lyckis

När jag höll på att flytta från min gamla lägenhet så höll vi på att packa bilen och hade således ställt oss utanför porten. Jag, som är gravid, tar ju lite längre tid på mig i allt jag gör. Så jag tog mig pustande upp för tre trappor inkl. andningspaus, låste upp dörren, gick in i lägenheten och tog det jag skulle ha, låste dörren igen och gick ner igen. Och vad hade hänt då? Jo, jag hade fått en p-bot. På de 6 minuter som det tog!

Skrev så klart in till Stockholm Parkering och förklarade situationen samt bifogade kopia på uppsägningen av lägenheten (vilket de rekommenderade att jag skulle göra när jag ringde till dem). Igår fick jag avslag på min överklagan. De menade på att jag hade parkerat trots att det endast gått 6 minuter. Vilka sprinterlöpare jämför de med? Men det allra värsta av allt: de hade svarat med ett svar som var helt taget ur det blå och det kändes som att de inte ens hade läst min överklagan utan endast skickat ut ett standardsvar. Nej, Stockholm Parkering behöver nog en liten kurs i kundbemötande för det här var riktigt risigt!

 

 

Under de första åtta månaderna hade jag inget speciellt sug alls efter något visst att äta. Eller jo förresten, jag hade en period när jag var tvungen att ha gröna vindruvor varje dag. Sen har det varit lugnt på den fonten ända tills för ett par veckor sedan. Nu bara måste jag äta MINST 2-3 apelsiner varje dag, Har till och med gått så långt som att jag kan gå upp ur sängen när jag lagt mig bara för att suget sätter in.

Nu kanske inte detta är ett regelrätt graviditetssug men det är lite ovanligt för mig att få ett sånt pass begär efter ett speciellt livsmedel. Ofta kan man ju bara tänka på något annat så går det över men nu kan jag nästan lova att jag skulle stiga upp, klä på mig och gå ner till nattöppna macken för att handla apelsiner om jag nu inte skulle ha det hemma. Så numera krävs det lite planering i inhandlingen. :-)

 

Dagens stora "aktivitet" har varit att delta på en begravning. Det var för en av mina närmaste väninnors mamma som jag har känt i hela mitt liv. Den avlidna och min mamma gick i samma grundskoleklass så vi har umgåtts familjevis med dem under hela min uppväxt.

Dödsorsaken var skrumplever och den har hon jobbat på under alla år som jag kommer ihåg. När vi var små och hon kom hem från jobbet gick hon alltid direkt till kylen och hällde upp ett glas vitt vin "för att lugna ner sig". Men även om hon hade sig själv att skylla så känns det väldigt tråkigt och framför allt onödigt! Kunde hon inte ha tänkt lite mer på sina barn liksom?

Själva begravningen var minst sagt annorlunda då den var borgerlig. Eller det kanske bara var för att jag aldrig har varit på en borgelig tidigare. Det var en officiant som pratade väldigt personligt utan någon inblandning av gud eller psalmer. I stället spelades det låtar med Rolling Stones. Så känslan efteråt var att det var en fin minnesstund och att det kändes bra att säga farväl. Inte alls lika tungt som på traditionella begravningar.

 

Efter mina fyra timmar på jobbet idag så tog jag en promenad in till city för att kolla julskyltningen på NK (jag veeet att jag är sent ute) och shoppa lite. Dock visade det sig att det var väldigt dåligt utbud på amningstoppar/bh:ar på rean. :-( Men jag var ju liksom "tvungen" att handla, kan inte dra ut på det längre.

Fick hur som helst en fantastiskt härlig promenad i solskenet och snön som gnistrade. Fram för mer sol och snö!

 

Äntligen har jag fått lite ork och köplust inför bebisens ankomst. Men jag ska villigt erkänna att jag inte har den minsta koll på vad man egentligen behöver ha hemma inför detta. Vad ska man ha hemma innan och vad kan man köpa när och om man behöver det?

