Busy day
Herregud, trodde att jag skulle kunna ta det lugnt och inte fara runt så mycket men tji fick jag. Har åkt runt och klivit ur och in i bilen jag vet inte hur många gånger. Bland annat har vi hunnit med en sväng inne i Åre by. Snacka om att det är sönderbyggt där nu! Inte det minsta trivsamt faktiskt.
Har även hunnit med att fika hos en släkting, ett par olika outlets, loppis, Åre toveri samt Åre choklad. Det blev visst en hel del strutar men jag vill passa på att försvara mig med att flertalet av dem ska ges bort inom den närmaste tiden i olika sammanhang. Så jag ska absolut inte äta upp all den chokladen själv.
Njuter
Fortsätter mitt njutande här i lillstugan. Fast kanske var det inte fullt SÅ njutbart av att vakna av att jag frös och termometern stod på tretton grader. Det var bara att tassa upp och sätta igång brasan det så nu är det behagligt igen och jag sitter och väntar på att kaffet ska koka. Ser också ut att vara härligt väder ute så jag ska försöka vara ute så mycket det bara går i dag.
Framme i lilla stugan
Så där ja, då är jag installerad i lilla stugan vid älven uppe i Jämtland. Bilresan upp gick bra och på vägen stannade jag till hos ex:et utanför Östersund. Fråga mig inte varför eftersom att jag redan på förhand visste att han skulle påverka mig.
När jag kom dit fick jag en kram och sedan tog vi en fika. Och det kändes alldeles pirrigt i magen, nästan som när vi var på dejt för första gången då när vi hade vunnit en middag via "Chans till romans" på Mix Megapol. Trots att jag vet att det aldrig kommer bli någonting mellan oss igen så känns det just nu som att jag saknar honom jättemycket. Visst, han är väldigt speciell och går sin egen väg men det kanske är det som är charmen med honom. Han är alltid glad, reko och skrattar mycket. Helt enkelt en kille som man blir glad av! Känns dock lite konstigt att han fortfarande efter så här pass lång tid kan påverka mitt sinne så mycket. Men jag var otroligt kär i honom och hade varit villig att ge upp hela mitt liv i Stockholm för att dela mina dagar med honom ute på landsbygden i Jämtland. Undrar just om han riktigt förstod hur mycket jag tyckte om honom...
Känns onekligen lite konstigt att gå på dejt med den där hemvärnskillen nästa fredag när jag har så starka känslor kvar för mitt ex. Kommer jag någonsin bli kvitt de känslorna månntro?
Nu sitter jag som sagt var i "min" lilla stuga och njuter av brasan och lugnet. Ska blir helt underbart de här dagarna. Har förresten sett norrsken för första gången i mitt liv i kväll. Riktigt mäktigt och fascinerande hur snabbt det kan röra sig.
Fråga mig inte hur de tänkte när de målade köket i stugan. Ser ju ut som att det är ett hem för en tuggummituggande barbie!
Packad och klar
Har nu packat det sista inför min lilla semester som går upp till Jämtland i morgon. Känns skönt att bara kunna gå och lägga sig och veta att i morgon vid den här tiden ligger jag i sängen i den lilla stugan vid älven och njuter av braskaminens knaster.
Längtar som fasiken efter att ta mina längdskidor och ge mig ut på tur. Tydligen är älven frusen och det är ett par decimeter snö men mer väntas närmaste dygnet. Det har ju liksom inte varit någon vinter här nere än i år. :-(
Bild från förra årets Jämtlandsvistelse
Reflektioner efter gårdagen
Var ju som sagt var nere i Köpenhamn igår för ett nytt inseminationsförsök. Hela sjunde gången i ordningen faktiskt. Börjar kännas lite tröstlöst nu om ni frågar mig. Men jag antar att det är kroppens sätt att tala om att den inte vill ha barn. Uppenbarligen vill inte hjärnan och kroppen samma sak! :-( Fast självklart hoppas, hoppas jag ju på att det fastnar den här gången. Rent statistiskt så säger de att det behövs just sju försök i min ålder.
När jag var där igår tog barnmorskan upp att det även finns möjlighet till IVF. Alltså att man får hormonbehandling, plockar ut ett ägg som befruktas på konstgjord väg och sedan stoppar in det igen. Dock är det verkligen en svindyr och mentalt jobbig historia så frågan är om jag tycker att det är värt det? Eller kanske ska jag testa med insemination, som bara det är jobbigt, ett par gånger till och sedan försöka acceptera att min kropp inte vill bli gravid om jag nu inte blir det? Detta är något jag måste ta ställning till under den närmaste tiden för ju längre jag väntar desto mindre blir chanserna.
Snapshots från ett soligt Köpenhamn:
Danmark ligger efter
Hur trevligt det än är i Köpenhamn så måste jag säga att de har en hel del att lära när det gäller service. Både i affärer och på restauranger känns det som att man är där på nåder.
