Skäll, skäll och åter skäll...

Har ju gått upp en hel del i vikt senaste året och tycker verkligen att det är jättetrist och jobbigt. Speciellt med tanke på att jag faktiskt gjort en sån där magsäcksförminskningsoperation. Så nu har jag kontaktat en distriktssköterska som hjälper överviktspatienter och varit där på möte i dag. Och man kan väl uttrycka det som att hon var ganska "rak" vilket är egentligen kanske är bra. Hon gjorde helt klart för mig det som jag redan vet innerst inne: jag måste äta mindre och röra mig mer.
 
Jag rör på mig en hel del: spinning och cirkelfys varje vecka PLUS en hel del promenerande. Grejen är ju den att jag äter för att bli av med den inre oron. Får ett lugn av ätandet vilket kanske inte är helt normalt.
 
Nu ska jag testa att matregistrera i två veckor innan jag ska tillbaka igen för en gemensam analys samt vägning. Är lite jobbigt då jag antagligen kommer tycka det är väldigt pinsamt att visa hur mycket jag faktiskt äter.
 

Löste sig på bästa sätt

 Jag och kompisen som numera ligger inlagd på psyket hade ju pratat innan han åkte in om att han skulle följa med upp till Jämtland på torsdag. Senaste dagarna har jag gått ouch gruvat mig lite över det där då han var i så himla dålig kondition när han var här på timpermis i fredags. Han var så drogad att han sluddrade och mer eller mindre nickade till mitt i en mening. Var verkligen obehagligt att se honom så risig!
Efter i fredags så har jag sen gått och tänkt på hur jag ska säga till honom att jag inte riktigt orkar med att ta hand om honom när jag knappt orkar med mig själv. Jag menar, jag har ju faktiskt tagit ledigt från jobbet för att åka upp och ta det lugnt på semestern. Då vill jag ju inte ha en stissig person som jag blir nervös av och som är vaken hela nätterna omkring mig. Hur mycket jag än tycker om honom!
 
Nu löste det sig dock på bästa sätt. Han hade ansökt om permission då han mår mycket bättre i dag än i fredags men fick avslag. Läkarna ville inte släppa honom mer än någon natt i taget och då skulle han befinna sig i stan och inte 60 mil bort OM läget skulle förändras till det sämre. Så nu kan jag släppa det och bara se fram emot min resa. Fast lite dåligt samvete får jag allt...
 
 
 

Dagens goda gärning och lutfisk

När jag var på väg till luftiskmiddagen som skulle gå av stapeln hos min moster så fick jag se att Soppkök Stockholm hade postat ett meddelande på fejjan. De skrev att de var i akut behov av frukt, mackor, kaffe och soppa då det hade tagit slut vid dagens soppkök vid Medborgarplatsen. Eftersom att jag satt på t-banan och inte kunde fixa så mycket gick jag i alla fall in på Lidl och handlade frukt, russin, bröd och kaviar för närmare 300 spänn som jag sedan gick och lämnade. Kändes riiiktigt bra inombords efteråt!
 
Jag har sagt det förut men säger det igen: ingen kan göra allt men alla kan göra något. Tänk vad underbart det är att det finns engagerade eldsjälar som ägnar sig åt sån här verksamhet helt gratis på sin fritid. De ska ha en extra guldstjärna uppe i himlen!
 
Image

Hur fasiken gick det till?

Hur gick det till när gubbarna gick direkt till final igår? Katastrof!!! Visst, det var ett ganska dåligt startfält men både Caroline och Martin var ju tusen gånger bättre.
Förhoppningsvis åker både de och hon som sjöng den där "Gosa" all världens väg så att vi kan skicka något till Malmö som man inte behöver ha skämskudden för att se.  
 

Myyycket trevlig middag...

... som utmynnade i världens ågren har jag just kommit hem ifrån. Det sjuka är att jag inte ens vet var ågrenen kommer ifrån. Visst, jag har druckit lite vin till maten och så men absolut inte överdrivet mycket. Har haft trevligt, inte sagt eller gjort något dumt men ändå vandrar jag omkrin här hemma och kommer inte till ro. Vad fasiken är felet???

Hur ska jag bete mig?

