Ingen skrivlust
Har sovit så fruktansvärt dåligt senaste nätterna att jag är som ett vrak för tillfället. Är så trött att jag nästan känner mig bakis. Jag fattar inte; är hur trött som helst på dagarna men sen när jag går och lägger mig säger det "pling" och jag är klarvaken. Då har jag tagit en insomningstablett men sen vaknar jag ju efter några timmar igen och kan inte somna om. Börjar känna mig väldigt less på det beteendet nu!
Detta gör att jag inte har någon vidare skrivlust för tillfället. Är liksom helt tom på tankar och fokuserar bara på att ta mig igenom dagarna på jobbet så länge.
Lite sorglig dag
Igår kväll när jag gick och la mig så började jag tänka på lilla Finduz. Det är SÅ tomt utan honom här hemma! När den första katten gick bort förra året hade jag ju liksom honom kvar och den här tiden som jag haft ensam med honom svetsade verkligen samman oss. Nu bara väntar jag att han ska komma ut ur sovrummet och titta fram med sitt lilla huvud bakom dörrposten. Och jag har till och med kommit på mig själv att ropa på honom här hemma ett par gånger. Tänk att det kan bli så tomt när ett husdjur går bort. :-(
Ovanpå denna ganska sorgliga dag hade fakturan kommit från djursjukhuset idag. Tur att man har en mamma som man kan låna pengar av må jag säga! Känns extra surt eftersom att det i alla fall slutade med att han inte finns kvar längre.
Fick världens chock att det hamnade på den enorma summan. Det var liksom ingen som pratade om på sjukhuset att det var såna kostnader vi pratade om. Och rent ekonomiskt var det tur att jag lät honom somna in i stället för att genomgå ytterligare en operation som de föreslog.
Så för att lugna ner mig lite med gråten både över katten och för alla pengar så satte jag mig ett tag på balkongen och försökte njuta av blommorna där ute lite.
Reviderad relationsstatus
Usch, tänk vad fel det kan bli ibland va. Blev ju dumpad i fredags av dejten och har sedan varit ledsen och arg omvartannat hela helgen. Igår var en kompis över och vi satt på min balkong och drack Cava och svor över dejten. Men jag bestämde mig i alla fall för att jag skulle skicka ett kort sms och fråga om han vill vara singel eller om han vill fortsätta träffas. Det dröjde inte en minut så ringde han! Först visste jag inte riktigt om jag skulle våga svara eller inte men nyfikenheten tog över.
Han bad om ursäkt för att det hade blivit så fel där i fredags och att han hade uttryckt sig klumpigt. Han hade tydligen fått mer eller mindre en chock när jag hade väckt honom där på natten och sa att jag skulle åka hem. Det hade han liksom inte väntat sig och då hade HAN känt sig dumpad!?! Vi pratade igenom det som hände och det visade sig att vi bägge två är brända sedan tidigare och rädda för att bli lämnade. Det var väl kanske därför som jag valde att höra det jag ”ville” höra också; bättre att förekomma än att förekommas liksom.
Det hela slutade med att han sa att han hade tänkt på mig jättemycket här i helgen och att han visst ville fortsätta träffas. Blev ju såklart glad men sa samtidigt att han måste bli bättre på att visa det i så fall, kan ju inte bara vara jag som tar initiativet hela tiden. Och även att jag vill att han ska visa rent fysiskt att han är intresserad. För som det har varit fram till nu så är det jag som har stått för all typ av beröring.
Det kändes som ett bra samtal och att vi kom varandra närmre genom att öppna upp våra tankar. Så nu ska vi träffas igen och så får vi väl se hur det går. Känns som att vi har en liten uppförsbacke här.
I övrigt har helgen faktiskt varit ganska bra. I lördags kväll kom brorsonen hem och vi hade myslördag med grönsaksdipp och ”Sune på bilsemester”. Igår hade jag då kompisen hemma på Cava och sedan grillmiddag. Konstigt nog kändes det inte som att han ville att jag och dejten skulle bli sams igen. Men det beror antagligen på avundsjuka över att jag har träffat någon så jag försöker att inte bry mig.
Jäkla skit
Jäkla skit också att det skulle gå så här med dejten. Känner mig uppriktigt sagt ganska ledsen! Just nu känns livet ganska tungt och jag undrar hur mycket man pallar med innan man brakar ihop totalt? Känns som att det har varit lite väl mycket senaste tiden. Hade verkligen behövt lite glädje i mitt liv som hade uppvägt det tråkiga. Men inte! Kan verkligen inte finnas någon gud vad folk än säger!
Av någon konstig anledning har han dock hört av sig två gånger i dag. Först ville han veta om jag hade kommit hem ordentligt och sen sa han att han hade varit SÅ orolig. My ass säger jag bara!!! Hade lust att svara något drygt men avstod. Känner jag honom rätt biter tystnaden mer.