I dag till exempel skulle jag äta sushi lite snabbt. Trodde jag! 1 1/2 timme senare var jag klar och då var vi ändå bara tre gäster! Sånt kan verkligen göra mig galen! Dessutom var sushin ingen höjdare då den var gjord med fullkornsris och kändes som gröt. :-(
Tuff, tuff tåg
Jaha, då sitter jag här på tåget ner mot Köpenhamn igen. Känns som att det bara var härom veckan jag var nere men det är hela fyra veckor sedan sist.
Hoppas, hoppas att det blir sista gången jag behöver åka ner. Vill ju så gärna att det ska funka med insemineringen den här gången så att jag blir gravid.
Ska nu försöka sova lite så att jag är utvilad när det är dags.
Busy day
What a day! Har haft det riktigt körigt. Dagen började med besök hos gynekologen för att mäta äggblåsorna inför morgondagens insemination nere i Köpenhamn, Hem, boka resa för i morgon, kasta mig in i bilen och åka hem till kollegan ute på Ingarö där vi skulle sitta i heldagsmöte.
På vägen hem åkte jag förbi macken för att kolla olja, luften i däcken och sånt inför resan till Jämtland på torsdag. Hann även bli intervjuad av SVT där då de gjorde ett reportage om kollektivåkande vs bilåkande.
Hem och hämta träningsväskan, skynda till tunnelbanan för att precis hinna till spinningpasset. Tror ni att jag var helt slut nu när jag kom hem?
Ska faktiskt försöka komma i säng absolut senast klockan 22 då tåget ner till Köpenhamn går i ottan i morgon bitti. Men jag ska inte klaga; behöver bara gå upp, klä på mig och dra. Har förbeställt frukost till tåget och sen kan jag sova bäst jag vill i de fem timmar det tar ner.
Knep och knåp
Har nu kommit en bit på vägen på den lilla filt jag tänkte virka av rutor med Afrikas blomma på. Även om jag bara har kommit kanske halvvägs ännu så ligger det många timmars arbete bakom detta.
Eventuellt kommer jag att sy fast ett tyg på baksidan av filten för att det ska bli lite stadigare. Jag får se hur jag känner när väl den dagen kommer. Men jag måste säga att jag känner mig väldigt duktig när jag ser att det går framåt.
Söndagsglädje
Beställde ett egetdesignat mobilskal härom veckan och fredags fick jag hem det. Blir alldeles glad inombords när jag ser det. Carola är ju fortfarande SÅ bra efter 30 år och hennes musik väcker många minnen till liv.
Antagligen kommer jag att få stå ut med många retningar av främst kollegorna närmaste tiden minst sagt. Men det är det värt! :-)
Vinter?
Tog en liten en-timmespromis ute i det som egentligen ska vara vinterväder. Nu när det är sportlov och allt så ska det ju egentligen vara fullt av snö och minusgrader. I stället är det åtta grader varmt och gräsmattorna börjar bli gröna. Är verkligen helt sjukt om ni frågar mig! Vad är det som händer med våra årstider egentligen?
Kulturell eftermiddag
Har i eftermiddag varit på utställningen "Atombomb över Stockholm En utställning om kalla krigets kulturarv" på Stockholms länsmuseum. Den var riktigt intressant! Inte visste jag att Sverige har kommit så långt fram i sin utveckling av kärnvapen. För vad jag förstod så är Sverige ett av de länderna som har kunskap om just tillverkning och hur de fungerar. Nu har vi ingen tillverkning eller forskning på det men kunskapen finns OM vi skulle vilja/behöva.
Intressant att se hur staten förberedde svenskarna på ett eventuellt kärnvapenanfall. Det var allt från hur den enskilda människan kunde skydda sig under bord osv till hur det byggdes skyddsrum för bra många tusen människor. Dock var det väldigt skrämmande att inse hur skada kärnvapen faktiskt kan åstadkomma. För skulle en atombomb fällas över Stockholms city så skulle det slå ut hela innerstan, förorter samt stora delar av kranskommunerna. Läskigt!
Spinning och blå himmel
Har "redan" hunnit med ett spinningpass här på förmiddagen. Jag är ju som bekant inte så morgonpigg så varje aktivitet innan klockan elva-halv tolv är en bedrift. Nu är jag hemma en snabbis och äter lunch innan jag ska vidare in mot stan för en promenad ute i solskenet och den blåa himlen.
Regnig promenad och sushi
Satt här i soffan tidigare i kväll och var lite rastlös. För att bli kvitt den känslan tog jag mig en 45-minuters promenad i ösregnet. Kunde ha valt att sitta kvar i soffan men det gjorde jag inte. *duktiga mig* Som belöning köpte jag med mig sushi hem till middag. Tänk att jag som är 40 år ska behöva muta mig själv va!
Gripande film
Har precis sett filmen "Dallas buyers club". Otroligt gripande film må jag säga! Handlade om en cowboy, Ron, som i mitten av 80-talet fick HIV. Innan han av en slump upptäckte det så var hans värden mycket låga och han fick max 30 dagar att leva av läkaren.
