lyckis

Har det lite körigt nu inför 70-talsfesten vi ska ha på lördag så därför har jag varit lite osynlig senaste dagarna. Och det lär antagligen vara så fram tills efter helgen när festen är över och jag kan släppa det i huvudet.

 

Vi ses!

I dag har varit en sån där busy dag när man har hunnit med hur mycket som helst men ändå ingenting. Har suttit större delen av dagen i olika möten där jag försöker få grepp om hur allting fungerar på mitt nya jobb.

På vägen hem var jag och klippte mig och hämtade veckans matkasse på ICA. Hem och lasta in allt i kylen för att sedan åka på terminsuppstart för Hemvärnet.

Är ju nu tillbaka i det Hemvärnskompani där jag en gång började dock som stabsgruppchef i stället för assistent. Och det känns SÅ bra att vara tillbaka! Har verkligen saknat den här sociala biten som det är i det här kompaniet. Blev alldeles varm i hjärtat över mottagandet som jag fick. Ser fram emot kommande övningar med allt vad det innebär av spännande utmaningar!

 

 

Sov fasiken till halv tolv idag så dagen blev liksom inte så lång. Men jag har i alla fall varit ute på långpromis, bytt gardiner och varit på ett flex soft-pass. Så det har varit riktigt lugnt och skönt vilket jag antagligen var i behov av. Sen kan det vara bra att ha lite krafter inför veckan som kommer. Antar att det kommer att bli ganska mycket att göra inför nästa veckas 70-talsfest i kombination med lite sömn. Men jag är så jäkla peppad! Och folk verkar verkligen gå in för det med hull och hår. Var och en på sitt sätt. :-)

 

 

Har precis kommit in efter en 1 1/2 timmes tur med längdskidorna. Och det var helt underbart skönt! Har verkligen längtat efter detta då det ju inte var någon vinter förra året så att man kunde åka. Nu har jag iaf fått åka EN gång den här vintern. Och förhoppningsvis var det inte sista gången. Gissar dock att jag kommer att få jordens träningsvärk av detta i ljumskarna och i bröstmusklerna men det är det helt klart värt.

Det där med längdskidåkning måste verkligen vara det optimala: man rör på hela kroppen, får upp pulsen OCH är utomhus och får frisk luft. I like!

 

Hurra, äntligen har det kommit en del snö! Har varit bubblande glad över detta hela dagen lång. Och speciellt då så snart jag tittat ut genom fönstret och sett de stora snöflingorna singla ner.

 

Men nu till dagens reflektion. Eller rättare sagt; det kom över mig redan i tisdags när jag var på ett skivstångspass på Friskis (som för övrigt har resulterat i världens värsta träningsvärk som har varit en pina) och det var en väääldigt smal tjej där. Jag är ingen läkare att bedöma men i mina ögon var det ett anorexiafall. Det var så där att det bara var ben och skinnet hängde utanpå utan något som helst som fyllde ut. Skelettet stack verkligen ut och man riktigt såg hur benen satt fast på bäckenet.

Jag blev väldigt illa berörd av den här synen men glömde sedan bort det. Men idag såg jag henne igen! Och det fick mig att fundera lite över vad Friskis och Svettis har för ansvar när det gäller sånt här? Kan de neka folk att träna? Och vad ska man göra som medmänniska?

 

#friskissthlm

Nu närmar det sig med stormsteg att vi ska ha 70-talsfest. Jag fick hem stövlar och peruk idag så nu är klädseln helt fixad. Kommer antagligen att både slå ihjäl mig med de klackarna en hel kväll plus svettas som en gnu i peruken men det får det vara värt!

Det är väldigt kul att planera en fest men samtidigt ganska mycket jobb innan man väl är där. I helgen ska vi träffas för att fixa det sista med musiken och skriva inköpslistor inför nästa veckas storhandling.

 

C: du får blunda nu så att du inte vet i förväg hur jag kommer att se ut. :-)

 

Vet inte vad det är med mig längre; är så himlans trött hela tiden och har liksom ingen ork. Känner faktiskt inte riktigt igen mig själv. I fredags natt t.ex. sov jag 12 timmar!!! Är det verkligen normalt för folk i min ålder? Ok, om man hade varit tonåring men jag ska ju föreställa medelålders.

