lyckis

Jag måste verkligen lära mig att ta det lugnt! Jag behöver inte vara med på allt eller ställa upp på allt som folk ber mig om. Senaste tiden har det varit lite väl mycket och det börjar kännas nu att allt bara går runt, runt, runt. Både rent fysiskt men även mentalt. Det är ju inte bra för oss bipolära att komma ur våra rutiner, man kommer lättare in i antingen en manisk eller depressiv period då. Så från och med nu ska jag försöka att inte bestämma något utöver träning på vardagarna och sedan ha åtminstone en kväll och en dag helt blank på helgerna. Och så får jag nog ha det en period tills dess att jag märker att jag är mer stabil i humöret igen. För som det har blivit nu så är det en känslomässig berg-och-dalbana som gör att jag tycker synd om alla i min närhet.

 

 

Nu ska jag iaf gå och sussa så att jag är pigg i morgon när jag ska tillbaka till ätstörningskliniken.