Kvällens vaggvisa

Är inte Eva Cassidy fantastisk skön att lyssna på så här på kvällskvisten när det börjar bli dags att sussa efter en lång dag?
 
 

Omtumlande dag

Jag hade tidigare en kompis som stod mig väääldigt nära. Vi var som ler och långhalm och om jag var någonstans så kunde andra ge sig 17 på att även Jörgen var där. Visst, vi kom på kant med varandra och så men löste det alltid igen. Men sommaren 2008 hände något och vår relation förändrades av någon konstig anledning som jag inte förstod. När jag försökte prata om det så drog han sig bara undan fram till en dag när han försvann helt. Svarade varken i telefon eller på mail. Så sedan dess har vi inte haft någon som helst kontakt med varandra.
 
Men så plötsligt händer det! Jag fick ett meddelande på Facebook där han bad om ursäkt för sitt beteende och berättade att han mådde så dåligt att han inte kunde ta hantera sig själv och helt enkelt skämdes. Efter det att vi tappade kontakten har han tydligen haft panikångest och varit djupt deprimerad.  
 
Nu vill han träffas igen och självklart vill jag det! Har saknat honom något så förfärligt under årens gång men är samtidigt väldigt väl medveten om att det antagligen aldrig kan bli likadant igen. Vi kommer säkert att bli bra kompisar men aldrig så där tighta som "chips och dipp" som vi var då. Men jag hoppas på det bästa och att vi kan hitta tillbaka delvis till varandra igen...
 
 

Ta skydd!

Har i kväll varit på en visning på Armémuseét som de kallade "Om kriget kommer". Först fick vi en liten tur inne i museét där guiden berättade om beredskapstiden i Sverige och om vad vi trodde att vi levde under för hot då. Sen fick vi en specialvisning av det ena skyddsrummet som finns under museét. Det var som att förflytta sig 60 år tillbaka i tiden! Det fanns enklare varianter av utedass där nere inklusive lukt-utsug hur de nu kunde ha utsug med tanke på att det då är en öppning utåt. Dessutom fanns det friskluftspumpar som kunde skötas antingen automatiskt eller manuellt. Där undrar jag ännu mer vad det satt för filter där i. Ja, ja. Om det skulle bli skarpt läge i dag så vet man förhoppningsvis mer om hur man skyddar sig. Fast å andra sidan så vet man också mer hur man ska använda kemikalier för att åsamka största möjliga skada. :-(
 
File:OmKrigetKommer-utrymning1+2.jpg

Så jävla trött på att dadda

Alltså, visst är det väl kontigt med vissa vuxna människor? De tillbringar sin vakna tid på jobbet och förväntas vara delaktiga i företaget på ett eller annat sätt. Men ÄNDÅ tar de inte åt sig av information som går ut. Sen kommer de till mig och frågar. Varför inte gå till de informationsmöten de blir inbjudna till, läsa på intranätet och framför allt läsa sina mail ordentligt? Jag blir så jäkla trött på detta daddande dessa kollegor förväntar sig! Så från och med nu ska jag inte vara så snäll och tillmötesgående utan tvinga dem till att söka rätt på informationen själva. *morr, morr*

Smittad

Har sett "Smittad-När HIV kom till Sverigen" på SVT här i kväll. Var verkligen en jättestark dokumentär om hur samhället tog emot AIDS-epedeimin på 80-talet med allt vad det innebar. Visst, man visste ju inte vad det var för något eller hur det smittade. Alla var ju jätterädda för att få det. Men någon måtta kunde det väl ändå ha varit? Jag menar, låsa in folk på isolering INNAN de ens fått provsvar? Och det där förslaget med att tatuera alla smittade med ett speciellt märke i armhålan? Eller isolera dem i en speciell koloni likt de gamla spetälskekolonierna? 
 
Jag ska villigt erkänna att jag inte hade riktig koll på vilken stor roll Sighsten Herrgård hade i det hela. Har ju bara vetat att han var en kändis som dog av AIDS och sen har man ju hört de där "roliga historierna" där han har figurerat. Visste inte vilket hästjobb han gjorde för att lyfta information om smittan. Och då ska man ju också ha med i tankarna att han faktiskt var ganska sjuk när detta skedde. Imponerande måste jag säga! Men jag får skylla okunskapen på att jag var så pass liten när den största stormen var.
 
