lyckis

Alltså, inte packad som i alkoholberusad utan mer att jag är färdigpackad inför morgondagens resa upp till Jämtland. Blir kvar där uppe några dagar eller tills vi tröttnar på vädret. Ska bli heeelt underbart skönt att komma upp dit till paradiset igen och bara vila och ta dagen som den kommer. Visserligen har jag tagit det väldigt lugnt på semestern men samtidigt så känns det som att jag skulle behöva sova och vila i flera veckor. Så nu hoppas jag att lugnet där uppe ska göra att jag laddar om batterierna lite.

 

Vi ses i nästa vecka igen.

 

Nu när jag är gravid måste jag säga att jag i det stora hela mår väldigt bra. Hade sett framför mig att det skulle vara månader av kräkningar osv men det har jag inte känt av det minsta. De "symptom" jag har är att jag är så sjuuukt trött och orkeslös! Vill bara sova och ligga hemma på soffan och jag gäspar säkert fyra hundra gånger per dag.

Det andra är att jag får springa upp och kissa X antal gånger om nätterna. Det där håller verkligen på att göra mig galen.

Det tredje är att jag är konstant hungrig. Jag kan äta men sen efter bara ett par timmar börjar det kurra i magen igen. Konstigt nog så har jag inte gått upp det minsta i vikt ännu.

 

När ska man egentligen bli piggare? Går in i vecka 14 i morgon och de som kan sånt här säger att den värsta tröttheten borde ha börjat avta. Men jag känner mig fortfarande helt orkeslös och osocial. Det är ju åtminstone tur att jag har semester så att jag kan ta det lugnt och sova om mornarna...

 

Efter typ 1 1/2 veckas semester så började jag äntligen ta tag i att röja lite här hemma idag. Så bl.a. var jag iväg med en hel IKEA-kasse med gamla tidningar och papper. Helt sjukt! Och antagligen kommer jag får gå ut med minst 20 kassar till innan det syns det minsta. :-(

 

I eftermiddags tog jag tag i ytterligare en sak som jag har skjutit lite på: gick ut i skogen och plockade blåbär. Visserligen blev det "bara" en liter men det ska bli gott att ha i frysen i vinter. Men snacka om att jag blev halvt uppäten av de där äckliga myggen. Måste haft hela Stockholms läns armé av mygg svärmande runtomkring mig!

 

Snacka om att jag är trött på det här jäkla vädret! Är det inte nu under sommarsemestern man ska samla energi till den kommande märka vintern? Som det har varit i sommar så vill man ju knappt sticka näsan utanför dörren. Igår kändes det som om det vore september eller oktober. Börjar bli rejält less!

 

Tog med mamma till Ulriksdals trädgårdscafé för att fira att vi hade namnsdag igår. Brukar åka dit varje år och fira denna stora dag genom att äta deras underbara vegetariska lunchbuffé. Den är verkligen fantastisk så om ni inte har varit där kan jag rekommendera den starkt. Sen är det ju väldigt vackra omgivningar också där man kan gå och njuta efter maten.

 

Då jag är så pass "gammal" så har jag fått genomgå ett test som kallas KUB för att se sannolikheten att barnet skulle födas med en kromosomavvikelse (ex Downs syndrom). Då lägger man in några parametrar i ett speciellt dataprogram som räknar ut sannolikheten. Man lägger bl.a. in ålder, ett visst blodprov man har tagit samt bredden på vätskespalten i nacken via ultraljud.

I dag var det dock full aktivitet där inne och den ville absolut inte ligga still för att bli mätt. Barnmorskan höll på i säkert en kvart och tryckte utanpå magen för att få den att hamna i rätt läge. Till slut lyckades hon få till det. Men tydligen är det vanligt att de är så där rörliga nu när de fortfarande har plats att röra sig på. Hon passade även på att mäta längden och den är nästan 13 cm lång redan! Var ska detta sluta?

