kalas på lördag. Så det får väl räcka i min ålder. :-)
För trött för sängen
Drog iväg till Åland med familjen TIDIGT igår morse för att fira lite stundande 40-årsdag och kom hem nu i kväll helt slut i rutan. Har varit intensiva timmar med god mat, många skratt och schysst hotell. Är alldeles för trött i kväll för att ladda upp bilderna från kameran så dem får ni se en annan dag. Om det är av intresse det vill säga.
Roger out (som det heter på riktigt, många tror ju att det heter over and out).
Mobilisera krafter
I morgon blir en sån där jobbig dag på jobbet som jag gruvar mig för. Vi ska ha utbildning för nya LEAN-coacher (LEAN är ett verktyg för verksamhetsförbättring för att få nöjdare kund) och jag är ju samordnare för de 25 coacher som finns på företaget. Det där att vara samordnare över dessa 25 vuxna människor är ingen lek må jag säga! De beter sig tjurigare och motsträvigare än en skock dagisbarn emellanåt. Det gör mig både frustrerad, arg och besviken att de inte kan visa lite respekt mot oss andra.
Eftersom att jag VET redan nu att jag kommer bli irriterad i morgon så gruvar jag mig redan nu. Kanske helt i onödan i och för sig men jag har ju dessvärre ingen vidare bra erfarenhet sedan tidigare. :-(
Ny kompis
Tjohooo... Jag har fått en ny kompis i dag. Efter vissa påtryckningar gick hyresvärden med på att byta min spis anno 1988. För ett par år sedan när jag försökte tyckte de att den var i för bra skick när de testade den. Men den här gången testade de inte. Och tur var väl det med tanke på att jag KAN ha överdrivit lite när jag berättade att den gräddade ojämt. :-) Men vad fasiken, med den hyran jag betalar ska jag väl inte behöva ha en 25 år gammal spis som antagligen drar hur mycket el som helst?
Frivillig funktionär
Drog iväg från jobbet redan vid två i dag eftersom att jag skulle vara med på Bellmansstafetten som funktionär för vår idrottsförening. Och det var rackarns skönt att gå så tidigt! Är ju som bekant av någon konstig anledning hur trött som helst på mitt jobb för tillfället. Men jag ska inte klaga, jag har ju i alla fall ett jobb som egentligen är ganska OK...
Hur som helst, har stått hela eftermiddagen och kvällen och varit trevlig mot folk, kokat kaffe, marknadsfört idrottsföreningens kommande evenemang osv. Kan säga att jag var helt slut när jag kom hem för en timme sedan. Både i fötterna OCH i huvudet.
Erkänner att jag inte riktigt förstår grejen med såna där lopp. Eller att löpa överhuvud taget förresten när jag tänker efter. Fast jag måste säga att jag är väldigt imponerad av dem som har den disciplinen att göra det!
Ingen tur
Fan också, inte gravid den här månaden heller! Ska deppa lite i dag och sedan komma igen. Har ju trots allt ”bara” försökt i tre månader. Jag som var så säker på att det skulle bli tredje gången gillt den här gången. När jag var nere sist på inseminationsförsöket så pratade vi lite om en ev. liten hormonstimulans så jag får väl försöka ta tag i den biten.
Jag har inte gett upp hoppet ännu även om det känns lite tungt just i dag. Det har fortfarande inte tagit över mitt liv och leverne och det upptar inte riktigt 100% av tankeverksamheten. Men jag antar att det kommer bli värre och värre ju fler försök som görs. Fast jag tror att det är en mening med när jag inte blir gravid, då finns det något annat i åtanke för mitt liv just då.
Söndag i dag, måndag i mprgon
Insuper det sista av sommaren
Trotsar lite moln och blåst i dag och sitter i min älskade brassestol i bikini ute på balkongen och lyssnar på P3 Dokumentär. Det där med lättlyssnade vardagsdokumentärer är verkligen min grej måste jag säga!
I dag har jag lyssnat på programmet om Tjernobylkatastrofen som hände 1986. Var riktigt intressant då jag inte kommer ihåg så mycket av just den händelsen. Antagligen så var man kanske inte så insatt i såna saker när man var 13 år. Det jag kommer ihåg mest var att man absolut inte fick äta några bär, svamp eller grönsaker från Sverige under det året.
