lyckis

Tänk; SÅ mycket som jag har varit ute i skog och mark utan att ens få minsta skråma. Men nu var det tydligen dags för min "tur".

I fredags var jag, med lillkillen i bärsele på magen, och mamma ute i skogen för att plocka blåbär. Det fanns hur mycket som helst och det var riktigt härligt där ute. På väg tillbaka till bilen väljer vi en annan väg som vi inte har gått tidigare. Visade sig vara ett ställe där det var lite knixigt nedför en bergssida. Men inget konstigt med det. OM det nu inte hade varit för att jag halkade på mossan! Rent reflexmässigt la jag armen som skydd om Lilleman vilket resulterade i att jag ramlade med överarmen/axeln rakt ner i berget. Kände med en gång att det hände något där inne och det gjorde ju apont! Mamma rusade fram och fick ur Lilleman ur bärselen och sen skulle jag försöka ta mig upp. Det svartnade framför ögonen så fort jag rörde på armen eller kom åt den. Så jag vete 17 hur jag lyckades ta mig tillbaka till bilen igen.

Väl vid bilen uppstod problemet: hur ska vi ta oss tillbaka till bebyggelsen då jag inte kunde köra med min onda högerarm? Jaha, ringde pappa som fick ta en taxi dit där vi var (hade hans bil förstås) och som sen fick köra in mig raka vägen till akuten på Danderyds sjukhus. Där fick jag komma in väldigt fort till ortopeden då det stack i fingrarna och de var alldeles iskalla. Plus att jag vid det laget hade en sån otrolig smärta. Så det blev morfin och därefter transport direkt till röntgen. Där visade det sig att jag brutit överarmen. Men då det var en sån "fin" fraktur där benbitarna låg diktan så gipsades det inte utan jag fick bara en slinga som ska hjälpa till att avlasta och hålla armen i rätt läge.

 

 

Det här med att bryta armen är ingen jag kan rekommendera! Gör ont som fasiken, begränsar det dagliga livet plus att man blir groggy av allt smärtstillande som man petar i sig. Men om ni nu ändå inte följer mitt råd så försök att komma till akuten på Danderyds sjukhus, fick verkligen ett bra mottagande där!