Har suttit ute en del i solen på balkongen och försökt njuta av en promenad. Men det gick inte att se eller höra våren för alla tankar. Sen var jag och hämtade min äldsta brorson som ska sova här i natt. Vi kollade på "Sune på bilsemester" men dessvärre gick det inte att koncentrera sig på den heller. Fast jag är glad att jag har haft honom som sällskap i kväll. Nu funderar jag på att ta en sömntablett och sedan försöka sova.
Dumpad IGEN!
Vad är det för fel på mig egentligen eftersom att jag blir dumpad gång efter varannan? Nu senast i kväll... Och det får nog faktiskt bli sista gången! Kommer ALDRIG mer att utsätta mig för en sån situation!
Kändes ju lugnt och stabilt med dejten och så sent som förra helgen när vi skulle ses skickade han en massa gulliga sms. Sen har ju den här veckan varit lite rörig för mig iom att Finduz åkte till katthimlen. När jag och dejten pratades vid i onsdags frågade jag om jag kunde komma över i dag. Han sa att det var ok och att jag då skulle få träffa hans son också. Sagt och gjort; jag åkte dit direkt efter jobbet och vi har haft en kul kväll med sonen. Men när han hade gått och lagt sig kom en känsla över mig att det var något som var fel. Frågade rätt ut hur han tyckte att det kändes att vi träffades och fick då till svar att han tyckte det var skönt att vara singel och att jag antagligen hade mer känslor än vad han hade. Sen kom de där andra grejerna som att han inte hade tid, han måste tänka på sonen och sen det där med att jag vill ha barn.
Då han tydligen var jättetrött så ville han gå och lägga sig men jag sa att jag skulle sitta uppe ett tag. Bestämde mig ganska snabbt för att åka hem trots att jag hade druckit två glas vin under kvällen. Men jag kände att jag absolut inte kunde vara kvar! Än mindre gå och lägga mig bredvid honom.
Så nu har jag kört 15 tårfyllda mil (trafiksäkert?!?) och sitter här i soffan och väntar på att sömntabletten ska börja verka.
Vad var det som gick fel liksom? Hur kunde det gå så fort från gulligull till ingenting? Och hur ska jag bemöta honom på hemvärnsövningen vi ska på om fyra veckor? Känns verkligen ledsamt just nu och jag känner mig ratad. :-(
Den här situationen är ju en exakt repris på det jag var med om med ex:et även om det var jobbigare då kärleken till honom var större och mer passionerad. Ska hålla mig ifrån killar i fortsättningen så att jag inte råkar ut för sånt här igen. Orkar verkligen inte med fler motgångar i livet just nu. Har varit lite mycket senaste månaden och jag känner mig så jäkla ensam mitt i allt detta!
Sur på chefen
Alltså, min chef vet mycket väl om att jag försöker komma tillrätta med mitt ätbeteende och därigenom gå ner i vikt. Och vad gör han? Jo, han ställer en hel ask med färska cocosbollar på mitt bord när jag inte är på plats och ber mig bjuda in till avdelningsfika i eftermiddag och ta med mig kartongen. Hur kan han med att göra så? Sånt beteende blir jag fruktansvärt störd på! Snacka om tanklöst!
Skickade ett väldigt "tydligt" sms till honom om att jag inte ämnar delta och att jag inte tyckte det var schysst av honom att göra så. Hoppas han får jäkligt dåligt samvete! *morr*
Förberedd inför helgen
Direkt när jag kom hem från cirkelfyspasset satte jag igång att plocka undan alla kattsaker. Har inte riktigt varit redo för det tidigare men nu kände jag att det var dags. Mycket för att slippa se sakerna och bli påmind. Har kastat en hel del, lite ska jag ta med mig till dejten i morgon då han har katt och sen var det faktiskt några få saker som jag inte kunde med att skiljas ifrån. Det finns några leksaker och sånt som jag vill spara. Iaf för ett tag framöver. Eventuellt får de begravas med katterna en vacker dag.
Har även hunnit med att packa ner lite inför bortamatchen i morgon. Känns lite nervöst faktiskt då jag ska träffa hans son för första gången. Som tur är så är sonen en 4-åring och jag brukar komma överens med killar i den åldern. Har ju lite vana efter mina brorsöner.
Hann också plocka undan lite här hemma inför det att den äldsta brorsonen kommer på besök på lördag. Ska bli SÅ mysigt att få rå om honom alldeles själv!
Rolig arbetsintervju
En kompis till mig sökte ett jobb uppe i Luleå hos en av våra större sociala medier som har sina servrar där. In kommer en "brud" i 25-årsåldern med keps och sneakers som visar sig vara chef där som ska intervjua honom. Hon förklarar att de har ett standardbatteri med frågor som de ställer innan hon sätter igång. Första frågan är: "Vad är din bästa raggningsreplik?" Min kompis, som är i dryga 40-årsåldern, höll på att tappa hakan helt och blev helt tyst. När hon ställde frågan igen svarade han att det ju faktiskt var typ 15 år sedan han var ute i svängen och raggade.