Det jag helt hade missat om den här historien var att ryssarna höll tyst om katastrofen. Kanske berodde det på att myndigheterna där inte själva hade någon direkt information om att det hade hänt? Hur som helst uppdagades detta av en svensk medarbetare vid Forsmark där mätaren pep när han anlände till jobbet på måndagmorgonen. TVÅ dagar efter olyckan!!! När detta började utredas insåg man snabbt att det radioaktiva inte kom från de egna reaktorerna utan från någon annanstans. Via SMHI kunde man se var vindarna kom ifrån och på så sätt hitta källan.
Det som är lite oroväckande i dag är inte att vi har våra egna kärnkraftsverk kvar (våra fungerar på ett annat och säkrare sätt än ryssarnas) utan att det finns ett jättestort i Litauen och det är ju faktiskt inte många mil ifrån oss! Sen är det en gammal atomubåtsbas i Murmansk som läcker ut en hel del och det är ju inte heller så värst vidare långt ifrån oss.
Nä, kanske är de här dokumentärerna inte så bra för mig trots allt. Kanske sätter det igång för många tankar?!?
Lååång dag
Varför är man egentligen så snäll att man ställer upp en hel lördag obetald för att hjälpa till som övningsledning för sitt f.d. Hemvärnskompani? Antagligen för att man tycker det är kul och känner ett stort engagemang. Så jag drog hemifrån redan vid sju i morse. Hiskeligt tidigt en lördag om ni frågar mig!
Därifrån drog jag vidare för att hämta upp mamma och brorsönerna som hade fått biljetter till Diggiloo av mig i julklapp. Det trista var att 8-åringen var på ett jäkla humör och gjorde att jag fick ryta i ett par gånger vilket jag har dåligt samvete för nu även om vi snabbt blev vänner igen och skrattade ihop under showen.
Det roliga var just det att de tyckte att showen var så bra. Det skrattades, dansades och sjöngs med för fulla muggar. Och jag måste verkligen säga att det där Diggiloo-konceptet är en höjdare för såväl gamla som unga.
Sjukt skön dag
Är verkligen glad över att jag hastigt och lustigt tog ut semester i dag. Det var precis vad jag behövde! Sov till halv tio, slapparfrukost till dubbelavsnitt av "Rederiet", lång skogspromenad samt kräftskiva hos pappa i kväll. Så jag har haft en riktigt lugn och avslappnad dag.
Visst jag är fortfarande väldigt trött, men ändå inte så där sjukligt trött som jag varit senaste dagarna. Har ju nästan varit så att jag har suttit och nickat till på jobbet, sluddrat när jag pratat och inte kommit ihåg vad mina kollegor som jag har haft i flera år heter.
Är det inte konstigt det där att man kan bli så otroligt trött? Jag menar, jag har ju faktiskt haft semester och kom tillbaka först i måndags. Dessutom kan man väl kanske inte beskylla mig för att ha jobbat ihjäl mig den här veckan. :-)
Hade kunnat vara jag
Så fort jag visar mig ute i skog och mark brukar både mygg och framför allt fästingar anfalla mig. Det har gått så långt att mina kompisar har börjat säga att det är bra att jag är med så att de slipper bli bitna. Lyckades få Borelia tre år på raken och brukar ha minst ett 10-tal som biter sig fast varje år samt ytterligare X antal som jag hittar när de fortfarande kryper. Så gissa att jag fick kalla kårar när jag läste om det här på aftonbladet.se:
Så jäkla ÄCKLIGT! Och det värsta av allt: det är precis en sån grej som jag skulle kunna råka ut för!
Semester!
Efter att ha varit sjukligt trött den här veckan har jag nu tagit ut en semesterdag i morgon för att vila upp mig lite. Har det ju lite körigt i helgen då det är kräftskiva i morgon kväll. hemvärnsövning på lördag dag och sen på kvällen Diggiloo.
