2013-->2014
Äntligen är det här året slut och vi kan vända blad och påbörja ett nytt. Måste nog erkänna att 2013 inte har varit något bra år. Ja, förutom den varma och soliga sommaren då. Och att jag återfått kontakten med min käre vän som jag av olika anledningar har varit ifrån under ett par år. Nu hoppas jag att vi aldrig mer försvinner ur varandras liv.
Men i övrigt har jag mått väldigt dåligt under året som gått. Länge sedan jag var så deprimerad som jag har varit. Och inte nog med det; mellan de deprimerade perioderna hann jag även med en manisk period när jag knappt sov något och inte kunde varva ner.
Utöver detta så har jag hunnit med att fylla 40 vilket firades i typ två veckor bl.a. med minisemester till Åland och sedan en jätterolig fest här hemma.
En sak som jag skrev om förra året var att jag skulle ta tag i att försöka bli gravid via inseminering vilket jag faktiskt har gjort. Har gjort fem försök vilket dock ännu inte har resulterat i något positivt resultat. Men jag ska fortsätta med ett par försök till innan jag ger upp. Då kan jag i alla fall inte säga att jag inte försökte. Så det känner jag mig stolt över!
Vad har jag då för förväntningar på 2014 då?
* Att mina försök att bli gravid ska lyckas.
* Må bättre mentalt. Både genom medicinering och terapi.
* Träna mer regelbundet och fortsätta hos dietist för att försöka komma ner i vikt igen.
* Försöka få mer stimulerade arbetsuppgifter på jobbet..
Nu önskar jag er alla ett gott slut på det här året och må alla era drömmar slå in under det kommande året!
Fortsättning följer
Skrev ju igår om mitt lilla utfall att från ingenstans fråga en kille om vi ska ta en aw (se inlägget här). Och nu har vi kommit överens om att man inte kan ha aw när man har jullov och alltså får vänta tills vi börjar jobba igen. Kände lite att jag inte riktigt har tid nu på ledigheten och sen är det ju ingen brådska heller för den delen.
Undrar just vad han tänker om det hela? Han måste ju i alla fall bli lite smickrad av att en tjej hör av sig på det här sättet. Eller fattar han som är kille överhuvudtaget varför jag hör av mig? Kanske tror han att jag bara är ute efter någon att gå ut på aw med? Åhhh, varför kan man inte bara se in i killars hjärnor för???
Modig eller dumdristig?
Vet inte riktigt om det är modigt eller dumdristigt att fråga en kille som man träffat på en fest (som f.ö. slutade med att fröken slocknade i soffan hos värden) om man ska ta en gemensam aw. Men jag har gjort det i alla fall.
Det som är modigt är väl själva grejen att ens fråga. Det dumdristiga är att han ju trots allt är en kompis kompis vilket kan bli lite pinsamt om han berättar det. Jag kommer ju att bli retad till dödagar...
Men kan ni tänka er? Han svarade "gärna en aw"! Hu, hur går man vidare nu? Hur gör man liksom? Det är så länge sedan sist att jag har glömt bort spelets regler och hur man ska bete sig. Misstänker att jag i vanlig ordning kommer att skrämma bort honom. :-(
Rörigt där hemma
Jag brukar tycka att jag har det rörigt hemma men det är verkligen ingenting emot vad en kompis till mig har. Var där en snabbis i förrgår men det var knappt att jag ens kom in i hallen för alla högar med grejer. Det var smutstvätt, disk och grejer precis överallt. Tydligen hade han inte tvättat på 1 1/2 månad.
Visst, han mår väldigt dåligt periodvis och han har haft mycket senaste månaden då hans pappa först var väldigt dålig och sedan gick bort. Men man mår ju inte precis bättre av att ha en sån röra hemma. Delade med mig av ett tips som jag själv brukar försöka följa när jag har det som värst hemma och det tar emot att komma igång: ställ äggklockan på 10 minuter och röj. Man hinner mer än man tror på 10 minuter och det är ändå inte ett oöverstigligt mål.
Besvikelse och slapparkväll
Drog iväg på seneftermiddagen och fikade med en kompis som jag känt i princip sedan jag var bebis. Dessvärre har jag märkt mer och mer ett egobeteende hos henne. Varenda gång man träffar henne pratar hon bara om sig och sitt. Frågar inte någonting alls om mig eller vad jag har gjort. Det här är verkligen en trist upptäckt och något jag retar mig på mer och mer eftersom att jag blir så besviken. Jag menar, ska inte vänskap vara ett givande OCH tagande från bägge håll?
Var i alla fall social i ett par timmar innan jag åkte hem till soffan för att kolla Sällskapsresan. Till det serverades det vaniljglass med varm hjortronsylt. Finns det något godare?