Precis i den svängen hade man börjat experimentera med medicinen AZT som man trodde skulle bryta ner viruset. Ron fick tag i medicinen på illegal väg och tog det tills han en dag kollapsade. Han blev då rekommenderad att åka till Mexico där man hade börjat med alternativa behandlingar som i stället för att bryta ner viruset skulle bygga upp immunförsvaret och på så sätt hålla sjukdomen tillbaka. Då det visade sig ge bra resultat på honom började han att smuggla de alternativa medicinerna (vitaminer och protein) till USA där han sålde vidare. Eller sålde vidare kanske var fel ord. Han startade "Dallas buyers club" där smittade kunde bli medlemmar och betala 400 dollar/månad och sedan få de mediciner de behövde. Ron förlängde sitt liv med sju år...
Väldigt gripande att se hur taffligt man behandlade HIV-smittade på den tiden. Blir alldeles öm i hjärtat. Och sen ovanpå det se hur de ville använda de smittade som försökskaniner för en medicin som man inte ens hade testat på djur.
Kanske ingen partyfilm direkt men den var ändå väldigt bra och sevärd.
Dagens aktivitet
Ska alldeles straxt ta lilla, röda bilen iväg på heldagsmöte med Hemvärnet. Men när jag vaknade förut så bara vräker snön ner! Varför just i dag för? Visst, jag älskar vinter och snö men inte när jag ska ut och köra. Kommer antagligen vara glashalt!
Konstigt yrkesval?
Kan någon förklara för mig hur män tänker när de väljer att bli gynekologer? För jag kan villigt säga att jag känner mig MYCKET obekväm att först och främst gå dit (även om jag borde vara van vid det här laget) och sen när det är en manlig gynekolog. Och nej, där jag går kan jag inte välja en kvinnlig då det bara finns fyra manliga.
Men det är bara att bita ihop antar jag. Måste ju gå dit och mäta storleken på äggblåsorna för att veta när det är dags för insemination nere i Köpenhamn.
Den här månaden har jag käkat dubbel dos med hormoner och det visade sig på antalet blåsor som eventuellt kan släppa ett ägg. Så nu var det tre stycken och vill det sig riktigt "illa" så kan det bli trillingar alltså. Men jag ska dit på måndag igen för att se hur de växer. Kan ju vara så att det bara är en eller två som fortsätter att växa. Och tvillingar skulle jag nog greja med lite hjälp från familjen. *ler*
Jag ser det snöar
Blev lite glad i morse när jag vaknade och såg att det var alldeles ljust ute av snön som fallit under natten. Jag vet att det kommer smälta bort men jag blir i alla fall barnsligt glad inombords.
Sjukt trött
När man till och med får höra från kollegorna att man ser trött ut då är man det va? Riktigt ordentligt till och med.
Har suttit i möte precis hela dagen lång så huvudet var heeelt slut när jag tog en liten extra promis på vägen hem. Jag ser verkligen fram emot att vara ledig först på fredag även om jag då ska sitta i möte med Hemvärnet hela dagen. Men framför allt ser jag fram emot att åka upp till Jämtland nästa vecka. Ska till och med bli skönt att sitta i bilen och köra de drygt 60 milen.
Hederlig, gammal husmanskost
Det blev visst en spontan middag hos en kompis i kväll. Vi insåg när vi började ha kontakt via chatten att vi i stället behövde träffas på riktigt och prata av oss. Och det är så skönt med honom: det kan vara helt spontant och det gör liksom ingenting om det är rörigt hemma när den andra kommer.
I kväll serverades det kokt torsk med äggsås, pressad potatis och sallad. Var verkligen helt sjukt gott! Hade glömt bort denna gamla husmorsrätt. Man blir ju så himla insnöad på ny mat numera tycker jag och den gamla, hederliga husmanskosten faller mer och mer i glömska i samhället. Men det passar ju verkligen in i min tant-stil! :-)
Steg v. 7
Förra veckan blev det bara två träningspass vilket visar sig ganska tydligt i statistiken:
Mån 10/2 7180+spinning (50 min 12500)=19180
Tis 11/2 10453
Ons 12/2 6338
Tor 13/2 7190+cirkelfys (50 min=11650)=18840
Fre 14/2 7414
Lör 15/2 7974
Sön 16/2 9472
Sammanlagt blir det 79671, dvs 11381/dag. Det är mycket längre än tidigare veckor men helt ok ändå med tanke på att målet är att snitta på 10 000.
Tröttpåsar
Snacka om att jag är trött i dag. Och det syns verkligen! Har haft världens påsar under ögonen hela morgonen även om de börjar ge med sig så smått nu. Kan det verkligen vara det döjobbiga spinningpasset igår som har orsakat denna trötthet?
Fråga mig INTE varför bilden kommer in upp och ner. För trött för att forska vidare...
Nära-döden-upplevelse
Herregud säger jag bara! Glad i hågen gick jag iväg med relativt lätta fötter till kvällens spinning. När jag kommer dit visade det sig att den ordinarie fröken hade fått förhinder och i stället var det en vikarie. Men grejen var den att det inte var något vanligt spinningpass som varierar i intensitet utan ett intervallpass!!! 15 intervaller senare kände jag mig som Bridget Jones när hon i princip ramlar av spinningcykeln. Kunde fasiken knappt stödja på benen när jag steg av cykeln och jag tror att jag eftersvettades en hel timme!