 

Dagens inköp blev en allt-i-ett-overall:

 

Tänk, förr var man alltid bakis så här på annandagen efter att ha varit ute på juldagen. Det var ju liksom tradition att gå ut och råfesta. Nu när man tänker tillbaka på de åren man höll på så där så fattar jag inte att man orkade med. Och det känns faktiskt ganska skönt att de åren är över så att man slipper vara bakis. För finns det något värre? Sista festaråren så var man ju inte bara bakis en dag utan TVÅ vilket var fruktansvärt! Nej, det känns skönt att den eran i livet är passé.

Dock har jag brutit av julmaten och behållit traditionen med att käka en riktig bakismiddag: spagetti med köttfärssås. Supergott!

 

Dagen har i och för sig varit trevlig. Har firat hos brorsan med familj som haft sitt "hemma-år" i år. Började med sillunch och sen blev det Kalle innan julklappsutdelning och till sist middag. Det har varit god mat och så men lite jobbigt att umgås med svägerskans knäppa mamma som jag inte pallar med och hennes brorsa som är världens mest bortskämda (men som iofs har två supergulliga barn som lättade upp lite).

 

Nu sitter jag här hemma med känslan: var det inte mer än så här? Gav inte alla dessa timmars förberedelser med mat, pyntande, inhandlande av julklappar osv mer än så här? Känner mig lite tom faktiskt...

 

Är det nu man ska få igen allt för att man har glidit igenom åtta månaders, i princip, komplikationsfria månader av en graviditet? Först var det där för några veckor sedan med extra hjärtslag på bebisen. Och idag har det visat sig att jag har förhöjda nivåer av gallsyra. Detta kan innebära att bebisen kommer tidigare än väntat (vilket kanske inte är hela världen med tanke på att jag har så kort tid kvar) men värre är att den mycket lättare kan drabbas av syrebrist vid förlossningen vilket i förlängningen innebär hjärnskada. Hur kul känns det på en skala?

Nu ska jag tillbaka på måndag och ta nya prover och antagligen kommer de att sätta in medicin för att sänka halterna och jag antar att de har full koll på sånt här.

 

 

Har även haft en annan ny upplevelse idag då jag har varit uppe på socialkontoret för första gången i mitt liv. Man måste ju göra en faderskapsutredning även fast det är en IVF-befruktning med anonym donator. Men det är en utredning som man startar upp men som stängs lika snabbt igen efter att de har haft möte och godkänt det i socialnämnden. Man gör detta för att det juridiskt sett endast är jag som är vårdnadshavare och i långa loppet blir det ju en ekonomisk fråga också för att jag ska få ut motsvarande underhållsbidrag från Försäkringskassan. Känns skönt att det i alla fall är på rull så att jag slipper dra igång det här när bebisen föds och jag antagligen kommer ha så mycket annat att göra och tänka på som ensamstående.

 

Ovanpå detta har jag varit och valt tapeter och golv till nästan hela lägenheten då det i princip blir helrenovering. Ja, förutom badrummet då. Och ska jag berätta hur svårt det är att sitta med tapetkataloger framför sig och välja till fyra olika rum?

 

Sovrumstapet 

 

Herregud, jag håller på att bli galen på denna klåda jag har! Den börjar yttra sig varje kväll runt 7-tiden och tilltar sedan och håller mig delvis sömnlös om nätterna. Till och med så att jag måste gå upp ur sängen, gå runt här hemma och bara klia.

Har hela tiden varit så säker på att det är pga stress och min torra hud. Men så idag kom det upp på MVC när barnmorskan såg mina sönderkliade armar och tydligen kan det ha med graviditeten att göra. Och OM det nu beror på graviditeten har det någonting med gallan att göra vilket i sin tur kan leda till att barnet föds alltför tidigt samt att bebisen får syrebrist under förlossningen. Så barnmorskan ville absolut att jag skulle komma och ta prover redan i morgon bitti och därefter träffa läkaren på kvällen.

Nu tror jag väl i och för sig inte att vi ska dra på med stora blåslampan men det känns i alla fall skönt att de tar det på allvar. Och som jag sa tidigare: den här klådan håller på att göra både mig och de i min omgivning galna!