Skönt väder
Efter min brutalsömn så skyndade jag mig att käka frulle för att hinna ut medan det fortfarande var lite solljus. Så en dryg timmes promenad blev det vilket var rackarns skönt. För även om vi nordbor inte får i oss några D-vitaminer från den svaga solen så här dags på året så känns det i alla fall som att man blir lite piggare av solljuset. Känner verkligen att jag saknar ljuset. Om det ändå vore lite snö ute som reflekterar det lilla ljus som trots allt finns. Nej, i stället börjar naturen tro att våren närmar sig:
Utsövd?
Vaknade med ett ryck vid halv ett TRETTON timmars sömn! Alltså, det är väl ändå inte helt normalt att sova så länge i ett streck när man är vuxen? Men jag är av den åsikten att om man sover tills dess att man vaknar utan att ligga och dra sig och "fusksova" så behöver man sova.
Ingen fara, allt är bra
What a night!
Skrev ju igår kväll om att jag kände mig risig. Och det blev ännu värre ju längre tiden gick. Hade världens frossa och frös som en jag vet inte vad. Låg under dubbla täcken med flanellpyamas och frös fortfarande så att tänderna skakade. Lyckades att somna och när jag vaknade i morse var jag helt som vanligt igen. Verkligen helskumt!
Viker in hovarna
Skrev ju igår om att jag var en riktig tröttmössa och i dag är det, om möjligt, ännu värre. Är så trött att hela kroppen värker. Är precis så där öm som man kan bli när man har influensa. Men nu har jag ingen influensa då jag varken är förkyld, har ont i halsen eller feber. Är det inte konstigt att man kan vara så här trött? Och nu har jag ju ändå varit ledig i en hel vecka. Vad ska jag göra för att återta mitt liv igen och bli pigg?
Trångt som i en sardinburk
Av någon konstig anledning, fråga mig inte varför, så drog jag en sväng till Skärholmens centrum. Och HERREGUD vad folk det var där! Snacka om trängsel. Och det värsta av allt var att alla skulle fram först överallt. Varför inte bara ta det lite lugnt och visa lite vanligt hyfs mot varandra? Turligt nog skulle jag inte ha något särskilt utan gick mest runt och strosade.
Hann även med en sväng på IKEA och där å andra sidan var det inte mycket folk alls mot vad jag trodde. Så bara för att det var så lite folk där fick de även servera middag: varmrökt lax med pepparrotssås. *mums*
Blir man inte lite glad av en skrivbok med äppelskrutt?
Tröttmössa
Snacka om trött jag är. Känns som att jag skulle kunna sova huuur mycket som helst och ändå blir jag inte pigg. :-( Men i dag har jag i alla fall tagit mig in till stan en sväng. Pallade inte med alla människor i affärerna men däremot kollade jag in NK:s julskyltning samt gick förbi granen nere på Skeppsbron. Utöver det har jag bara gäspat i soffan... I morgon är det en ny dag och jag kan ta nya tag.
Kan inte läsa?
Blir så trött på reklamutdelare som inte kan läsa. Undrar just vad vissa företag tar in för folk??? Tror de verkligen att jag någonsin kommer att beställa saker från dem när de lägger i reklamblad i min brevlåda som tydligt är uppmärkt med "Reklam, nej tack"? Blir snarare tvärtom. I mina ögon är de oseriösa företag som inte respekterar sina potentiella kunder som jag aldrig någonsin kommer att använda mig av!
Nu är julfirandet över
Gud vad skönt att julen äntligen är över! Har inte haft den minsta julkänsla i år och bara tyckt att hela grejen har varit jobbig. Fast jag ska villigt säga att jag hade en jättetrevlig och ganska avslappnad julafton hemma hos brorsan med familj. Mina brorsöner är verkligen helt underbart mysiga och jag är så glad att jag har dem.
I dag har jag hjälpt pappa att köpa en tv på rea och sen blev det middag med lutfisk. *mumsigt* Nu ska här slappas i soffan framför Sällskapsresan.
God Jul
Jag önskar er alla en synnerligen GOD JUL med era nära och kära. Såvida ni vill vara sociala alltså. Eller inte jobbar. Men jag hoppas att även ni får lite julstämning.
Så ha nu ett par avkopplande och mysiga juldagar!
Tokryck
Undrar just vad som hände i dag men jag fick världens tokryck och har hunnit med hur mycket som helst. Har bland mycket annat gjort två olika sorters sill, dammsugit, tvättat, bakat vörtbröd, gjort knäck, bakat lussekatter och slagit in julklappar. Känns som att jag har varit väldigt produktiv! Kommer antagligen att vara helt slut som artist i morgon kväll.