Boktip #24: Jag är Zlatan Ibrahimovic: min historia
Köpte boken på någon rea redan i somras men har dragit mig lite för att läsa den av olika anledningar. De två största är 1. gillar inte hans attityd 2. inte intresserad av fotboll. Men jag måste erkänna att den faktiskt var riktigt bra! Visst, han har ju fortfarande en attityd som heter duga men man fick en annan bild av hans karriär. allting kanske inte har gått spikrakt för honom heller. Och ovanpå att han måste leverera mål för laget och vara en god familjefar så är han hela tiden bevakad av press och fans. Måste verkligen vara superjobbigt att aldrig få vara anonym. Men det är väl det priset man får betala antar jag. Och han har ju en riktigt schysst lön för det han gör dessutom.
Jag tyckte att boken var "underhållande" och läsvärd men ibland fick jag ta fram skämskudden över grejer som han helt öppet berättar om. Ta t.ex. när han förlovade sig med sitt ex. Dagen efter hade någon frågat vad han hade köpt för present till sin fästmö varvid han svarade "vaddå present, hon fick ju Zlatan".
Bild och text från bokus.com
"Varför kom hon inte? Tyckte hon inte om mig längre? Det gick en minut, två, tre, tio minuter, och till slut pallade jag inte längre. Det var värsta förnedringen. Hon har säkert blåst mig, tänkte jag. Vem skulle vilja ha en date med mig? Och så drog jag därifrån. Jag skiter väl i henne, typ. Jag ska ändå bli fotbollstjärna. Men alltså, det var dummaste grejen. Tjejens buss hade bara varit lite försenad. Det var chaffisen som velat ta en cigg eller nåt, och hon kom dit precis efteråt och blev lika ledsen som jag. "
I Jag är Zlatan Ibrahimovic ger han en helt ny och skakande bild av uppväxten i Rosengård. Med sina egna ord berättar han om papporna från den fina sidan av stan som försöker få honom utslängd från Malmö FF. Han berättar om kampen och striderna i Ajax, om köpet till Juventus, succén i Italien och spelskandalen som höll på att förstöra hans karriär. Han berättar om Inter och segrarna, om Mourinho, målen och de stora stjärnorna. Han berättar om Helena, barnen och om livet bakom strålkastarljuset. För första gången avslöjar han precis vad som hände med Pep Guardiola i Barcelona.
I Zlatans egen självbiografi får vi det rafflande spelet bakom klubbytena. Vi får en insyn i den absoluta toppfotbollen vi aldrig fått förut.
För första gången får vi hela sanningen om Zlatan Ibrahimovic."
I Jag är Zlatan Ibrahimovic ger han en helt ny och skakande bild av uppväxten i Rosengård. Med sina egna ord berättar han om papporna från den fina sidan av stan som försöker få honom utslängd från Malmö FF. Han berättar om kampen och striderna i Ajax, om köpet till Juventus, succén i Italien och spelskandalen som höll på att förstöra hans karriär. Han berättar om Inter och segrarna, om Mourinho, målen och de stora stjärnorna. Han berättar om Helena, barnen och om livet bakom strålkastarljuset. För första gången avslöjar han precis vad som hände med Pep Guardiola i Barcelona.
I Zlatans egen självbiografi får vi det rafflande spelet bakom klubbytena. Vi får en insyn i den absoluta toppfotbollen vi aldrig fått förut.
För första gången får vi hela sanningen om Zlatan Ibrahimovic."
50-årsuppvaktning
Eftermiddagens aktivitet var en 50-årsuppvaktning av min kusin. Myyycket "trevligt"! Det var hennes familj som hade fixat med typ ett par hundra snittar och bubbel till de närmast sörjande, dvs 32 personer. Så i dag har det inte blivit någon riktigt mat inte utan bara en jäkla massa snittar. Men gott var det!
Orolig natt och tänkande promenad
Sov konstigt nog lite risigt i natt. Blev väl antagligen för mycket intryck för mig igår. Bestämde mig dock för en promenad för att få huvudet att klarna. Och jag gick ut även fast det regnade! Efteråt känns det lite bättre både i tankarna och kroppen så nu sitter jag här och ska alldeles straxt iväg på min kusins 50-årsmingel.
Helskum, förvirrande grej
Jag måste verkligen ha tappat greppet om den manliga världen helt! Vad är det med dem och deras sätt/signaler som jag inte ser och förstår?
Till att börja med kan jag berätta att det rann ut i sanden med den där killen som jag skulle gå på aw med. Han kunde inte bestämma dag pga jobbet och då kände jag att han fick höra av sig om han nu ville träffas vilket han inte har gjort. Men det går inte att gråta över spilld mjölk! Efter det har jag mer och mer känt att "jag kommer inte att hitta någon". Visst, jag kanske har lätt att falla för någon men it takes two to tango. Inte så att jag har känt mig så jätteledsen över det heller utan det har mer varit ett konstaterande. Och för den delen håller jag ju på att försöka bli gravid på egen hand och att jag vill lägga all min energi på det i stället och inte ha in någon strulputte i mitt liv.