 

Svaret visade i alla fall att sannolikheten är väldigt låg: 1:13000. Det är först när man är nere på typ 1:200 som man går vidare för ett riktigt fostervattenprov. Så nu känner jag mig inte det minsta orolig för det. Skönt!

 

Igår fyllde lilla mamsen hela 64 år så självklart var det kalas där med god mat och många skratt. Lite konstigt känns det dock att sitta helt nykter när de andra har börjat få i sig några glas vin. Har helt plötsligt börjat upptäcka att alkohol gör folk väldigt högljudda. Konstigt nog har jag aldrig märkt det själv när jag har druckit. :-)

 

Lämnade in bilen på den årliga servicen i morse men efter ett par timmar så ringde de och sa att även kamremmen behövde bytas. Så från att servicen skulle ha kostat 6500:- så kommer den nu att kosta 14000:-!!! Precis vad jag behövde! Nooot!!! Där rök det lilla buffertkonto som jag har sparat på mig senaste tiden. Visst, det var ju just ett konto för oförutsedda kostnader men att de just skulle gå till bilen känns jäkligt surt! Speciellt som att jag vid det här laget har lagt ner bra mycket mer pengar på reparationer av bilen än vad den kostade att köpa. Men vad ska jag göra? Om jag inte fixar det kan jag inte sälja den plus att om kamremmen går av brakar hela motorn. Och då står jag ju där helt utan bil och inte har råd att köpa en ny. :-(

 

Låg på soffan i princip hela dagen och grämde mig över detta innan jag tog mig samman och frågade en kompis om hon ville följa med in till Kungsträdgården för att kolla in Stiftelsen som hade gratiskonsert där. Så vi drog in och det var det helt klart värt! De är ju verkligen rackarns bra. Så nu känner jag mig på något bättre humör åtminstone.

 

Igår drog jag iväg till en kompis landställe utanför stan upp mot Norrtälje. Har haft det fantastiskt skönt och avslappnande. Gårdagen ägnades åt att promenera, hänga i solen och bara umgås. Idag har vi varit ute i skogen och plockat blåbär/smultron som vi sedan gjorde världens godaste paj av. Sen låg vi bara på varsin solsäng och njöt ända fram tills dess att åskan och de efterföljande skurarna kom.

 

Känns verkligen som att hela jag bara skriker efter att ta det lugnt. Kanske skulle lyssna på min kropp för en gångs skull och inte bara fortsätta i de gamla vanliga energiska hjulspåren?

 

När jag var på inskrivning på mödravårdscentralen härom veckan så gick vi igenom ev. ärftliga sjukdomar och så som typ diabetes och hjärtproblem. Jag berättade att min pappa gjorde en by-passoperation av hjärtat när han var 54 år och att de då fixade tre kärl. Så idag hade jag blivit kallad till en läkare för att prata vidare om detta.

Han var 40 minuter försenad så gissa hur intresserad jag var av att prata med honom. *sur* Hur som helst så frågade han en massa frågor som jag redan hade svarat på och drog väl samma slutsats som jag gjorde redan för länge sen: min pappa fick dessa förträngningar runt hjärtat pga rökning och av att han inte rörde sig en meter i onödan. Jag lever ett ganska annorlunda liv (även om jag är överviktig). Kontentan av det hela var att läkaren inte ansåg det vara ärftligt eller att jag ligger i riskzonen.

 

I kväll har jag varit och träffat en väninna som jag inte träffat på ett par månader. Det var verkligen jättekul att träffas igen och jag kände mig full av ny, glad energi när jag gick hemåt i solnedgången.

 

Åkte ut i skärgården i morse till en ö som heter Bullerö och som ligger ganska långt österut i skärgården. Det ar fantastiskt vackert och fridfullt där ute. Dessutom var det väldigt lite folk vilket ju självklart var det bästa av allt.

