lyckis

Har haft en fantastiskt ljuvlig dag nere i Trosa hos en kompis som också är med i Hemvärnet och Lottorna. Skulle egentligen åka dit på lunch men det blev både lunch hemma hos henne, fika på stan och sen köpte vi med rökt fisk/räkor hem och njöt av till middag. Så man kan väl lugnt säga att det blev en heldag. Men det var helt underbart att se lite andra vyer och prata om andra saker än småbarn. Dessutom är det ju rackarns fint att bara promenera runt i Trosa.

 

Dagens projekt blev en liten utflykt upp till ett sommarfint Norrtälje. Vi fikade på Tösse med smörgåstårta, promenerade vid ån och hann även med några affärer. Riktigt lugn och skön dag alltså. Ibland behöver man verkligen såna!

 

Nu ligger jag här hemma i soffan och kollar ut på himlen som har ett fantastiskt sken över sig.

 

När vi åkte ut på morgonen så regnade det lite så då måste jag erkänna att det tog emot "lite". Men varefter dagen gick så blev vädret finare och finare. Då det var så mycket folk där ute så fick vi inte plats att sova kvar så vi tog båten hem. Fast det gjorde mig absolut ingenting alls då det alltid är skönast att sova hemma. Det var ju underbart varmt och härligt ute även sent på kvällen så jag och mamma satt på min inglasade balkong fram till klockan ett på natten och sippade vitt vin i bara kortärmat. *underbart*

 

Igår lördag var det ju verkligen sjukt varmt ute. Jag har lite svårt för värmen och tyckte mest att det var jobbigt och ville sitta i skuggan. Som tur var så var brorsan med familj bortresta så vi kunde gå och hänga i deras trädgård. Blev kvar på kvällen och grillade och bara njöt. Dock var det inte fullt lika mysigt att komma hem till en varm lägenhet där det var nästan +27 grader i sovrummet vid midnatt. Så om man får säga det högt var det som en befrielse med lite svalare väder i dag.

 

 

Min ena brorson som precis fyllt år önskade sig i present att vi skulle spela paintball. Så vad gör man inte som ömmande faster? Jo; man åker iväg i SPÖREGN, springer runt i skogen i 2 1/2 timme och leker krig och blir ovanpå det träffad i pannan två gånger! Nu hade jag sån tur att ansiktsmasken satt precis där men ändå... Hur som helst var det, utöver att man var dyngsur och masken immade igen konstant, verkligen asjobbigt. Det var upp och ner i skogsterräng och sen skulle man ju ner på knä och upp igen. Så nu undrar jag om jag har träningsvärk och ont i kroppen pga av att jag är otränad i allmänhet eller om det är för att kroppen börjar bli gammal? Men huvudsaken kanske ändå var att brorsonen var nöjd?

 

Ibland undrar jag hur så kallade vuxna människor är funtade... De väljer att skaffa barn med någon som de förhoppningsvis har känslor för och som de anser vara en bra person och förälder (annars skulle de ju inte skaffa barn tillsammans). Tiden går och de går skilda vägar. Och där börjar problemen. För barnet hamnar helt plötsligt i mitten av en maktkamp som båda parter vill vinna. Ibland befogat för barnets bästa men säkert ännu oftare för de vuxnas skull och för att hämnas på den andra parten.

 

Just nu har jag två stycken i min bekantskapskrets som håller på och tvistar i domstolar fram och tillbaka. Den ena har hållt på i tio år och den andra i tretton. Tror de verkligen att barnen mår bra av de här tvisterna? Ett barn ska väl, i normalfallet, ha rätt till både sin mamma OCH sin pappa utan en massa tjafs? Kanske måste föräldrarna rannsaka sig själva och se till vad barnet mår bäst av? Och det mår säkert inte det minsta bra av att se och höra sina föräldrar bråka. För jag tror att barn är smartare och mer med i matchen och förstår mer än vi tror.

De här i min bekantskapskrets som tvistar har jag god lust att ruska om och skälla ut. Och dessutom kan man inte skylla allt det onda på den andra parten, är ju aldrig ens fel att två träter.

 

Igår var det dags att dra ut den tredje visdomstanden i ordningen. Redan för typ 10 år sedan så opererade jag ut de två nedre i ganska tät följd. Då jag fick grymma komplikationer efter bägge de två utdragningarna så gruvade jag mig lite för denna. Men jag insåg att den behövde plockas bort då den börjat komma upp och skavde mot kinden plus att det var ett litet hål i den.