Men så i dag har jag varit på hemvärnsövning och där av alla ställen öppnas mina ögon för en kille som jag har känt i ett par år vid det här laget. Kommer ihåg att jag gillade hans sätt redan första gången vi sågs men då var han sambo som han hade en lill-kille med. Sen har jag följt hans separation och hans små s.k. "förhållanden" efter det.
Vi två har alltid haft en ganska flörtig relation med mycket kramande och privat snack sinsemellan även fast vi alltid har varit klädda i uniform och kanske egentligen skulle haft en strikt relation.
Vad hände då i dag som gjorde allt annorlunda? Om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte. Redan i morse kramade han om mig lite för länge för att bara säga hej. Sen har vi varit i varandras närhet precis hela dagen lång. Dessutom frågade han om jag inte kunde komma SNART och hälsa på honom en helg i Eskilstuna med lite god mat och vin! Nu efter att jag kom hem har han skickat flera sms varav det sista innefattade " du är en roligt och härlig kvinna. Vi kommer få det kul tillsammans". Kändes lite uppvaktande om ni frågar mig!
Det här gör mig lite förvirrad då han dessutom vet att jag försöker bli gravid genom insemination på egen hand. Men jag tror faktiskt att han är en sån kille som vill mig väl och förstår hur mycket jag längtar efter barn och inte skulle sätta käppar i hjulet för det om vi nu skulle börja träffas.
Vad han är för typ av kille? Har fått för mig att han inte är min typ men det kanske han är (trots total noll koll på det där med kläde). Han är hissmontör, kunnig med tekniska ting och manligt stark! Rent utseendemässigt ser han ut som ett troll med håret åt alla håll och kanter. Helt enkelt en kille jag inte skulle se ute på gatan. Socialt sett är han dock klockren: social och pratar och skrattar mycket. Sånt gillar vi! När jag tänker efter lite så är han ganska lik Poe som jag var SÅ kär i för några år sedan.
Ja, ja. Nu ska jag gå och lägga mig och låta detta sjunka in. Och sen kan ni väl önska mig lycka till? Är jag inte värd en liten flört (till att börja med)? Känner mig allt lite pirrig i magen...
Dagen är över
Så var årets jobbigaste dag äntligen över och jag kan gå och dra täcket över huvudet. Riktigt så farligt kanske det inte har varit men det hade varit ännu bättre om jag hade slutat ljuga för mig själv och andra.
Vad jag ljugit om? Jo, vår VD hade gått helt spontant till ICA Kvantum i morse och köpt drygt 200 vaniljhjärtan till oss anställda. Tydligen hade hon gått in där och köpt upp varenda en som de hade på lager. Snopet för alla som kom efter. Hur som helst så sa jag till alla vid fikat att "åh, vad gott. Det här är första vaniljhjärtat i år". Vad jag "glömde bort" att berätta var ju att jag redan innan det hade hunnit äta två stycken... Ni förstår grejen va? Jag är verkligen i förnekelsestadiet av mitt beroende! Och inte nog med det; jag hann moffa i mig ytterligare ett lite senare innan jag skulle gå hem. *pinsamt beteende* Så nu sitter jag här och har lite ågren över detta. Vet dock inte om det är mest för att jag svullat i mig FYRA vaniljhjärtan eller för det faktum att jag har ljugit. :-(
Alla jävla hjärtans dag
Det här är nog den dagen som jag hatar mest på hela året tror jag! Jag kan fårstå att det är jättemysigt OM man har någon att fira den med men när så inte är fallet är det rent ut sagt förjävligt. Man blir ju påmind precis HELA tiden om det var man än går, tittar på tv, läser tidningar osv. Det är verkligen som att strö salt i såren på oss som redan ligger.
Men jag är faktiskt inte bara arg utan lite ledsen också över att jag är singel även i år. Känns hårt! Är det verkligen som kollegan upplyste mig om när jag beklagade mig över singellivet: man får det man förtjänar! Betyder det då att jag inte är värd någon? Känns som en vass tagg inombords när jag tänker på det på det sättet...
Var/vad tränar alla tjockisar?
I kväll när jag satt där på Friskis och väntade på att cirkelfyspasset skulle börja så slog det mig: var tränar alla som är lika tjocka som mig någonstans? Jag var fasiken den enda tjockisen på hela stället!
Visst, jag tycker också att det känns som att folk tittar och undrar vad en sån som jag gör där som knappt orkar något. Men samtidigt är det ju vi som behöver vara där som mest. Eller tränar inte tjockisar på Friskis? De kanske går någon annanstans? Eller föredrar de en annan träningsform?
Själv har jag kommit så långt att jag i alla fall försöker tänka att "låt dem titta om det nu roar dem". Det är lite jobbigt att det är helspeglar i hallen så man ser hela tiden den där magen som hoppar men jag behöver ju inte titta på mig själv. Och sen är det ju som så att även om jag inte orkar med samma tempo och vikter som smalisarna så får man ju faktiskt tänka på att det kräver bra mycket mer av mig ändå med tanke på alla kilon extra som jag bär på!