Träffade en kompis i Farsta för en fika då han behövde få ur sig lite om hans man som har blivit spelberoende men som vägrar inse det själv. Då jag aldrig kommit i kontakt med sådant förut är det så himla svårt att vara ett stöd. Nu sitter jag mest och lyssnar och försöker råda kompisen till att kontakta någon stödlinje för spelmissbrukare. För hjälp utifrån måste de nog få för att få bukt med detta,
Han som är missbrukaren hade förra månaden tagit sms-lån och spelat bort 50 000:-. Alltså, det är väääldigt mycket pengar som de kunde ha gjort roligare saker för.
 

Slut i rutan

Det där med trötthet på fredagskvällar är ett tecken på att man börjar bli gammal va? Har suttit här och gäspat i kväll men kommer ändå inte för mig att gå och lägga mig då jag inte orkar ta mig in till sängen. Tänk för 10 år sedan vilken energi man hade. Då kunde man fortfarande gå ut och festa mitt i veckan och ändå sköta jobbet. Skulle aldrig gå i dag nu när jag närmar mig 40. Numera tar det ett par dagar att återhämta sig efter en festkväll och jag skulle definitivt inte orka jobba dagen efter. Ja, ja. Bara att tugga i sig det faktumet att man blir äldre antar jag.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En tyngd har fallit från axlarna

Eller kanske ska jag säga två?
1. Har bestämt mig för att ta tag i det där med den uppåtgående trenden med vikten. Så nu har jag beställt tid på vårdcentralen för att prata med en distriktssköterska som jobbar just med överviktspatienter. Detta ska självfallet firas med en pizza framför tv:n i kväll. :-)
2. Känner mig befriad från mitt ex. Har hela tiden känt att det har varit viktigt att behålla kontakten med honom men helt plötsligt så frågar jag mig själv varför. Vad gör han som tillför något till mitt liv? Känner mig helt tom inombords. Känner inte ens för att ringa och bara kolla läget. Visst, om han hör av sig skulle det vara trevligt. Men inte mer än så. Kanske är det ett tecken på att jag är redo för att vända blad i livet?
 

No words needed

Känns verkligen underbart med fredag! Jag har ju liksom inte haft helg sedan för två veckor sedan eftersom jag var iväg på Hemvärnsövning hela förra. Så här ska slappas, sovas och röjas hemma! Fast lite kul blir det också med att träffa kompis i kväll och sedan iväg på middag i morgon. Förhoppningsvis är jag tillbaka på jobbet på måndag med en massa ny energi!
 

Aktiv kväll

Då jag verkligen egentligen ville gå hem och dra täcket över huvudet tidigare i dag så släpade jag mig iväg till Friskis för ett cirkelfyspass. Och fasiken vad jobbigt det var! Kommer ha fin träningsvärk i ben, axlar och bröst framemot lördag.
 
När jag kom hem fick det bli ett snabbryck här hemma med lite undanplock och dammsugning eftersom att en kompis kommer över i morgon. Dock kommer jag stänga dörren in till sovrummet så att han slipper se min misär där inne. :-) Men nu är jag i alla fall så pass trött i kroppen att jag kan gå och lägga mig utan att behöva tänka så mycket på att jag är singel. Kommer antagligen att somna ändå.
 
Apropå kompisen så är det lite speciellt just i morgon. Han har nämligen varit inlagd på psyket senaste tiden och i morgon är det första gången som han ska få gå ut på riktig permis. Så då ska han åka kommunalt till mig, käka här och sen får jag skjutsa tillbaka honom till sjukhuset och lämna över honom till personalen.
Är det inte konstigt att man kan må så dåligt att man blir inlagd för den mentala hälsan? Så jämförelsevis med honom är min bipolär typ två absolut ingenting!
 
 
 

Jävla skitdag det här!

Undrar just vem som kom på alla jävla hjärtans dag? Det är verkligen ett hån mot oss singlar. För om det är jobbigt att vara singel i vanliga fall så är det ingenting emot vad det är en dag som denna. Blir alldeles tung och gråtig inombords av att se alla hjärtan överallt och förslag på hur man ska fira denna dag. Helst av allt skulle jag bara ligga hemma i soffan, tröstäta och tycka synd om mig själv just nu.

Jag hatar verkligen att vara singel! Hur kommer det sig att inte jag är värd någon schysst kille? Är det någon däruppe som tycker illa om mig och sätter käppar i hjulet måntro? I så fall skulle jag nog vilja säga ett och annat till personen ifråga och ta ett hårt tag i örat!


