lyckis

Har varit lite tyst från mitt håll här under några dagar men jag lever! Var bara det att helgen var ganska fullspäckad. Får återkomma till den lite senare.

I dag har jag i alla fall varit på en andra intervju på den assistenttjänst som jag har sökt och där jag lämnade ett löneanspråk där jag tog i ända från tårna. Kul att jag fick komma tillbaka trots det! Hoppas verkligen på att jag får det där jobbet men om jag inte får det är det nog någon mening med det också och jag ska försöka att inte bli alltför besviken.

 

 

Hade nästan glömt bort hur GOTT det är med smörgåstårta! Vi har haft avtackning för en kollega som lämnar oss och i stället för den gamla, vanliga prinsesstårtan så hade han önskat sig smörgåstårta. Var nästan så att jag kände för att bjuda hem lite folk och bjuda på det. Och det är ju inte bara gott; det är ju även väldigt roligt att göra dem med allt dekorerande och småpill.

 

Har idag varit ute på studiebesök med vår hisspecialist. Så det har visats hissmaskiner av olika sorter och styrskåp därtill. Ganska ointressant om ni frågar mig men desto mer intressant för dejten som var med. Han är ju hissinstallatör så de där två pratade tråkiga, tekniska termer medan jag gick lite bakom och tänkte på annat. Men det var i alla fall kul att komma ut i verkligheten lite och inte bara sitta på kontoret.

 

Har dock hunnit med en härlig skogspromenad där jag hittade en del kantareller dom vi har avnjutit i kväll. Och apropå kväll: det är verkligen helt magiskt ute nu med dimman som ligger som ett lock ute på ängen.

Berättade ju igår om att jag var på intervju för ett jobb och de ville ha mitt löneanspråk. Har haft världens vånda över detta men till slut bestämde jag mig för att ta i ända från tårna. Så nu har jag sagt ett bud på 32000+30 dagars semester! Hu, jag har redan ångest över att jag var så kaxig. Det är ju typ 3000 mer än vad jag har i dag. Men idag har jag förmåner på drygt en tusenlapp i månaden och sen måste man ju räkna med lite prutmån. Så i slutänden blir det ju faktiskt bara en tusenlapps skillnad mot vad jag har i dag. Och vem byter jobb för samma lön liksom?

Nu är det bara att vänta och se tiden an. Ska bli mycket spännande att se vad de säger eller om jag blir bortkastad på en gång. Jag menar, det känns som att de är lite priskänsliga eftersom att de frågar så pass tidigt i urvalsprocessen. Men vi får väl se...

 

Har, tro´t eller ej, haft ganska mycket att göra på jobbet i dag. Och mellan arbetsuppgifterna hann jag med en anställningsintervju på ett annat företag än där jag jobbar i dag. Det var också ett assistent-jobb men lite mer kvalificerade arbetsuppgifter än de jag har idag. Kändes som att det klickade med hon som i så fall skulle vara min chef så jag hoppas verkligen att jag får det! Problemet, som jag tror nu, är att jag sitter på en väldigt bra lön för det jobb jag har i dag. Kan bli svårt att matcha den och jag är inte speciellt intresserad av att gå ner förståeligt nog. Ja, ja. Ska maila in mitt löneanspråk i morgon och sen är det bara att hålla tummarna.

 

Efter jobbet mötte jag upp en kompis och vi var och käkade smörrebröd, drack öl och tog till och med en liten sup till. Det var verkligen supergott och mysigt att träffa min vän igen efter drygt två månader.

 

Har ju gått och haft ett flertal urinvägsinfektioner senaste halvåret och nu har farbror doktorn gått vidare med detta och skickat mig vidare till en specialist. Så idag har jag varit och undersökt urinblåsan. De förde in en kamera via urinröret och sprutade in 2,5 dl koksaltlösning för att vidga blåsan. Det gjorde verkligen skitont! Hon kunde se att jag hade ärrbildningar i urinblåsans nedre del vilket gör att man hamnar i en ond spiral med urinvägsinfektioner och hastiga trängningar. Så nu har jag fått medicin för att motverka detta samt någon variant av tranbärstablett för att göra miljön mer sur så att bakterierna får svårare att få fäste. Hoppas verkligen att jag blir av med detta NU!