 

På dagens schema stod en t/r-resa till Mariehamn för att äta julbord tillsammans med familjen. Maten hade komponerats av Leif Mannerström och det var fantastiskt gott! Till och med som så att jag kan dryfta mig till att säga att det var ett av de bättre smörgåsborden jag käkat ombord på båtarna. Allt var vällagat och ingenting var bara "sådär". Så jag åt väldigt mycket mer än jag borde och blev proppmätt. Förstås innebar det världens paltkoma efteråt men det gjorde ju liksom ingenting då vi ändå bara hängde i baren på tillbakaresan.

 

Jag säger som prinsessan Estelle: " det här var mysigt tycker jag".

 

What a day! Har knappt sovit i natt vilket gjorde att jag var ett vrak i morse när jag vaknade av att fastighetsförvaltaren ringde på dörren vid 07:10. Lite jobbigt att få ett sånt uppvaknande efter bara några timmars sömn.

Lite sen stressade jag så iväg till jobbet då jag hade ett möte som började kl. 9. När jag nästan var framme kom ett mail där mötet var inställt. När jag väl var framme så var det vattenläcka utanför kontoret vilket gjorde att varken toaletter eller kaffemaskin fungerade. Och hur bra går det att vara utan toalett när man är konstant graviditetskissnödig? Så jag var bara på jobbet ett par timmar innan jag gav upp och åkte hem igen.

Gick och la mig och lyckades sova någon timme innan jag så skulle iväg på informationsmöte om den förlossningsklinik där jag planerar att föda. Var väl "sådär" bra måste jag säga. Trodde att det skulle vara mer information om själva kliniken men det visade sig vara om de olika förlossningsskedena och smärtlindring. Och det har jag ju redan hört ett par olika omgångar. Men det känns i alla fall tryggt att jag planerar att föda just där. Så nu är det bara att hålla tummar och tår för att det inte ska vara välbelagt när det väl är dags.

 

Nu hoppas jag att sömnen ska bli bättre i natt då jag verkligen börjar känna mig sliten av att inte få sova ordentligt och någon gång få känna mig utvilad. Tror faktiskt att jag ska jobba hemifrån i morgon för att slippa den långa resvägen och kunna sitta och jobba i myskläder framför tv:n.

 

Åh, vad jag verkligen behövde en avslappnande dag. Började med att sova till klockan nio även om jag, som vanligt, inte kunde somna igår kväll och sen har varit uppe och kissat varannan timme. Men det blev i alla fall någon timme mer än vanligt.

Åkte sen in och jobbade mina fyra timmar innan jag mötte upp en väninna för att gå på julmarknad i Gamla Stan och den på Sergels torg. Vi hann även med en fika vilket var välbehövligt för oss bägge två. Väninnan, som jag har känt hela mitt liv, förlorade sin mamma i skrumplever (eller som hon själv benämner det: inflammerad lever) för två veckor sen. Och då jag är den enda av väninnans kompisar som kände mamman så tror jag att hon tyckte det var lite skönt att prata med mig om minnen och den kommande begravningen och så.

Tycker verkligen att hela situationen är jättesorglig: de har ingen släkt på mammans sida, ingen kontakt med sin pappa och sen grejen med att mamman under alla år har druckit så mycket vin. Kommer ihåg redan från när jag var liten att hon tog ett par glas vin när hon kom hem från jobbet för att "lugna ner sig". Och sen när symptomen började komma för några år sedan så ignorerade hon detta och vägrade att gå till läkaren. Tänk om hon hade gjort någonting åt det hela redan då, då kanske hon hade varit i livet fortfarande och under många år framöver. Lite egoistiskt faktiskt om ni frågar mig...

 

Trots att jag knappt sovit de senaste nätterna och var trött som ett vrak släpade jag mig iväg på avslutningen med Lottakåren. Och nu så här i efterhand är jag glad att jag åkte dit. De hade gjort så fint med julmat, dukning och det var riktigt trevligt! Dessutom så blev det inte så överdrivet sent heller. Fick också en bok om Lottornas historia under beredskapstiden som de tyckte att jag skulle läsa under mammaledigheten. Var inte det gulligt så säg?

