lyckis

Jag måste verkligen ha tappat greppet om den manliga världen helt! Vad är det med dem och deras sätt/signaler som jag inte ser och förstår?

 

Till att börja med kan jag berätta att det rann ut  i sanden med den där killen som jag skulle gå på aw med. Han kunde inte bestämma dag pga jobbet och då kände jag att han fick höra av sig om han nu ville träffas vilket han inte har gjort. Men det går inte att gråta över spilld mjölk! Efter det har jag mer och mer känt att "jag kommer inte att hitta någon". Visst, jag kanske har lätt att falla för någon men it takes two to tango. Inte så att jag har känt mig så jätteledsen över det heller utan det har mer varit ett konstaterande. Och för den delen håller jag ju på att försöka bli gravid på egen hand och att jag vill lägga all min energi på det i stället och inte ha in någon strulputte i mitt liv.

 

Men så i dag har jag varit på hemvärnsövning och där av alla ställen öppnas mina ögon för en kille som jag har känt i ett par år vid det här laget. Kommer ihåg att jag gillade hans sätt redan första gången vi sågs men då var han sambo som han hade en lill-kille med. Sen har jag följt hans separation och hans små s.k. "förhållanden" efter det.

Vi två har alltid haft en ganska flörtig relation med mycket kramande och privat snack sinsemellan även fast vi alltid har varit klädda i uniform och kanske egentligen skulle haft en strikt relation.

Vad hände då i dag som gjorde allt annorlunda? Om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte. Redan i morse kramade han om mig lite för länge för att bara säga hej. Sen har vi varit i varandras närhet precis hela dagen lång. Dessutom frågade han om jag inte kunde komma SNART och hälsa på honom en helg i Eskilstuna med lite god mat och vin! Nu efter att jag kom hem har han skickat flera sms varav det sista innefattade " du är en roligt och härlig kvinna. Vi kommer få det kul tillsammans". Kändes lite uppvaktande om ni frågar mig!

 

Det här gör mig lite förvirrad då han dessutom vet att jag försöker bli gravid genom insemination på egen hand. Men jag tror faktiskt att han är en sån kille som vill mig väl och förstår hur mycket jag längtar efter barn och inte skulle sätta käppar i hjulet för det om vi nu skulle börja träffas.

Vad han är för typ av kille? Har fått för mig att han inte är min typ men det kanske han är (trots total noll koll på det där med kläde). Han är hissmontör, kunnig med tekniska ting och manligt stark! Rent utseendemässigt ser han ut som ett troll med håret åt alla håll och kanter. Helt enkelt en kille jag inte skulle se ute på gatan. Socialt sett är han dock klockren: social och pratar och skrattar mycket. Sånt gillar vi! När jag tänker efter lite så är han ganska lik Poe som jag var SÅ kär i för några år sedan.

 

Ja, ja. Nu ska jag gå och lägga mig och låta detta sjunka in. Och sen kan ni väl önska mig lycka till? Är jag inte värd en liten flört (till att börja med)? Känner mig allt lite pirrig i magen...