Då kom andra frågan: "Om du är på fest, vilken roll tar du då? Står ensam i ett hörn eller går fram och pratar med folk?". Även det var ju en väldigt puckad fråga att ställa då det ju beror på vad det är för sällskap och tillställning. Man kan väl inte säga att man alltid beter sig på ett visst sätt?
Men sen kom det som gjorde att kompisen höll på att bryta ihop fullständigt. "Bruden" säger att "det här är ju ett internationellt företag med många gäster från olika engelsktalande länder typ Frankrike, USA, England och London". Sen när blev London ett eget land??? Och är Frankrike verkligen ett engelsktalande land?
Som tur är så kan min kompis behärska sig väldigt bra och visade antagligen inte utåt hur punchig han tyckte att den här tjejen var. Men visst är det väl konstigt att ett stort amerikanskt och globalt företag inte beter sig mer proffsigt utan håller på med såna här dagisfasoner? Behöver jag säga att min kompis inte längre är intresserad av jobbet?
Tom inombords
Konstigt nog så har jag känt mig alldeles tom inombords idag. Visst, jag har tänkt en del på Finduz men dagen har ändå tuffat på.
På eftermiddagen var jag på ätstörningskliniken för min veckovägning. Kände inte alls för det då jag visste med mig att jag fuskat alldeles för mycket den senaste veckan. Mycket beroende på att det var påsk, konstiga mattider hos dejten med vin samt lite godis. Trots det hade jag bara gått upp 2 hg vilket ju i princip är ett glas vatten. Så jag får vara nöjd ändå och ta nya tag den här veckan.
Efter den trista vägningen mötte jag upp ex:ets lillasyster för en långpromenad. Det var riktigt kul att ses igen eftersom att det var alldeles för länge sedan sist. Gissa om vi hade mycket att prata om. Så vi gick från Odenplan via Fridhemsplan, Västerbron, Hornstull och till Zinkensdamm där våra vägar skiljdes åt. Skönt att röra på sig lite!
Vy från Västerbron:
Var det så här det gick till?
Kanske inte riktigt men inte långt ifrån känns det som...
Lite glädje trots sorg
Efter att jag hade gråtit en skvätt när jag kom hem mitt på dan så åkte jag hem till min mamma som var ledig i dag och som dessutom hade mina kära brorsöner hos sig. Vi pratade en hel del om Finduz och det kändes bra. Efter det hade vi riktigt roligt tillsammans under eftermiddagen. Till och med så roligt att de helt plötsligt ville komma och hälsa på mig bägge två. Så det slutade med att den äldsta kommer och sover över på lördag. Kul att de fortfarande vill komma trots att de börjar komma upp lite i åldern.
När jag kom hem hade jag dessutom fått ett påskkort från dem. Snacka om glad man blir! Ja, inte över Postens urusla service då med tanke på att kortet var stämplat redan för en vecka sedan!
Lilla Finduz är i katthimlen
De ringde här för någon timme sedan från djursjukhuset och berättade att Finduz hade blivit kraftigt försämrad. Han hade börjat andas väldigt oregelbundet och njurvärdena var fortfarande superhöga. Så när de ringde hade han blivit överflyttad till intensiven och de ville att jag skulle ta ett beslut om hur de skulle göra. Njurarna var tydligen i princip slut viket de inte kunde göra något åt plus att det eventuellt var hål i urinblåsan vilket krävde operation. Så mitt beslut var ganska lätt att ta trots allt. Jag ville inte att han skulle behöva lida mer och därför fick han somna in. Då han var så pass dålig ville de inte vänta med det så jag hann inte ens dit... Känns ju förstås väldigt jobbigt och sorgligt men samtidigt är jag väldigt glad att jag kom hem i söndags och körde honom till sjukhuset. Och någonstans där inne förstod jag redan då att det här kunde ske så jag sa väl i princip farväl till honom redan då.
Det som känns mest jobbigt är att han har legat på sjukhus i två dygn utan sin matte. Han måste ju ha känt sig som världens ensammaste katt. :-(
Det andra som är jobbigt är att jag undrar om det hade gått annorlunda om jag hade åkt in tidigare med honom. Kanske hade han klarat sig ifrån det eventuella hålet på urinblåsan men samtidigt så hade han ju ändå njursvikt vilket jag ju inte visste om.
Känner mig faktiskt ganska ledsen och det känns tomt här hemma (åkte hem från jobbet). När Alfonz försvann fanns ju Finduz kvar men nu är jag helt ensam. Kommer sakna honom väldigt mycket! För även om han var väldigt skygg och blev hela 14 1/2 år så var han ju ändå min lilla bebis!