Vad skulle vi säga idag om en polisman kom i den här munderingen? Och vad var cyklopet tänkt att skydda mot egentligen???
 

Fryser ända in i märgen

Håller nog på att bli sjuk. Kändes som att det var en förkylning på G förra veckan men den gick tillbaka. Nu känner jag mig däremot ganska risig, näsan rinner, ont i huvudet och till sist ska vi inte ens prata om hur mycket jag frusit igår och i dag. Så jag har tom hoppat över spinningen i kväll och då är det verkligen något som är konstigt.
 

Frankenstorm närmar sig

Efter två dagar utan dator- och tvtid så ser jag nu att man ska evakuera delar av New York. Grejen i sig är ju väldigt stor med tanke på hur många människor som kan bli drabbade. Men vad jag tänker mest på är hur alla deras fattiga och hemlösa stackare ska klara sig när vattnet väntas dra in på låga höjder. Kommer de verkligen att klara sig då? Var ska de ta skydd någonstans? Nu när tom t-banan stängs. Jag hoppas verkligen att folk är medmänskliga och hjälper dem bäst de kan.
Tycker nog allt att det är lite läskigt när såna här naturgrejer som det är svårt att värja sig emot slår till. För trots att vi ser oss själva som högteknologiska varelser så har vi inte mycket att komma med när naturen sätter in sina krafter.
 
 

Kostar att ligga på topp

Snacka om att det är underbart att det är fredag idag och att det vankas sovmorgon i morgon! Helt slut efter den här veckan som avslutades med två after work på samma kväll. Fast det var det värt eftersom att de var så himla trevliga bägge två. Och kan ni tänka er, till och med JAG har druckit öl som jag inte ens tycker om. Visserligen så var det spontanjäst äppelöl som smakar som en kombination av cider och öl men ändå.
 

Huvudvärk med after work

Var på akupunktur för nackjäkeln i morse igen och har sedan dess haft spränghuvudvärk trots värktablett. Och just idag när jag har TVÅ stycken after work efter varandra. Hm, undrar just hur det ska gå.
 

Dagens glädjenyhet

Blev så glad när jag hörde att Madeleine och Chris har förlovat sig. Det är hon verkligen värd efter den där andra skitstöveln Jonas som var otrogen mot henne. Hur han ens kunde med att göra det mot en prinsessa är fortfarande en gåta för mig. Men nu när Madeleine har gått vidare efter det ska inte jag vara sämre och försöka glömma det sveket.
Hoppas nu att allt går vägen för det nya fästparet och att vi får vara med vid bröllopet. Vare sig det blir i någon typ av kortege eller framför tv:n.
 
Bild från kungahuset.se
 
Måste dock ändå få känna lite avund. Både på att hon är ekonomiskt oberoende men kanske allra mest på att hon ser så fruktansvärt lycklig ut. Jag vill ju oxå...

Utrymning pågår

Brandlarmet gick här på jobbet i dag. Det är lika spännande varje gång. Trots att det säkert är fjärde gången inom loppet av ett år så tar folk fortfarande samma trapp ner och det blir kö i trapphuset. Till saken hör att det är tio våningar i huset och vi sitter på plan nio. Varför väljer man inte någon av de fyra andra trapphusen i stället för? Tänk om det nu hade varit på riktigt och det faktiskt hade brunnit på plan 7 eller något. DÅ hade vi snackat panik om alla skulle ner på samma ställe. Usch, hemska tanke. Må det aldrig hända!
 

*prosit*

Sådär ja, nu har förkylningen brutit ut. Har känt senaste tiden att jag haft något i kroppen men det har inte brutit ut något. Men nu så. I kväll när jag stod och var funktionär vid föreläsningen så var jag jättefrusen av mig och nös flera gånger på raken. Så i morgon bitti är jag en av alla de där som står och snörvlar på t-banan och som man blir jätteirriterad på för att man riktigt känner hur förkylningen sprids.
 