När vi åkte i morse så kom det lite duggregn och ganska kallt men ju längre dagen gick desto finare väder blev det. Så till slut var det så att jag ångrade att jag inte hade med mig shorts och ett linne. Men det kanske var lika bra det med tanke på hur mycket jag ändå har lyckats bränna mig i ansiktet, på halsen och på armarna.

 

Jag hoppas verkligen att det blir fler såna här underbara dagar under semestern. De är verkligen välbehövliga för sinnet!

 

...semester!!! Känns verkligen som att jag behöver det så här efter att jag har varit så pass sjuk men ändå härdat ut på jobbet. Dessutom kommer jag inte att vara helt ledig då jag får gå in typ två gånger/vecka för att kontera fakturor. Men det ger ju flextimmar som jag kan ta ut under hösten i stället. Antar att jag kommer att behöva det ju mer gravid jag blir och när jag ska flytta och så.

Nu är jag ledig nästan fem veckor (börjar jobba tor 13/8 igen), helt underbar känsla!

 

Alltså, det är den TIONDE JULI och när jag vaknade i morse var det elva grader, blåst och regn! Ska det verkligen vara så så här dags på året? Nu ska det ju vara varmt och skönt och man ska kunna sola och bada för fullt. Nej, något konstigt är det allt.

 

Testar just nu "Compeed skavsårsplåster extrem" via Buzzador (nätverk för att testa/utvärdera/recensera produkter). Jag köpte ju ett par nya träskor som jag var så lycklig över här för någon månad sedan men som det visade sig att jag fick grymma skavsår av. Så den här kampanjen med plåstren kom väldigt lägligt.

Glad i hågen satte jag på mig träskorna härom dagen och det dröjde inte många timmar förrän jag hade börjat få blåsor på hela FYRA ställen. På med plåster efter alla konstens regler (eller rättare sagt enligt instruktionen). Men mina fossingar kan verkligen inte vara gjorda för dessa plåster. Efter ett kort tag började de lossa och korva sig/kasa runt. Så det var bara att dra bort dem igen och sedan lida resten av dagen. :-(

Men skam den som ger sig; ska låta blåsorna lägga sig lite och sen göra ett nytt försök med plåstren. Återkommer i ärendet...

 

Kan ni tänka er; magen verkar äntligen ha börjat stabilisera sig efter nästan tre veckors olag. Har även varit lite piggare i dag än vad jag var igår vilket känns underbart skönt. Nu är det bara att hålla alla tummar och tår för att det fortsätter i den här riktningen. Dock låter magen som ett helt sågverk, den mullrar och pratar precis hela tiden. Till och med så att kollegorna i kontorslandskapet frågade om det var jag som lät idag.

 

Efter jobbet åkte jag och mötte upp ett par kompisar i ett par timmar, sen pallade jag inte mer. Dessutom blir det ju så lite jobbigt efter ett tag när man sitter där med sitt vatten och de andra dricker alkohol. Först nu märker man hur jobbiga och skräniga folk är som dricker. Precis som jag var för bara några månader sen. :-)

 

 

Kompisens mat såg fantastisk ut, själv åt jag barnportion med pasta...

 

Känner mig fortfarande jätterisig och får inte ordning på magen. Så just nu känns det som ett litet tillfälligt avbrott i livet då orken inte finns på något sätt alls. Försöker jobba men det går väl sådär kan man lugnt säga och flexkontot ligger alldeles för mycket på minus. Men jag hoppas att det vänder snart. Mycket snart då jag verkligen INTE vill in till Sös-akuten igen!

 

 

En liten vits apropå ämnet:
-Vet du vad som hände med han som åt en kasse?
-Han sket på se

 

Har faktiskt fått sova någorlunda i natt, bara varit uppe några gånger. Detta har väl gjort att jag har känt mig något piggare idag. Dock är jag fortfarande alldeles matt och snurrig. Har varit ute några kortare svängar (vågar inte vara för långt från toaletten) och utöver det har jag växlat mellan att sitta i solen på balkongen och lyssna på "Sommar på P1" och ligga inne och pusta framför fläkten som har gått på högvarv senaste dygnet.