När jag väl hade vaknat och tagit en promenad åkte jag in till stan och kollade på "Paddington". Och den var verkligen hur gullig och rolig som helst. Helt klart sevärd för folk i alla åldrar.

 

 

Efter filmen drog vi hem till kompisen och käkade och delade en flaska vin. Till att börja med alltså. Sen blev det drinkar och chokladbaileys som vi blandade med cointreau. Hur tror ni att jag mådde igår? Att man aldrig lär sig!

Jag och en kompis planerar för en 70-talsfest som ska gå av stapeln på lördag om två veckor. Inbjudan gick ut till typ 130 personer på Facebook redan i november. Av någon konstig anledning så är det fortfarande drygt 70 pers som inte har svarat! Jag menar; antingen så kan man eller så kan man inte. Det är precis som att många väntar in i det sista att svara för "det kan ju hända något roligare".

För mig är det här ett väldigt konstigt beteende och jag tycker att det rentav är oartigt. Visst; ibland är livet så att man kanske inte riktigt vet. Men när drygt hälften av de inbjudna inte ens kan tacka ja eller nej blir jag lite besviken när man väl tar tag i att fixa en fest.

 

Men; i dagsläget är det drygt 50 pers som har tackat ja så fest blir det hur som helst. Det kommer att vara 70-talstema rakt igenom både när det gäller musik och mat. Vi har hyrt in några skolungdomar som får sköta baren plus engagerat några musikaliska kollegor att göra att liveuppträdande. Så det kommer att bli kul för oss som är där och jag ser verkligen fram emot det! Ska bli superkul att träffa alla glada människor.

 

Äntligen var det dags att få årets första matkasse. Såg verkligen fram emot den då jag vill komma in i de vanliga matrutinerna igen. Har blivit alldeles för mycket onyttigt den senaste tiden; både gällande mat, dryck och godis. Är rackarns svårt det där med att vara ledig och komma ur rutinerna.

I dag har jag i alla fall lagat minutbiff med teriyakinudlar. Ingen festmåltid direkt men helt ok vardagsrätt. Och framför allt så slipper jag planerande och handlande plus att det är enkla och snabba recept. Kan det bli bättre? Visst, det kanske är lite väl lyxigt när jag är ensam men samtidigt så känner jag att det är viktigt att jag äter bra och varierat. Sen har jag just nu noll egen inspiration till att hitta på och laga mat. Så det där med att beställa matkasse kan jag verkligen rekommendera er alla som tycker det där med vardagsmaten är lite jobbig.

 

Herregud! Trots att jag var helt slut i hjärnkontoret i fredags efter alla nya intryck på nya jobbet så drog jag iväg på en aw. Träffade en "Lotta" som jag gick en ledarskapsutbildning med för typ 7 1/2 år sedan och helt plötsligt hörde hon av sig på fb och frågade om vi skulle ses. Det var faktiskt riktigt trevligt! Men efter knappt tre timmar kände jag att det fick räcka. Då ville jag bara hem till soffan och få vara i fred med alla mina tankar.

Kände att jag bearbetade mycket under natten till igår och passade på att ta en kontemplativ promenad innan det började snöa. För snöa; det gjorde det med besked! Och jag som skulle åka och hämta mina brorsöner för att ge dem deras julklapp: ett besök på "Restaurangen SMAK". Där avnjöt vi en 5-rätters fantastiskt god avsmakningsmeny innan jag skulle köra hem dem. Och det var ingen lek vill jag lova! Det var ju liksom inte plogat ens på E18 och hur moddigt och isigt som helst. Riktigt läskigt faktiskt!

Vi avslutade dagen med att kolla på den nyaste, animerade Pettson och Findus-filmen. Och den var faktiskt jättebra om jag själv får säga.

