lyckis

En kompis till mig sökte ett jobb uppe i Luleå hos en av våra större sociala medier som har sina servrar där. In kommer en "brud" i 25-årsåldern med keps och sneakers som visar sig vara chef där som ska intervjua honom. Hon förklarar att de har ett standardbatteri med frågor som de ställer innan hon sätter igång. Första frågan är: "Vad är din bästa raggningsreplik?" Min kompis, som är i dryga 40-årsåldern, höll på att tappa hakan helt och blev helt tyst. När hon ställde frågan igen svarade han att det ju faktiskt var typ 15 år sedan han var ute i svängen och raggade.

Då kom andra frågan: "Om du är på fest, vilken roll tar du då? Står ensam i ett hörn eller går fram och pratar med folk?". Även det var ju en väldigt puckad fråga att ställa då det ju beror på vad det är för sällskap och tillställning. Man kan väl inte säga att man alltid beter sig på ett visst sätt?

Men sen kom det som gjorde att kompisen höll på att bryta ihop fullständigt. "Bruden" säger att "det här är ju ett internationellt företag med många gäster från olika engelsktalande länder typ Frankrike, USA, England och London". Sen när blev London ett eget land??? Och är Frankrike verkligen ett engelsktalande land?

 

Som tur är så kan min kompis behärska sig väldigt bra och visade antagligen inte utåt hur punchig han tyckte att den här tjejen var. Men visst är det väl konstigt att ett stort amerikanskt och globalt företag inte beter sig mer proffsigt utan håller på med såna här dagisfasoner? Behöver jag säga att min kompis inte längre är intresserad av jobbet?