lyckis

Det här med en bruten arm är ingen lek vill jag lova! Gör ont och jag kan inte ta hand om mitt barn själv utan har blivit tvungen att flytta hem till pappa igen för att få hjälp. Visst, det går väl bra att bo där men det är liksom inte meningen att man ska bo hemma när man är 43 år. Vi har ju olika rutiner och så som ibland blir lite knepiga att få ihop. Och nu har jag ju faktiskt bott där i princip FEM veckor!

Hade hoppats på att flytta hem för gott som idag men icke! Var hos sjukgymnasten på förmiddagen och hon sa att det är alldeles för tidigt att börja belasta armen så pass mycket som det innebär att ta hand om ett barn. Så nu försöker jag komma i kontakt med läkaren för att bli fortsatt sjukskriven. Men nu är jag i alla fall hemma en sväng i ett par nätter då lillkillen får bo hos min mamma. Sen flyttar vi tillbaka till min pappa igen på söndag för ytterligare minst en vecka.

 

Hela den här grejen börjar ta på mitt mentala vid det här laget. Är inte det minsta kul att inte kunna ta sig någonstans själv och tex luncha med kollegor osv. Kände mig ju instängd ute i den här förorten redan tidigare och det är ingenting emot vad jag börjar känna nu. Börjar nog snart bli på gränsen för vad jag grejar innan de där förhatliga sömnproblemen börjar komma och jag blir nedstämd. Och det är ju inte det minsta bra med tanke på att jag inte bara har mig själv att tänka på numera. :-(