Så ni som är tjockisar precis som jag; sluta göm er och kom och gör mig sällskap så att jag inte behöver känna mig så ensam!
Något gladare
Skolkade lite från jobbet i eftermiddags och drog i stället hem till mamma som var barnvakt åt yngsta brorsonen. Hon är ledig varje tisdag och trots att killarna är så pass stora nu så vill de fortfarande gå hem till farmor och äta mellis, slappa och äta middag.
Kände verkligen att jag behövde en dos av honom då jag varit lite låg. Eller inte så lite heller! Kanske inte det att jag är nedstämt utan mer bara less. Men det kändes lite bättre när jag hade fått en kram av honom och jag var på väg hem igen. Tänk vad en liten 8-åring kan göra för fasters välbefinnande!
Uttråkad
Är så otroligt understimulerad här på jobbet. Har både för lite att göra samt att det lilla jag har är så tråååkigt! Känner mig inte det minsta behövd här. Undrar just om någon skulle sakna mig om jag inte vore här på ett par dagar?
Det här är inte det minsta bra för arbetsmoralen och jag känner att jag skolkar mer och mer; kommer sent och går tidigt. Och inombords känns det faktiskt inte så bra, jobbar ju trots allt inom Landstinget som är finansierat av skattepengar. :-(
Har tagit upp detta med min chef men han verkar inte riktigt ta detta på allvar. Enda anledningen till att jag sitter kvar och inte byter jobb är ju att jag försöker bli gravid och det är väldigt förmånligt att vara föräldraledig här. Hemskt det låter va?
Kan någon...
...hjälpa mig upp ur soffan in till sängen? Helt slut efter ett spinningpass och en natts dålig sömn. Undrar även om någon kan ge mig några tusen? Skulle behöva det med tanke på att det blir två besök till Köpenhamn på samma lön. :-(
Nu är lilla stugan bokad
Hade först tänkt att inte åka upp till Jämtland nu i vinter men jag kan inte hålla mig. Känner mig så trött, så trött och känner att jag behöver åka iväg. Så i månadsskiftet drar jag! Och den här gången får jag sällis i bilen av min syssling som bor här nere och som vill upp och hälsa på sin familj.
Det ska verkligen bli underbart att åka upp igen till lugnet. Och den här gången SKA jag försöka ta det så lugnt som det bara går där uppe och inte fara runt än hit och än dit. Ska njuta av att ligga på sängen i lilla stugan och läsa och sova framför brasan som knastrar. *längtar*
Steg v. 6
Då ska vi se här hur många steg jag kom upp i förra veckan:
Mån 3/2 5754+ spinning (50 min=12500)=18254
Tis 4/2 9692
Ons 5/2 7790
Tor 6/2 7995+cirkelfys (50 min=11650)=19645
Fre 7/2 9638
Lör 8/2 9570+spinning (50 min=12500)= 22070
Sön 9/2 4650
Totalt inkl omräknade steg från träning: 91739
Snitt per dag: 13105
Jag har alltså snittat på tusen steg MINDRE per dag den här veckan jämfört mot förra. Och den här veckan lär det bli ännu mindre då det endast blir två träningspass. Men mitt mål är ju att snitta på tio tusen per dag så jag har ju faktiskt legat lååångt över målet de senaste veckorna.
Födelsedagskalas på en söndag
I dag har det varit 10-årskalas för min äldsta brorson. Var tog de här 10 åren vägen liksom? Känns ju inte så länge sedan han var nyfödd och vi var och hälsade på dem på BB. Han har blivit så himla stor och "vuxen" den senaste tiden och det känns lite som att jag inte riktigt hänger med.
I födelsedagspresent fick han en tröja samt keps som jag hade beställt från NHL-shopen i USA med Henke Lundqvist nummer (brorsonen är även han målis i hockey). Det blev succé! Var lite orolig innan att tröjan skulle vara för liten men den var tvärtom lite för stor. *vilken tur*
Jäkla skit!
Har fått min mens vilket betyder att jag får åka ner till Köpenhamn minst en gång till för insemination. Jäkla skit säger jag bara!!! Vill bara lägga mig ner och grina men måste rycka upp mig då jag straxt ska iväg på födelsedagskalas hos äldsta brorsonen. Fan, fan, fan!!!
Mycket trevlig kväll
När jag fyllde 40 i sensomras fick jag som present en middag på stan av ett par kompisar. Och denna middag gick av stapeln i kväll. Vi var på en nyöppnad restaurang i Årsta som heter "Två små svin" och som serverar smörrebröd samt kvällens långkok.
Jag avnjöt en underbart god friterad spättafilé med räkor och en sjukt god remouladesås tillsammans med danskt rågbröd. Efter det delade vi på en osttallrik med bl.a. en gudomlig gorgonzola. Till detta drack vi både öl och snaps. Och då får ni ha i åtanke att jag knappt dricker öl och ännu mindre snaps! Men det passade liksom till.
Kommer definitivt att gå dit igen! Hoppas bara att de har tillräckligt kundunderlag så att de får bli kvar. En sån pass liten lokal kräver antagligen att det är i princip fullt jämt för att det ska gå runt.