Lång påskhelg
Guuud vad det har varit skönt med lite ledighet! Har hunnit med bl.a. att byta däck och vaxa bilen, njuta av god mat, gräva trädgårdsland, klyvt ved och hängt på djursjukhuset.
Åkte ju till dejten i fredags kväll och det kändes så himla bra att träffa honom igen! I lördags kapade han ved medan jag grävde trädgårdsland. På kvällen var vi ute på en underbar långpromenad. Vi har verkligen lätt att prata med varandra vilket ju känns väldigt skönt. Orosmomentet just då var att min katt där hemma inte verkade må så bra. Min mamma var kattvakt och enligt henne var han helt olik sig själv. Dock tänkte vi att det var en reaktion på vaccinationen som han fick i torsdags kväll så vi bestämde att avvakta.
Igår stod jag vid vedklyven nästan hela dagen. Men när jag pratade med mamma på eftermiddagen och hörde hur risig Finduz var bestämde jag mig för att åka hem på en gång för att ta honom till djursjukhuset. När vi kom dit vid sex-tiden och de fick höra att han inte varit på lådan eller druckit sedan i fredags blev det fart på dem. Gick förbi hela väntrummet och in direkt till veterinären. De började genast att förbereda för narkos då han antagligen hade fått urinsten. Så det var bara för mig och mamma att åka hem.
Senare på kvällen ringde de och sa att det tydligen hade varit helt stopp i urinröret på stackaren och att vi kom in i sista stund. Tydligen kan de bli typ förgiftande om de inte kommer in och blir tömda. Så nu ligger han fortfarande kvar på sjukhuset med kateter och skyhöga njurvärden som de ska försöka få ner med dropp. Stackan...
Blev ju lite snörpligt slut på helgen med dejten men samtidigt så känns det som att han kommer att finnas kvar.
I dag har jag varit trött, så trött. Har mest suttit på balkongen i solen men lyckades i alla fall till slut efter mycket vånda ta mig ut på en långpromenad. Och häpp så var helgen slut. :-(
Glad påsk!
Nu är det långhelg vilket innebär lite extra ledighet. Underbart! Så i dag ska jag åka ut till mamma och byta däck på bilen (och ja, jag kör med odubbade och behöver alltså inte ens egentligen byta däck) och sen ska vi käka lite påskmat.
I kväll åker jag till dejten och stannar där tills på måndag. Fick ett sms här i morse innan jag vaknade: "nu är det inte många timmar kvar tills vi ses igen". Var det inte gulligt så säg? Blev alldeles varm inombords och kommer antagligen glädja mig åt det hela dagen lång.
Vår i luften
Efter en halvdag på jobbet drog jag in till Kungsträdgården och tittade på de japanska körsbärsträden som blommade. Och det är verkligen ett vårtecken för mig! Fick så mycket vårkänslor att jag genast åkte hem och skurade balkongen och tog fram möblemanget dit. Så nu är det så fint så och jag är redo för värmen som inte riktigt har kommit ännu.
Fult spel?
Härom dagen gick jag in på Igor sport på Götgatan för att jag behövde ett par nya Puma-sneakers då de gamla hade gått sönder. Är ju lite rörigt där så när jag väl hittade en modell som jag ville ha fanns bara den ena skon på hyllan. Jaha tänkte jag, det är väl bara att börja leta runt efter den andra. Är ju säkert någon som har testat den andra och sedan glömt bort att ställa tillbaka den.
Bäst som jag gick runt och letade såg jag en dam som gick runt med den andra i handen. Jag förstod på hennes framtoning att hon inte skulle ge mig den andra. Hon var på försäljarna och hej och hå. Jag gick runt helt iskallt för jag trodde att hon skulle ge sig. Men nej, hon tvingade försäljarna gå runt och leta åt henne. Och ju otrevligare hon blev desto mer målinriktad blev jag att JAG skulle ha de där skorna! Efter ca en kvart gav hon sig och när hon var utom synhåll var det ju bara för mig att gå fram och hämta den andra. Tror ni att jag kände mig nöjd då eller?
Bra dag (än så länge)
Solen skiner och det var fantastiskt fint nere på Katarina kyrkogård när jag va rute och gick på lunchen:
Efter lunch har jag varit iväg till överviktskliniken för veckovägningen. Och jag hade gått ner 1.2 kg den här veckan vilket jag är mycket nöjd med! Så sammanlagt har jag nu gått ner 3.6 kg på tre veckor. Känns SÅ skönt att det är på rätt väg. Ovanpå den rena viktnedgången hade jag bytt ut ytterligare ett kg fett mot ett kg muskler!
Behandlaren var mycket nöjd över mina resultat men gav mig tips för hur jag ska gå vidare och framför allt klara av påsken. Nu blev jag helt plötsligt lite mer peppad av detta. För det behövs inte mycket till förrän jag kommer börja märka i ansiktet och byxhänget under rumpan där det först brukar märkas. :-)
Boktips #26: Trasig
Ibland undrar jag varför jag utsätter mig själv för såna här hemska, verklighetsbaserade böcker för. Men även fast de är hemska så är de ändå intressanta.