 

På vägen hem slank jag in på ett Indoor Walking-pass och det var precis lika jobbigt och svettigt som de tidigare gångerna. Undrar just om man någonsin kommer att bli bekväm med de passen?

En helt annan överraskning som kom under dessa dagar var att jag har blivit kallad till en anställningsintervju för ett jobb jag sökte för flera månader sedan. Ska dit på onsdag. Spännande! Och även om det inte blir något så har jag ju iaf kommit så långt som till intervju.

Dagen började med ett möte med personaldirektören som ville ge återkoppling på den där chefstesten jag var iväg på i fredags. Smidig som hon är så inledde hon med orden "det var som jag trodde; du är ingen chef och rapporten från psykologintervjun visar det ännu tydligare". Ok, jag kanske inte är någon chef men kunde hon inte ha valt sina ord lite? Blev ordentligt nertryckt i skorna och jag kommer förmodligen aldrig mer att ens våga söka ett chefsjobb.

Jag kan ta att jag inte fick jobbet men jag kan ju säga som så att jag inte kommer att vara så intresserad av att hjälpa den som får tjänsten som jag har gjort med hon som haft den tills nu. Nej, vill de inte ha mig på tjänsten så får de baske mig klara sig själva!

 

Har suttit tyst på jobbet med blandade känslor idag och gick därför iväg på ett pass Indoor Walking efter jobbet för att blåsa ut huvudet lite. Så för en gångs skull kan jag säga att det var riktigt skönt att träna.

Nu kommer jag inte vara på jobbet på resten av den här veckan då jag drar iväg på Hemvärnsövning i morgon bitti och kommer hem på söndag igen. Ska bli superskönt att få något annat att tänka på. Det jobbiga där, förutom att vi ska tälta alla fyra nätter, är att även dejten är där och då vi inte har gjort det officiellt där ännu så måste jag vara cool mot honom och inte pilla eller pussa på honom. Och just nu när jag skulle behöva lite tröst känns det lite tufft. Men jag får försöka smyga till mig någon ensam stund med honom.

 

Vill ni mig något närmaste dagarna kan ni börja leta under närmaste gran. :-)

 

Var ju iväg på de där chefstesterna samt intervju i dag. I FYRA OCH EN HALV timmar!!! Det var först ett logiskt test på tjugo minuter, sedan 2 1/2 timmes djupintervju av en psykolog och sedan 40 minuters läsförståelse. Tror ni att det gick bra med läsförståelsen till att sluta av med? Var ju hur svårt som helst.

 

Som spontan feedback fick jag att jag kanske vill vara för mycket kompis och därigenom får svårt att hålla distansen man behöver ha som chef. Fick också bekräftat att jag kan vara lite väl petig med detaljer. Inget nytt under solen alltså!

 

Nu är jag inne på jobbet och vänder men ska alldeles straxt ge mig iväg för att åka till dejten. Vi ska jobba med hans tryckerifirma hela helgen. Sådär roligt men vi får ju i alla fall träffas.

 

Helt plötsligt har jag fått riktigt mycket att göra på jobbet. Till och med så pass att jag undrar när jag ska hinna med. Men det är övergående och sen blir det lika långtråkigt igen. Fast det vet man ju inte förstås. Speciellt inte som att jag har visat intresse för en chefstjänst på jobbet. Var på en första intervju i fredags och i morgon bitti ska jag iväg på chefstester och djupintervju. Ska bli mycket spännande även om jag inte får det. I så fall var ju inte den tjänsten ämnad för mig utan då kommer det snart något annat. Och jag tror kanske inte att de skickar iväg mig på det här i morgon om de inte hade en tanke på att jag kan vara en intressant kandidat och tror att jag skulle klara av det. För såna här grejer är ju inte helt gratis för dem. Men jag återkommer med rapport över hur det gick sen. :-)