Apropå knäck och lussekatter; använde mig av recept från Arla och de fungerade klockrent och blev perfekt konsistens. Deras recept brukar i och för sig alltid vara bra men jag vill i alla fall nämna det om ni är ute efter bra recept...
Jag är hemsk!
Att min mamma står ut med mig och inte säger upp bekantskapen är ett under! Så fort jag börjar må lite risigt så blir jag som ett monster mot henne; fräser och är allmänt otrevlig. Tro nu inte att det här är något jag vill utan det kommer bara ur mig och det med blixtens hastighet. Känner mig hemsk och får jättedåligt samvete och får be om ursäkt. Det jobbigaste av allt är att jag inte kan styra det. Men jag försöker i alla fall att bita ihop så gott det går.
Trots att jag är så hemsk mot henne så är hon snäll tillbaka och så sent som igår gav hon denna underbara julprydnad till mig:
Usch, nu får jag ännu sämre samvete... :-(
Puh...
Äntligen har jag satt mig ner i soffan efter en lååång dag. Började med att åka och tända ett ljus på mormor och morfars grav. Därifrån åkte jag ut till Sigtuna på den traditionsenliga julmarknaden. Om ni inte har varit där kan den rekommenderas. Det är fina hantverksgrejer där och inte en massa krimskrams som det är på så många andra marknader. Sen har de lyckats få till stämningen. Trots det mycket trista vädret.
Från Sigtuna åkte jag till nästa julmarknad: Steninge slott. Men den var bara skit i år. Så den kan jag tänka mig att hoppa över nästa år.
På seneftermiddagen var jag och tittade på ishockey. Det var brorsönerna som hade julavslutning och spelade match mot föräldrarna. Och det gav många glada skratt. Men många av föräldrarna kommer nog ha rejäl träningsvärk i morgon och ont i kroppen efter alla vurpor.
Middag intogs hos pappa i form av rotmos med fläsklägg. Det är verkligen supergott och passade bra innan all julmat.
Vägen hem gick sen via först farmors grav för att tända ett ljus och sedan jobbet för att hämta en grej jag gömde. Väl hemma stod julklappsinslagning på tur. Så nu ska jag faktiskt stupa i säng för att orka med en lika innehållsrik dag i morgon.
Denna lilla tomte tittade så bedjande på mig i Sigtuna och blödig
som jag är föll jag för den och han fick följa med hem.
Hur mycket värt?
Har ni sett sidan där man kan gå in och se hur mycket den egna bloggen är värd? Gå in här och kolla.
Precis som jag känner
Håller på att läsa "Adams bok" av Åsa Moberg och Adam Inczèdy-Gombos som handlar om just Adam som är manodepressiv. Och just när han beskrev det depressiva tillståndet beskrev han det så här vilket känns klockrent för mig:
"Det är måndag, med allt vad det innebär. Himlen är grå, vattnet är grått, träden är grå. Jag ska till Malung och handla. Och då åker jag genom en grå skog under den grå himlen, mellan de gråa träden, och hamnar i den gråaste av alla städer, Malung. Det är grått inne i hjärnan också.
Mitt i det gråa letar man förtvivlat efter något, sist jag var i Malung letade jag förtvivlat. Jag kunde bli rörd av de små blonda barnens skratt, men just nu hatar jag dem lika mycket som jag hatar deras föräldrar. Jag hatar inte blonda barn, jag hatar alla barn. Jag hatar alla människor, inklusive mig själv, först och främst mig själv. Det är så bedövande att hata, det är nästan som kärlek.
Så där är dagarna. Varje gång försöker man ta fasta på minsta lilla. Ett skimmer i ett hundöga, ett kluck på sjön, som gör att man blir mindre ledsen. En färgklick i det gråa. En klick."
Det är verkligen trist när allt är så här grått. Blir så ledsen och det känns som att någon sakta drar undan mattan under fötterna och jag tappar fotfästet...
Hur många kramar finns det i världen?
Denna gråa och regniga dag var som gjord för en film under filten i soffan. Idag blev det "Hur många kramar finns det i världen?" som var en fristående uppföljning på "Hur många lingon finns det i världen?". Det är samma glada gäng som spelar, dvs utvecklingsstörda från Hudikteatern.
Filmen var otroligt varm men samtidigt ganska sorglig då de tog upp jobbiga ämnen såsom utanförskap, alkoholism och saknad av olika slag. Den var helt klart sevärd även om den inte var på långa vägar så bra som första filmen.
Bild och text från sf.se:
"Den framgångsrike New York baserade reklamfilmsfotografen Max har blivit bitter, elak och ensam eftersom han genom åren blivit sviken av både föräldrar och flickvänner.