Senast i raden av denna kategori av böcker har jag läst "Trasig". Den handlar om en av de största pedofilhärvorna i Storbritanniens historia. Shy som har skrivit boken blir systematiskt våldtagen av sin styvfar från det att hon är väldigt, väldigt liten. Och ju äldre hon blir desto mer förstår hon att mamman blundar för det som sker, att styvfadern gör likadant mot både Shys syster och flera andra barn samt att socialen vänder henne ryggen. Dessutom är det inte bara styvfadern som våldtar henne utan även hans kompisar och andra som han inte ens känner. Flera gånger råkar hon därför väldigt illa ut.
Boken var otroligt gripande och skakande och jag kan verkligen inte förstå hur de sociala myndigheterna inte tar såna här larm på allvar. Så om ni orkar läsa den här typen av böcker kan jag rekommendera den. Men var beredd på att ni blir ledsna och arga om vartannat.
Bild och text från bokus.se:
"Jag föddes och trasades sönder i Birkenhead. Oönskad, misshandlad, såld, bortbytt, fotograferad, filmad, lämnad att dö, fördärvad, skuldbelagd, sviken och förbigången. Men jag föddes även med en brinnande eld inom mig. Jag kallar den för min Fenixeld. Jag är inget offer - det ordet beskriver bara vad jag råkade ut för. Inte heller är jag en överlevare för det antyder att jag kommit över allting. Jag är en Fågel Fenix och det pågår en ständig process inom mig. Detta är min berättelse."
Orden kommer från Shy Keenan. Under hela sin barndom blev hon systematiskt våldtagen av sin styvfar. Och hennes mor misshandlade henne så svårt att hon hade både nedsatt hörsel och syn den dag hon började skolan. Vid 10 års ålder var hon nära att dödas av en grupp pedofiler som hon blivit såld till.
I vuxen ålder beslutade sig Shy för att berätta sanningen och få de skyldiga ställda inför rätta. Efter en utdragen process dömdes både styvfadern och några av hans medhjälpare till långa fängelsestraff inte bara för vad de gjort mot Shy utan för flera fruktansvärda brott även mot andra barn.
Trasig är en av de mest skakande och ärliga skildringar av barns utsatthet som någonsin skrivits. På ett rakt och självutlämnande sätt berättar Shy Keenan om sina fruktansvärda upplevelser. Men hon uppvisar även en inneboende styrka och förmåga att trots allt överleva och vända smärtan till något positivt som kan hjälpa andra i liknande situation."
Orden kommer från Shy Keenan. Under hela sin barndom blev hon systematiskt våldtagen av sin styvfar. Och hennes mor misshandlade henne så svårt att hon hade både nedsatt hörsel och syn den dag hon började skolan. Vid 10 års ålder var hon nära att dödas av en grupp pedofiler som hon blivit såld till.
I vuxen ålder beslutade sig Shy för att berätta sanningen och få de skyldiga ställda inför rätta. Efter en utdragen process dömdes både styvfadern och några av hans medhjälpare till långa fängelsestraff inte bara för vad de gjort mot Shy utan för flera fruktansvärda brott även mot andra barn.
Trasig är en av de mest skakande och ärliga skildringar av barns utsatthet som någonsin skrivits. På ett rakt och självutlämnande sätt berättar Shy Keenan om sina fruktansvärda upplevelser. Men hon uppvisar även en inneboende styrka och förmåga att trots allt överleva och vända smärtan till något positivt som kan hjälpa andra i liknande situation."
Herregud säger jag bara
Snacka om trött och sliten jag känner mig nu! Har ju inte varit ledig på typ fyra veckor. Har både jobbat hela veckorna plus haft hemvärnsövningar senaste tre helgerna. Ska bli SÅ skönt med lite påskledighet. Och gud nåde den som väcker mig! Eller förresten, denna någon är ju i så fall dejten men förhoppningsvis är han också trött. Visst, vi ska roa oss med att klyva ved under stor del av helgen men vi får i alla fall sova ut.
I dag är jag så trött att jag inte kan fokusera och ögonen är svullna som pingisbollar och svider. Men nu är det bara två mornar kvar och sen väntar ledigheten.
En sak som jag dock blir lite glad över mitt i allt det trötta är att se att våren verkligen är på väg nu. Detta gick jag förbi på vägen till jobbet, är det inte härligt så säg:
Sjukt beteende av vuxna människor
I kväll när jag var på väg hem från spinningen hamnade jag ju förstås mitt i Bajens tåg från Medis till Tele2 arena där säsongspremiären skulle spelas. Alltså. det var sjuuukt mycket folk (läs; mest karlar) som brölade, smällare och bengaler om vartannat. Stackars polisen som hade fullt sjå med att hålla ordningen.
