Glömt att berätta

Oj, oj, oj... Jag har ju heeelt glömt bort att berätta att jag ska åka iväg på mitt livs första charterresa i början av oktober. Ska bli underbart skönt! Var resan går någonstans? Något så traditionellt som till Mallis. Men vi har inte bokat in någon grisfest ännu. :-)
Varför det blev just Mallis? Jo, det är relativt kort flygresa nu när jag har lilleman som då kommer att vara drygt 8 månader. Kunde lika gärna ha blivit till Grekland men mitt resesällskap är tydligen inte så förtjust i grekisk mat och för mig spelar det ingen roll var jag åker. Huvudsaken är ATT jag åker! Känns som att den där hektiska sommaren och hösten förra året tog slut på alla mina energireserver och jag har inte ens lyckats hämta upp dem igen nu när jag har varit hemma och mammaledig. Kan i och för sig ha att göra med svajjiga järnvärden också. :-/ 
Ser verkligen fram emot en vecka med lite värme, bad, slappande, tapas, cava och sangria. Låter inte helt fel va?
 
Bildresultat för illetas

Hurra för mig

Så där då... Då har man fyllt 43 år! Vilket i och för sig gick ganska obemärkt förbi. Visserligen bodde jag ju hos brorsan förra veckan så i fredags morse kom de in och väckte mig och lillkillen med att sjunga och ha med sig en bricka med flagga, blomma, kexchoklad och kaffe. Sen på kvällen när jag flyttat hem igen "lyxade" jag och mamma till det med sushi och varsin budapestbakelse (favoriten). Det var den födelsedagen det.
I lördags var så sen min moster och hennes man förbi och käkade lite. Men hade hundra gånger hellre varit på den sommarfest jag var bjuden till nere i Jönköping men inte kunde åka till pga barnvaktsbrist och bruten arm. Det får bli nästa år i stället...
 
Nu har jag flyttat hem till pappa igen och jag håller på att längta ihjäl mig efter att bo hemma igen och ha mina vanor och slippa bo i en kappsäck vilket jag gjort nu i tre och en halv vecka. Men intalar mig själv att det kunde varit värre; kunde ju ha varit benet. :-)
 
 
 
 

Kräftskiva med extra knorr

I lördags var det dags för kräftskiva hos brorsan. Kanske inte optimalt att sitta och pilla kräftor med en hand så jag hade köpt med färdigskalade kräftstjärtar i lag. Men brorsan hade slagit på stort och inhandlat FYRA hinkar, dvs 4 kg, havskräftor att mumsa på. När burkarna öppnades  spreds en "konstig" lukt i köket. Men osäkerheten tog över om det bara var lagen som hade en annan kryddning av lagen. Sen när skålen sattes ut på bordet i trädgården var det dock ingen tvekan: kräftorna var dåliga! Det tog typ två sekunder så var hela traktens flugor samlade och satt och smaskade. Så jäkla äckligt!!! Och vad det stank! Som tur var så hade ett par av gästerna med sig vanliga röda kräftor och sen hade jag kräftstjärtarna. Men snacka om snopet!
 
Havskräfta

Tillfälligt hemflyttad

Åh, idag har jag äntligen åkt hem igen om än bara för två nätter. Uuunderbart! Får ju bo hos pappa nu när jag inte kan använda den brutna armen med Lilleman. Men hur bra det än går att bo där så är det ändå skönt att komma hem till sina egna grejer. Var Lilleman är? Han får sova ett par nätter hos min mamma som bor i samma hus.
Så nu ska jag bo hemma i två nätter, hos pappa på söndag, hemma på måndag och sen hos brorsan tis-fre då jag återigen flyttar hem över helgen. Det är ju en rackarns tur att man är van att packa och bo i kappsäck sedan alla år i Hemvärnet.
 
Var på återbesök hos ortopeden i måndags och brottet ser ut att läka fint (som tur var hade benet gått rakt av och nu ligger benbitarna diktan mot varandra). Har brutit armen precis under axeln och antagligen är det en spricka också men det var tydligen svårt att se på röntgen. Ett inte helt ovanligt brott men det krävs en hel del egen sjukgymnastik för att återfå rörligheten till fullo. Så här efter två veckor måste jag nog säga att jag börjar bli ganska trött på att ha ont och inte kunna använda armen. Men det kunde ha varit värre; kunde ju ha varit benet...
 
bruten arm hälsningskort

Nytt jobb

Har idag varit på utbildning inför mitt nya jobb. Ja alltså; jag ska inte sluta på mitt nuvarande utan har skaffat ett schysst extrajobb för att kunna förlänga föräldraledigheten. Vad jag ska göra? Vara arenavärd på Friends arena när det är fotbollsmatcher, konserter och sånt. Känns som att det är väldigt lättförtjänta pengar. Kommer dit, gör det jag blir tillsagd och sen går hem och tänker inte mer på det. Dessutom är det förhoppningsvis ett ganska socialt jobb där jag kan få lite nya intryck. Men framför allt är det de extrapengarna som kommer göra tillvaron lite enklare  så att jag åtminstone behöver oroa mig för det ekonomiska.
Trist nog lär det ju dröja ett tag innan jag kan komma igång och jobba med tanke på den brutna armen. Men i morgon ska jag på återbesök på sjukhuset och får väl veta lite mer om läkningstid och så vidare.
 