Ska bli skönt med en slappardag men måste ändå erkänna att det är lite konstigt/skrämmande att man kan vara så här trött direkt efter fyra veckors semester då man ju egentligen borde vara utvilad. Kan det verkligen bara bero på att det är första jobbveckan? Kanske skulle äta lite extra järn under närmaste tiden, den nivån har ju faktiskt spökat förut.
Behöver piggelinpiller
Usch, inte ens 40 och jag känner mig som ett vrak! Är verkligen sjukligt trött. Borde jag inte vara lite piggare åtminstone nu när jag har varit ledig fyra veckor? Vad ska jag göra??? Är så sömnig, så sömnig hela tiden och gäspar så att jag tror att käkarna ska gå ur led men sen när jag väl går och lägger mig kan jag i alla fall inte somna. ÄVEN fast jag är i princip medvetslös av trötthet.
Skulle egentligen ha åkt in till kulturfestivalen i kväll för att titta på Mando Diao samt Lise & Gertrud men jag lyckades inte mobilisera så mycket krafter. Ramlade ner här i soffan när jag kom hem och har legat här sedan dess. Ja, ja. Ska försöka komma i säng redan nu så kanske det känns lite bättre i morgon...
Ska man känna medlidande?
En kollega berättade helt glatt vid morgonfikat att tidningen hade varit hos dem igår för intervju. Det visade sig att hans son hade varit och supit bort sin telefon på Mallis. Han spärrade den hos opepratören 4 1/2 timme efter det att beräknats ha hänt pch de sa att allt var lugnt och att ingen hade ringt på den. Döm om hans förvåning när det damp ner en räkning på 30 000:-. Det visade sig att tjuven hade ringt två långa betalsamtal till Gambia under dessa timmar.
Operatören gör nu en utredning men menar på att man är betalningsskyldig så länge man inte har spärrat telefonen. Och visst, jag tycker att det är fruktansvärt mycket pengar det handlar om men samtidigt så kan jag någonstans där inne känna att han lite får skylla sig själv. Jag menar, har man inte större koll än så på luren så kanske man förtjänar det? Nu ska inte jag moralisera på något sätt men jag känner mig lite tudelad till frågan om han ska bli betalningsskyldig eller inte.
Syndaflod på G?
När jag var på väg hem från jobbet i dag så öppnade sig himlen totalt! Stod i över tjugo minuter och väntade på att "skuren" skulle gå över men sen gav jag upp och tänkte att jag ändå bara skulle hem och att det inte gjorde så mycket om jag blev lite blöt. Men lite blöt var inte rätta ordet! Det var ju syndafloder på väg mot sjöarna vid dagvattenbrunnarna. Det var verkligen helt sjukt mycket vatten och jag har aldrig någonsin varit med om ett liknande skyfall under hela mitt liv. Jag hann inte många meter förrän jag var blöt in på bara skinnet så det var bra skönt att komma hem och byta om.
Tecken på att jag är otränad?
Rivstartade hösten igår med både jobb OCH ett tufft spinningpass. Detta betyder att jag är seg i dag och att jag är alldeles öm i rumpan. Med andra ord har jag tränat alldeles för lite i sommar. :-( När jag började kolla upp detta visade det sig att det är hela fyra veckor sedan jag var på spinning sist! Inte bra, inte bra... Hur ska man komma igång igen? Kanske är det bara att bestämma sig, gå dit och inte tänka så mycket på det? Hur som helst så tycker jag verkligen att träning är ett nödvändigt ont även om det kan vara ganska kul när man väl är där.
Men nu är det på det igen och jag har bokat in spinning på både torsdag och måndag.
Stressen smyger sig på
Fråga mig inte varför men av någon anledning blev jag helt plötsligt lite stressad över det här med mina två misslyckade försök med insemination samt det som jag ännu inte vet svaret på. Jag som har varit helt kolugn under hela processen börjar nu känna att det kanske tar mer än jag tror på det mentala.
Ju mer statistik, forum och bloggar jag läser desto jobbigare känns det. Kommer detta verkligen att fungera? Och kommer jag att klara av det mentala? Visst, det kanske går ok med ett eller ett par negativa månader till men sen?
Jag vet ju att jag kommer att kämpa in i det längsta då det SKA gå men nu börjar jag bli lite skraj över hur lång tid det kan ta om det vill sig illa. Och grejar jag den pressen i längden?