Måste lugna ner mig

Kanske är det dags att börja lugna ner mig en smula nu med livet? Inte nog med att jag jobbar heltid, väldigt engagerad i Hemvärnet och tränar regelbundet. Nu har jag även, på något konstigt sätt, lyckats bli funktionär i vår idrottsförening som vi har på jobbet. Så i kväll ska jag iväg och pricka av folk, ca 500 st, som ska lyssna på en föreläsning. *puh*
 
Varför kan jag inte bara göra som "alla andra" för och bara vara hemma i stället och slappa?

Testat akupunktur

Har för första gången i hela mitt liv testat på akupunktur. Hatar verkligen allt som kan ha med blod och nålar att göra. Men nu har gått och haft ont i nackjäkeln så länge att jag är beredd att testa nästan vad som helst för att slippa smärtan.
Får dock erkänna att det inte var så farligt alls. Kändes ju ens knappt. Inte när hon satte i nålarna i alla fall. När hon snurrade på dem spände det till lite som typ när man tar en spruta. Så nu ska vi testa detta några gånger för att se om smärtan släpper.
 
 
Fast jag har inte bara hunnit med akupunktur i dag. Har även varit hos ortopeden hos företagshälsan. Han behövde bara känna på nacken för att vilja skicka iväg mig på en MR-röntgen då han misstänker att en nerv ligger i kläm på något sätt samt att han vill kunna utesluta diskbråck.
Det "lustiga" när jag var där var att han frågade om jag någonsin har kramp i benen eller fötterna. Och just kramp i fötterna har jag ju i princip varje kväll framför tv:n och vaknar ett par gånger i månaden av kramp i benen. Det kan tyda på att det är något galet i nacken. Och ja som har trott att det har varit vätskebrist...

Jobbig upplevelse

Var med om en jobbig grej i dag. Fast det var absolut inte värst för mig. Var som så att jag var lite sen till ortopeden så när jag såg att det var en minut kvar till t-banan skulle kom så skyndade jag mig ner på perrongen. I samband med att jag skyndar ner för nedersta trappen så hör jag att tåget bromsar in kraftigt och det stannar helt när ca halva tåget glidit in på perrongen. Förardörren öppnas och jag hör en hysterisk kvinna som skriker. Någon skyndar fram till den chockade föraren och håller om henne samtidigt som hon får frågan om det är larmat vilket det var.
Då folk drogs till platsen som flugor till en sockerbit, jag förstod att det var larmat och föraran hade sällskap så hoppade jag på tåget på andra perrongen och fortsatte min resa.
 
Tycker så himla synd om t-baneförare som råkar ut för sånt här. Och samtidigt så blir jag jäkligt förbannad på de som utsätter andra för en så traumatisk upplevelse. Visst, om man vill ta livet av sig så har man väl släppt alla empatiska tankegångar men samtidigt så är det så jäkla ego!
 
Bild från dn.se

Viktigt ämne i samhället

Har som så många andra precis sett "Torka aldrig tårar utan handskar" på TV. Om ni har missat den miniserien så rekommenderar jag er att gå in och se den på SVT Play. Är en högst aktuell fråga fortfarande även om den speglar ett Stockholm på 80-talet när HIV/AIDS kom och det kanske har blivit lite bättre än det var då.
 
Först och främst om man tänker på att det fortfarande finns en hel del okunskap och fördomar om homosexuella. De kan fortfarande inte gå år 2012 ute på stan och visa sina känslor lika öppet som heterosexuella gör utan att bli uttittade och höra tisslet och tasslet bakom ryggen. Många blir fortfarande förskjutna från sina familjer bara för att det inte är socialt accepterat fullt ut i alla små hålor runt om i landet.
Sen har vi perspektivet med själva sjukdomen. Visst, det har blivit bättre och bättre bromsmediciner vilket gör att de lever ett i princip vanligt liv. Men det är fortfarande inte direkt att man pratar lika öppet om att man har fått HIV som när det gäller cancer. För så fort HIV kommer på tapeten så läggs egna värderingar in i bilden. Och egentligen, se bara hur många som har Klamydia. Alla de skulle faktiskt också kunnat få HIV eftersom att de inte har skyddat sig. Men Klamydia ser man ganska lättvindligt på. Varför ska det då vara så skuldbelagt att få HIV???
 