Lördag
Släpade mig iväg till spinningen i morse eftersom att jag var så trött. Även under passet kändes musklerna sega som sirap. Men på något konstigt sätt kämpade jag mig igenom hela timmen. Och det gjorde jag även fast instruktören inte var så bra.
När jag kom ut från Friskis så var det nästan så att solen ville komma igenom molnen så jag tänkte att jag går ett par stationer innan jag hoppar på t-banan. Men när jag var klar hade jag helt plötsligt gått hela vägen hem, 6 km. Så när jag kom hem var jag bra trött! Skulle lägga mig och läsa ett tag men somnade!!! Underbart skönt!
Nu ska jag försöka vakna till liv och ladda om för att gå ut och käka med ett par kompisar.
Du härliga fredagskväll
Det är verkligen något magiskt med fredagskvällar må jag säga! En speciell känsla som sakta sprider sig ut i hela kroppen varefter dagen går.
Den här fredagen drog jag iväg en sväng till Bishops Arms på Hornsgatan direkt efter jobbet. Men redan efter en ynka cider kände jag att jag hade hemlängtan. Ville hem och kura i soffan och bara vara. Så sagt och gjort. Handlade kött och sallad på vägen hem och hade sen min egna lila lyxmiddag i hemmets lugna vrå. Underbart! Men nu undrar jag: kan man gå och lägga sig redan klockan tio en fredagskväll eller är det tantvarning på den?
Frukost med visning
I dag på förmiddagen har jag varit iväg på frukost med visning på ett konferenshotell. Och det var just det det var och inte visning med frukost. Man får ju prioritera vad som är viktigast. Och lite mutfrukost har man ju aldrig tackat nej till. :-)
Jag skulle nog kunna äta hotellfrukost varje dag tror jag. Är så gott med alla pålägg och yoghurtar med flingor av alla dess slag. Och ja, jag är bara för det kalla. Sånt där som äggröra med bacon lämnar jag åt andra att njuta av.
Bild från scandichotels.se
Impad av mig själv
Usch, jag kommer antagligen inte kunna röra mig varken i morgon eller resten av helgen efter kvällens cirkelfyspass på Friskis. Det är konstigt det där; hur jobbigt det än är så lyckas man ta sig igenom passet på något konstigt sätt. Redan efter första varvet av tre hade jag blodsmak i munnen. Hur tror ni att det kändes efter andra varvet?
Måste säga att jag fasiken är impad av mig själv som pallar med trots min kraftiga övervikt. Visst, jag kanske inte orkar med riktigt lika mycket som alla smalisar men jag tar mig igenom det i alla fall. Och betänk då att jag som är så stor måste lyfta bra mycket mer än de som väger 30 kilo mindre...
Vill inte
Usch, jag känner verkligen INTE för att gå och träna i dag! Är trött och grinig och vill bara åka hem till mitt eget lilla soffhörn. Men jag "måste" iväg. Brorsan och jag har en liten tävling där han kan se exakt hur många pass jag tränar och jag kan ju inte bjuda på den lätta så att han kan reta mig. Nej, det är bara att bita ihop och tänka att vad är egentligen en timme av mitt liv?
Kulturell afton
Direkt efter jobbet drog jag iväg till Nordiska museet där de har en utställning om folkhemmet. De hade byggt upp en tvåa på 57 kvadrat i exakt kopia från en lägenhet i Katrineholm. Den speglade år 1948 och en familj på två vuxna och tre barn som bodde där. På den tiden var det stor bostadsbrist och många bodde omodernt med bara kallvatten, gemensamt kök samt dass på gården. Snacka om lyx att flytta in i en "större" lägenhet med varmvatten och toalett!
Jag ska aldrig mer klaga på att jag bor trångt, jag som ändå har 54 kvadrat helt för mig själv. Fast jag vet att de som bodde innan mig här flyttade in när det var nybyggt 1951 och bodde fyra personer här, döttrarna i sovrummet och föräldrarna i bäddsoffa i vardagsrummet. Hur fick man plats liksom? Men det är klart, man hade ju inte lika mycket saker och kläder då. Kanske skulle man börja tänka lite mer som de? Och vad ska man egentligen med alla saker till?
I museets shop hittade jag denna skiva som kommer bli min favvis för en tid framöver, har redan hunnit lyssna igenom den:
Känner ingenting
När man hör folk prata och läser på internet låter det som att alla känner direkt när de är gravida. Är det verkligen så? I så fall är jag INTE det minsta gravid. :-( Det här är verkligen en oändligt lång väntan. Men det är "bara" att härda ut. Det är nu drygt en vecka sedan jag inseminerades och om jag nu får den där förhatliga mensen borde den komma på söndag. Men jag hoppas verkligen att jag slipper den!
Skulle vara så himla skönt om det fungerade den här gången. Vet inte varför men jag har inte känt så starkt tidigare att jag vill att det ska fastna. Antagligen är det för att man hoppas mer och mer för varje gång som går. Men jag måste nog börja fundera på hur jag ska förhålla mig till känslorna OM det nu inte fungerar alls. Hur kommer jag att reagera då?