Ge mig någon ny information

Var på hälsoundersökning via jobbet i dag. Och återigen fick jag veta att jag är för kort i förhållande till min vikt. Försökte få fram att jag har en hjärna som har ett stört beteende men det örat ville sjuksköterskan inte lyssna på. Hon sa bara "det är väl BARA att inte äta". Men hallå, det är ju just den funktionen i mitt huvud som inte fungerar.
Fick även bekräftat att jag hade bra blodtryck samt blodsocker- och kolesterolvärden. Mycket bra till och med. Konstigt med tanke på att jag är överviktig...
När hon skulle ta blodproverna misslyckades hon totalt. Stack först i höger arm-fick inte ut något. Sen i vänster arm två gånger. Så nu är jag helt blå i bägge armvecken+att jag fått någon konstig allergisk reaktion av plåstret hon satte på efteråt.
 
Kändes helt enkelt som att jag inte var en vanlig standardpatient för henne och att hon inte riktigt hade kompetensen att hantera mig. Och nu slog det mig helt plötsligt att hon inte använde handskar när hon tog blodproven!!! Nej, jag får nog ge företagshälsan FeelGood ganska dåligt betyg!
 

Givande studiebesök

Har i dag varit på studiebesök på Huddinge sjukhus. Fick bl.a. en rundtur för att få en överblick samt se robotorna som fraktar typ lakan, sopor och sånt. Riktigt coola! Undrar just hur de fungerar. Fick en sån där tvångstanke att jag ville gå fram och ställa mig framför en för att se om den kände av mig eller om den hade kört på mig.
Var även uppe på helikopterplattan en sväng. Inte så mycket att se då det inte var någon helikopter där just då men det var en himla fin utsikt i alla fall.
 
Lunchen intogs tillsammans med kompisen som ligger inlagd där på psyk. Han fick permis ett par timmar på premisserna att jag kom och hämtade samt lämnade honom. Kändes onekligen lite konstigt.
 

Oro i kroppen

Varför har jag en sån oro i kroppen för? Kan inte slappna av liksom. Hur trött som helst när jag är på jobbet och när jag kommer hem men sen kommer jag i alla fall inte till ro och går och lägger mig. Sen har jag svårt att somna vilket gör att jag är ett vrak när klockan ringer. Så där har det varit nu alldeles för många veckor så nu börjar det kännas i kroppen att den är trött men uppvarvad. Är ju verkligen ett konstigt beteende min kropp har skapat sig. Varför vill den inte vila för???
 

Räcker det inte nu?

Har verkligen inte Aftonbladet och Expressen viktigare saker att skriva om än Danny och Mollys romans? Herregud, de har hängt ihop en månad och knappt hunnit träffas enligt egen utsago. Har det sånt nyhetsvärde att det ens ska nämnas i kvällstidningarna? Visst, jag förstår att tidningarna på nätet kollar hur många som läser artiklarna och sedan prioriterar upp dem men jag blir i alla fall mörkrädd när en sån skitsak får sån medial uppmärksamhet.
 

Sjuk bekantskapskrets?

Ok, inte nog med att jag själv är sjuk mentalt av varierande grad beroende på tid. Just nu har jag i min bekantskapskrets en som inte sover om nätterna och äter superstarka sömntabletter vilket påverkar hennes liv. Jag har en kompis som mer eller mindre är tvångsintagen på psyk på Huddinge. Men det jobbigaste är just nu att en av mina äldsta kompisar har blivit spelberoende men har inte insett det själv ännu och därför vägrar hjälp!
 
Det där med spelberoende är en helt ny värld för mig. Visst, jag har vetat om att han har spelat på nätet och så men jag har aldrig förstått vilka summor vi snackat om. Och nu har det eskalerat i en hiskerlig fart. Nu har hans äkta hälft berättat att min kompis spelade för drygt 50 000:- under januari! Och för att finansiera detta har han tagit diverse sms-lån. Hur fasiken ska vi honom att inse att han har ett sjukligt beteende som kan ödelägga både hans ekonomi och familj? Han behöver ju liksom hjälp på något sätt innan det har gått för långt (vilket det redan gjort om ni frågar mig)...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Si och så med helgens övning

Helgens hemvärns-övning var väl lite si och så kan man väl lugnt påstå. Var kallad till en stabsövning. Problemet var bara att övningsledningen hade "glömt bort" oss i planeringen vilket resulterade i att vi inte fick vara med i spelet. Så i stället för det så fick jag gå med och förbereda samt observera när några av grupperna gjorde kemikaliegenomsök på HMS Trossö. Och det var ju kul i och för sig. Dessutom fick vi en visning ombord på fartyget vilket var jätteintressant!
 