Fy fasiken vad det här suger!
Det var faktiskt inte det minsta roligt att börja jobba igen! När jag tänker efter så är det skittråkigt! Jag är mycket, mycket bättre på att vara ledig och ha semester. Är det verkligen hela 48 veckor till nästa gång nu???
Slappt avslut på semestern
Drog som sagt var ner till Nynäshamn för en sen lunch i dag med plutonchefen i Hemvärnet. Vi käkade på Nynäs rökeri nere vid hamnen och den varmrökta laxen med potatissallad var sjuuukt god! Dit ska jag definitivt återvända igen och kan rekommendera stället för er som inte har varit där. Dessutom hade de en fantastisk butik i direkt anslutning där man kunde köpa med sig godsaker hem. Så nästa gång ska jag allt ta med mig kylväskan.
Efter lunchen gick vi hem till chefen för en kaffe på hans altan. Det var första gången jag var där och snacka om utsikt han hade. Man såg ut över hela inloppet till Nynäshamn. Underbart!
Det är faktiskt riktigt synd att han inte är en kille som jag blir kär i. Han skulle vara perfekt: schysst, ordentlig, samma intresse, artig osv. Men det är något som gör att jag inte känner något för honom hur gärna jag än vill. Och jag har verkligen försökt!
Något bra tips?
Jag fattar inte varför i hela världen jag är så himla trött för. Känns som att jag bara vill ligga i soffan/sängen och sova hela tiden. Och jag undrar hur mycket man kan gäspa innan käkarna går ur led. Är det inte konstigt att jag är så himla trött när jag trots allt har varit ledig i fyra veckor? Hur ska detta gå nu när jag börjar jobba igen? Och varför blir jag aldrig pigg för???
Trots min trötthet ska jag nu försöka ta mig ut till Nynäshamn en sväng för lunch på rökeriet. Hoppas bara att jag inte somnar på vägen...
Premiärtur och grillning
I dag har jag gjort min premiärtur till Tyresta nationalpark. Hade aldrig tidigare varit där ute trots att jag bor så pass nära. Gick en led på 6 km som gick igenom skog och mark. Hade lätt kunnat gå minst lika långt till då det var så avkopplande att gå där ute i lugnet. Så dit kommer jag definitivt att åka och promenera igen!
Till middag blev det grillning. Skulle egentligen ha ätit entrecote men när jag hade tinat den och skulle skära grillskivor kände jag en väldigt obehaglig lukt så den vågade jag inte äta. Tur i oturen så hade jag benfria kotletter i frysen som fick duga eftersom att jag inte orkade gå ner och handla. Men det gick bra det också, är alltid gott med grillat!
Hur kunde han rymma?
Igår var det en man som rymde från sin vårdare när han var ute på bevakad permission från Karsudden. Nu går tidningarna ut med att han är väldigt farlig och att man ska ringa polisen om man ser honom och absolut inte gå fram. Tydligen är han våldsam, speciellt när han fått i sig alkohol eller droger. Han har suttit inne sedan i slutet av 80-talet vilket ju visar att han är kraftigt psykiskt sjuk.
En sak som jag undrar är hur han kunde rymma från Coop, vad gjorde han där liksom om man fortfarande bedömer honom som så farlig? Jag tycker personligen att det känns väldigt obehagligt att veta att så farliga personer befinner sig ute i vårt samhälle, om än "bevakade", och att man kan råka på dem när som helst. Visst, jag förstår ju också att de behöver anpassas till samhället men samtidigt så gillar jag INTE tanken på att man gör det på min bekostnad. Det kan ju faktiskt vara jag som träffar denna sjuka människa ute i samhället och råkar ut för hans våld...
Hösten på väg?
Efter att jag varit och lämnat tillbaka brorsönerna åkte jag in till stan för en AW. Visst, jag har ju inte börjat jobba ännu efter semestern så egentligen var det väl kanske inte en riktig after work men ändå så likt man kan komma. Och när man ses igen på aw så där så blir det nästan en känsla av att hösten är på väg. I dag frångick vi vårt stamställe och var lite wild and crazy och prövade "Flying Scotsman inn". Helt ok ställe men inget jag kommer att komma ihåg så där.