Måste dock säga att jag inte riktigt kan förstå det där, i mina ögon, ganska sjuka beteendet av vuxna människor. Varför ska man bröla, kasta flaskor och tända bengaler för? Det är ju rena rama grottmänniskabeteendet ju. Tänk vad det där larvet kostar mig och alla andra Stockholmare en massa pengar för polisinsatser och förstörelse. Sånt kan göra mig fruktansvärt irriterande och morrig en måndag som denna!
Bra helg
Har faktiskt haft en riktigt bra helg trots att jag varit väldigt trött. Var kul att träffa hemvärnsgänget igen och vi har , trots mycket dötid, skrattat väldigt mycket. Och att dejten har varit med också gjorde ju inte saken precis sämre. Visst, vi har inte kunnat visa något öppet och det har för min del varit ganska jobbigt. Men samtidigt så vill jag inte ha en massa snack än så länge när det är så pass nytt. Fast vi fick lite egentid i lördags när jag åkte med honom i lastbilen både till och från övningsterrängen. Men försvarsmaktens gamla lastbilar är INTE hångelvänliga kan jag intyga. :-)
Han vill dessutom att jag ska komma till honom och vara så mycket som möjligt i påsk så nu känner jag mig lite säkrare på var jag har honom någonstans. Visar ju att han faktiskt vill träffa mig vilket gör mig lugn. Har en skön känsla inombords just nu...
Slut efter en lång dag
När klockan ringde här på Hemvärnsövningen i morse kl 05:00 trodde jag inte att det var sant! Speciellt inte eftersom att sömnen varit "sådär" med två sågverk här på logementet. Så om jag hade sovit fyra timmar i natt så var det mycket.
Sen har dock dagen gått i ett lite alltför lugnt tempo. Har mest suttit och medlyssnat på radion. Ja, förutom när jag och en till blev kommenderade att understödja en pluton som skulle framrycka genom skogen. Och herregud vad jobbigt det var! Det är ju liksom inte någon liten lätt söndagspromenaden precis. Nej här gick det över stock och sten med stridsväst och ak4:an. I ett ganska högt tempo dessutom! Men jag måste erkänna att jag fortfarande tycker att det där med strid är ganska roligt. Även om kroppen kanske inte alltid håller med.
Men nu ligger fröken i sin säng på logementet och tänkte sova. Klockan ringer ju trots allt vid halv sju i morgon bitti. Och det här gör man frivilligt!?!
Morr
Alltså, jag håller på att bli galen på alla goda tips på bantningskurer! Jag håller inte på med någon diet utan försöker så gott det går komma tillrätta med mitt sjukliga ätbeteende. Vill bara skrika rätt ut varje gång när någon kommer med tips. Låt mig bara vara i fred med min mat och mina mellanmål så kommer allt gå bra ska ni se!
Upp och ner
I dag har mina känslor verkligen åkt berg- och dalbana upp och ner. Ena sekunden jätteledsen över det där igår och andra sekunden glad över att jag har träffat dejten. Och däremellan har jag hunnit med att vara menssur också. Är det hormonerna som spelar mig ett spratt måntro?
Är fortfarande ganska nedstämd sedan igår men ingenting blir ju bättre av att jag sitter hemma och tycker synd om mig själv. Just därför ska jag följa med på Hemvärnsövningen i helgen som jag nästan hade tänkt att banga. Och sen är ju dejten där också vilket ju självklart gör sitt till.
Ska försöka packa det sista och sen komma i säng så att jag är någorlunda utvilad inför morgondagen. Sen är jag ganska trött efter kvällens cirkelfyspass också.
Ledsen, så ledsen
Har precis fått min mens och det känns som att en bit rycktes ur mitt hjärta hårt och brutalt! Efter åtta ärliga försök med inseminering kanske jag får acceptera att det är för dålig kvalitét på mina ägg? Eller ska jag försöka två gånger till som den ursprungliga planen var? Jag vill ju så gärna... Eller ska jag spara ihop typ 50 tusen och försöka med ett par IVF-försök? Jag menar, då kontrollerar man ju själva befruktningen och stoppar sen in allting igen och hoppas på att det fäster.
Just nu vet jag varken ut eller in och jag gråter krokodiltårar inombords. Usch, tänk om det ändå vore skärtorsdag så att jag var ledig några dagar för att återhämta mig mentalt. Hur ska jag orka vara stark och jobba först några dagar, åka iväg på Hemvärnsövning hela helgen och sen jobba flera dagar till? Känns just nu som en omöjlighet. :-(
Besök på överviktskliniken
Har i eftermiddag varit på mitt veckobesök på överviktskliniken. Det var dags för lite vägning och utvärdering av veckan. Jag erkänner att jag har fuskat några gånger under veckan då jag ju var på middag både i fredags och söndags. Men trots det hade jag gått ner 1.4 kg! Ska verkligen försöka att inte fuska för det är ju trots allt det beteende som vi vill komma tillrätta med.