Just när han bestämt sig för att avsluta sitt hopplösa liv ringer telefonen. Det är Peter, hans gamla barndomsvän som han inte haft kontakt med på trettio år som vill att Max ska komma till Sverige och hjälpa honom med en film om Peters dotters utvecklingsstörda vänner. Max som nu ser sin chans att återfå kontakten med barndomsvännen Peter och kanske till och med återfå livsgnistan säger i ett svagt ögonblick ja till att komma till Sverige. Det som från början såg ut som ett enkelt uppdrag visar sig dock vara mycket mer komplicerat än vad Max någonsin kunnat föreställa sig…"
Trött så trött
Har varit som en levande död i dag på grund av trötthet. Har haft svårt att få något vettigt gjort och det jag väl gjort har blivit fel så att jag har fått göra om. Så redan vid halv fyra drog jag från jobbet. *skolk*
Tog en promis till julmarknaden i Kungsträdgården vilket var skönt. Både att vara utomhus lite plus att det var riktigt mysigt. De hade flyttat marknaden lite och gjort om men det var definitivt till det bättre!
Hann även med en sväng in på Clas Ohlson för att köpa en liten bordsgran till pappa att ta med när jag ska dit på middag på söndag. Jag har ju haft sånt huvudbry senaste åren när han inte haft någon gran så då tänkte jag att detta kunde vara ett litet alternativ.
Trots att det är fredag och klockan bara är barnet ska jag gå och lägga mig. Jag hoppas på att vakna upp till en ny dag med lite positivare och piggare inställning!
Fan, fan, fan
Det här med att försöka bli gravid på egen hand är verkligen inte det lättaste:
*man måste vara i stark mental balans
*måste ha exakt koll på mens och ägglossning
*gå iväg och mäta äggblåsorna med ultraljud minst en gång inför varje inseminering
Just det där med att vara ensam om det är jättejobbigt. För även om det är många i min närhet som vet om det och som jag pratar öppet med så är jag ändå ensam om det. Det är jag som står här ensam kvar med alla mina tankar och känslor när vännerna går hem till sitt.
Nästas försök borde bli nästa torsdag 36/12, dvs annandagen. Och jag ska erkänna att jag har ljugit. Jag har sagt till inseminationskliniken att jag inte har tagit några hormoner fastän jag har gjort det. Det var så himla struligt med dem när jag hade gjort det förra månaden så jag orkar inte med samma sak igen. Dock har jag ändå varit och gjort ett ultraljud här på förmiddagen för att se att allt ser schysst ut och att det inte är för många aktiva äggblåsor. Och det var ju det som kliniken var mest intresserade av för att jag inte skulle få typ fyrlingar.
Hur många månader till ska jag orka med denna press? Och nu känner jag att jag inte kan hoppa över några månader heller eftersom att jag har åldern emot mig. Det här blir ju sjätte försöket och statisktiken säger att det i snitt behövs sju i min ålder. Så kanske ska jag inte misströsta alltför mycket ännu men det känns i alla fall väldigt tungt...
Less på ensamheten
I kväll är en sån där kväll när jag känner mig SÅ jäkla ensam! Visst, jag har min familj och mina vänner men jag fullkomligen hatar att vara singel. Och inte nog med det, vilket kunde vara gott nog, jag håller ju även på med "projektet" att försöka bli gravid via insemination. Jag har ju liksom inte tid att gå här och vänta längre på mister right. Känner hur tiden flåsar mig i nacken hur fort jag än springer. Varför ska livet vara så svårt och jobbigt för?
Såna här kvällar när det river inombords blir jag så avundsjuk och bitter på alla lyckliga jäklar som går där ute och njuter av livet. Just nu klarar jag t.ex. inte ens av att glädjas åt de som är nykära eller väntar barn. Säger knappt grattis utan blir bara tyst och får knyta handen hårt i fickan. Får verkligen bita mig i tungan för att inte säga något sarkastiskt.
Hur kunde det bli så här? Var ju liksom inte så man trodde att livet skulle bli. Är så himla less på det just nu och avskyr alla lyckliga jävlar!
Julavslutning med enheten
Jag hade fixat lite glögg, pepparkakor och saffransbullar till en liten julavslutning med enheten. Och snacka om uppslutning! Alla utom en kom vilket resulterade i att glöggen tog slut. :-( Men det är sånt man får räkna med. Hur som helst så blev det väldigt uppskattat. Speciallt av chefen som vi hade samlat ihop en whisky till. Han blev nästan lite tårögd faktiskt...
Nu är det bara EN dag kvar och sedan är det semeeester!