Det här var sista semesterdagen för den här sommaren. På måndag börjar allvaret igen vilket jag INTE känner det minsta för. Så nu ska jag tycka lite synd om mig själv här under helgen. :-(
Mysig dag
Var lite seg och sliten i morse när jag vaknade av väckarklockan eftersom att det blev ganska sent igår. Men det var det helt klart värt!
Hämtade upp pappa som varit och opererat ena ögat för starr på vägen ut för att hämta brorsönerna som ska sova här i natt då brorsan och svägerskan har börjat jobba. Sen har vi bara slappat framför tv:n hela eftermiddagen och kvällen med olika filmer. Vi var nog lite trötta alla tre tror jag.
Det är så himla mysigt att vara ensam med dem. Då kan man prata på ett helt annat sätt med dem och de är i den åldern, 8 samt 9, då det är tusen och en frågor om allt mellan himmel och jord. Är verkligen glad över att jag har jobbat på att bygga upp en bra relation med dem ända sedan de var små. Det kommer förhoppningsvis hålla i sig resten av livet och jag slipper sitta ensam på ålderns höst.
En gullig kommentar jag fick i kväll var när de skulle gå och lägga sig. Helt plötsligt ville de höra en saga!?! Det har de ju inte velat på flera år. Men nu ville de i alla fall prompt höra Pettsson och Findus med pannkakstårtan. När jag frågade om de inte var för gamla för den svarade 9-åringen: Man blir aldrig för gammal för Pettsson och Findus! Just DEN kommentaren ska jag komma ihåg om sisådär 6-7 år när han sitter där med flickvännen som träffar faster för första gången. :-D
Förbannad!
Alltså, nu får väl ändå SJ ta och skärpa till sig va? Just nu är jag så förbannad och irriterad på dem så att jag skulle kunna få skrik- och gapsjukan. Har ju varit i Köpenhamn i dag (återkommer om det vid senare tillfälle) och skulle ta tåget hem som gick 18:36 och skulle vara framme 23:40.
Det börjar med att tåget är drygt tio minuter sena från Köpenhamn som var utgångspunkt. Och det kan väl vara ok, så pass lite att det går att köra i kapp. MEN, så blev vi stående. Och stående... Och stående... I typ en timme någonstans i södra Skåne! Och så mycket kunde de inte köra igen.
Den förseningen gjorde i slutänden att min mamma som var med som resesällskap missade sitt sista anslutningståg hem vilket slutade i att hon kom hem drygt två timmar senare än beräknat. När jag frågade personalen om de kunde hjälpa henne att ta sig hem med taxi eller dylikt så skakade de på axlarna och menade på att det inte var deras problem att man missade anslutande lokaltrafik!!!
Just sån nonchalans gör mig galen! Och det värsta är att de kommer undan med beteendet också och kan fortsätta att bete sig så mot sina kunder. Hur många andra företag kommer undan med sånt och ändå få finnas kvar? Ska väl vara SL då förstås...
Och jag blir inte mindre irriterad när jag ens tänker på deras reklam om att det ska vara så idylliskt att åka tåg. *gnisslar tänder*
Nu ska jag sluta att spy galla över detta företag med en liten gåta: vad blir SJ AB baklänges? Jo, precis det jag tycker om dem just nu!
Nu är det dags igen!
Så där då, då är det återigen att ta en tur ner till Köpenhamn för att bli inseminerad. Jag hoppas verkligen på det gamla talesättet: tredje gången gillt!
Var ju hos gynekologen förra veckan för att få en remiss för genomspolning av äggledarna för att se att det inte är något stopp någonstans. När jag ändå var där passade vi på att göra ett ultraljud av äggblåsorna och de så mycket bra ut! Ett par av dem var i perfekt storlek så jag hoppas att det är just något av dem som slungas vidare ut i äggledaren i morgon eller i övermorgon. :-)
Slutet-av-semester-ångest
Var har dessa snart fyra veckor tagit vägen någonstans? Känns ju som igår som jag satt på jobbet och räknade ner till ledigheten. Nu är det bara tre dagar kvar och i morgon räknar jag med att åka t/r till Köpenhamn och sedan på torsdag och fredag är jag barnvakt åt brorsönerna. Och häpp så är det bara en vanlig helg kvar innan det är 48 veckor kvar till nästa sommarsemester!