Lite chockad
I början av vintern började jag gå hos en dietist för att få ordning på min vikt igen. Jag klarar ju helt enkelt inte av att hålla vikten. Och nej, det är inte "bara att inte äta godis". Här är det nog lite svårare än så då mitt ätande, som ibland går över mot hetsätning, är så känslorstyrt. Äter ju när jag är glad, när jag är ledsen, är arg osv. Gör att jag får ett lugn inombords vilket säkert kan jämföras med hur de som är alkoholister känner det. Fast så snart jag har ätit det så får jag ångest och tänker att varför kunde jag inte stå emot, att jag har världens sämsta karaktär.
Dietisten som jag var hos i dag tog det här på allvar och sa helt ärligt att det kanske inte räcker med att gå dit och få kosttips. Det här kräver något annat för att ändra ett skadat beteende. Så nu har jag blivit remitterad till en ätstörningsklinik!!! Är det verkligen så illa? Eller jo, det är det och det är jäkligt skönt att någon äntligen tar det här på allvar och hjälper mig. Fast bara för att jag har blivit remitterad är det inte säkert att jag blir godkänd hos kliniken. Det beror helt på hur de bedömer min situation. Men även fast jag blev chockad när dietisten tog upp det här så hoppas jag verkligen att jag blir godkänd och kan få hjälp!
Steg v. 5
Förra veckan var jag riiiktigt duktig och jag känner mig SÅ nöjd! Synd bara att det inte syns något på vågen efter mitt slit. Men jag får trösta mig med att jag har gjort en bra grej för hälsan och att det lönar sig i det långa loppet.
Mån 27/1 9331+spinning 50 min (12500)=21831
Tis 28/1 10993
Ons 29/1 6322
Tor 30/1 7850+cirkelfys 50 min (11650)=19500
Fre 31/1 7982
Lör 1/1 10273+spinning 50 min=22773
Sön 2/2 9914
Sammanlagt inkl. omräknade steg för träning blev hela 99315 steg vilket blir i snitt 14187 steg/dag!!! Mitt förra rekord låg på 14115 så detta var ju faktiskt en förbättring. Men rackarns vad jag har fått jobba för det!
Vill bli sjuk
Låter kanske väldigt konstigt men just nu känns det som att jag skulle vilja vara sjuk några dagar. Skulle vara så skönt att bara få vara hemma några dagar och slappa utan att kunna göra så mycket. Nu snackar vi alltså inte något allvarligt utan mer en vanlig förkylning med lite feber,
Visst, jag skulle kunna "låtsas" vara sjuk men det tillåter inte riktigt mitt samvete. Och även om jag skulle göra det skulle det i så fall inte förvåna mig om jag blev sjuk på riktigt veckan efter vilket ju skulle bli onödigt kostsamt. Nej, jag får nog vackert stå ut med tröttheten ett tag till...
Bra kväll trots allt
Även om jag var "smått" irriterad på min kompis som var drygt en timme sen tidigare i kväll när jag hade fixat middag och allt så blev det en riktigt bra kväll! Vi käkade potatisgratäng med MASSOR av vitlök i, ryggbiff och rödvinssås vilket sköljdes ned med gott rött vin. Till dessert blev det frukttartlette. *mums*
Skulle egentligen ha sett mellon men vi hade så mycket att prata om att vi bara hade på den som bakgrundsmusik. Kan dock säga att jag blev lite besviken över att inte Elisa åtminstone gick till andra chansen. Jag menar; det var ju faktiskt den enda riktiga schlagerlåten.
Tidsfascist?
Om det är något som jag avskyr så är det när folk kommer sent! Och nej, jag kommer i princip aldrig sent själv. De få gånger jag gör det så mår jag dåligt rent fysiskt och blir jättestressad.
I dag skulle en kompis komma över och käka och kolla på mellon. Han sa själv att han skulle vara här senast klockan sex. tjugo i sex ringer han och säger att han är en hel timme försenad! Gör man så när man vet att någon står och lagar mat? Tycker att det är fruktansvärt nonchalant om ni frågar mig!
Så nu känner jag mig otroligt irriterad och det kommer förmodligen att hålla i sig även sen när han kommer. Konstigt att han vill utsätta sig för mitt dåliga humör när han vet att jag är en riktig tidsfascist.
Frusen av spinning?
Tog mig iväg på ett extra spinningpass här mitt på dagen som var riktigt tungt och svettigt! Den instruktören måste ha kört en hel del bergspass innan det här med tanke på hur tungt det var. Hur som helst så kände jag mig ändå rätt OK efteråt så det fick bli en promenad hem vilket tar nästan en timme. Men snacka om att jag har frusit sedan dess! Brukar ofta göra det efter ett svettigt pass och nu när jag dessutom gick ganska långt efteråt så blev det värre än vanligt. Är så kall om händerna att jag inte riktigt kan greppa med fingrarna. Och nu snackar vi ändå om att jag har legat under en filt i ett par timmar och borde vara varm!
Är det någon mer än jag som "lider" av detta fenomen att ni börjar frysa efter att ha svettats?