Vissa människor
Jag undrar verkligen hur vissa av mina kollegor klarar sig ute i det vardagliga livet. De frågar om precis allting, har ingen koll och kan uppenbarligen inte tänka själva. Och då är de ändå akademiker! Blir SÅ trött på deras rent ut sagt korkade frågor och nu har det gått så långt att jag inte ens orkar svara trevligt på deras frågor längre! *morr*
Boktips #22: En man som heter Ove
Har precis läst boken "En man som heter Ove". Både kollegor och andra runtomkring mig hade rekommenderat den för att den skulle vara så himla kul och att man skrattade högt. Visst var den roligt dråplig men samtidigt ganska sorglig.
Handlar om Ove som har bott i samma villaområde hela sitt vuxna liv tillsammans med sin älskade fru Sonja. Redan när han flyttade in tog han på sig rollen som områdets ordningspolis. Men så går Soja och dör och då vill även Ove avsluta sina dagar. Och hur många försök han än gör att få komma till sin fru så blir han alltid avbruten av en det ena och en det andra.
Boken var som sagt var både rolig och sorglig men samtidigt väldigt varm när det mer och mer visar sig att Ove trots allt inte är ensam och har många i sin närhet.
Boken kan helt klart rekommenderas. Läs den dock lite mellan raderna så får ni ut mycket mer av boken än bara det dråpliga.
Bild och text från bokus.se:
"En roman om kärlek, ordentliga verktyg och vikten av att alltid köra Saab
Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom "bitter" och "grannarnas skräck". Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt!
Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller "den där statskuppen", som Ove själv bara minns den.
Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg. Så när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot en novemberdag råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande berättelse om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden."
Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom "bitter" och "grannarnas skräck". Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt!
Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller "den där statskuppen", som Ove själv bara minns den.
Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg. Så när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot en novemberdag råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande berättelse om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden."
Besviken på Pontus
Jag hade hört så mycket bra om Pontus Frithiofs ställen så idag när vi skulle tacka av en kollega tog vi oss till hans ställe "Pocket". Men herregud så besviken jag blev! Lät ju så himla gott med "Pockets frasiga torsk med kaprismajonnäs". Det visade sig vara typ fish n´chips fast med kokt potatis. Dessutom var fisken så torr att den föll isär i småsmulor. Nej, dit kommer jag inte gå igen...
Var tog helgen vägen?
Varför går helgerna så himla fort för? Känns som att jag inte har tid att jobba så här mycket utan behöver mer ledighet för att hinna med allt. Varför kan man inte vända på det och jobba två dagar och vara ledig fem? Tror att jag ska lägga fram det för chefen i morgon. :-)
Blir så arg!
Satt i godan ro framför datorn för att göra det sista julklappsfotoalbumet när jag hörde världens vrål utifrån av en grupp människor. Lät som när det blir mål på en fotbollsmatch ungefär. Straxt därefter började helikoptern att cirkulera. När den surrat ett tag förstod jag att något hade hänt och mycket riktigt: antirasister hade demonstrerat när de hade blivit attackerade av nazister!
Blir så trött på sånt här! Det är väl antagligen ett gäng ouppfostrade snorungar i 20-årsåldern som har för lite att göra och som tycker att det är roligt att bråka. För de kan bara inte vara så oupplysta att de på fullaste allvar tror att de själva är renrasiga och bättre än andra människor. Hallå, det där med nazism i Sverige hörde hemma på 80-talet med skinheadsen i Gamla Stan. Väx upp någon gång och inse att ni slösar på våra skattepengar helt i onödan! Och förresten, hur skulle Sverige se ut utan pizza, hamburgare och fyra små rätter? *morr*
Bild från expressen.se
Priscilla-Ökens drottning
I kväll har jag varit och sett musikalen "Priscilla-ökens drottning" på Göta Lejon. Och den var heeelt fantastiskt underbar!
Det var bra musik, duktiga skådisar, alldeles för många skratt för att käkarna ska må bra och mycket glitter. Och då har vi inte ens pratat om kostymerna! Och dessutom är den otroligt snygga Patrik Martinsson med! Så den här kommer att ses igen, ska bara vänta tills jag får lön innan biljett bokas.
Gå och se den om ni behöver lite må-bra-känsla och vill bli glada. Kände mig alldeles varm och glad inombords när jag gick därifrån.
Gerillavirkning
När jag fyllde år och fick en virkkurs i födelsedagspresent gjorde en kollega klart att han inte ville ha "något sånt där virkat skit". Och vad gör man då? Jo, man virkar in armen på hans skrivbordslampa förstås! Döm om hans förvåning när han kom tillbaka från lunchen och det såg ut så här. Men han förstod direkt vad det handlade om och har hittills låtit det sitta kvar. Sånt bus man får roa sig med här på kontoret ibland. :-)
Blir SÅ trött!
