lyckis

Har haft ett lite omtumlande dygn sedan igår rent känslomässigt. Blev ju upphämtad av dejten för att åka med hem till honom. Vi hade skojat innan om att vi skulle provhångla vilket vi också gjorde. Och vi passade bra ihop på det området må jag säga!

Vi har pratat mycket och han är lätt att prata med på gott och ont. För precis innan vi skulle somna kröp det fram att han tyckte att han har det ganska bra som singel. Och ett par meningar senare kom det som jag hatar att höra (men som jag ändå alltid råkar ut för): "jag har det lite körigt just nu och inte riktigt tid att ses". Så från att ha åkt dit glad i hågen igår med en känsla av att han var intresserad så åkte jag hem i morse ganska moloken. 

Känner dock att jag inte orkar med någon ytterligare strulpelle med allt annat jag har omkring mig i livet just nu. Visst, jag ska inte stänga dörren helt. Kan ju faktiskt vara så att vi kommunicerade på olika språk men tills vidare drar jag öronen åt mig och avvaktar hans drag.

 

Just nu vill jag bara hem och slappa i soffan. Har nog inte sovit så många timmar i natt. Först låg vi ju och pratade länge och sedan hade jag lite svårt att somna efter hans uttalande. Så när klockan ringde vid halv sex var jag som ett vrak och är det fortfarande. Tror ni att jag känner för att gå iväg på spinning?