Nu kanske jag ser på det här på ett lite mer insatt sätt än många andra då många i min bekantskapskrets faktiskt är homosexuella och jag känner en (minst) som har HIV. Men de människorna är helt vanliga människor, precis som du och jag är...
 

Har ni testat?

Testade den tillfälliga Risifrutti Saffransguld här i eftermiddags. Och om man tycker att de vanliga sorterna är söta så var det ingenting emot vad den här var. Alltså, den var riktigt god men jag skulle nog mer säga att det är en efterätt än ett mellanmål.
 
 

Home sweet home

Åh, vilken toppenhelg jag har haft. Var lite stressigt där i fredags innan jag väl kom iväg och ut till Livgardet men väl där satte seminariet igång i högsta tempo från första stund. Vi har haft föreläsningar och workshops om vartannat i ämnet rekrytering till Försvarsmakten och medlemsvård inom Hemvärnet. Fast med allt som kommer att krävas i form av säkerhetssamtal och utvecklingssamtal så kommer det att bli väääldigt mycket mer tid som kommer att behövas läggas rent administrativt. De är bra att det görs, inte tal om den saken, men samtidigt är det synd att själva kärnverksamheten blir lidande.
 
En av deltagarna var en kille typ i min ålder från Östersund och han satte nog igång varenda hormon i min kropp. Pratade inte så där jättemycket med honom men så fort jag såg honom började det poppa inombords och jag hade bara lust att gå fram och hångla med honom. Konstigt va att man kan bli så påverkad av en person som man inte känner? Och tjej som jag är har jag redan kollat upp att han står ensam skriven på sin adress. Så nu ska jag bara ta mod till mig och ha en anledning att kontakta honom. Jag menar, det skulle ju inte kunna bli bättre: bor i Östersund och har Hemvärnet som sitt största intresse. :-)
 

Laddar inför helg i grönt

Visst är det väl ändå inte så konstigt att först sitta tre dagar i krishanteringsutbildning på jobbet och sen åka iväg en hel helg med Hemvärnet? Det visar ju bara att man visar engagemang i samhället i stället för att lägga tid på att måla naglarna. Fast jag kan villigt erkänna att jag ibland undar vad sjutton jag håller på med som lägger så mycket tid på den här typen av verksamhet. Men det är samtidigt väldigt skönt för samhället att jag faktiskt gör något vettigt med min tid!
 
I morgon direkt efter kursen på jobbet slut drar jag iväg hela helgen på en konferens om rekrytering. Vi ska bland annat prata om hur vi kan locka ungdomar till att utveckla sig själva som individer samt ur vi ska nå ut med vårt budskap i sorlet av nagellack, kamerabilder på solnedgångar och datorer. Ska bli mycket intressant!
 
 

Mycket trevlig kväll med för mycket vin

Hamnade med på ett bananskal på en företagsgrej där man skulle laga mat i mindre lag. Och det var över alla förväntningar! Både smakmässigt och socialt.
Mitt lag lagade förrätten vilken bestod bl.a. av citrongravad pilgrimsmussla, torsk med rökolja (vi rökte av olja, mycket spännande upplevelse) på en bädd av gulbeta och gul morot. Allting matchades med passande vin och var underbart gott.
 
Mycket nöjd ska jag nu packa träningsväskan inför morgondagen och sedan ramla ner i sängen. Kommer antagligen vara lite bakis i morgon.
 
 

Dag i 180 knyck

What a day säger jag bara! Dagen började i straxt före kl. 08:00 på jobbet med influensavaccinering. Direkt in på krisledningsutbildning som sedan har pågått hela dagen och där jag dessutom var lite ansvarig för cateringen. Utbildningen avslutades inne på Stadshuset där vi fick en föreläsning av kommunens säkerhetschef om hur de jobbar med krisledning. Verkligen jätteintressant!
Jaha, stressade hem och hämtade bilen för att sedan åka iväg på ett ganska "diskussionsfyllt" möte med rekryteringsgruppen i Hemvärnet. Kom hem för en halvtimme sedan och ska nu försöka släpa mig till sängen.
 

Har ni hört?