Alltså, vad är det för fel på SL egentligen??? Visst, de kan inte hjälpa att det blir kabelbrand inkl. rökutveckling. MEN däremot kan de fixa fram ersättningsbussar. I morse var det fullkomligen kaos i t-banan på gröna linjen och när jag såg kön till ersättningsbussarna (typ hundra meter i trippla rader) så fick det bli en lååång morgonpromenad i stället.
Vilket annat företag kan bete sig så nonchalant utan att behöva betala vite? Jag menar, jag betalar både sl-kort och landstingsskatt för att den här tjänsten som de ska leverera och när de inte gör det blir jag rent ut sagt förbannad!
Bild från sverigesradio.se
Trist dag
Ja, först och främst har jag ju varit tröttare än tröttast hela dagen lång. Ovanpå det fick jag min numera förhaterliga mens. Det betyder alltså att det inte tog den här månaden heller och att jag behöver åka ner minst en gång till ner till Köpenhamn för ett inseminationsförsök. Vad less jag blir på min kropp! Varför kunde det inte bara ha varit lite enkelt för? Hade inte jag varit värd det efter alla motgångar? Speciellt som att jag vid senaste försöket tog hormoner med allt vad det innebar av extra undersökningar. :-(
Fick i alla fall trösta mig med en fantastisk solnedgång:
Seg dag
Herregud, jag är verkligen trött som ett helt ålderdomshem! Kan bara inte sluta att gäspa. Turligt nog så var min kompis sjuk som jag skulle ha gått på julkonsert med i kväll så jag kan åka hem med gott samvete och fixa lite.
Kvällens julbord
I kväll har jag varit iväg på det årliga julbordet med Hemvärnet och HERREGUD vad gott det var! Allting var sådär underbart vällagat och fint upplagt. Var en njutning både för ögat och magen. Vågar inte ens tänka på hur många kalorier som stoppades in i munnen. Men det var det helt klart värt! .-)
Cookies in a jar
Åh, har ni sett den perfekta gå-bort-presenten i stället för en blomma? I glasburken är ingredienserna till olika kakor uppmätta och klara och lagda fint i skikt. Det är bara att tillsätta smör och ibland ägg, blanda ihop och in i ugnen. Plättlätt! Och goda blir de dessutom!
Hon som driver företaget Sweets & Dreams som saluför dessa kakburkar var på vår julbasar på jobbet igår och hade med sig provsmakning av bl.a. "Christmas Cookie" (smak av vit choklad, tranbär, havregryn och kanel). Supersmarriga!!! Kan varmt rekommenderas!
Körig dag med julbasar
Har haft en riktigt pustig dag i dag med flera möten på förmiddagen och sedan julbasar på eftermiddagen som jag arrangerade. Var lite meck med det eftersom att vi hade några externa försäljare som jag fick hjälpa in i garaget samt släppa in dem överallt där vi hade kortläsare. Så många steg blev det. :-)
Dessvärre så är det uppenbarligen ett gäng dönickar på jobbet för trots att vi lockade med glögg var det bara ca 40-50 st som kom av 250! Kunde de inte åtminstone ha kommit förbi och kollat läget med en glögg i tassen? Ja, ja. Besvikelsen är ganska stor nu men det är bara att skaka av sig och gå vidare. Nu har vi i alla fall testat det där med att ha egen basar och vi får väl utvärdera om det ska bli en tradition eller inte.
Att finnas där
Satt i godan ro i soffan och fixade det sista med de pulsvärmare som jag har stickat när jag får ett meddelande av en av mina närmaste vänner som säger att hans pappa har avlidit.
Självklart säger jag att jag kan komma över en sväng om han vill men just då var han ganska chockad och han var väldigt tveksam. Så till slut sa jag helt frankt att jag skulle komma efter ca 20 minuter. Och när jag väl kom bröt han ihop helt. Antagligen hade han visat sig stark gentemot sin mamma och nu brast det.
När han lugnat ner sig lite och jag värmt lite glögg så tyckte han nog att det var ganska skönt att jag var där och kunde lyssna.
Till saken hör också att hans mamma bor uppe i Norrland så det är inte nästgårds precis. Och först skulle han INTE åka upp utan vänta till i jul. Men efter att jag hade lirkat lite så visade det sig att han nog trots allt ville åka upp och vara nära sin mamma så så slutade det.
