lyckis

 

De där Flex Soft-passen är verkligen en jätteskön träningsform. Eller träning och träning förresten. Det är inte svettig träning i den bemärkelsen utan mer att man tänjer och sträcker ut kroppen ordentligt. Man känner sig alldeles mjuk och avspänd efteråt vilket är en skön känsla. Kan rekommenderas!

 

 

De andra skulle sova över men jag tog kvällsbåten hem. Kände inte riktigt att jag pallade med att vara social under så många timmar. Sen vill jag sova ut i min egen säng i morgon och njuta av första advent nu när jag har julpyntat och allt.

 

På vägen hem åkte jag förbi min farmors grav. Trots att det är hela 13 år sedan hon gick bort så saknar jag henne väldigt mycket fortfarande. Hon var en sån där bra farmor som man kunde ringa eller åka till och prata när det var något. Hon hade alltid en annan synvinkel som gjorde att livet alltid kändes enklare när man fått några goda råd. Saknar och tänker på henne ofta. Speciellt när det är något. Då brukar jag tänka: hur hade farmor tänkt och vad hade hon rått mig till?

Kändes bra att åka till graven och tända ett ljus. Dessvärre gör jag det alldeles för sällan då graven ligger lite avsides. Stod där och pratade lite tyst med henne om hur livet ter sig och någonstans inom mig känns det som att hon lyssnar och finns där för mig.

 

 

Nu känns det helt ok och jag ligger här i soffan och njuter av ljuset från granen.

 

Dock blir det inte något sent njutande av julstämningen i kväll då jag alldeles straxt ska gå och lägga mig eftersom att jag ska upp tidigt i morgon bitti för att åka ut i skärgården för det traditionsenliga julfirandet.

 

Jag och en kompis har under ett längre tag planerat för att ha en 70-talsfest i tråkiga januari. Dock har vi haft lite problem med lokal då vi ju inte vill betala för mycket. Vi ska bjuda på mat och grejer så lokalen var det enda som vi kunde hålla ner kostnaderna med. Men nu är det fixat och inbjudningarna är utskickade.

Det är ju, samtidigt som det är väldigt kul att fixa fest, ganska jobbigt också med all planering och alla förberedelser. Men nu är vi ju två och hon jag ska ha festen med är ganska driftig av sig så det ska nog gå bra.

 

Under kvällen kommer det bara att spelas 70-talsmusik (även tre låtar live), kommer ha en liten "mini-utställning" med retrosaker samt att vi ju hoppas att folk tar till sig temat och klär sig lite därefter.

 

 

Ska tillåta mig en kort tid att bara vara och släppa fram känslorna. Ett första steg i den riktningen är att jag ringde och sjukskrev mig igår för att i stället vara hemma, slappa, komma i fas med sömnen igen och bara känna känslorna som poppar upp. Är helt övertygad om att jag kommer att komma ur den här fasen med bra sinne vad tiden lider...

Symptomen på blodbrist är enligt Vårdguiden:

 

 

 

I eftermiddags var det äntligen dags att få komma till psykologen. Vi pratade om de ångestsymptom som jag har haft senaste tiden och hur jag har hanterat att jag blev dumpad av dejten så brutalt via sms. Jag har varit väldigt spänd och haft svårt att sova och till och med när jag väl har sovit har jag varit spänd som en fiolsträng vilket har känts när jag vaknat. Sen det där med skov av hjärtklappning, snabb andning och iskalla händer visar ju att det är någonting som är fel.

Efter lite pratande och nystande berättade hon för mig att jag har en kraftig stressreaktion! Så nu ska jag försöka tänka på andningen, ta det lugnt och göra avslappningsövningar. Men hur jag ska kunna slappna av när kroppen är så här på helvarv är en gåta för mig. Kändes ju väldigt skönt att få veta att det är en normal reaktion på något man har varit med om men samtidigt så blev jag väldigt ledsen. Kände lite att "är jag inte starkare som människa än så att jag inte klarar av en sån grej?".