Ok, jag medger att jag kanske är lite efter här men har ni hört Carolina Wallin Pérez någongång? Hon gör bland annat helt fantastiska tolkningar av Kents låtar. Lyssna och njut: 
 

Jobbigt med temperament

Nu är snart måttet rågat gentemot min kollega som enligt mig är en bufflig idiot utan social förmåga. Jag har bitit ihop länge men nu är det på väg att komma ut. Måste bara lugna ner mig lite så att "feedback:en" blir konstruktiv och inte bara på dagisnivå. Inte nog med att det alltid är lite småjobbigt att ge negativ fedback till någon, den här gången är jag känslomässigt involverad eftersom att jag tycker så otroligt illa om personen ifråga och gnisslar tänder bara jag ser honom.
 
Det som känns lite som tröst i det hela och som gör det lite enklare är att jag inte är den enda som har problem med den här personen. Dock är det ju inte så många som faktiskt vågar säga något rätt ut utan går hellre runt och pratar skit bakom ryggen, Men nu måste jag få ur mig detta innan avskyn bli alldeles för stor.
 

Produktiv dag

Efter en seg start på dagen så blev den väldigt produktiv. Har avnjutit en 2-timmars underbar svampplockarpromenad, bytt däck på bilen inkl. luftning, gjort rabarberpaj, rensat en hel massa svamp, bytt kontakt på en taklampa. Men nu känner jag att det får vara nog för i dag. Slökollar på en hysterisk film med Sandra Bullock på 4:an som snart är slut och då lockar sängen ögonaböj.
 
Riktigt så här glamoröst var det inte när jag bytte däck...

Är vintern på väg?

Hörde av några kompisar som bor norrut att det redan snöar! Nu pratar vi alltså så pass långt söderut som i närheten av Ljusdal. Även fast jag älskar vintern så är jag inte riktigt säker på att jag vill ha den redan. Vill nog gärna ha sånt här härligt höstväder ett par veckor till...
 
Photo: Jaha, vintertassar hade ju varit bra nu.
Bild tagen ca kl. 10 i närheten av Ljusdal.
 

Minnen från förr

Tänk va vad tiden förändras. När jag var liten tyckte man att "Linus på linjen" var underhållande men nu kan jag nog inte riktigt säga att jag tycker det är fullt lika kul. Nu när utbudet är så otroligt stort funkar inte vad som helst på TV. Men frågan är om utbudet har blivit så mycket bättre? Numera är det ju alldeles för mycket skit som visas med dokusåpor av alla dess slag. Så egentligen kanske Linus är bättre ändå när man tänker efter lite.
 

Heldag med sjukvårdsutbildning

Har haft en dag med Hemvärnet där vi har haft utbildning i stridssjukvård. Då detta var steg två och i dag har vi bland annat fått lära oss det där med avsnörande förband om man skulle "råka" bli av med halva benet eller armen. Snacka om att det gjorde ont när man drog åt. Därför ska helst någon annan göra det så att det verkligen blir tillräckligt hårt för att snöra av blodkärlen. Hoppas att jag aldrig behöver vara med om det på riktigt.
 
 
Vi pratade även en hel del om det där med hur man ska prioritera om det är många skadeutfall samtidigt. Och även om det är svårt i en stridssituation så måste man prioritera att hjälpa dem som kan ta sig fram för egen maskin och kanske till och med återvända till strid. De som är i riktigt dåligt skick lämnar man kvar till sist. Helt tvärtom hur man brukar tänka alltså. Undrar just vad samvetet säger efteråt...

Kvarteret Skatan reser till Laholm

Kan inte förstå hur jag kunde missa denna film på bio! Gillar verkligen Kvarteret Skatan som är min typ av humor och jag skrattade gott åt filmen. Fullkomligen älskar Vanna Rosberg och Rakel Mohlin som skådisar, de har något speciellt som tilltalar mig.
Undrar just hur det går till när de sitter och skriver ett sånt här manus. De måste ju verkligen sitta och skratta hela tiden och spåna vidare på olika skämt. Fast samtidigt så blir de säkert bra trötta på varandra.
 
För er som gillar den här typen av humor kan jag rekommendera filmen som en skön sunk-i-soffan-film.
 