Själva utdragningen var enkel enligt tandläkaren men jobbig för mig. Jag har ganska liten och trång mun så jag trodde han skulle bända sönder hela käken på mig. Så jag är allt lite öm i hela munnen idag. Gör kanske inte direkt ont utan det är mer molande. Plus att det smakar apäckligt i munnen av sårvätskan.

 

 

Efter besöket hos tandis tog jag en promenad genom stan. Riktigt härligt att få ett litet avbrott från den vanliga vardagen och se lite annat. Käkade en salladslunch (kändes lagom för min mun just då) och tog tom ett glas vitt vin till. Vad gör man inte för att trösta sig själv lite och glömma det onda? :-)

Måste återigen säga att jag verkligen förundras av alla färger i naturen. Är ju SÅ underbart!

 

Tänk, nu är det inte vår längre utan sommar. Även om man har svårt att tro det med tanke på vädret och temperaturen. Försöker verkligen att vara utomhus så mycket det bara går och njuta av ledigheten. Jag menar; det är väl antagligen once in a lifetime som man får ha det så här bra och vara mammaledig. Känns som om det är min grej är i livet. Trots att Lilleman har varit riiiktigt gnällig senaste dagarna. Men det går väl över och vänder snart förhoppningsvis.

 

En sak med våren och försommaren så här är alla underbara färger ute i naturen. Det börjar avta nu och det blir grönare och grönare men än så länge så finns det färgklickar här och där. Och det inspirerade mig till att fixa på balkongen med en hel del färger. Nu väntar jag bara på att kunna sitta där ute om kvällarna och njuta. Just i kväll är det kanske inte riktigt aktuellt med tanke på att det bara är nio grader ute.

 

Flyttade som sagt var här i vintras tillbaka till orten där jag är uppväxt och har min familj. Gjorde det enbart för att jag har min familj här och inser att jag kan behöva hjälp av dem nu när jag är ensamstående mamma. Dessvärre känner jag mig mer och mer ensam och isolerad här ute (bodde tidigare i närheten av Globen). Har ju inga kompisar kvar här och det fungerar inte riktigt med föräldragruppen. Så just nu känns det som att jag bara träffar min mamma och pappa.

Utöver detta så blev jag ju osams med två av mina närmaste kompisar i höstas så jag har liksom inte så många kompisar inne stan heller längre. Situationen börjar bli mer och mer frustrerande och jag blir nedstämd bara av att tänka på det. Hade nog en bild av att jag skulle åka in och träffa kompisar lite då och då men just nu känner jag mig verkligen instängd här ute och håller på att ruttna helt på omgivningen. Och detta trots att jag har varit inne i stan och lunchat plus flanerat idag. :-(

Firade väl egentligen inte Nationaldagen något särskilt utan såg det mer som en dag när man kunde kosta på sig att äta lite extra gott. Så igår blev det räkmacka till lunch och sen laxpasta med vin till plus sverigebakelse till middag. Men även om det lyxades till lite extra här hemma så är det ändå väldigt billigt i jämförelse mot vad det skulle ha kostat att äta ute.

Brukar faktiskt tänka den tanken ibland att "herregud vad jag har gjort av med pengar ute på krogen". Och man kan äta jäkligt schysst mat hemma för de pengarna PLUS få pengar över. Det är inte det att jag är snål på något sätt utan mer att det minsann inte är fett rent ekonomiskt att vara föräldraledig. Och speciellt inte fett nu när det idag visade sig att jag måste gå till tandis och dra ut en visdomstand som bråkar nästa vecka. Lagom till sommaren och allt. :-(

 

Verkligen underbart med sommarvärmen som har kommit. Och att jag dessutom är ledig gör ju att jag kan njuta ännu mer. Så idag har jag och Lilleman hängt i min pappas trädgård, en av oss i solen och en av oss i skuggan. Jag har dessutom avnjutit SVENSKA jordgubbar med mjölk. Ska jag berätta hur mumsigt det var? Är allt en speciell smak på svenska jordgubbar.

 

Det som är lite svårt när det är så här soligt och varmt är hur man ska hålla Lilleman rätt tempererad så att han inte torkar ut. Jag menar, även fast jag är vuxen så svettas jag ju järnet och har svårt att hålla mig sval och dricka. Men jag antar att vi kommer att hitta på våra egna små knep för att hantera detta varefter sommardagarna går.

 

Var glad min själ åt vad du har,
nu har du hundra sommardar,
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar,
då har du nittionio kvar,
och någon blir den största.

Ge noga akt på var du står,
i morgon är med ens igår,
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får,
är hundra sommardar per år,
i morgon är den andra.