 

Nu ska jag försöka ta det lugnt i helgen och bara låta känslorna komma som de vill. Det enda jag har inbokat är att pappa kommer över och käkar i morgon. Men han brukar inte bli så långrandig vilket kanske är skönt och passar bra just nu.

 

 

När vi satte oss för att äta var det en i sällskapet som bara ramlade ihop och svimmade. Dröjde flera minuter innan hon vaknade till liv igen och hann under den tiden kissa på sig. *stackarn* När väl ambulansen kom så hade hon kvicknat till någorlunda men var fortfarande alldeles vit i ansiktet och mådde illa. Trist avslutning på en trevlig kväll!

När vi sen skulle betala så "råkade" kompisen glömma bort att han hade två kort. Så för att göra en lång historia kort kan man väl säga att det blev en billig middag... 

Så, då har jag lagat första måltiden från ICA:s matkasse som jag var och hämtade igår. Dagens rätt blev enchilladas innehållande köttfärs och svarta bönor som serverades med majs och gräddfil. Och det blev riktigt gott! Tänk att något så enkelt kan bli så bra. Så fortsätter det i den här stilen kommer jag att bli mer än nöjd och fortsätta beställa kassarna. Tänk om det kunde resultera i att jag äter bättre, mer varierat och framför allt god mat. Då skulle det kännas bra!

 

Har i dag varit och hämtat min första färdigplanerade och färdigpackade matkassen på ICA. Det har varit då himla svårt att hitta inspiration till matlagning senaste tiden och då är ju det här ett ganska bra alternativ till att bara äta skräp såsom mackor osv. Nu är det ju någon annan som har tänkt och planerat OCH packat ihop allt åt mig. Känns väldigt lyxigt må jag säga men jag känner ändå att det är värt det! Och det är ju faktiskt inte gratis att gå ut och äta eller springa och småhandla. Nej, detta kommer vara en bra lösning för mig!

 

Nu hade jag redan färdig mat i kylen i kväll så första receptet ska lagas i morgon. Återkommer med recension. :-)

 

 

Han var till och med så snäll att han hade köpt bilagan till tidningen bara för att Carola var med och som han vet att jag tycker så mycket om. *rart*

Efter det att jag kommit hem och varit ute och gått så hörde en gammal flört av sig och frågade om vi skulle ta en öl. Och bättre det än att sitta ensam hemma...

Har i kväll mött upp dejten för att jag skulle få de saker som jag hade nere hos honom. Vi möttes upp på en stor parkering vilket kändes så där skönt, opersonligt.

Först blev det lite kallprat men sen tog jag tjuren vid hornen och frågade vad det var som hände, hur kunde det gå från så bra den ena dagen till att ta slut nästa. Och det var som jag misstänkte: han fick kalla fötter när jag började prata om det där med IVF-försök i Köpenhamn. Och tydligen dog alla hans känslor för mig i det ögonblicket. Anledningen till att han fick kalla fötter var att tydligen hade hans ex blivit gravid i samband med att det tog slut. Men i och med att hon hade varit otrogen så visste hon inte vem som var pappan. Så det hade slutat med abort som dejten tog sitt ansvar med trots att han inte visste om det var hans barn eller inte. Detta var väldigt traumatiskt för honom och gör att allt som har med den frågan att göra kommer för nära.

 

Vi stod där och pratade om känslor och tankar i över en timme innan det blev för kallt. Det slog mig att vi knappt har pratat med varandra på det här sättet förut vilket vi kanske hade behövt. Kändes väldigt skönt att ta upp vissa saker med honom och jag antar att han känner samma sak.

