lyckis

I lördags var det dags för Lillemans namnkalas. Jag valde att inte döpa då jag själv inte är troende och tycker att han får ta det beslutet själv i så fall när han blir större.

 

Hade planerat ihop en egen liten "ceremoni" med Prosecco och jordgubbar och där jag berättade om namnets betydelse, varför jag just hade valt det, hans titel (har förstått att det är på modet att prinsar får såna) och såna allmänna saker. Berättade även att jag inte har utsett en specifik fadder utan hoppas att alla i familjen hjälper till när stöttning och rådgivning i livet behövs. Efter detta fick alla läsa upp den lilla hälsning jag bett de inbjudna skriva i förväg och ta med sig. Var väldigt personligt skrivna hälsningar och kommer bli ett roligt minne. Har en tanke om hur jag ska sätta ihop dem till någon sorts mobil som han sedan kan ha i sitt rum.

Därefter åkte vi hem och käkade tjälknul gjord på jämtländsk älg och potatissallad. I stället för efterrätt hade jag och mamma bakat till en kakbuffé. Mycket lyckat! 

 

Han fick många fina presenter som bland annat en visbok, bordsflagga med ingraverat namn+födelseuppgifter, glasskulptur och sen pengar som vi hade önskat när någon frågade. För vad ska en bebis med en massa saker till? Men den allra, allra finaste presenten var en kudde som min 12-åriga brorson, dvs Lillemans kusin, sytt i slöjden. Blev väldigt rörd över denna present och kommer att vårda den ömt.

 

Åh, jag vill verkligen inte att den här våren ska ta slut! Är ju så underbart härligt ute just nu och jag trivs så bra med livet. Tänk om det alltid kunde få vara så här!

 

Nu har det gått så där lång tid igen när jag inte haft igång datorn. När ska blogg.se utveckla en app för windows-telefoner egentligen? Nåväl; mycket har hänt men ändå känns livet ganska lugnt och harmoniskt.

 

Förra helgen tog vi oss ner till en kompis nere i Jönköping. Vi träffades när vi pluggade sista året på gymnasiet och det är, håll i er nu, hela 25 år sedan!!! Det låter som en lång tid men konstigt nog har vi inte blivit så mycket äldre. :-)

Det var verkligen jättekul att träffas igen då det var ett tag sedan sist. Då vädret var lite sisådär så gjorde vi en liten bilutflykt till Tabergstoppen och fikade. Och det var säkert superfin utsikt därifrån om man hade sett något. Det var helt igengrått där uppe och regnet öste ner. Men det var hur som helst goda räkmackor i alla fall.

 

 

 

Resan upp och ner med Lilleman gick långt över förväntan. Han var verkligen jätteduktig och vi sträckkörde de närmare 40 milen i bägge riktningarna. Känns skönt att veta att man kan åka långt med honom.

 

Sedan vi kom hem i söndags har vi bägge två varit ganska så trötta och mest tagit det lugnt och myst med varandra. Igår var vi ute på en långpromenad i det fina vädret och plockade maskrosor för att göra marmelad av. Folk trodde väl att jag var helt galen som plockade maskrosor. Eller så trodde de att jag skulle hem och göra vin. :-) Marmeladen blev hur som helst god. Blev en blommig smak som man inte riktigt kan definiera. Sen smaksatte man med lime så att det inte blev så sött. Marmeladen ska tydligen vara jättegod ihop med ost så det ska testas inom kort.

 

Idag har vi tagit oss ända in till stan. Gick från Östra station till Medborgarplatsen via Humlegården som stod i full blom med alla rhodedendron, Hötorget, Hamngatan med nk:s skyltning, Kungsträdgården och Skeppsbron. Kändes verkligen att det var alldeles för länge sedan jag var inne i stan och fick lite nya intryck. Måste ta tag i att bli bättre på att åka in. Känner ju att jag mår bra av att se något annat.

Slutmålet var en avtackning av en kollega på jobbet. Känns trist att hon slutar men samtidigt förstår jag henne. Är lite oroligt på jobbet nu med omorganisationer, nydaningar och många, både chefer och medarbetare, som slutar. Men det orkar jag inte gå och tänka på nu när jag är hemma på mammaledighet, den oron får jag ta om ett år när jag väntas börja jobba igen.

 

Tänk; igår 9/5 var det exakt ett år sedan de satte in det befruktade ägget i mig som resulterade i världens mysigaste lilla son. Känner mig väldigt tacksam över att livet (och kroppen) gav honom till mig. Och tänk vilken tur att det var just han som kom till mig! Antagligen därför som jag fick göra så många inseminationsförsök innan det väl fungerade. Men det är tydligen en mening med allt. :-)

 

Det känns verkligen att det har varit ett innehållsrikt år. Och tänk vad mitt liv har förändrats till det bättre. Känner mig väldigt harmonisk och välmående just nu vilket jag njuter av då jag mått ganska dåligt mentalt till och från under årens lopp. Men nu är det som att den saknade pusselbiten är på plats...

 

 

Alltså; har inte suttit alls i solen i dag bara promenerat en del. Ska man verkligen behöva bränna sig då? Kan nog faktiskt vara som så att det behövs lite solskydd i morgon om det här vädret ska hålla i sig. Nu syns det ju iofs inte så bra på bilden hur kräftröd jag faktiskt är som tur är. Men jag njuuuter, trots kräftfärgen, av den nykomna värmen...

 

Skäms nästan över att säga det högt men som det känns nu så vill jag aldrig mer jobba! Varför stressa livet halvt ur sig, gå upp tidigt om mornarna, trängas med folk och behöva umgås med folk hela dagarna som man inte har valt själv när man kan ha det så här bra? Mår bättre än på länge (typ 15 år) av att ha det lite lugnare omkring mig. Har slutat helt med en stämningsstabiliserande medicin och dragit ner till minimidos av den antidepressiva. Eventuellt kommer vi att testa att ta bort den helt inom kort. Och ovanpå det så sover jag sjukt hårt och ganska mycket nu. Fast det kan ju i och för sig bero på att jag inte får sova ut sammanhängande någon gång för tillfället samt att vi är utomhus flera timmar per dag. Det gör väl att man tar varje tillfälle i akt att sova.

 

Jag måste medge att om jag skulle vinna trettio tusen i månaden i 25 år så skulle jag nog försöka leva snålt och klara mig på det. Alternativet är väl om jag har någon okänd rik släkting/beundrare i USA som dör och har testamenterat en massa kosing. Måste hur som helst komma på en bra strategi till att slippa jobba mer fram tills pensionen om typ 25 år. :-(

 

Den här tiden på året är verkligen underbar att vara ledig på. Njuter av varje dag med sol och vårgrönska.