Fast nu är jag ju sjukanmäld på jobbet pga nacken så kanske kan jag ta ut en vecka lite senare. Har ju ändå tänkt att ta varannan fredag och varannan måndag i okt/nov för att förlänga helgerna samt bara få fyradagarsveckor. Måste testa något nytt grepp för att försöka bli lite piggare än förra vintern.
Ska verkligen försöka att njuta av det som är kvar av sommaren och hösten som är i antågande och utnyttja solljuset för att ladda D-vitaminer.
Nackjäkeln gör sig påmind
Vaknade igår med världens nackvärk IGEN! Det är diskbråcken i nacken som gör sig påminda med full kraft. Är så jäkla trött på min nacke. Hur länge ska man behöva ha det så här egentligen? Ska ringa husläkaren senare i veckan och se vad han har att säga. Har ju faktiskt haft ont i ett helt år nu.
Då jag har haft alldeles för svårt att röra mig både igår och i dag så har det mest blivit ryggläge för mig. Tack gode gud för att P3 Dokumentär finns så att jag inte blir alltför uttråkad. Igår lyssnade jag på programmet om verklighetens Lilja 4-ever och i dag blev det historien om fristaden Christiania i Köpenhamn. Mycket intressant!
Skadegladsbekännelse
Får man erkänna högt att man njuter av skadeglädje? I alla fall så gör jag det nu! Visst, det kanske inte är helt kamratligt men för tillfället känns det bra att kompisen får smaka på sin egen medicin. Skrev ju om redan förra veckan att jag var besviken på hennes monolog när vi träffades (kan läsas här). Nu har hon hastigt och "lustigt" blivit dumpad av sin kille och jag kan inte låta bli att känna lite skadeglädje inombords.
När jag blev dumpad av Poe för två år sedan så var ju jag helt förstörd. Både för att det blev lite chockartat, jag hade väldigt starka känslor för honom samt att jag ju trodde att han kände det samma för mig. Då sökte jag lite stöd hos väninnan men hon visade inget större intresse över min situation utan tyckte bara att jag skulle försöka lägga det bakom mig och sikta framåt. Efter det har hon inte frågat en enda gång om honom.
Nu när hon är med om nästan exakt samma sak så vill hon ha stöd från alla håll och kanter vilket är förståeligt då det ju är fruktansvärt att få hjärtat krossat. Men jag bara kan/vill inte engagera mig. Jag har uttryckt mitt deltagande när vi träffades för en promis igår men i övrigt får hon faktiskt klara sig utan mitt stöd och smaka på sin egen egomedicin!
Boktips #19: Kikki Danielsson : ett schlagerliv
Jag har verkligen varit dålig på att läsa under året och de få böcker jag läst har jag inte berättat om. Men nu jäklar!
Nu har jag läst "Kikki Danielsson: ett schlagerliv" och jag måste erkänna att jag inte alls hade väntat mig en sån typ av bok av henne. Den var otroligt personligt skriven och hon utelämnar inga detaljer alls. Känns lite som att hon vill få upprättelse gentemot den mediala cirkus som har varit omkring henne som person.
Jag tyckte att boken var så gripande att jag i princip sträckläste den. Och jag måste erkänna att jag kanske har trott lite för mycket på den bild som media har uppvisat, nu har jag fått en helt annan förståelse för allas våran Kikki!
Bild och text från bokus.se:
"Här är boken där Kikki Danielsson själv får berätta om artisten och människan bakom rubrikerna. Och hon gör det med all den öppenhet, värme och humor som bidragit till att göra henne så folkkär.
Kikki Danielsson - Ett schlagerliv innehåller många öppenhjärtiga skildringar av artistlivets baksida, av problem i privatlivet och hur det är att leva med svår sjukdom och alkoholmissbruk. Kikki ger också en skakande beskrivning av sin uppväxt som mobbat fosterbarn och skriver om vad det inneburit för henne att ha mist kontakten med sin familj i så unga år.