 

I kväll har jag varit iväg på spinning vilket var riktigt skönt för träningsvärken jag fortfarande har efter tisdagens Indoor Walking. Så nu ska väl det onda ge med sig hoppas jag. Efter passet satt jag i typ ett par timmar med ett frågebatteri inför i morgon om hur man själv bland annat uppfattar sig som ledare, hur andra uppfattar mig och hur man vill vara. Jättejobbiga frågor om ni frågar mig som man verkligen behöver fundera över. Som tur är har jag ju genomgått en del ledarskapsutbildningar via Försvaret och har nog ganska bra koll även om jag aldrig har varit formellt chef inom jobbet.

 

 

 

Som plåster på såren mot mina kollegor åkte jag hem och bakade äppelkaka till morgondagens enhetsmöte. Så nu luktar det ljuvligt här hemma.

Tänkte att jag skulle vara lite wild and crazy i kväll och testa på ett pass Indoor Walking. Hade hört innan att om man gillade spinning skulle man gilla detta. Men trots detta hade jag lite förutfattade meningar och trodde det skulle vara lite "husmorsgympa" över det hela. Jag menar; hur jobbigt kan det vara att gå på en crosstrainer? Men det var det vill jag lova! Svetten rann som aldrig förr och jag kände redan under passet vilken mördande träningsvärk som kommer att infinna sig i rumpan och låren i morgon. Fast det är definitivt en träningsform som jag kommer att fortsätta med!

 

Har precis sett en dokumentär på tv om Estonia då det är hela 20 år sedan hon sjönk. Direkt poppar känslan upp av hur det var när det hände. På den tiden jobbade jag till sjöss och natten innan olyckan så hade vi åkt från Ryssland till Sverige, dvs exakt samma rutt. Och alltför många gånger har jag tänkt att det var otur att inte vi var där när det hände. För lastfartyget jag jobbade på var så mycket lägre och vi hade antagligen kunnat rädda väldigt många då de i princip hade spolats upp direkt på däck.

En annan tanke som jag haft är att jag undrar hur länge de som låg instängda i hytterna överlevde. Jag menar, klarade de sig ända tills dess att hon slog i botten eller dog de innan? Sånt här kan fortfarande 20 år senare mana fram ångest hos mig.

 

Då hade jag inställningen att jag tyckte det var ett bra beslut av regeringen att inte bärga kropparna. Jag tyckte att havet var en fin gravplats och att man som anhörig kanske mådde bäst av att inte se de sargade kropparna. Nu tycker jag dock att det kanske inte var ett fullt så bra beslut. Jag förstår mer de anhöriga och att de vill ha en kropp att sörja.

 

Av någon konstig anledning berörde den är olyckan mig mer än vad Tsunamin gjorde. Just Estoniaolyckan framkallade, och gör så fortfarande, så mycket tankar och ångest. Lider verkligen med de anhöriga men även med de överlevande som måste dras med sina minnen.

 

Gick hela våren och sommaren med urinvägsinfektioner som avlöste varandra. Hann med hela FYRA antibiotikakurer april-augusti! Så efter den senaste gången så ville läkaren kolla upp detta då jag ju inte kan gå så och remitterade mig till en specialistmottagning där jag har varit i dag.

Vid en första anblick såg allting bra ut men de vill i alla fall undersöka min urinblåsa ordentligt innan de släpper det. Så det ska jag tillbaka om två veckor för. Och fråga mig inte hur en sån undersökning går till, ska bli spännande att se. Jag hoppas i alla fall att de hittar vad felet är för något. För inte nog med att jag har urinvägsinfektioner som avlöser varandra; känns som att kroppen har tappat bort signalen som ska säga till när man blir kissnödig. Som det är nu känner jag ingenting alls förrän det blir akut vilket ju självklart blir ett socialt hinder. :-(