 

Speciell känsla

Det är verkligen en speciell känsla när det är fredag. Funderar fasiken på att köpa med mig lite fredagsmys hem även fast jag ska sitta ensam hemma med katterna i soffan. Ska ju ändå ta det lugnt eftersom att jag ska iväg på övning med Hemvärnet i morgon bitti och behöver vara fit for fight.
 

Over and out

Har haft en jobbig dag i dag med min onda nacke. Det strålar som 17 upp mot örat och den molande huvudvärken är svår att glömma bort. Så i dag nöjer jag mig med att dela med mig en bild som man kanske ska lära lite mer av:
 

Aktivister på Forsmark

Jag blir så jäkla irriterad på dessa så kallade aktivister från Greenpeace som har bråkat med våra kärnkraftsverk de senaste dagarna! Min alldeles personliga åsikt är att de tär på skattemedel med samhällets resurser. Visst, de vill påvisa att man kan komma in på områdena men samtidigt så har de ju fortfarande inte varit inne på något som är känsligt. Staketet är ju där för att visa att det är privat område och att det är ett skyddsobjekt med vad det innebär.
 
Om jag ska vara helt ärlig så förstår jag inte riktigt deras krav på att stänga alla våra reaktorer. Hur har de då tänkt att de skulle få sitt gröna, ekologiska thé varmt om mornarna? Stormkök eller? För än så länge så har vi inget tillräckligt bra och hållbart alternativt. Vi klarar inte samhällets krav på elförsörjning på bara vatten, vind osv som läget är just nu. Och framför allt så är inte svenska folket beredda att betala så högt kilowattpris OM man nu skulle köra de alternativa alternativen i maximal omfattning.
 
Nej, om någon miljömupp från Greenpeace kommer fram till mig på Götgatan i morgon så kommer jag med allra största sannolikhet att skälla ut personen i fråga och definitivt INTE stödja dem!
 
Så, nu har jag varit tillräckligt irriterad för i dag och kan gå och sova i stället.
 

Stress och nackbesvär

Kom precis hem från en föreläsning om kopplingen mellan stress och nackbesvär. Inser ju att det är just stress och monotont arbete som har orsakat de senaste sex veckornas nackspärr. Men jag börjar allt bli bra trött på den här ständiga värken. Så för att säkerställa att det inte är något allvarligare mjukdelsel så ska jag nu besöka företagsläkaren för att få en remiss för MR-röntgen. Kanske lika bra det så att vi i alla fall kan släppa den oron.
 

Mutevenemang med föreläsning

Har i kväll varit på vad jag kallar för ett "mutevenemang" på en konferensanläggning. Blir ibland inbjuden till såna visningar och ibland går jag och ibland inte. Beror helt på vad det är för ställe och om jag tror att vi kan komma att utnyttja dem inom överskådlig framtid.
Hur som helst, stället idag var väl kanske ingen höjdare. Eller rättare sagt: det passar inte vårt företags behov. Sen upplevde jag att de försökte sälja in en ganska sunkig anläggning med översvallande positivitet. Nästan så att det blev lite jobbigt med allt det positiva och glättiga faktiskt.
 
Kvällens höjdpunkt var en föreläsning med Tina Thörner. Snacka om cool tjej som har vågat tro på sig själv och uppfyllt sina mål och drömmar. Jag hoppas verkligen att hon använder cool-attityden till att vara en bra förebild för alla unga tjejer i dagens samhälle. Tänk bara att ge sig in i rally-branchen. Det kräver allt lite skinn på näsan! Och hon inte bara gav sig in i leken, hon blev en av världens bästa kartläsare dessutom! Hon är nog min nya idol här i livet...
 

Var finns energin?

Kan någon berätta för mig var man kan hitta lite energi? Tycker att jag jämt bara är trött, så trött och börjar tröttna på det. Känns som att allting är jobbigt och har inte lust med någonting alls förutom att bara ligga hemma i sängen.
Nu vet jag iofs att jag har väldigt dåliga både B-vitamin och järnvärden men äter ju tillskott för det. Kör även en hutt med Chi-San på mornarna. Tror ni att det hjälper? Nope, inte det minsta!
 