Jag har inga problem med att umgås och prata med folk som har råkat ut för sån här sorg. Blir inte obekväm med situationen som en del blir. Jag gör bara det som jag hoppas att andra skulle göra för mig om/när jag råkar ut för liknande saker. Och ofta behöver man ju inte säga så mycket, räcker bra med att bara finnas till och visa att man bryr sig...
Riktig adventsdag
Hela den här dagen har gått i tecken av advent. Först fixade jag det sista på granen som jag började klä igår kväll. Därefter drog jag iväg på adventsfika hos släkten där min kusin som numera bor i Österrike var hemma.
Vidare hem där en kompis mötte upp för gemensam middag som vi avslutade med glögg och pepparkakor.
Visst är det väl ändå bra mysigt med de här veckorna innan jul när man bara kan njuta av alla dofter, smaker och julprydnader som lyser upp tillvaron?
Besviken på kompisar
Har för första gången i höst träffat ett par kompisar som jag egentligen är ganska nära. Då de har fyra fosterbarn som är i åldrarna 3-16 år så brukar det vara så himla rörigt där så jag har helt enkelt inte orkat med att träffa dem under hösten.
Det var kul att träffa dem igen trots att det var lika rörigt och stojjigt som vanligt. Dock blev jag ganska besviken när den ena av dem bjöd in till nyår och jag tackade nej och han fortsatte att tjata. Visst, jag förstår om de vill att jag ska komma då vi ju är varandra ganska nära och så. Men att sitta där med dem, en annan familj och ytterligare ett par så försökte jag säga så artigt som möjligt att jag tycker att just DEN kvällen vill man inte vara femte hjulet. Har man aldrig känt sig ensam tidigare så gör man det ju definitivt vid tolvslaget när alla börjar pussas. Nej, då sitter jag hellre ensam hemma alternativt umgås med mamma.
Slöseri med skattepengar?
Var ute och gick förut trots iskall vind och snorhalt väglag. Men trots att det var halt ifrågasätter jag starkt varför man plogar när det har kommit typ 1/2 centimeter snö. Det var alltså en plogbil OCH en sandbil på ett och samma ställe. Hade det inte räckt med att bara sanda? Nog borde väl även vi Stockholmare klara att gå i så lite snö???
Saknar min gammelkatt
Bestämde mig för att äntligen skruva isär och kasta min älskade gammelkatts kattpall där han låg väldigt mycket. Har inte riktigt kunnat med att kasta den tidigare då jag har blivit sorgsen av att ens tänka tanken på det. Och sen har jag skyllt på att den andra katten kanske vill ha den kvar. Men nu har pallen stått där ett halvår helt oanvänt så nu har jag äntligen tagit tag i det och ska alldeles straxt gå ut i grovsoporna med resterna.
Saknar verkligen Alfonz jättemycket! Han var en väldigt speciell katt som i och för sig många katter är. Men en mer social katt har sällan skådats. Så fort någon kom på besök ville han vara medelpunkten och satte igång och spelade clown. Och när vi var ensamma så skulle han vara med precis överallt. Var jag i köket så var han också där, var jag i vardagsrummet var han där och var han i badrummet så satt han på handfatskanten och skulle dricka vatten. Han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta hur många fler katter jag än har...
Äntligen visar sig vintern!
För första gången den här vintern har det kommit några snökorn. Det är precis så att marken har blivit vit men det är i alla fall vitt. Och som jag har längtat! Så nu hoppas jag att det kommer lite mer samt blir kallare så att jag snart kan få ta fram mina längdskidor igen.
Snygg slips till brorsan
Har ni sett vilka snygga slipsar de har på slipsprinsen.se? Funderar nästan på att köpa en till brorsan som vanligtvis aldrig använder slips. Men de här stickade är ju rackarns coola och skulle nog till och med gå hem hos honom.
De har flera riktigt snygga slipsar och även stickade flugor. Gå in här och kolla vidare.
Lite trött i mössan
Trots att jag var hemma i tid efter julfesten igår och inte drack sådär överdrivet mycket så känner jag mig hur seg som helst i dag och hjärnan är som seg sirap.
Har just nu ett skriande behov av sängen där hemma men innan jag får krypa ner ska jag hinna jobba ett par timmar först samt åka till IKEA en sväng.
Årets julfest
Kvällens aktivitet har varit julfest med jobbet. Och ja, jag är REDAN hemma. Kan ni tänka er; jag stängde inte stället denna gång vilket känns väldigt skönt.
Stället vi var på var sådär, maten sådär, ingen vidare underhållning (interna förmågor) och dåligt med drinkbiljetter. Så för att sammanfatta kvällen så blir betyget "sådär".