Känner mig dock ganska besviken på att man kallar folk som man sedan inte kan ta hand om. Om de nu hade kommit på att de inte hade tid att planera för oss hade det väl varit bättre att låta oss stanna hemma? Är nog allt lite muttrig över detta att de slösar både med min fritid OCH med skattepengar på det här sättet,
 

Omvälvande dag med bra slut

Hade tid hos läkaren på psyk på förmiddagen och då jag inte träffat henne tidigare och ju är i början av utredningen så var det lite pirrigt. Men hon var urgullig och jag kände att jag fick förtroende för henne från första stund.
Även hon misstänker, liksom psykologen, att jag är bipolär typ 2 så nu ska jag lägga till en stämningsstabiliserande medicin utöver den vanliga anti-depressiva. Jag hoppas verkligen att det ska bli ordning på min själ nu! Eller inte precis NU utan kanske om sex veckor när infasningen av den nya medicinen är gjord.
 
Vid 4-tiden drog jag sedan från jobbet för att haka på en av mina favvis-kollegor och hans kompisar på AW. Och det var så himlans trevligt! Men nu ska jag gå och göra mig iordning och packa det sista inför helgens Hemvärns-övning.
 
So long...
 

Onödiga dagar

Undrar just hur kroppen tänkte när den uppfann otyget mensvärk! Eller kanske man skulle säga mens överhuvud taget. Fy fasiken! Jag hatar det verkligen. Blir numera helt satt ur spel under ett par dagars tid. Har ont, är alldeles matt och mår illa. Vill bara ligga ensam hemma och lida i min ensamhet under dessa dagar.
 

Snart drar jag

Åh, nu är allt klart inför att jag åker upp till Jämtland om två veckor! Längtar som 17! Kommer som vanligt bo i mina släktingars lilla stuga vid älven. Verkligen älskar det där stället. Helst skulle jag vilja vara borta längre än de fem dagar jag åker upp nu men det är det där med kattvakt. Och sen vet jag att det inte spelar någon roll hur många dagar jag än är där, det kommer alltid vara för kort tid...
 

Atjoo prosit

Hur många gånger kan man nysa på en eftermiddag egentligen? Och varje gång kommer det en dusch full med virus. Undrar just hur många jag smittade innan jag gick hem? Fast å andra sidan kanske det inte är något virus utan en allergisk reaktion? Undrar just om jag är allergisk emot något? Inget som jag vet om i alla fall. :-)
 
 

Trött på människor

Börjar fundera på om det är något allvarligt fel på mig, men så fort jag är ute där det är en massa folk som springer och trängs så vill jag bara ställa mig och skrika och sparka dem på smalbenet. Är så jäkla trött på detta puttande och trängande när jag står helt still och väntar på t-banan. Ser folk dåligt eller? Jag menar, så liten är jag ju faktiskt inte.
 
Kanske är det dags att flytta från storstaden när man känner så här? Pratade med en kompis om det härom dagen och han trodde att jag skulle sakna de spontana aw:arna, att kunna gå på bio och utställningar men jag undrar verkligen om jag skulle göra det. Har ju levt det livet så länge nu och det börjar kännas som att jag gör alla de där grejerna för att slippa sitta ensam hemma med katterna. Nej, jag tror nog snarare att jag skulle må bra av att leva ett lugnare liv. Är helt övertygad om att jag skulle bli en sån där som sitter och stickar och bakar kakor med tanterna i Hembygdsföreningen. :-)
 

Trött på smärta

Alltså, kan man byta nacke mot en som inte gör ont??? Det här med att gå och ha ont hela tiden håller på att knäcka mig helt. Och om jag inte sov ordentligt förut så sover jag ännu sämre nu. Vaknar ju till stup i kvarten känns det som. Igår kväll när jag gick och la mig kände jag hur smärtan dunkade och det slutade med att jag kravlade mig upp och tog en Citodon. Är inte speciellt bra va? Skulle nog vilja ta en nu också för att slippa ha ont men jag blir så himla allmänpåverkad av dem. :-(
 