 

I morgon ska jag jobba eftermiddag så nu ska jag stupa i säng och försöka sova lite mer i natt. Jobbigt att sova så lite som max fem timmar per natt. Speciellt med tanke på att jag ovanpå det måste upp och kissa varannan timme pga att "någon" där inne trycker på urinblåsan.

 

Natti, natti...

 

I dag var det då dags att gå tillbaka till MVC för att lyssna på den lillas hjärta. Och idag var det inte minsta tillstymmelse till några extra slag eller hög puls. Så det känns ju rackarns skönt må jag säga. Men jag kommer i alla fall få gå dit varje vecka för att lyssna för säkerhets skull.

Den har även lagt sig som den ska med huvudet nedåt och rumpan åt vänster (de allra flesta bebisar ligger så). Trodde att det var den som ibland putade ut på min högra sidan av magen men tydligen så ligger den och tar spjärn med fötterna.

Tillväxtkurvan ser också bra ut. De mäter det via bebisens lårben. Den ligger fortfarande inom kurvan men numera i överkant. Så barnmorskan sa att jag inte skulle bli förvånad om den kommer ut i någorlunda tid och inte går så länge över tiden trots att det är första barnet. Men det där vet man ju aldrig. Den kommer när den känner sig mogen för livet utanför.

 

Precis när jag skulle gå och vi bara "trevlighetspratade" så frågade barnmorskan om jag hade köpt hem allt. När jag sa att jag inte ens har ett par strumpor ännu till bebisen så började hon att skratta och sa att det var väldigt ovanligt. Men att ett par strumpor och ett set med baskläder kanske i alla fall vore en bra idé att skaffa. Tydligen så har de allra flesta köpt hem allt och mycket mer därtill vid den här tiden i graviditeten. Men jag har ju liksom inte riktigt haft tid för det ännu. Men jag SKA! Efter jul någon gång. :-)

 

Har känt ett par veckor att jag precis varit på gränsen till att bryta ihop av stress och i dag hände det! Har hållit på så himla mycket här hemma och städat i nya lyan då det var så jäkla smutsigt. Ovanpå det har mamma, av ren omtanke, försökt hjälpa mig att packa upp. Så igår höll vi på större delen av dagen men idag gick det helt enkelt inte längre. Min hjärna orkade inte med att tänka på var jag skulle ha precis varje sak. Så till slut bröt jag ihop och började storgråta. Kunde helt enkelt inte stå emot längre. Men efter att ha gråtit ut en stund samlade jag ihop mig och vi åkte iväg på julmarknad i stället för att tänka på något annat. Vi har även klätt mammas gran så nu känns det åtminstone lite bättre i huvudet även om jag känner mig mentalt så trött, så trött.

 

Herregud, idag har bebisen haft värsta gympapasset. Hela dagen lång! Och just nu är det mer aktivt än någonsin. Önskar jag kunde visa hur magen rör på sig, böljer fram och tillbaka, putar ut mer på ena sidan än på den andra osv. Ser verkligen helt muppigt ut. Jag förstår inte hur den ens får plats att röra på sig där inne numera. För det måste börja bli trångt vid det här laget. Är ju ändå i v. 34 och det får man väl nästan kalla i slutskedet?

Undrar just hur det kommer sig att det är mer aktivitet vissa dagar än andra. Och varför det är på olika tider varje dag. Borde den inte ha regelbundna sovtider vid det här laget? Eller beror det på hur aktiv jag själv är? Men i så fall borde den ha sovit hela dagen idag då jag har varit relativt stilla.

 

 

I år måste jag säga att jag inte har den minsta julkänsla. Kan bero på att jag haft så himla mycket för mig under hösten och inte riktigt hunnit med. Kan också bero på att jag nu lever med mina flyttkartonger fram tills dess att de renoverar här hemma och således inte packat upp mina julsaker. Men som jag försöker tänka: det blir jul ändå och nästa år får man ju en ny chans.

