lyckis

Herregud, ser att det är hela TVÅ veckor sedan jag skrev något här sist! Var tog alla de dagarna vägen någonstans? Till mitt försvar får jag väl säga som så att det inte är varje dag jag sätter igång datorn och blogg.se har ingen app för Windows-telefoner vilket gör att jag inte kan skriva från telefonen. Ska försöööka att bättra mig...

 

Random bilder från senaste veckorna:

 

Nu känns det som att våren är på god väg! Nu blommar tussilagon, vit- och blåsippor för fullt och jag har haft storrengöring inkl. vaxning av bilen. Nu väntar vi bara på värmen så att jag kan hänga ute på balkongen i mina nya loungemöbler. Men dessvärre verkar det som att just den biten får vänta lite då det ser ut att bli lite sämre väder igen.

 

Här går dagarna sin gilla gång. Känner mig dock lite frustrerad över att jag helt har tappat alla som helst rutiner vilket inte är bra för småätandet och vikten. Och det är inte alltid jag får äta i lugn och ro heller eftersom att lillkillen verkar känna på sig när det är matdags och börjar skrika precis då. Sen känns det som att jag inte hinner med någonting alls här hemma och har inte ens packat upp alla kartonger än. Usch vad jobbigt! Men samtidigt så vill jag ju passa på att njuta av den här bebistiden; det får väl vara lite halvdant här hemma...

 

Tänk; under en och samma vecka har jag helt plötsligt fått kontakt med två tidigare väldigt nära vänner. Den ena är kompisen som jag "gjorde slut" med i höstas efter det att jag hade blivit så himla besviken på honom vid ett par tillfällen. Helt plötsligt kontaktade han mig via Facebook och sa grattis och undrade hur det hade gått med allt med sonen. Känns som om vi kommer att treva och känna lite på varandra först om och innan vi hörs igen. Men det är i alla fall en början.

Den andra är en tjej som jag umgicks jättemycket med för drygt tio år sedan. Sedan skaffade hon barn med en som hon snabbt separerade ifrån och drog igång världens vårdnadstvistshärva med. Och då jag inte tyckte att hon gjorde rätt alla gånger under utredningarna så drog jag mig undan allt mer. För ett par dagar sedan träffade jag hennes mamma i affären och kände då att det kunde vara kul att kontakta kompisen igen. Men jag vete 17. De håller fortfarande på med vårdnadstvisten 8 år senare och ska nu upp i domstol IGEN. Tycker nästan det är lite obehagligt med hela den där soppan. Känns som att de bägge två bara ser till sina egna behov och inte till barnets bästa. Hur som helst så har jag fikat med henne i dag och det var trots allt kul att ses igen. Kanske kan vi träffas för någon promenad eller så ibland men jag tror inte att jag kommer orka mentalt att bli för involverad i hennes familjesituation.

 

Känner att jag måste försöka öppna upp för att få in fler nya (eller få tillbaka) vänner. För som det är just nu så umgås jag kanske lite för mycket med mina föräldrar. Och då jag inte riktigt är van vid att träffa dem SÅ mycket så börjar jag bli mer och mer irriterad på dem. Inte så att de gör något särskilt för att jag ska bli det utan mer att de kanske inte riktigt ger mig den sociala stimulans som jag behöver. Men nu försöker jag ju i alla fall att träffa andra mammor via föräldragrupperna jag är med i samt öppna förskolan. Skam den som ger sig!

 

Stackars lillkillen har haft världens magknip senaste veckan. Har visat sig tydligast på mornarna samt kvällarna då han har skrikit helt förtvivlat och otröstligt. Han skriker, tar i, pruttar och är sen lugn några minuter innan det sätter igång igen. Man riktigt ser hur ont det har gjort och jag har känt mig som världens sämsta mamma som inte har kunnat göra något.

Nu har vi dock blivit tipsade om magdropparna Minifom som tydligen ska ta hål på gasblåsorna. Så vi har kört de sedan i fredags och nu börjar faktiskt magknipet att avta och han är mycket lugnare. Håller alla tummar och tår för att det ska försvinna helt så att han slipper ha ont. Man vet ju själv hur ont det gör när man har fått luft i systemet som inte vill komma ut. :-(