 

Tror att vi hade pratat en hel del om vi nu hade åkt till Fuerteventura som planerat. Då hade vi liksom inte haft så mycket annat att göra. För det har ju, när man ser tillbaka, alltid varit fullt upp med olika aktiviteter när vi har träffats. Vi har inte gett oss tid för att prata och utveckla vårt förhållande. Nu kom det ju upp en massa grejer som jag han inte hade en aning om att jag har varit med om tidigare och som har legat och malt i bakhuvudet. T.ex. det där att jag blev så brutalt dumpad av mitt ex och som gjort att jag har lite svårt att släppa människor inpå livet och lita på dem.

 

Verkade som att även han var ganska ledsen och när vi skiljdes åt gav han mig en lång kram och ville inte riktigt släppa. Och när jag sa att jag kommer att sakna honom och att jag tycker om honom sa han att han tycker om mig också. Han sa också att kanske kan det bli vi igen i framtiden men att jag inte skulle ha för stora förhoppningar, det är det där med barnfrågan.

 

Känner mig nu alldeles tom inombords och tårarna rinner stilla efter kinderna. Känns rent ut sagt förjävligt att något som hade kunnat bli så bra stupar på att han hade saker med sig i bagaget som han inte hade bearbetat klart.

Tror att jag ska tillåta mig att vara ledsen ett tag. Kanske hör han av sig, kanske inte. Jag kommer ju att byta telefonnummer i samband med att jag byter jobb vid årsskiftet och då får jag väl se om han får följa med i nya telefonboken. Kanske är det bättre att inte ha hans telefonnummer (hemligt och finns inte på nätet) för då kan jag ju inte höra av mig hur gärna jag än vill...

 

Nu ska jag och en sömntablett gå och försöka sova. Lika bra att försöka sova bort de ledsna känslorna. I morgon känns det förhoppningsvis lite bättre och jag kan ju inte göra någonting åt hans icke-befintliga känslor i alla fall.

 

Har som sagt var mått skit den här veckan med mycket ångest och sovit dåligt. Har idag varit i kontakt med min psykolog och vi pratade drygt 20 minuter i telefon och sen ska jag dit och prata nästa vecka. Ska bli SÅ skönt!

I morgon ska jag möta upp dejten för att få mina grejer. Så morgondagen kommer antagligen att bli rentutsagt förjävlig. För säkerhets skull har jag nu tagit en sömntablett. Är det verkligen så bra att experimentera med så starka grejer? Men just nu gör jag nästan vad som helst för att dämpa ångesten och känslorna.

Har försökt komma i kontakt med min psykkontakt utan att lyckas. Hoppas hon ringer tillbaka i morgon.

För att slippa åka hem och för att skingra tankarna något har jag i kväll varit på en föreläsning om hattar. Kul grej att få testa olika modeller.

Usch vad det är hemskt att ha ångest! Började redan igår eftermiddag och har sen bara tilltagit. Tog en sömntablett igår kväll för att jag skulle få sova men så fort jag vaknade igen av klockan i morse så satte känslorna fart igen. Det river och kryper inombords så att jag håller på att bli galen! Kan inte varken sitta eller stå still och koncentrationen är obefintlig. Ändå är jag här på jobbet. För skulle jag vara hemma skulle jag bara försöka döva ångesten med att äta och DET är ju inte bra nu när jag äntligen hade gått ner lite. Bättre att försöka härda ut här och vara bland folk även om det är jobbigt och oproduktivt.

 Kanske är det sant? Isf hade ju uppenbarligen inte dejten de rätta känslorna för mig... 

 

Blev, trots att jag var så trött och bakis, en riktigt trevlig familjemiddag här hos mig igår. Vi var 10 st så det krävs lite planering och logistik i min lilla lägenhet. Men jag hade gjort det ganska enkelt för mig med en mustig köttgryta och sedan vit choklad-fromage.

 

Idag har det varit en lugn hemmadag när jag har diskat undan och varit ute och gått. Ensamheten har gjort att tankarna på dejter och saknaden efter honom håller på att spränga mitt huvud och äta upp mitt inre. Hur ska jag orka med detta?

