lyckis

Om jag ska vara helt ärlig så har jag helt glömt bort det här med att skriva här under den senaste tiden. Har varit så sjukt trött och orkeslös och haft fullt fokus på att ens hålla mig vaken och på benen. Till och med så trött att det är jobbigt att prata då jag tappar ord och nästan sluddrar. Vet inte riktigt vad det beror på så igår var jag och tog en massa rör med blodprov. Kan inte skylla på Lilleman då han sover sig igenom nätterna som en prins och vaknar inte ens när jag ger honom välling det sista jag gör vid typ kl.23. Sen sover han till åtta ungefär. Så jag sover typ 7-8 timmar per natt och det borde väl ändå räcka va?

Det skulle ju inte vara helt osannolikt om det återigen är järn/B12-brist. Har ju haft återkommande brist på det sedan jag genomgick magsäcksförminskningen 2008. Så nu hoppas jag på att det är en sån pass "enkel" åkomma att bota så att jag kan få mer kraft till att njuta av min mammaledighet.

 

I morgon är det äntligen dags för planet att lyfta till Mallis. Tänk en veckas slappande och slippa tänka på någonting mer än att passa frukosttiderna och att ta hand om Lilleman. Ser framför mig sol, bad, paella, sangria, tapas, cava... Ska bli mycket spännande att åka charter då jag aldrig i hela mitt liv har åkt det tidigare. Men jag kan väl säga som så att det är en sak att packa åt sig själv som vuxen mot att även packa till en bebis med allt vad det innebär av mat, blöjor osv. Helt sjukt med smågrejer att ta med!

 

Fina färger ute nu må jag säga, hoppas de inte har blåst bort när jag kommer hem igen:

 

Nu när jag har varit hemma från jobbet i ÅTTA månader så börjar jag känna mig lite dagvill och har tappat lite koll på läget känner jag. Men det kanske var precis det jag som är strukturfascist i mitt dagliga liv behövde! Det konstiga i det hela är att jag alltid har haft full koll på jobb och aktiviteter men rörigt hemma. Nu har det blivit helt tvärtom! Nu känner jag mer och mer att jag vill ha ordning här hemma. Är det åldern månntro?

 

Hur som helst så har jag förstått att det är söndag i dag. :-) Och dagen till ära har jag varit ute och testkört bilen. Har ju inte kunnat köra sedan jag bröt armen. Och som det kändes efteråt är det nog ingenting jag ska göra nu heller men det håller jag nog tyst om och för mig själv. Skulle bli ett jäkla liv på mina föräldrar annars nästa helg när jag ska köra en del (50-årsfest på andra sidan stan på lördagen och sen jobba på Friends på söndagen). Men det känns rejält i armen och axeln nu kan jag ju berätta för er.

 

Dagen STORA händelse är att lillkillen har börjat få sina första tänder! Det syns, och känns, tre stycken i nederkäken. Så nu är han ingen bebis längre utan en liten kille! Dessvärre har han även börjat få sin första förkylning så det ska bli "spännande" att se hur natten avlöper. Speciellt som att vi har en mellannatt och sover för första gången bägge två här hemma sedan bryta-arm-vurpan. Men i morgon flyttar vi antagligen hem till pappa igen. Vi får se lite hur det går, *wish me luck*

 

Igår lördags var ju en helt fantastisk sensommardag! Tog en långpromenad på närmare tre timmar vid vattnet. Tänk vad underbart om vi kunde få några såna dagar till här närmaste tiden. Snacka om att man lagrar minnet av solljus då. :-)

 

Det här med en bruten arm är ingen lek vill jag lova! Gör ont och jag kan inte ta hand om mitt barn själv utan har blivit tvungen att flytta hem till pappa igen för att få hjälp. Visst, det går väl bra att bo där men det är liksom inte meningen att man ska bo hemma när man är 43 år. Vi har ju olika rutiner och så som ibland blir lite knepiga att få ihop. Och nu har jag ju faktiskt bott där i princip FEM veckor!

Hade hoppats på att flytta hem för gott som idag men icke! Var hos sjukgymnasten på förmiddagen och hon sa att det är alldeles för tidigt att börja belasta armen så pass mycket som det innebär att ta hand om ett barn. Så nu försöker jag komma i kontakt med läkaren för att bli fortsatt sjukskriven. Men nu är jag i alla fall hemma en sväng i ett par nätter då lillkillen får bo hos min mamma. Sen flyttar vi tillbaka till min pappa igen på söndag för ytterligare minst en vecka.

 

Hela den här grejen börjar ta på mitt mentala vid det här laget. Är inte det minsta kul att inte kunna ta sig någonstans själv och tex luncha med kollegor osv. Kände mig ju instängd ute i den här förorten redan tidigare och det är ingenting emot vad jag börjar känna nu. Börjar nog snart bli på gränsen för vad jag grejar innan de där förhatliga sömnproblemen börjar komma och jag blir nedstämd. Och det är ju inte det minsta bra med tanke på att jag inte bara har mig själv att tänka på numera. :-(