lyckis

Ibland blir jag tröttare än vanligt på att alltid visa upp en glad yta utåt och aldrig få gråta/skrika ut vad jag egentligen känner! Alla tror att jag är så glad och social hela tiden men om jag ska vara helt ärlig så är det just nu bara en spelad fasad. Är alldeles olycklig inombords och vet inte var jag ska få utlopp för de känslorna. Och om man yppar något till någon så får man bara höra att "alla har dåliga dagar ibland, det är bara att rycka upp dig". Men tänk om det inte är så "BARA" då?

Just nu kan jag inte ens gråta utan jag går bara runt och bär på känslorna av att vara olycklig och kanske framför allt väldigt ensam. Ok, jag vet att jag har folk och ett socialt nätverk runtomkring mig. Men när det gäller såna här grejer så ryggar de flesta tillbaka och jag är ensam med alla tankar och känslor.

 

Orkade helt enkelt inte följa med på aw i dag utan åkte hem till katten i stället. Lyxade i alla fall till det lite och köpte med mig räkor och ost/kex. Men det är inte riktigt samma sak när man är ensam. Fast kanske bättre det än att behöva sitta och vara glättig?