Inget jag rekommenderar

Fy fasiken vad ONT det gör med en bruten arm! Trots maxdos av Citodon! Och jäklar vad handikappad i det dagliga livet man blir. Så det där med att bryta armen är absolut ingenting jag rekommenderar!
 
I helgen bodde lillkillen hos mamma medan jag sov hemma och umgicks med dem på dagarna. Men nu skulle hon resa iväg några dagar och vi har därför fått flytta hem till pappa i stället. Har bara gått ett dygn men jag längtar redan hem till mig själv igen. Men det är stört omöjligt att klara av lilleman själv där hemma med bara en arm och dessutom ont ovanpå det. Så jag får helt enkelt gilla läget och uppskatta mina föräldrars hjälp till fullo. Måste ju tänka på att den här situationen inkräktar även på deras liv.
 
 

Nu klarade jag mig inte längre

Tänk; SÅ mycket som jag har varit ute i skog och mark utan att ens få minsta skråma. Men nu var det tydligen dags för min "tur".
I fredags var jag, med lillkillen i bärsele på magen, och mamma ute i skogen för att plocka blåbär. Det fanns hur mycket som helst och det var riktigt härligt där ute. På väg tillbaka till bilen väljer vi en annan väg som vi inte har gått tidigare. Visade sig vara ett ställe där det var lite knixigt nedför en bergssida. Men inget konstigt med det. OM det nu inte hade varit för att jag halkade på mossan! Rent reflexmässigt la jag armen som skydd om Lilleman vilket resulterade i att jag ramlade med överarmen/axeln rakt ner i berget. Kände med en gång att det hände något där inne och det gjorde ju apont! Mamma rusade fram och fick ur Lilleman ur bärselen och sen skulle jag försöka ta mig upp. Det svartnade framför ögonen så fort jag rörde på armen eller kom åt den. Så jag vete 17 hur jag lyckades ta mig tillbaka till bilen igen.
Väl vid bilen uppstod problemet: hur ska vi ta oss tillbaka till bebyggelsen då jag inte kunde köra med min onda högerarm? Jaha, ringde pappa som fick ta en taxi dit där vi var (hade hans bil förstås) och som sen fick köra in mig raka vägen till akuten på Danderyds sjukhus. Där fick jag komma in väldigt fort till ortopeden då det stack i fingrarna och de var alldeles iskalla. Plus att jag vid det laget hade en sån otrolig smärta. Så det blev morfin och därefter transport direkt till röntgen. Där visade det sig att jag brutit överarmen. Men då det var en sån "fin" fraktur där benbitarna låg diktan så gipsades det inte utan jag fick bara en slinga som ska hjälpa till att avlasta och hålla armen i rätt läge.
 

Jag hade grejat situationen finfint om jag hade varit själv då man klarar sig även om allt tar längre tid. Problemet är ju att jag har Lilleman att ta hand om. Och nu några veckor framöver kan/får jag inte lyfta honom. Och hur klarar man det när man är själv? Nu har han sovit hos min mamma sedan i fredags, vilket har funkat jättebra, men hon åker iväg på semester på tisdag morgon så i morgon får vi flytta hem till pappa. Skönt att det går att lösa någorlunda i alla fall och att familjen ställer upp.
 
Det här med att bryta armen är ingen jag kan rekommendera! Gör ont som fasiken, begränsar det dagliga livet plus att man blir groggy av allt smärtstillande som man petar i sig. Men om ni nu ändå inte följer mitt råd så försök att komma till akuten på Danderyds sjukhus, fick verkligen ett bra mottagande där!
 
Ett par minuter före fallet:
 
 #danderydssjukhus #ds

Busy week

Oj, oj, oj vad jag har varit hemlig av mig senaste tiden. Men jag drog upp till paradiset i Jämtland förra torsdagen och kom hem i måndags igen. Återkommer separat om det.
 
Känns som att dagarna bara går och går och flyter in i varandra. Lite frustrerande faktiskt! Alla dagar ser nästan likadana ut och jag tycker inte att jag hinner med någonting alls. Så mycket jag skulle behöva göra här hemma och som jag skulle vilja passa på att göra när jag är mammaledig. Men just nu består dygnen av att sova, äta, byta blöjor och promenera. Måste försöka bryta detta mönster! Från och med måndag ska här bli ändring på detta! :-)
 
I dag har jag i alla fall varit på Siggesta gård ute på Värmdö. Vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig men det var ganska "jaha, var det inte mer än så". Trodde det skulle vara försäljning av gårdsgjorda grejer såsom mejeriprodukter, kött, sylt osv. Men icke! Nu har jag varit där EN gång och det räcker, kommer inte åka tillbaka vad jag tror nu.
 
 

RSS 2.0/>