 

 

 

Ju mer jag tänker på, den numera f.d, dejten desto ledsnare blir jag och känner mig alldeles tom inombords. Har så många frågor jag skulle vilja ha svar på men jag antar att det inte blir bättre av att jag går och ältar och tjatar på honom om svar. Så nu försöker jag ligga lågt och inte höra av mig. Och än så länge går det faktiskt ganska bra. Han skickade ett sms igår och frågade vilket konto han skulle sätta in pengar han var skyldig mig på och jag svarade lika kort som han frågade. Och när han var så pass schysst så var det NÄSTAN så att jag fick lite dåligt samvete över att jag har avbokat resan och tagit pengarna själv. Men bara nästan! För när jag tänker efter har jag betalat väldigt mycket under de här månaderna som vi har hängt ihop. Först all bensin, 30 mil varje helg, och sen resan till Åland i somras. Plus all mat jag har handlat. Så nej, jag ska verkligen inte ha dåligt samvete.

Det som känns jobbigt är ju att han spelade med så bra utan att säga något. Hur länge hade han tänkt göra det liksom? Det är ju exakt samma situation som jag var i med ex:et. Där kom det också upp när jag ställde en rak fråga. Kanske ska jag inte ens hålla på med det där med att försöka ha en relation med killar? Uppenbarligen är jag ju inte speciellt bra på det...

Om jag ska hitta något positivt idag är att jag har varit hos gynekologen för att få remiss för prover inför de kommande försöken med IVF nere i Danmark. Så nu känns det som att åtminstone den biten är på rull. Och när jag ändå var på den sidan av stan var jag på en outlet som Lundhags hade. Köpte en underställströja i merinoull och en sån här fleecetröja (dock köpte jag en långärmad):

 

 

Blev man inte lite glad av färgen så säg?

 

Har även "flyttat hem" igen efter att ha bott hos brorsan sedan i lördags. Ganska skönt men samtidigt jobbigt då jag började småäta det första jag gjorde. Det hade dock visat sig på vågen hos ätstörningskliniken idag att jag bott borta: -1.2 kg rent fett!!!

Varför kan inte livet bara gå lite smärtfritt för? Har ju haft det ganska bra under sommaren och så men nu har jävligheterna satt igång igen.

Igår fick jag ett SMS (!!!) från dejten där han skrev att han inte ville åka med till Fuerteventura dit vi skulle ha åkt om två veckor. Efter en hel del tårar, tandagnisslan och diskussioner med brorsan bestämde jag mig för att boka av allt. Jag hade ju verkligen sett fram emot resan och hade nog innerst inne hoppats på att han skulle ha följt med så att vi hade kunnat prata igenom det hela och gå vidare i relationen åt ett eller det andra hållet därifrån. Men nu är det definitivt över!

Känner mig både ledsen, arg och kanske framför allt lurad. Hur länge har han gått och känt att det varit fel? Hur har han kunnat spela med så pass bra (sista helgen vi träffades var riiiktigt bra)? Hur länge hade han tänkt vänta utan att säga något?

 

Dock var jag så fräck att innan jag avbokade så ändrade jag mailadress från hans i bokningen plus att jag skrev in mitt konto för återbetalning. Vill han veta om jag åkte eller inte får han väl fråga. Samma sak OM han nu frågar och han vill ha tillbaka pengar. Jag tycker faktiskt inte att jag är skyldig att ge honom den här informationen. Plus att jag under hela vårt förhållande har varit den som som har pröjsat all bensin, köpt med mig mat och grejer till hans kök. Nej, de där få slantarna som blir över efter det att återbetalningsavgiften är betald tänker jag allt behålla!

Var på middag hos goda vänner igår och visst; det var väldigt trevligt. Men samtidigt fick jag verkligen stålsätta mig och spela upp den glada festprinsessan när jag egentligen bara ville ligga hemma på soffan och käka choklad. Och inte blev det ju lättare när alla satt och sa att vi inte passade ihop och var så omaka. :-(