En söndag i februari

Har försökt att ladda ordentligt med D-vitaminer i solen i dag men det känns verkligen inte som någon större skillnad. Inte ännu i alla fall. :-)
 
Dagens middag blev födelsedagskalas för pappa som fyller hela 65 år idag. Tänk vad ung han var när jag föddes! Och tänk vad gammal jag var när han fyllde 40 som jag gör snart. Kommer tom ihåg när han fyllde 40. Några kompisar kom mitt i natten oh ringde på dörren. Med en höna, en huggkubb och en yxa. Då var han inte så kaxig där i radhusområdet. :-)

Spontanshopping

Glömde ju att berätta vilket kap jag gjorde härom dagen. Har som vana att gå in på "Igor sport" på Götgatan när jag går förbi. Brukar alltid hitta något bra där. Visst, det är ju förra årets modeller men om man tänker på deras billiga priser är det helt klart värt det.
Den här gången hittade jag en jacka som jag gillade. Den var nersatt från 1500:- till 290:-! Så det kunde jag bara inte motstå då jag varit på väg att köpa en ny vinterjacka men inte riktigt velat då jag har gått upp i vikt och förhoppningsvis går ner det igen snart. Och då har det känts väldigt onödigt att köpa en dyr en. Så det här passade perfekt!
Så här ser den nästan ut, glömde dra åt dragskon i midjan:
 

Årets höjdpunkt är här!

Äntligen har årets mello kommit igång! Så nu är jag upptagen några lördagar framöver kan man väl säga. :-) Gillar dock bara den här svenska uttagningsdelen, sen när det kommer till Eurovision är jag inte alls lika intresserad. Såg inte ens när Loreen vann i Baku förra året.
 
Har så många minnen till schlagerlåtar så det har liksom blivit en livsstil att lyssna på (även fast jag lyssnar på väldigt mycket annat också). Blir så glad av de flesta låtarna och de är medryckande vilket ger tillfredställelse inombords.
 
Kvällens första deltävling tyckte jag var bra ur underhållningssynpunkt. Värre var det med kvalitén på bidragen. Jag gllade David Lindgren och Cookies & Beans och eventuellt Eric Gadd. Men jag undrar i mitt stilla sinne under vilken sten de har hittat Yohio och Mary N`Diaye??? Kanske var det trots allt bättre förr då det satt såna som kunde lite musik i juryn?
 
 
Och som jag sagt så många gånger förut: jag SKA gifta mig med Danny! :-)

Tur till Fotografiska

Jag hade aldrig varit på Fotografiska museét när en kompis ringde och frågade om jag ville med dit för att kolla på en utställning av David LaChapelle som tydligen är en känd fotograf. Först var jag lite tveksam då konst inte riktigt är min grej. Men jag hade inga bra bortförklaringar att komma med så jag följde med. Och det var riktigt kul faktiskt!
 
Blev väldigt fascinerad över hans foton. Ofta var det så att om man bara tittade på bilden rätt upp och ner så såg man en sak men om man tittade lite noggrannare på detaljerna så hände det väldigt mycket. Dessutom så är alla bilder tagna på riktigt med rekvisita. Så ingenting är monterat i efterhand. Det var lite coolt att ha i åtanke när man gick igenom utställning.
 

Kvällens bikt

Vet inte riktigt om jag vågar berätta vad jag har gjort i kväll... Det hela började med att jag har haft en grym träningsvärk i dag (som säkert blir ännu värre tills i morgon). Alltså, nu snackar vi ojande som en gammal tant för att det gör så ont. Att gå i trappor eller sätta/resa sig från en stol är ett stort projekt minst sagt.
Kom hem och ramlade ner i soffan med ett glas vin och har sedan blivit liggande här tittandes på "Tre Kronor"!!! Nu snackar vi INTE fotboll här utan den gamla 90-talsserien med Mimmi och Reine. I love it! Även fast det kanske är pinsamt att man ens tänker på att leta upp den så här en fredagskväll. :-)
 

RSS 2.0/>