Nu ska vi försöka en ny variant för att jag inte ska vara så hungrig hela tiden och det är att i stället för frukt till mellis ska jag äta yoggi/risifrutti/2xknäckemacka med mjukost. Antagligen är det då det extra fett som ska göra att jag blir mer mätt.
När jag kom hem i kväll vad tror ni att det var det första jag gjorde? Ja, förutom att äta middag då. Jo, jag klämde i mig fem skorpor med smör! Och det ingår INTE i mitt matschema om man säger så! Känner mig så jäkla missnöjd med mig själv så här i efterhand. Men jag måste försöka tänka att det är nya tag i morgon. Kan inte vara så hård mot mig själv. För trots allt har det gått relativt bra med tanke på vilket stört ätbeteende jag har.
En annan sak som peppade lite var att få känna sig lite smal för en gångs skull. Där på kliniken mötte jag flera som var i 150-170 kg klassen. Kände mig smal som en vidja i jämförelse. Men framför allt är jag glad att jag har tagit tag i det nu och inte väntat tills jag är så stor. Jag har ju faktiskt inte lika lång uppförsbacke som de att ta mig uppför...
Nej, det är INTE jag! Riktigt så farligt är det inte ännu.
Höst redan?
Herregud vad grått det är ute idag. Nästan så att de där vårkänslorna ersätts tillfälligt med höstkänslor och viljan att sitta hemma i soffan med tända ljus. Men förhoppningsvis ändras vädret tillbaka väldigt snart igen.
Känns rätt
Har i princip haft en hel helg tillsammans med dejten. Han sov ju hos mig i fredags, vi var på gemensam Hemvärnsövning i lördags och sen följde jag med honom hem och stannade i söndags. Och jag måste säga att jag tycker mer och mer om honom! Visst, det kanske inte är så där omvälvande som det var när jag träffade ex-et men det kanske det inte alltid måste vara?
Med den här killen kan man prata även om jobbiga grejer utan att han backar. Alltså, nu pratar vi inte jobbiga som i existentiella frågor utan mer vad man har för värderingar om ett förhållande. Berättade att jag har jättesvårt att få höra att han inte har tid då det var just det jag fick höra av ex:et hela tiden. Han å sin sida berättade att bägge de två senaste hade flyttat in efter typ två veckor tillsammans. Så det lovade jag att inte göra. Jag skulle vänta åtminstone två månader. :-) Vi verkar trivas bra i varandras sällskap och ha ungefär samma värderingar. Det är liksom inga konstigheter.
Nu ska vi iväg på övning med Hemvärnet hela helgen. Ska bli myyycket spännande att se hur det går att inte pussas och pilla på varandra. Dessutom ska vi bo i logement vilket betyder att jag kommer att vara på samma ställe som han dygnet runt. Låter jobbigt va?
En dag i läkares tecken
På förmiddagen var det dags för det årliga besöket hos tandläkaren. Hade ont i en tand redan förra året men då testade vi att slipa ner tanden lite för att avlasta tuggytan. Men fortfarande när jag tuggar på något hårt ilar det ända ner i tårna. Så nu ska vi testa att ta bort den befintliga lagningen för att se om det finns en spricka därunder. Ovanpå det hade jag ett hål som även det var på G redan förra året. Känns som att det kan bli dyrt. Inte riktigt vad min redan så ansträngda ekonomi behöver just nu. :-(
På eftermiddagen gick jag sedan till vårdcentralen för den där jäkla urinvägsinfektionen. Och mycket riktigt så hade den gamla blossat upp igen. Så nu har jag fått en ny penicillinkur som ska vara av dunderkvalitet och slå ut det mesta. Just nu känns det som att jag är beredd att ta vad som helst för att slippa denna smärta!
Går det över?
Igår efter Hemvärns-övningen åkte jag med dejten hem. Då vi var superdupertrötta grillade vi och gick sen och la oss. Halv tio en lördag! Hör inte direkt till vanligheten... Vi har knallsovit bägge två hela natten lång. Romantiskt? Not!!!
Dessvärre så har jag återigen bra ont av urinvägsinfektion. Vet inte om det är den gamla som inte riktigt försvann och som nu blossat upp igen eller om det är en ny. Hur som helst så gör det rackarns ont i hela den regionen plus att jag får springa på toaletten precis hela tiden. När ska det onda gå över egentligen?
Ojsan, hoppsan...
... jag "råkade" visst busa lite med en kollega. Och det bästa av allt är att han aldrig kommer att tro att det är jag. :-)
Efterlängtad fredag
Åh, jag har verkligen en rolig helg framför mig så den här fredagen är efterlängtad! I kväll ska jag på middag med mina närmaste vänner där jag vet att det blir god mat, många skratt och vin. Lite senare kommer dejten och plockar upp mig och så åker vi hem till mig.
