lyckis

Åh, vad skönt det var att komma hem i kväll efter övningen med Hemvärnet! Vi sov ute i terrängen igår natt med allt vad det innebär med att dela tält med åtta andra och att sitta eldpost mitt i natten så att inte kaminen slocknar. Direkt när vi hade packat ihop alla pryttlar så åkte vi till skjutbanan och tränade snabbskytte. Och det var verkligen jättekul! Dock gick det lite väl snabbt ibland och jag inte riktigt hann få upp vapnet vilket gjorde att jag har världens ondaste blåmärke numera på överarmen. Aj, aj, aj...

I natt har vi fått sova inne på logement men det ska gudarna veta att det inte heller är en baggis att dela rum med elva andra. Speciellt inte som att det bara finns ett fåtal duschar och toaletter till alla logement (vi var ca 60 personer som hade logement i samma korridor). Så när jag kom hem i kväll sjönk jag ner i soffan efter att ha försökt skrubba bort den värsta smutsen och bara njöt av att vara ensam och inte påpassad hela tiden.

 

Den här övningen har varit extra jobbig då vi har slitningar i gruppen. Både cheferna sinsemellan men även mellan chefer och vissa soldater och dessutom några av soldaterna sinsemellan. Ibland blir jag bara så trött! Men det är klart, cheferna visar ju att det är OK genom sitt egna beteende. Det är som med barn: de gör inte som man säger utan som man gör. Det här känns som att det är något som behövs tas hand om för att vi ska bli en fungerande grupp men jag vete fasiken om just JAG orkar vara medlaren...