 

Idag har jag varit ute och gått en långpromenad i snön. Så himla härligt när det är snö ute och lite ljusare. Man blir liksom lite gladare då. Passade även på att inhandla en jacka på rean. Det var halva priset så då kändes det ok även för mig att köpa en Didriksons. Har varit ute och kollat efter en ny vinterjacka men inte hittat någon som jag gillat. Förrän nu alltså. Så här ser den underverket ut:

 

 

På eftermiddagen var det dags för konsert med "Shönbrunns slottsfilharmoniker" från Wien i Konserthuset. Det var en helt fantastisk konsert med musik som var som mjuk massage för hjärnan och sinnet. Satt där och blundade och bara njöt av musiken. Måste verkligen försöka gå mer på liknande konserter, det är ju så avslappnande att lyssna på den typen av levande musik.

 

Har haft en jättebra dag på mitt nya jobb i dag! Känns verkligen jättestimulerande att få lära sig nya saker och känna att man bidrar till verksamheten. Och även om kollegorna kanske är lite introverta just nu så kommer nog det att ändra på sig. Vänta bara tills jag tjatat på dem tillräckligt många gånger om att komma med och fika, till slut orkar de inte med tjatet längre och följer med bara för att få lugn och ro. :-)

 

Efter jobbet drog jag iväg på ett spinningpass vilket verkligen behövdes för att bli av med lite av den träningsvärken jag fortfarande hade efter måndagens skivstångspass. Och sen var det tur att jag var lite urladdad när jag pratade med min pappa i kväll.

Vi har väl inte haft den bästa relationen sedan jag blev vuxen och det har verkligen varit upp och ner under årens lopp. Nu har det iofs varit bra under några år men jag har börjat störa mig mer och mer på hans egoistiska attityd. Han är bara intresserad av att prata om sånt som kretsar kring honom och frågar knappt hur det är med någon annan. Inte någon gång har han självmant frågat mig om hur det har gått med Köpenhamn eller med dejten. I kväll så ringde jag då för att berätta lite om mitt nya jobb och vad händer? Jo, han avbryter och börjar prata om sig och sitt. Till råga på allt så har han bokat in en resa med barnbarnen (mina brorsöner) på sportlovet. Inget illa med det om man ser till saken i sig. Vad jag däremot stör mig något så grymt på och blir irriterad över är att han inte en enda gång har frågat mig hur jag klarar mig ekonomiskt nu när han vet hur mycket Köpenhamnsprojektet har kostat och kommer att kosta. Kan han inte åtminstone fråga när han uppenbarligen har den ekonomiska möjligheten? Nu ska jag nog ha en paus från honom ett tag! *morr*

 

Och för den delen även ny befattning inom Hemvärnet. Glömde ju helt bort att berätta om det i gårdagens årskrönika. Har nu tillträtt som stabsgruppchef vilket ska bli en mycket rolig utmaning. Tänk att JAG ska vara den som leder arbetet i staben. Kan bli spännande att se. :-)

 

Jag har som sagt var börjat mitt nya jobb idag som assistent/kontorist på en av administrativa avdelningarna inom Landstinget. Känns väldigt stimulerande att vända blad och börja något nytt efter de senaste årens uttråkande arbete. Kommer iofs i princip ha samma grunduppdrag som på mitt förra jobb men med vissa tillägg inom marknad och kommunikation.

En rolig detalj som gjorde mig alldeles chockad var att de har stämpelklocka!?! Visserligen elektronisk i datorn men ändå. Det är väl ens knappt så att de få fabriker som finns kvar använder det. Och så finns det fortfarande kontor som använder det. Hade faktiskt svårt att hålla mig för skratt när jag fick höra om detta system. Och jag kanske får erkänna att det är liiite jobbigt också med tanke på att jag myglat ganska mycket med tiden senaste åren och knappast jobbat heltid. Hur ska jag palla med att jobba de timmar jag faktiskt är anställd för? ;-)

 

Nu är vi ett par dagar in på 2015 och vi kan lägga ytterligare ett år bakom oss. Och jag måste säga att 2014 har varit väldigt innehållsrikt; både roliga och tråkiga saker. Men i stort sett har jag faktiskt mått relativt bra; inte haft några djupare dalar.