I morgon bitti ska vi iväg på Hemvärnsövning och sedan åker jag med honom hem tills på söndag då jag äntligen ska träffa mina brorsöner igen eftersom att brorsan fyller år.
Ovanpå det skiner solen och jag får vårkänslor av allra svåraste graden. :-)
Tankeställare en torsdag
Usch, fick reda på att en tjej som jag konfirmerade mig med för typ hundra år sedan dog i dag pga bröstcancer. Känns som att det kommer så nära på något sätt när det är någon i min egen ålder. Dessutom hade hon två tonårsdöttrar som nu ska bära den sorgen i så pass unga år. Verkligen tragiskt!
Hon upptäckte knölen på nyårsdagen för två år sedan och sen eskalerade det hela. Dock fick de bukt med det hela och det var "borta" ett tag innan det kom tillbaka med full kraft igen. Hon bloggade så sent som för tio dagar sedan och då hade hon precis fått beskedet att hon hade hela levern full av metastaser och att det inte fanns något vården kunde göra. Så det gick rackarns snabbt där på slutet.
Sånt här gör verkligen att jag får mig en tankeställare. Ska verkligen försöka sluta gnälla över såna småsaker som jag har i jämförelse och glädjas åt det jag har.
Pust och stånk
Hur ska jag orka med ett cirkelfyspass efter jobbet i dag? Känner mig helt slut som artist och ganska hungrig. Inte det minsta taggad faktiskt utan vill bara gå hem och plocka inför att dejten kommer i morgon. Men om jag känner mig själv rätt så kommer jag i alla fall att släpa mig dit och tycka synd om mig själv precis hela vägen lång och sedan efteråt känna mig ganska nöjd.
Wish me luck!
Första dagen till ända
Första dagen med mitt nya ätbeteende är till ända och just nu känns det "sådär". Det har gått bra precis hela dagen lång men när kvällen kom så började ätbegäret riva inombords. Så senaste timmarna har jag legat här i soffan och inte kunnat tänka på annat än Ballerinakex! Som tur är har jag ingenting alls hemma. :-/ Men jag antar att det kommer att gå bättre och bättre vad tiden lider. Måste bara härda ut första tiden.
En bra sak i dag var att eftersom jag behöver skjuta lite på lunchen för ett jämnare intag så tog jag en halvtimmes promenad INNAN jag åt. Kändes mycket duktigt! Och sen var det ju så himla härligt väder ute också.
Tröttande möte
Började dagen med att försova mig och vakna med ett ryck halv åtta. Det var bara till att stressa upp och iväg då jag just i dag hade ett möte som började redan vid åtta. Men tro´t eller ej; jag var på plats redan tjugo över.
Nästa möte började sedan vid nio och det har jag suttit i ända tills nu och skrivit protokoll. Tror ni att jag är helt slut i huvudet nu eller? Kan det verkligen vara effektivt att sitta så många timmar på raken och koncentrera sig?
Besök på överviktskliniken
Har i eftermiddag varit på ett lååångt besök på överviktsenheten. Jag fick ett matprogram samt rörelseprogram för de kommande fyra veckorna. Så dessa veckor kommer se ut enligt följande:
07:00 Havregrynsgröt med mellanmjölk
10:00 Frukt
12:00 Lunch 250 g fördelat på 80 g kolhydrater, 80 g proteiner, 80 g grönsaker och 10 g extra
15:00 Frukt
18:00 Middag enligt samma koncept som lunchen
21:00 Frukt
Jag ska även gå minst 9000 steg/dag (inte snitt utan per dag). Om jag sedan går på Friskispass blir detta en rörelsebonus.
Varje måltid som jag äter ska jag äta genom att ställa en tallrik på en våg som är kopplad till en dator. Där kan jag se hur fort jag äter (min måltid ska ta minst 14 minuter). Den kommer säga om jag äter för långsamt eller för snabbt och jag ska även registrera min mättnadskänsla.
Känner mig taggad och förväntningsfull inför detta och det känns som att det kan funka. Såvida jag inte börjar lura mig själv alltså. Det bästa av allt är att det inte är någon speciell diet utan jag får äta vad jag vill för mat!
Planer inför sommaren
Så, då har semesterplaneringen börjat sätta fart. Bl.a. ska jag och en kompis åka upp till Västerbotten och åka världens längsta linbana. Man "svävar" över skogar och myrar, bäckar och tjärnar och det är i princip helt tyst. Ska verkligen bli superspännande!
Vi kommer att åka uppåt efter Höga Kusten redan veckan efter midsommar så jag hoppas ju självklart på fint väder och midnattssol. Sen bor vi två nätter i stuga uppe vid en av linbanestationerna innan vi åker till Luleå där vi hälsar på kompisens mamma några dagar. Jag har aldrig varit i Luleå och trakterna där omkring så det ska bli kul att se även det.
Nästan så att jag börjar längta efter denna resa redan nu.