 

I morgon börjar sista arbetsveckan innan semestern, längtar som 17 tills på fredag. Och nu hoppas jag bara att magen ska ha hunnit bli bra tills dess, pallar inte med det här längre!

 

Kände härom dagen att det barkade iväg igen med orken och jag blev alldeles yr. Har ju gått i drygt två veckor när allt bara har runnit rakt igenom mig med en himla fart. Så igår var det dags för akuten IGEN! Igår var det lite mer väntetid än förra veckan vilket inte var helt optimalt då jag var så risig. Fick tom lägga mig ner i en soffa i väntrummet för att jag inte orkade sitta upp.

När jag väl kom in så fick jag dropp på en gång samtidigt som de tog en hel drös med nya prover. Alla prover de tog förra veckan var bra så jag var tydligen lite av ett mysterium för dem. Det som var annorlunda den här veckan var att de hörde något konstigt ljud på hjärtat så det blev remiss för ultraljud av hjärtat. Men det behöver jag inte göra på Sös som tur är.

Under tiden som droppet gick in så fick jag ligga ute i korridoren. Oturligt nog så var det ett par fyllon som låg där också så det var väldigt oroligt. De låg och skrek i sängarna, pratade för sig själva och det värsta av allt: klev upp ur sängarna med jämna mellanrum och störde oss andra patienter. Jag vet att det inte är politiskt korrekt att säga detta men i såna stunder önskar jag nästan att det vore ett försäkringssystem liksom det som USA har. För varför i hela världen ska de där människorna först supa upp mina skattepengar och sen få likvärdig vård när de kommer in pga fylla och ta ännu mer av mina skattepengar? Sånt gör mig galen!

 

När droppen nästan var slut så kom läkaren och sa att "just i dag har vi en mag-tarmspecialist i tjänst här på akuten och vi undrar om du skulle gå med på att göra en rektoskopi". Jag övervägde typ i en halv sekund innan jag sa att de fick göra vad de ville bara jag blir bra igen. Och det var en "spännande" upplevelse må jag säga. Men jag ska inte ta några detaljer här. Dessvärre hade jag för mycket innehåll i tarmen så de kunde inte se något. Men om det håller i sig till nästa vecka så ska jag komma in igen och bli inskriven för vidare undersökningar. Och då kommer de att tömma tarmen innan för att kunna se.

 

Blev utskriven vid tjugo i sex och var fortfarande fullt inställd på att åka och kolla på Alice Cooper som skulle vara på Grönan och som jag sett fram emot så mycket. Tog mig till Skanstull och insåg att jag behövde äta och dricka eftersom att det var 11 timmar sedan sist. Men jag hann inte mer än att få ner hälften av maten förrän jag blev alldeles kallsvettig och fick kräkas i en papperskorg. Så det var bara att ringa kompisen och säga att jag bangade. Kändes verkligen jättetrist men samtidigt så mådde jag så dåligt att det aldrig hade funkat.

 

Hela natten och dagen idag har jag fått springa på toa med magen. Så nu känner jag mig riktigt risig igen och vill bara ligga still i soffan/sängen. Synd bara att det är 26 grader i lägenheten. :-(

 

Igår fick jag komma till mödravårdscentralen för ett extra ultraljud då jag har varit så orolig över om det fortfarande finns liv där inne. Och det gjorde det! Hjärtat slog precis som det skulle och fostret var lite drygt 3,5 cm långt.

Det var väldigt en väldigt häftig känsla att se det lilla livet med armar och ben. Kändes otroligt lugnande och nu ska det mycket till för att det ska släppa.

 

Så här ser det lilla underverket ut i vecka 10 (kanske lite svårt att se men tänk på att vi snackar 3,5 cm här så upplösningen blir ju inte optimal):