Det som kanske känns lite uppförsbacke är ju det där kruxet med julklappar. Men som tur är så har jag inte så många att köpa till och ca hälften är redan klara.

 

Nu har jag hämtat mig så mycket efter flytten att jag ens orkar skriva om den. Själva packningen, röjandet, flyttandet av kartongerna gick jättebra. Flöt även på toppenbra med flytten av möblerna. Familjen och två kompisar förbarmade sig över mig. Vad hade jag gjort utan dem?

Kartongerna hade körts till pappa och möblerna åkte till mamma på lördagen. Sen städade jag och mamma min gamla lägenhet hela lördagseftermiddagen till sena kvällen PLUS hela söndagen lång. Skurade tom elementen med tandborste så det säger väl en hel del om hur noggranna vi var.

 

Sen då på måndagen när jag väl fick tillgång till min nya lägenhet så var det jättesmutsigt trots att en städfirma varit där. Men vi var i alla fall tvungna att flytta dit möblerna från mamma som ju bodde som i en kappsäck med smala gångar mellan möblerna i sin lilla tvåa.

I tisdags höll jag på hela dagen med att tjafsa om städningen med den förra hyresgästen. Hon bröt ihop och fick sin mamma till att ringa till mig för att be mig kontakta städfirman. Men det tyckte jag inte var min sak då det ju var ett avtal dem emellan. Så jag stod på mig ordentligt där och var nog ganska "tydlig" med vad jag tyckte. Jag menar; hur kunde hon ens godkänna städningen när det var så himla snuskigt (framför allt i köket)?

 

Låg lågt i onsdags men kunde ju inte börja packa upp eftersom jag då hade fått veta att städbolaget skulle komma tillbaka. Sen kom de då i torsdags när jag var på jobbet så pappa mötte upp. Det var två tjejer här i 2 1/2 timme men ändå hade de fuskat en hel del. Jag menar; ska det verkligen vara dammråttor kvar bakom elementen och fettfläckar på undersidan av köksskåpen vid diskbänken? Orkar inte tjafsa mer så nu har mamma varit här och gnott många timmar under helgen så att vi har kunnat börja packa in i skåpen.

 

Så summan av kardemumman: jag kan INTE rekommendera "Violas städ"!!!

#violasstad #violasteam #violasstäd

 

Först och främst: jag har flyttat men återkommer om den.

 

Igår morse när jag var på rutinkontroll hos barnmorskan på MVC och hon lyssnade på hjärtat med en doptone så lät det lite konstigt. Bebisen hade hög puls och extra hjärtslag. Så det var bara att kasta sig iväg till specialistmödravården på Danderyds sjukhus. Väl där blev jag jättebra bemött på BB Stockholm.

Fick först ligga med CTG i en halvtimme för att kolla hur kurvan såg ut. Vidare till ett ultraljud hos en läkare. Men då även hon hörde extra hjärtslag fick jag gå upp till en hjärtspecialist på Ultragyn. Och även hon kunde se att det slog extra ibland. Men hon lugnade mig med att det faktiskt inte är helt ovanligt att ofödda barns slår extra slag ibland pga att de inte är helt färdigutvecklade ännu. Dock är det inte helt vanligt att man upptäcker det och det brukar rätta till sig till straxt efter födseln. Fick i alla fall gå ner till BB Stockholm igen för att återigen ligga med CTG för att dubbelkolla pulsen och vid det här laget såg det normalt ut.

På grund av detta kommer jag nu få gå varje vecka till MVC för att de ska lyssna så att det låter "normalt" och inte drar iväg åt något håll. Men det känns helt ok. Och helt ärligt så var jag faktiskt ganska lugn även igår på sjukhuset. Blev så bra omhändertagen att det inte fanns någon anledning till att hetsa upp sig. Så om det blir så här bra även under förlossningen kommer jag att kunna vara helt lugn.