Torka aldrig tårar utan handskar

Åh, mitt hjärta brast och jag satt här ensam hemma i soffan och grät till "Torka aldrig tårar utan handskar" som visades på SVT i kväll.
Miniserien, skriven av Jonas Gardell, handlar om hur bögar hade det i Stockholm på 80-talet när AIDS kom. Inte nog med att de hade svårt att hitta ställen att träffas på, de blev dessutom hånade och klassade som annorlunda varelser. Det var ju först 1979 som Socialstyrelsen slutade klassa homosexualitet som en sjukdom. Och när AIDS började sprida sig så visste man ju först inte var det var eller hur man skulle hantera de sjuka.
 
Tänk hur man behandlade de sjuka då. Mycket berodde väl på okunskap får vi väl hoppas på. Men vad sägs om att skapa ett isolerat samhälle till dem (typ en av de gamla spetälskekolonierna), de skulle få en speciell synlig tatuering eller att de faktiskt fick ligga helt isolerade på våra svenska sjukhus? Är verkligen helt sjukt när man tänker efter hur diskussionerna gick då. Och fortfarande gör till viss del tyvärr...
 
Bild från svt.se
 
 
 

Problem med kollega

Jag har hamnat i en lite jobbig situation på jobbet med en kollega som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Han började på min avdelning i februari och sedan dess har jag retat mig på hans attityd. Trots att vi sitter bredvid varandra i kontorslandskapet säger han inte hej/hej då, tror att han äger världen och avbryter så fort han vill något, är bufflig, vill bestämma över allt och alla trots att han inte har mandat att göra det osv. Ju längre tiden har gått desto större blir problemet.
Nu är det uppenbarligen inte bara jag som känner sån här ovilja inför honom. Det visar sig att fler och fler stör sig på honom och drar sig undan ifrån honom. Cheferna är inblandade i allra högsta grad då han har gjort sig riiiktigt osams med en annan på avdelningen. De har tom tagit in en extern konsult för att prata honom tillrätta. Men frågan är om det verkligen går...
 
Vad ska jag göra? Hur ska jag förhålla mig (förutom att bara ignorera honom)?
 

Jag vill inte!

Trots att jag haft en riktigt bra helg med både öl- och whiskymässan, invigningsmingel av kompisens tatueringssstudio, middag med kompisen igår och en väldans massa solljus så vill jag verkligen inte att det ska vara måndag i morgon! Jag kan inte förstå VARFÖR helgerna ska gå så fort för och vardagarna känns så långa? Borde det inte vara tvärtom? Eller skulle man kanske lägga fram som förslag på jobbet att vi ska jobba två dagar oc sedan vara lediga i fem?
 
Från i kväll när solen gick ner.

Underbara höst!

Snacka om underbart höstväder det har varit ute i dag! Har varit ute i skogen och strosat runt i min ensamhet i närmare 2 1/2 timme. Passade på att fota en del och sitta i solen vid sjön och njuta. Blev nog många D-vitaminer som laddades upp i kroppen en dag som denna.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Middag på Empati

Blev ingen bio som planerat i kväll. Visade sig att både jag och kompisen behövde äta så det blev besök på "Restaurang Empati" i stället. En turk-kurdisk restaurang vid Medis som har hur god mat som helst. Plus att det är rikligt tilltagna portioner som gör att man blir riiiktigt mätt.
 
Bild från besök på Empati förra sommaren.

Underbara sol

Snacka om att man blir glad av att vakna när det är strålande solsken ute, Har tagit en långpromis ute i spåret och luktat på hösten. Verkligen underbart!
 
 
Nu ska jag först iväg en sväng till en tatueringskompis som har invigning av sin studio och sen blir det bio.*höstmys*

Smakprov på mässan

Vi är några kollegor som har gått ihop och köpt ett fat med whisky. Den finns inte ännu på marknaden då vi har ett av de första faten så det ska bli mycket spännande!
På öl-och whiskymässan i Nacka strand så var vi och fick oss ett smakprov trots att den inte var färdig ännu. Men så pass bra som den smakade redan nu efter bara ett års lagring så är jag inte det minsta orolig över hur pass god den kommer att vara om ytterligare drygt två år.
 
 
En annan jätterolig sak som hände på mässan var att jag träffade tre gamla tonårskompisar som jag inte träffat på närmare tjugo år! Var så kul att höra hur de haft det men jag måste säga att alla tre hade "gubbat" till sig ganska rejält. Men vi är ju inte ungdomar längre dessvärre. :-(

Mot helgen!