Men hon återger också många dråpliga episoder från turnéer och framträdanden och låter läsaren möta färgstarka karaktärer som Lotta Engberg, Lasse Holm, Elisabeth Andreasson (Andreassen) och Sören "Sulo" Karlsson.
KIKKI DANIELSSON är inte bara en av våra mest älskade utan också mest framgångsrika artister. Hon har under sin mer än fyra decennier långa karriär sålt miljontals skivor, vunnit Melodifestivalen och tre år i rad utnämnts till Skandinaviens bästa countrysångerska. Fortfarande är hon också aktuell som underhållare och skivartist."
Kikki Danielsson - Ett schlagerliv innehåller många öppenhjärtiga skildringar av artistlivets baksida, av problem i privatlivet och hur det är att leva med svår sjukdom och alkoholmissbruk. Kikki ger också en skakande beskrivning av sin uppväxt som mobbat fosterbarn och skriver om vad det inneburit för henne att ha mist kontakten med sin familj i så unga år.
Men hon återger också många dråpliga episoder från turnéer och framträdanden och låter läsaren möta färgstarka karaktärer som Lotta Engberg, Lasse Holm, Elisabeth Andreasson (Andreassen) och Sören "Sulo" Karlsson.
KIKKI DANIELSSON är inte bara en av våra mest älskade utan också mest framgångsrika artister. Hon har under sin mer än fyra decennier långa karriär sålt miljontals skivor, vunnit Melodifestivalen och tre år i rad utnämnts till Skandinaviens bästa countrysångerska. Fortfarande är hon också aktuell som underhållare och skivartist."
Besviken på monolog
Träffade en kompis här tidigare i kväll för att ta något glas vin och käka en bit. Och visst, den biten var väl trevlig och bra. Men senaste gångerna som vi har träffats har hon bara pratat om sig själv, sin kille och hans dotter. Alltså, jag kan lyssna till viss del men jag är inte speciellt intresserad av vad hans dotter har för sig på sommarlovet!
Kanske känner jag sånt motstånd eftersom att min kompis inte frågar en enda grej om mig Hon har inte ens frågat de två senaste gångerna vi har träffats om hur det går med mina försök att bli gravid. Undrar just om det är pga att hon är så upptagen av sitt eget liv, ointresse eller för att hon helt enkelt är avundsjuk på att jag tar tag i det? Hon är ju trots allt lika gammal som jag och har ganska nyligen blivit tillsammans med en kille som har enskild vårdnad (mamman bor utomlands) om en 6-åring och som därför inte har så mycket egen vuxentid över.
Ja, ja. Besviken blev jag i alla fall på denna enväga monolog så efter bara ett par timmar tyckte jag att det var dags att bryta upp och åka hem.
Matförgiftad!
Jäklar i min lilla låda vad sjuk jag blev igår efter det att jag och kusinen varit på Österhof på Humlegårdsgatan och käkat grillad tonfisk. Och det var inte bara jag som blev dålig utan även kusinen. Började med att jag kände mig lite illamående men tänkte att det hade med magsäcksförminskningen att göra och att det kanske var lite mycket fett i maten. Men sen fick jag världens huvudvärk och var tvungen att åka hem. Hann knappt innanför dörren innan diarrén satte igång med full kraft. Herregud vad risig jag var! Trodde hela tarmsystemet skulle vända sig ut och in.
När det värsta hade lagt sig och systemet var tömt hade jag kontakt med kusinen som hade råkat ut för exakt samma sak.
I dag har vi bägge två anmält restaurangen till Miljöförvaltningen. Och när de har fått in två anmälningar för samma restaurang startar de en utredning så vi får väl se vad som händer.
Enligt tjejen som tog emot anmälan så är det inte helt ovanligt att man blir förgiftad av just grillad tonfisk. Så här står det på Livsmedelsverkets hemsida:
"Fisk kan innehålla höga halter av histamin. Histamin finns framför allt i tonfisk och makrill och uppstår när fisken hanteras felaktigt vid för hög temperatur. Histaminförgiftning ger akut insjuknande i magsmärtor, kräkningar och diarré."
Nu är det bättre men jag är fortfarande alldeles öm i magen och inte det minsta sugen på mat.