Utvärdering efter första natten
Sov med mitt nya kedjetäcke hela natten lång utan att ens vakna till när jag vände på mig. Trodde innan att jag skulle uppleva det som för tungt när jag är ovan men det var inga problem alls. Fick en sån himla mysighetskänsla! Det här kommer nog att bli jättebra för mig och göra att jag kan få ro när jag sover. Så man kan väl säga att vi är riktiga kompisar nu. :-)
Grejer händer
I dag har det hänt två saker som väl förhoppningsvis ska göra att jag snart mår lite bättre:
1. Har varit hos en dietist för att lära mig äta mer rätt för att gå ner ca tio kg i vikt. Känns otroligt skönt att jag får lite hjälp med detta.
2. Har hämtat mitt kedjetäcke på Hjälpmedelcentralen som ska göra att jag sover bättre. Väger hela åtta kilo så det går ju knappt att röra sig under det men det känns väldigt omhuldat. Nästan som att någon kramar en. Och det är ju det lite som är meningen. Förutom trycket mot kroppen ska det även hjälpa till att utsöndra Oxytocin vilket är ett "må bra-hormon". Så vi får se hur jag sover med det i natt, återkommer med rapport.
Så nu jäklar ska det väl börja gå åt rätt håll ändå?
Bild från somna.eu (där täcket kommer ifrån)
Har fått dagens skäll
Blev kallad till dietisten då de tyckte att jag har gått upp alldeles för mycket i vikt igen efter magsäcksförminskningen som jag gjorde för fem år sedan. Och direkt gick hon på och bannade mig för att jag äter för lite/dåligt om kvällarna. Jag är ju mycket väl medveten om detta störda ätbeteende jag har men har svårt att hantera det själv.
Nu har jag fått en handlingsplan som i stort sett går ut på att jag ska äta ett stadigare mellanmål på jobbet och sedan äta riktig mat till middag och inte bara mackor och skräp. Det som var lite skönt var att hon tryckte på att det inte behöver vara någon avancerad matlagning utan att det räcker med ATT jag äter mat. Gärna halva tallriken med grönsaker och halva med protein. Detta är ju då meningen att det ska mätta så pass att jag inte blir sugen på skräp. Så nu ska jag testa detta och gå på återbesök i början av februari. Och i mina öron låter det ju inte SÅ svårt det där. Får väl se hur det går...
Nothing to report
Känner att jag just nu lever ett ganska tråkigt och negativt liv så det är därför jag är lite dålig på att uppdatera här för tillfället. För vem vill läsa om en massa blaj, vad jag ätit till middag eller trista tankar i allmänhet? Nej, jag tassar här ute på min kant ett tag och återkommer med mer kraft när det har vänt...
Är SÅ uttråkad!
Jag vet inte riktigt vad som har hänt men jag är så rackarns uttråkad på jobbet! Är det ett tecken på att det är dags att söka utveckling? Jag vet att jag är en rastlös själ som inte kan hålla på med samma sak för länge och nu har jag ju faktiskt varit här i snart tre år. Så kanske är det dags att se sig om efter något annat? Behöver ju liksom inte vara ett annat jobb men att göra något annat inom företaget.
Som det är nu så rafsar jag av det jag ska göra lite snabbt och sen sitter jag och surfar/fikar. Konstigt nog tar inte min chef tag i detta trots att jag har flaggat om att jag har lite för lite att göra. Är det ett tecken på att man är landstingsanställd eller???
Ful kampanj av Naturskyddsföreningen
I somras någon gång såg jag på Facebook att Naturskyddsföreningen hade en kampanj om att de ville att man skulle rapportera in om man såg en igelkott. Sen när jag såg en här ute på gården så hade jag det i åtanke och rapporterade in. Sen har jag helt glömt bort det. Ända tills i kväll när jag var på väg hem från träningen då en pratglad dam ringde och i princip inte hann mer än att tacka för min inrapportering innan hon försökte värva mig som medlem. Det kostade ju "bara" 295:-/år och det var minsann mitt ansvar att kommande generationer har en bra miljö. Och visst är det väl så. Men som jag försökte förklara för henne så är jag redan medlem i flera föreningar där jag hjälper fattiga barn och att det inte var aktuellt att bli medlem.
Tycker att det var en ovanligt ful värvningskampanj! Att låta mig tro att jag gjorde en god gärning för att sedan bara utnyttja det. Blev ju inte direkt positivt inställda till dem som förening!
Vad tyckte ni?
Vad tyckte ni om årets julkalender "Barna Hedenhös uppfinner julen"? Själv tror jag att den kan komma bli riktigt bra! Helt min typ av underhållning. Brukar ALLTID kolla på första avsnittet för att kolla in läget. Sen är det inte alltid att jag följer kalendern men i år tror jag baske mig att det blir så.