 
Äntligen är det fredagseftermiddag och jag börjar avsluta arbetsveckan till förmån för kvällens besök på öl- och whiskymässan. Vi ses!

Trött humor

Efter en lång dag innehållande möten, bjudit ett 50-tal kollegor på fika med hembakade kanelbullar och till slut ett energiuttömmande cirkelfyspass så satt jag och slösurfade lite. Kom in på en av mina favvissidor vad gäller humor, tjuvlyssnat.se, och hittade denna:
 
 
Snacka om att man är trött va när något så tragiskt kan bli så roligt. :-)

Berg av bullar

I ett svagt ögonblick på jobbet så lovade jag att baka kanelbullar tills i morgon då det trots allt är kanelbullens dag. Så nu har jag stått och packat ner de ca 60 st jag tar med mig. Några får faktiskt åka in i frysen också.
 
Kom på när jag stod där med degbunken att jag faktiskt har saknat att baka. Det går lite periodvis det där men nu var det verkligen superlänge sedan sist. Favvisbakningen är nog småkakor och matbröd och sånt brukar ju gå hem i stugorna. Ska försöka ta upp det där igen tror jag.
 

Dessa kostsamma fotbollshuliganer

Hamnade framför "112-på liv och död" som i kväll bland annat handlar om en fotbollsmatch där två hejarklackar väntas drabba samman. Alltså, är det inte sjukt att vuxna människor beter sig så där? Och att deras larviga beteende kostar samhället både pengar och av samhällets resurser stör mig något så in i norden! Jag menar, polisen behövs faktiskt till viktigare saker än att ta hand om några hormonstinna karlar som inte kan hantera sina känslor. Nej, stäng in dem på plan och låt dem bråka tills de tröttnar!
 

Heldagsmöte

Har suttit i ett möte från klockan nio i morse ända fram till nu. Herregud vad man blir seg i pallet av att sitta på samma stol och koncentrera sig under så många timmar. Och då jag skriver protokoll så går det liksom inte att sväva bort i sina egna tankar ens för en kort stund. Men, nu är det en hel månad tills nästa gång. :-)
 

Meditation

Måste säga att det där med meditation verkligen är min grej! Går ju på Za Zen-meditation i kyrkan (gratis!) och känner att det ger mer och mer effekt. Vi får först den fysiska avslappningen och sedan den mentala i och med själva meditationssessionerna.
Känner mig avslappnad och rensad i huvudet och kan starkt rekommendera alla er stressade där ute att testa på detta!

Dagens bästa


Veterinären hägrar

Ska ta gammelkatten till veterinären i morgon bitti för den årliga vaccinationssprutan. Den här 17-åringen är ju ganska cool men det är ändå en stress för oss bägge två. Och han med sitt hjärtproblem ska helst inte bli stressad. Ja, ja. Kanske är det som så att det är matte som oroar och stressar upp sig mest...
 

Tappat hakan av förvåning

Var som vanligt på spinning efter jobbet. Och det var precis lika jobbigt som vanligt och svetten rann PRECIS som vanligt. När passet var slut kom fröken fram till mig och sa: "jag tycker att du ska söka ledarutbildningen. Du har verkligen perfekt cykelteknik!". Har gått på hennes pass ganska länge och tycker att det är konstigt att hon inte ser att jag nästan ramlar av cykeln och svettas floder VARJE pass!
Nä, det skulle jag nog aldrig palla... Kan ju inte vara så inspirerande att ha en ledare som är tröttare och svettigare än deltagarna...
 

Banoffee

En kollega hade fyllt år i helgen och hade med sig överbliven tårta. Eller förresten, tårta och tårta vet jag inte riktigt om man kan kalla det. Namnet var banoffee. Det var botten av digestivekex där det var ihopkokad kondenserad mjölk ovanpå. Och ovanpå det var det skivad banan och sen grädde. Ska jag berätta hur gott det var? La sig som bomull runt magen. Men om man ska gå på ett tufft spinningpass kan man väl kanske få grunda med en sån bit va?
 
Recept: Banoffee

RSS 2.0/>