 

Den största händelsen var väl att jag träffade dejten i början av året. Det var lite trevande där i början och jag hade svårt att läsa av vad han egentligen var ute efter. Även om vi hade många mysiga och bra stunder så var det emellanåt ganska jobbigt. Speciellt när hans osnutna son var inblandad. Jag tyckte väl att han var ganska ouppfostrad och hade svårt att hålla inne med vad jag tyckte även om jag försökte.

I mitten av oktober blev jag dumpad. Via SMS!!! Jag hade då tagit upp att jag ville återuppta mina försök att bli gravid. Vare sig han ville bli delaktig eller inte. Och då ville inte han vara med längre. Han passade även på att skicka ytterligare ett sms där han skrev att han inte ville följa med till Fuertventura dit vi skulle ha åkt i mitten av november. Och det sms:et tog nog ännu hårdare på mig! Hade nog innerst inne hoppats på att vi i alla fall skulle åka dit och reda ut allt.

Nu blev det ingen återförening och nu känns det mer och mer främmande ju längre tiden går. Dessutom har han varit rent utav otrevlig när jag har försökt få kontakt vid två tillfällen. Fortfarande tycker jag att det är trist att det inte funkade då jag någonstans inne i mig tror att det hade kunnat bli något riktigt bra till slut. Men samtidigt så hade det kanske varit alltför höga murar att ta oss över att komma dit så det kanske ändå var det bästa som kunde ske.

 

I och med att jag träffade dejten så upphörde jag med att göra försöken med att bli gravid via insemination. Det kändes liksom inte rätt när vi hade träffats. Så det sista försöket jag gjorde var i början av april.

Nu har jag tagit upp tankarna igen och planerar att göra försök via IVF i stället. Sjuuukt dyrt men samtidigt är det mycket större chanser att lyckas. I november var jag nere på det inledande samtalet och det kändes bra.

 

Jag har också slutat på mitt gamla jobb för att börja ett nytt i morgon. Jag har ju varit ganska uttråkad och understimulerad senaste åren och till slut kände jag att det var dags. Så jag sökte ETT jobb och fick det! Känns jättespännande och just nu lite nervöst i magen.

Det som är lite jobbigt med att börja ett nytt jobb mitt i processen med att försöka bli gravid är ju att jag måste vara lite spontant ledig ibland när det är dags. Och hur bortförklarar man sånt liksom? Och tänk om jag nu blir gravid; hur tar arbetsgivaren den nyheten efter kanske bara några månader? Ja, ja. Det får bli ett senare problem.

 

Det har som sagt var varit ett ganska bra år i stort även om jag kanske hade hoppats på att livet skulle ha sett lite annorlunda ut när det här årsskiftet var i antågande. Hade ju självklart hoppats på att jag hade lyckats bli gravid först och främst. Sen hade jag hoppats på att jag hade träffat någon och inte varit singel. Men det är "bara" att gå på det igen och kämpa på!

Av 2015 har jag förväntningar på att jag:

1. Blir gravid och allt går bra. Det är det viktigaste av allt!

2. Träffar någon mer varaktig.

3. Trivs bra på mitt nya jobb och känner mig delaktig och meningsfull.

4. Få vara frisk och ha hälsan i behåll. Och det gäller ju förstås även min familj och mina vänner.

 

Nu kööör vi!

 

 

Usch, jag har verkligen varit seg i dag. Efter en lugn och trevlig middag igår kom jag hem vid straxt efter tre och vad händer då? Jo, min granne börjar spela musik jättehögt! När klockan var fyra stormade jag helförbannad ut i porten och ringer på hans dörr. Men som "tur" var, för oss bägge två antagligen, så öppnade han inte dörren. De sänkte dock musiken något men fortsatte att spela till straxt efter fem. Just då tänkte jag inte på det men så här i efterhand skulle jag ju självklart ha ringt till störningsjouren. Jag menar, jag var ju faktiskt så pass schysst att jag gjorde mig omaket att gå och ringa på och försöka få kontakt. Men nästa gång blir det störningsjouren direkt i stället!

 

Förståeligt nog har alltså dagen varit väldigt seg och jag har varit heeelt slut! Så nu är jag faktiskt på väg i säng. Får återkomma med rapport från nyårsfirandet samt årskrönikan i morgon när jag förhoppningsvis är människa igen.